Efterfrågan och kvalitet skall styra resursfördelningen 6
De nya universiteten 6
Regeringen förtjänar kritik 6
Genomför en successiv uppbyggnad 7
Högskolornas utveckling 7
Fler fristående högskolor 8
Använd utvärderingsinstrumentet 9
Virtuell distansutbildning i framkanten 9
Ett avancerat rymduniversitet 10
Forskning i frontlinjen 11
Utgångspunkter 11
En långsiktig forskningspolitik 11
Sätt fokus på forskningens kvalitet 12
Internationell forskningssamverkan 13
Ge grundforskningen svängrum 13
Korsa kunnandet 14
Satsa på det nydanande och excellenta 15
Hemställan 15
Sammanfattning
Den högre utbildningen och forskningen måste präglas av
kvalitet och förnyelseförmåga. En stark och fri forskning är i
kombination med ett gynnsamt företagsklimat av
grundläggande betydelse för ett modernt välfärdslands
konkurrensförmåga och utveckling.
En utbyggnad av den högre utbildningen är nödvändig. Denna ambition får
emellertid inte innebära att ge avkall på grundläggande krav på hög kvalitet
inom all högre utbildning och forskning.
Forskning och högre utbildning av hög kvalitet är internationell till sin
karaktär. Internationaliseringen av den högre utbildningen och forskningen i
syfte att bygga internationella allianser måste drivas vidare med full kraft.
Forskningen måste organiseras så att den fritt från statsmakterna kan
framföra kritik och deltaga i samhällsdebatten. Den fortgående politisering
som präglar regeringens högskole- och forskningspolitik är därför oroande.
En långsiktig forskningspolitik skall vidare verka för att forskningens
resurser stärks och att finansieringen blir mer mångfaldig.
Det behövs mer av konkurrens och mångfald inom den högre utbildningen.
Moderata samlingspartiet förordar att fler högskolor ges möjlighet till en från
staten friare och mer självständig ställning.
Vid fördelningen av resurser till högskolor och universitet skall utbild-
ningens kvalitet och studenternas val väga tungt.
Regeringen förtjänar kritik för sin hantering av de tre nyutnämnda
universiteten. Regeringen har underlåtit att tillskjuta de medel som är
nödvändiga för att de nya universiteten skall ha rimliga möjligheter att på
sikt leva upp till kraven som universitet.
Moderata samlingspartiet föreslår en successiv uppbyggnad av de nya
universiteten. Vi påbörjar förstärkningen av resurser genom att stegvis öka
anslagen för forskning och forskarutbildning i Karlstad, Växjö och Örebro.
Vi föreslår vidare att Högskolan i Karlskrona/Ronneby ges möjlighet att
bli en komplett specialhögskola inom informationsteknik och så småningom
ett IT-universitet. I motionen förordas också utvecklande av ett rymd-
universitet i Kiruna.
Dagens utbildningspolitiska
klimat
Kunskapsmiljöns strategiska
betydelse
Den högre utbildningen och forskningen måste präglas av
kvalitet och förnyelseförmåga. De kvantitativa målen måste
vara förenliga med rimliga och nödvändiga krav som vi och
omvärlden ställer rörande utbildningens kvalitet. Valfrihet
och mångfald, kontinuerliga utvärderingar och
kvalitetsanalyser är väsentliga medel och redskap i strävan
att nå detta övergripande mål.
En stark och fri forskning är i kombination med ett gynnsamt
företagsklimat av grundläggande betydelse för ett modernt välfärdslands
konkurrensförmåga och utveckling. God forskning kräver flexibilitet, frihet
och sund konkurrens. Är inte de svenska villkoren i ett globalt perspektiv
tillräckligt bra, flyttar företag och kompetens ut ur landet.
Förmåga att utveckla och tillvarata nya kunskaper, metoder och tekniker är
betydelsefull för varje enskilt land. För Sveriges framtid är en väl fungerande
kunskapsmiljö avgörande. Såväl för den enskilde som för samhället i stort
har högre utbildning och forskning strategisk betydelse. För individen
betyder nya kunskaper vidgade vyer, nya referensramar, nya färdigheter och
därmed ökad förmåga att analysera och lösa problem. Utbildning är en viktig
väg till ett rikare liv. Det ger fler människor chans att få syssla med kreativa
och utvecklande arbeten. Fler och fler vill ha den möjligheten i framtiden.
Samtidigt är utbildning och kunskapsutveckling av stor betydelse för
Sveriges möjligheter att på längre sikt motverka arbetslöshet, öka
konkurrenskraften och därmed rätta till ekonomiska obalanser. Välstånd,
trygghet och utvecklingskraft kan i en tid med snabba teknikförändringar och
accentuerad internationalisering endast säkras genom ökade kunskaper och
ökad flexibilitet.
Utbildnings- och forskningssystemen kan aldrig ses isolerade från resten
av samhället. Företagsklimat, skatter, lönebildning, socialförsäkringar,
arbetsmarknadsregleringar och själva synen på kunskap, lärande, ansvars-
tagande och individuell utveckling är alla en del av kunskapsmiljön.
Tillkortakommanden i någon av dessa delar kan inte kompenseras av aldrig
så goda insatser i de andra.
Av central betydelse är den enskildes vilja att investera i sin egen framtid.
En sådan investering är aldrig gratis. För den enskilde studenten kostar det
tid, möda, resurser och ofta långvarig skuldsättning att skaffa sig ytterligare
kunskaper.
En modern syn på utbildning utgår från den enskilde individens personliga
krav och önskemål. All kunskap och inlärning är individuell. Individen måste
vara välmotiverad om en investering i kunskap skall ha god chans att falla ut
väl. Kunskap och inlärning förutsätter individuell motivation, engagemang
och intresse. Kunskap och intresse för att lära kan inte fördelas via s.k.
traditionell fördelningspolitik. Lönebildning, skatte-satser, socialförsäkringar
och rörlighet på arbetsmarknaden måste stämma överens med drivkrafterna
för att tillägna sig, utnyttja och utveckla kunskap för varje enskild människa.
Mänsklig och samhällelig utveckling måste gå hand i hand.
Att det system som erbjuds för finansiering av utbildning är trovärdigt,
förutsägbart och överblickbart har stor betydelse. Det offentligas respektive
den enskildes ansvar behöver tydliggöras. För att åstadkomma en
kontinuerlig kompetensutveckling under en individs samlade tid i aktivt
arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter skapas. Ett
sådant system skulle kunna vara en form av kompetenskonton.
För att investeringar i utbildning och forskning skall komma till praktisk
nytta krävs ett dynamiskt näringsliv. Företagens vilja och förmåga att
anställa nya medarbetare säkerställer kunskapsöverföringen från forskning
och utbildning. Även inom andra samhällssektorer behövs ett ökat antal
akademiskt utbildade. På motsvarande sätt är det väsentligt att en
växelverkan finns mellan näringslivets egen kunskapsutveckling och
forskningen inom universiteten och högskolorna.
Centralisering och kunskapsförakt
Regeringens högskole- och forskningspolitik präglas av
statlig detaljstyrning och minskad valfrihet. Det har skett en
utspädning av resurserna till den högre utbildningen och
forskningen. Kvantitet går före kvalitet. Den
socialdemokratiska regeringspolitiken har skapat oklarhet
genom att bryta upp de spelregler som den förra borgerliga
regeringen lade fast. Inriktningen mot fria universitet har
ersatts av politiska tillsättningar och beslut.
Den socialdemokratiska regeringen har tagit rollen som fördelare av
antalet platser till de olika högskolorna, istället för att bidra till
utvecklingen
av tydliga kvalitetsinstrument som fördelar resurser. Socialdemokraterna har
centraliserat antagningssystemet och därmed tagit från högskolorna och
universiteten uppgiften att bedöma kraven på förkunskaper för olika utbild-
ningar. Studenternas efterfrågan är i minskad utsträckning styrande för
utbudet av utbildningsplatser. Antalet högskoleplatser med inriktning mot
informationsteknik är otillräckligt i förhållande till antalet sökande.
I realiteten har den nuvarande regeringen försvårat möjligheterna för
sökande till högre utbildning att välja vilket universitet eller högskola de
vill
läsa vid. De nya platserna fördelas i första hand till de mindre och medelstora
högskolorna istället för att avspegla studenternas förstahandsval.
Det finns starka skäl för att känna oro inför den utveckling som nu pågår.
Regeringens forskningspolitik riskerar att leda till direkt negativa
konsekvenser för den svenska kunskapsmiljön.
Allvarligast är den kraftigt ökade politiska styrningen av forskningen.
Detta märks på flera sätt bl a för de forskningsfinansierande organen. En
begränsning av framväxande pluralism gällande forskningens finansiering
tydliggörs bl a genom ökad politisering av stiftelsestyrelser och forsknings-
råd. Oberoende forskare från utlandet och Sverige har ersatts av politiska
representanter.
Regeringen vägrar inse att fristående och kraftfulla forskningsfinansiärer
är vad Sverige behöver för att på sikt kunna få den höjning av forskningens
kvalitet som krävs. Dessutom använder regeringen stiftelsemedlen som en
budgetregulator.
Regeringens politik har vidare lett till en väsentligt minskad pluralism
avseende forskningens finansiering genom korsrepresentation och olika
former av "utbytespolitik" mellan olika finansiärer. Det innebär exempelvis
att flera rektorer och huvudsekreterare i forskningsråden samtidigt sitter i de
privaträttsliga forskningsstiftelsernas styrelser. Allt färre aktörer, som
sitter
på allt fler stolar, avgör vilka strategiska forskningsområden som skall
prioriteras. Uppenbara jävssituationer har medvetet eller omedvetet skapats.
Samtidigt har forskningsmedlen direkt till universiteten minskat och
universitetens frihet under eget ansvar successivt reducerats av den
nuvarande regeringen. Riskerna borde vara uppenbara. Eftersom all genuin
kunskapsutveckling närmast per definition är oförutsebar och idag okänd, är
mångfald och oberoende nödvändiga förutsättningar för forskningens
utveckling. Regeringens politik går i direkt motsatt riktning.
Staten måste skapa tydliga långsiktiga spelregler som ser till att de som har
kompetens att prioritera och välja forskningsområden får ett avgörande
inflytande över den processen. Det är i forskarvärlden den främsta
kompetensen finns, inte bland politiker eller generaldirektörer.
Regeringen pläderar också i en rad sammanhang för ökad "samhälls-
relevans" i forskningen. Universiteten och högskolorna skall som det heter
utföra sin tredje uppgift. Även detta är i och för sig en riktig och lovvärd
sak.
Problemet är bara att även "samhällsrelevans" av regeringen riskerar att
reduceras till att bli liktydigt med politiskt styrt. I stället för att
stimulera
universiteten och högskolorna till att själva ta och bibehålla aktiva kontakter
med företag och myndigheter inom olika områden, försöker regeringen
ovanifrån bestämma vad som är relevant eller inte.
En konsekvens av den socialdemokratiska politiken är att
grundforskningen fått sämre förutsättningar. En allt större del av medlen går
till s k strategisk forskning. Det är emellertid en viktig uppgift för staten
att
säkra medel till fri grundforskning. Den utgör grunden för god kvalitet och
utvecklingsmöjligheter för all övrig forskning. Problemet är att den
socialdemokratiska regeringens besparingar på forskningsrådens anslag lett
till en sådan balansförskjutning mellan grundforskningen och den strategiska
forskningen att det med tiden kan skapa problem för den strategiska
forskningen och därmed undergräva våra möjligheter att klara ökad
internationell konkurrens.
Internationalisering och globalisering
Forskning och utbildning av hög kvalitet är internationell till
sin karaktär. Den pågående utvecklingen tenderar att
förstärka vikten av internationellt samarbete.
Antalet studenter som studerar utomlands på grundläggande högskolenivå
har ökat. Totalt studerade 20 000 svenskar vid ett utländskt universitet eller
högskola under läsåret 1995/96. Nära 15 000 läste på eget initiativ utanför
något organiserat utbytesprogram. Mer än hälften av dessa är kvinnliga
studerande och de väljer i stor utsträckning studier i Europa. Totalt,
inkluderande gymnasiestudier, studerade 28 000 svenskar utomlands under
1997. Högskoleverket beräknar antalet gäststuderande i Sverige till ca 5 000.
För forskarstuderande är det internationella utbytet betydelsefullt. Att
deltaga i internationella konferenser skall utgöra en självklar del i all
forskarutbildning. Minst 260 svenska doktorander förlade läsåret 1995/96
minst tre månader av sina forskarstudier utomlands. Samtidigt hade vi i
Sverige minst 950 utländska doktorander.
Vi anser att det internationella utbytet är en nödvändighet för att Sverige
skall kunna tillgodogöra sig resultat frambringade i andra länder och för att
vår egen utbildning och forskning skall kunna hålla i internationell
jämförelse hög standard. Sveriges deltagande i internationellt
forskningsarbete har på ett påtagligt sätt bidragit till att höja kvaliteten på
den nationella forskningen. Internationell konkurrens och granskning
påverkar arbetet vid högskolor och universitet positivt.
De många skälen för studerandeutbyte är väl kända. Att arbete utomlands
lockar visas bl. a. i den undersökning som SACO och Institutet för
framtidsstudier genomfört. 80 procent av civilingenjörs-, civilekonom-,
naturvetar- och systemvetarstudenterna kan tänka sig att arbeta utomlands i
minst tre år efter examen. 40 procent kan tänka sig att stanna utomlands i 20
år eller mer. 20 procent säger sig planera att flytta utomlands efter studierna.
Prioritera utbildningens
kvalitet
Efterfrågan och kvalitet skall styra
resursfördelningen
Resurserna bör fördelas till högskolorna dels via
helårsprestationer, dels via studenternas val samt genom
införandet av kvalitetskriterier. Den andel av ersättningen
som högskolorna erhåller genom studenternas val måste öka.
Den viktigaste och grundläggande drivkraften för utbyggnaden av den
högre utbildningen skall vara konkurrens om studenterna mellan universitet
och högskolor. Det är viktigt att fördelningen av resurser fungerar och
uppfattas som rättvist och konkurrensneutralt av både lärosätena och
studenterna.
Moderata samlingspartiet anser mot den bakgrunden att staten genom
särskilda beslut inte skall bestämma hur många studieplatser som skall
fördelas till respektive högskola och universitet. Vi väljer att inte fördela
det
exakta antalet studieplatser högskola för högskola utifrån politiska förtecken,
utan anser att tydliga kvalitetskriterier och studenternas sökandetryck är
relevanta redskap att använda. Vi menar vidare att exakt utfall av de resurser
som vi avsätter för eftergymnasial utbildning åren 2000 och 2001 får avgöras
med hänsyn tagen till bl a studenternas efterfrågan under 1999.
I ett något längre perspektiv finns skäl att se över delar av den offentliga
utbildningsfinansieringen. Vi avser t ex frågan om hur ett ökande behov av
återkommande studier vid universitet och högskolor för vuxna i arbetslivet
skall finansieras. Förslag om individuella kompetenskonton kan vara en
framkomlig väg. Principer för vad som skall vara statens respektive den
enskildes ansvar behöver definieras. Regeringen bör ges i uppdrag att bereda
frågan.
Ett exempel på stimulans av mångfald och valfrihet inom grundläggande
akademisk utbildning är möjligheten att införa en utbildningspeng på mot-
svarande sätt som systemet med nationell skolpeng.
De nya universiteten
Regeringen förtjänar kritik
Det finns skäl att kritisera regeringens handläggning och
strategi avseende Sveriges tre nya universitet. Frågan om fler
universitet får inte handla om att via utnämningar ta hem
partipolitiska poäng för att sedan inte bry sig om att
genomföra en seriös och successiv uppbyggnad av de
nyutnämnda universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro.
Regeringen har i budgetpropositionen underlåtit att tillskjuta utökade
medel som utgör en förutsättning för att de nya universiteten skall kunna ha
rimliga möjligheter att på sikt leva upp till kraven som universitet. Det är
både oroande och oacceptabelt. Regeringens handläggning medför en
urholkning av universitetsbegreppet.
Genomför en successiv uppbyggnad
Moderata samlingspartiet förordar en strategi som syftar till
att genomföra en successiv uppbyggnad av de nya
universiteten. Vi påbörjar resursförstärkningen under den
kommande mandatperioden genom att stegvis öka anslagen
för forskning och forskarutbildning i Växjö och Örebro,
medan Karlstad i kraft av Högskoleverkets
kvalitetsbedömningar ges en utökad anslagsram enligt
granskningskommitténs rekommendationer d v s närmare 50
procent.
En utbyggnad av forskning och forskarutbildning bör ske på ett sådant sätt
att varje universitets eller högskolas särart tas tillvara. För de nya
universiteten är det angeläget att sträva efter en organisation för forskning
och utbildning som säkerställer en egen profil och särställning. Forskarcentra
med definierad inriktning kan verka kvalitetsfrämjande, öka högskolornas
attraktionskraft gentemot omgivningen och samtidigt underlätta en övergång
till fristående form och öka möjligheten att klara kraven för universitet.
Utvecklingen måste emellertid ske utifrån respektive högskolas egna
förutsättningar och ansvar för hög kvalitet i utbildning och forskning.
Det är av avgörande betydelse för att kunna bibehålla universitets-
begreppets trovärdighet och kvalitetsstämpel att regeringen i framtiden
förbinder sig att inte utnämna nya universitet utan att samtidigt binda sig för
en långsiktigt hållbar finansiering. Om inte regeringen kan garantera
tillräckligt med resurser för att lärosätena skall ha rimliga möjligheter att
uppfylla kraven på universitet bör utnämningar av dylika slag dröja tills
dessa rimliga förutsättningar är vid handen.
Högskolornas utveckling
De nuvarande högskolorna ger fler möjlighet att skaffa sig
en grundläggande högskoleutbildning. Tillgängligheten har
betydelse för hur många som söker vidareutbildning.
Utbyggnaden av dessa högskolor är därför positiv. Sverige
behöver många fler individer med akademisk examen.
Forskning bedrivs i dag i varierande utsträckning vid alla Sveriges
universitet och högskolor. Utgångspunkten för den statliga finansieringen av
forskning måste vara grundforskningens betydelse, behovet av hög kvalitet
samt medvetenheten om att ett litet land som Sverige inte kan splittra upp
sina forskningsresurser alltför mycket. Förutsättningar för internationellt
hållbar forskning ökar om resurserna hålls samman.
Vid de mindre och medelstora högskolorna bedrivs främst forskning som i
nära samarbete med det lokala näringslivet främjar tekniköverföring och
forskningsinformation. Grundläggande och nydanande forskningsinsatser
kräver större resurser än vad som där kan erbjudas med undantag för mycket
väl definierade forskningsfält. Den forskning som i samverkan med lokalt
näringsliv bedrivs vid de mindre och medelstora högskolorna är viktig och
skall utvecklas.
För de mindre och medelstora högskolorna vore det enligt vår mening
angeläget att pröva en organisation för forskning och utveckling som
säkerställer en fokuserad inriktning. Ett forskarcentrum vid varje mindre och
medelstor högskola med inriktning på en vald profil skulle kunna verka
kvalitetsfrämjande och öka högskolornas attraktionskraft gentemot en bred
omgivning.
Högskolans ledning skall kännetecknas av professionalism och engage-
mang, sakkunskap och god överblick. En klar och tydlig ansvarsfördelning
av arbetsuppgifterna inom styrelsen är nödvändig. Styrelsens ansvar bör
förtydligas. Regeringen skall inte kunna utse en aktiv politiker eller politiskt
tillsatt tjänsteman till ordförande i styrelsen. Att partipolitisera detta
viktiga
uppdrag är förödande för verksamheten.
Vi prioriterar en vidareutveckling av den forskning som tar tillvara det
speciella som vuxit sig starkt vid de olika lärosätena. För vår del är under
alla
omständigheter innehållet och kvaliteten i Sveriges samlade
forskningsansträngningar avgörande.
Med en sådan forskningsstruktur ges de olika utbildnings- och
forskningsenheterna huvuduppgifter som de har exklusiva möjligheter att
fullfölja. Inom ramen för en sådan struktur bör allehanda samarbetsformer
främjas. Inom flera forskningsområden är ett nära samarbete mellan
universiteten och mindre högskolor nödvändigt och angeläget.
Det tar lång tid att bygga upp en forskarutbildningskompetens. En ökad
satsning på forskarutbildning vid universiteten i förening med en successiv
utbyggnad av högskolorna är därför en bra väg att gå. Forskningen vid
högskolorna måste växa av sin egen kraft och profil för att ständigt nå högre
kvalitet.
Fler fristående högskolor
Det behövs konkurrens och mångfald inom den högre
utbildningen och forskningen. Den reformering som skedde
under den förra borgerliga regeringen innebar att universitet
och högskolor gavs en mer självständig ställning. Statens
övergripande regler för högskolornas organisation och
resursfördelning skall utformas så att de främjar mångfald
och uppmuntrar ett långsiktigt synsätt på verksamheten.
Vår fasta övertygelse är att det behövs fler fristående högskolor.
Erfarenheterna av de stiftelsehögskolor som inrättats är goda. För både
Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping har stiftelseformen
inneburit ökad möjlighet till kreativt nytänkande. Mediantiden för studier på
Chalmers tekniska högskola har sjunkit och antalet industridoktorander har
ökat. Ett nytt kollektivavtal, nya arbetsordningar, en ny befattningsstruktur
och en ny rekryteringsprocess där stor vikt läggs vid den sökandes
pedagogiska skicklighet är förändringar som genomförts. Den ekonomiska
rörelsefriheten har medfört att man med egna medel och med externt stöd
stärkt befintlig verksamhet och börjat bygga upp ny. För Högskolan i
Jönköping gavs genom stiftelseformen en bättre möjlighet till långsiktig
resursplanering vilket underlättar ett långsiktigt investeringsarbete. Vi anser
mot denna bakgrund att fler högskolor bör ges möjlighet att övergå i
fristående form. En lämplig kandidat är Kungliga tekniska högskolan.
Fristående högskolor har andra förutsättningar att besluta om resurser,
personal, utrustning och lokaler än statliga. Kvalitetsskäl är således ett
avgörande argument för fler fristående högskolor. Ett annat skäl är att ett
samhälle som värnar om mångfald, kritisk granskning och analys måste
skapa utrymme för motvikter till en allomfattande stat. Vi anser att villkoren
för utbildningar som ges av andra huvudmän än statliga universitet och
högskolor måste förbättras.
Använd utvärderingsinstrumentet
Att hävda kvaliteten inom den högre utbildningen är
nödvändigt för Sveriges möjligheter att göra sig gällande i en
hårdnande internationell konkurrens. Ansvaret för
kvalitetsbefrämjande åtgärder ligger i första hand på
universitet och högskolor.
För att stimulera kvalitetsarbetet ingick som en del i den förra borgerliga
regeringens förslag en kvalitetspremie för att sätta fokus på utbildningens
kvalitet. På den socialdemokratiska regeringens initiativ har den tagits bort.
Vi anser fortfarande att en kvalitetspremie behövs och föreslår att en sådan
införs. Detta kan stimulera till nya insatser från lärosätenas sida att utveckla
utvärderingen av den egna verksamheten.
Även på nationell nivå måste kvalitetsfrågorna bevakas. I USA har det
sedan länge funnits väl utvecklade ackrediteringssystem för utvärdering av
universiteten. Där har man ett system med beskrivning och självvärdering
som åtföljs av en utvärdering som genomförs av externa sakkunniga. I USA
bevakar och utvärderar dessutom seriösa tidningar lärosätenas kvalitet
genom att analysera en lång rad parametrar. Det kanske bästa exemplet är US
News.
Runt om i världen betonas alltmer vikten av att låta kvalitetsindikatorer
styra en betydande del av resursfördelningen. Sverige har, till skillnad från
exempelvis Norge och Danmark, inget oberoende kvalitetsinstitut som
regelbundet följer upp och utvärderar högskolornas kvalitet och resultat. En
orsak till det är den socialdemokratiska regeringens initiativ till nedläggning
av Kanslersämbetet.
Vi anser att alla möjligheter skall prövas för att kunna sätta utbildningens
kvalitet i fokus på ett tydligare sätt än under den gångna mandatperioden.
Virtuell distansutbildning i
framkanten
Samtliga svenska universitet och högskolor skall ligga i
frontlinjen när det gäller att utnyttja IT för att främja
utbildningen och forskningen inom alla discipliner. Alla
studenter skall ha goda möjligheter att använda
informationstekniken som ett betydelsefullt hjälpmedel att
snabbt få tag på en betydande informationsmängd. Lärare
och forskare skall kunna använda informationstekniken för
att kommunicera och sprida forskningsresultat såväl
nationellt som internationellt på ett snabbt och smidigt sätt.
Informationstekniken möjliggör helt nya och tidigare
svårförenliga forsknings-samarbeten.
Virtuella universitet där elever och lärare genom utnyttjandet av modern
teknik inte är bundna av att behöva befinna sig på samma plats är ett
exempel på sådan förnyelse. Vi förordar att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att återkomma med en redovisning av förutsättningarna för att
etablera ett sådant universitet, antingen som en självständig enhet eller som
en del av ett existerande lärosäte.
Högskolan i Karlskrona/Ronneby bör ges möjlighet att bli en komplett
specialhögskola inom informationsteknik och så småningom ett IT-
universitet. En utbyggnad av ett IT-universitet bör ske gradvis. Den
nuvarande samverkan med Telecom City och Soft Center är en del av
högskolans rådande profil och styrka. Under utbyggnadsperioden bör denna
samverkan kunna utveckla den samlade forsknings- och företagsmiljön i
Karlskrona och Ronneby till att bli en ledande svensk IT-miljö. Vi menar att
Karlskrona/Ronneby måste ges goda möjligheter att bygga upp kontakter
med de främsta IT-miljöerna i universitetsvärlden. Vi förordar i syfte att
bygga upp ett IT-universitet en höjning av Högskolans i Karlskrona/Ronneby
anslag gällande forskning och forskarutbildning med 10 miljoner kronor
under 1999.
Det finns inget rimligt skäl att etablera ett statligt utvecklingscentrum för
IT-baserad distansutbildning i Härnösand. Inte heller låter sig
distansutbildning definieras i stereotypa begrepp som studieplatser som
tilldelas vissa högskolor. En politik med sådan inriktning släpper inte loss
den mångfald lösningar som behöver uppmuntras för att kunna tillgodose
alla individuella behov.
Distansutbildningen främjas främst genom en utbyggnad av den
informationstekniska infrastrukturen, att lära av goda exempel och knyta
samarbetsavtal eller liknande med de bästa institutionerna på området.
Virtuell distansutbildning kommer att förändra det svenska
utbildningsväsendet. Virtuell distansutbildning är flexibelt, individuellt och
kommer att bli internationellt vittomfattande.
Ett avancerat rymduniversitet
Sverige har långvariga traditioner inom rymdforskning. Det
gäller både inhemska projekt som exempelvis satelliterna
Viking, Freja och Astrid som försett vetenskapen med
åtskilliga data av betydelse, och inom ramen för
internationellt samarbete har Sverige deltagit i många
rymdprojekt som samordnats av ESA (European Space
Agency).
För att nu kunna gå vidare och utveckla spetskunnande inom
rymdforskningens domäner krävs en forskningsstrategi som vilar på två
principiella utgångspunkter: för det första mer av internationella allianser
inom rymdforskningen och för det andra mer av nationella insatser där den
avgörande byggstenen är ett rymduniversitet i Kiruna.
Ett rymduniversitet i Kiruna bör byggas upp successivt. Det bör bildas
gemensamt av bland andra Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och
Rymdstyrelsen. Det borde vara möjligt att inom den kommande
femårsperioden kunna tillskapa 100-200 nybörjarplatser.
Forskning i frontlinjen
Utgångspunkter
Forskningens viktigaste uppgift är att bidra till
kunskapsutvecklingen och att skapa förutsättningar för
vetenskapen att nå kunskapens frontlinjer. Framgångsrik
forskning kräver kreativa miljöer, självständighet och
nätverk. Forskningens resurser måste koncentreras till
miljöer av livskraftig storlek. Internationellt
forskningssamarbete är viktigt och måste främjas.
Den nationella forskningspolitik som fastställs av riksdagen har främst
som syfte att på den nationella och övergripande nivån klargöra de
prioriteringar och satsningar som staten anser vara av vikt för att skapa och
bedriva en forskning av hög kvalitet. Forskningspolitiken kan härigenom
indirekt påverka agerandet hos olika nationella och internationella
forskningsaktörer inom akademi, näringsliv och samhälle. Kompetens och
kunskap att välja forskningsområde och avdela resurser på detaljnivå finns
främst inom forskarvärlden och bland avnämarna, inte bland politiker.
Regeringens neddragningar av anslagen till grundforskningen har särskilt
drabbat de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsområdena,
trots att det är just inom dessa områden som Sverige har en stor
utvecklingsmöjlighet. Utöver detta har regeringen kraftigt under senare år
minskat anslagen till den tillämpade forskningen, bland annat till NUTEK.
Detta går stick i stäv med den forskningspolitik som efterfrågas av stora
delar av näringslivet.
Kunskap som tidigare tog flera decennier att förnya kan i dag omsättas på
några få år. Detta ställer enorma krav på individer och organisationer.
Sverige tillhör en global ekonomi där idéer och forskningsrön, produkter och
metoder blixtsnabbt transporteras över hela världen. Detta formar en alltmer
sammansatt värld med stora möjligheter, men också med krävande
utmaningar. Det ställer stora krav på hela utbildningsväsendet. Det kräver
likaledes en forskningspolitik som är långsiktig och inriktad på
internationellt samarbete.
En långsiktig forskningspolitik
En framgångsrik forskningspolitik är framåtsyftande och
dynamiskt inriktad och har som övergripande
utgångspunkter kvalitet, flexibilitet samt förmåga att fånga
upp nya idéer och utvecklingsinriktningar.
En långsiktigt förnuftig forskningspolitik bygger därför på bl a dessa tre
övergripande principer:
? För det första att forskningen måste stå fri från
statsmakten. Staten skall respektera de akademiska
lärosätenas förmåga genom att garantera dem
självständighet.
?
? För det andra måste forskningens resurser stärkas och de
långsiktiga ambitionerna gällande kvaliteten höjas. Vi
föreslår därför i ett första steg drygt 500 miljoner kronor
mer än regeringen till forskning och forskarutbildning.
?
? För det tredje skall forskningens finansiering bli mera
mångfaldig. De fristående stiftelser som inrättades av den
borgerliga regeringen under mandatperioden 1991-1994
bidrog till att göra forskningens finansiering mera
mångfaldig. Fler steg i den riktningen måste tas de
kommande åren.
?
Det krävs koncentration om de statliga insatserna skall ge resultat. Det
krävs genomtänkta kvalitetsmål som regelbundet följs upp. Därutöver
behöver en långsiktigt inriktad forskningspolitik bygga på följande
hörnstenar: sätta fokus på forskningens kvalitet, satsa på det nydanande och
excellenta, vara inriktad på internationellt samarbete, ge grundforskningen
ökat svängrum samt korsa kunnandet mellan olika forsknings- och
samhällsfält.
Sätt fokus på forskningens kvalitet
För forskningssystemen måste kvalitet och förnyelseförmåga
stå i centrum. Det förutsätter i sin tur skärpta kvalitetskrav
men också ökad flexibilitet och mångfald. Kvantitet får inte
gå före kvalitet. En nära koppling måste finnas mellan
forskning och utbildning. Högre utbildning och forskning
måste planeras utifrån långa perspektiv och får aldrig göras
till en del av en kortsiktig arbetsmarknadspolitik.
En av statens primära uppgifter måste vara att främja en högkvalitativ
grundforskning och vidareutveckla starka forskningsmiljöer. Resurserna
avseende tillämpad forskning måste koncentreras till de områden inom vilka
Sverige har de bästa förutsättningarna att tillgodogöra sig forskningens
resultat.
Vår inriktning för de närmaste tre åren är att skapa utrymme för att
utveckla det särpräglade vid varje lärosäte. Vi anvisar - till skillnad från
regeringen - ekonomiska resurser härför. Vi vill genomföra en successiv
resursförstärkning av de nya universitetens forskning och forskarutbildning.
Vi vill också säkerställa att de universitet som alltjämt är under uppbyggnad,
t.ex. Umeå och Linköping, inte tvingas avbryta utvecklingen till ett
universitet som uppfyller höga internationella krav.
Den oberoende finansieringen tillför forskningen mer resurser till
strategisk forskning och forskarutbildning på områden som är viktiga för
Sveriges konkurrenskraft och framtida välstånd. Fristående
forskningsfinansiärer behövs för att undvika effekterna av kortsiktiga
konjunkturförändringar. Forskning i frontlinjen kräver långsiktiga perspektiv
och fasta spelregler.
Genom strategiska val och kraftsamling skulle stiftelserna ge
förutsättningar för en långsiktig positiv utveckling av svensk forskning,
svenskt näringsliv och det svenska samhället som helhet. Syftet var att
främja forskning i världsklass och resurserna när stiftelserna nått full
verksamhetsvolym är ansenliga.
Den socialdemokratiska regeringens strävan att omvandla de fristående
forskningsstiftelserna till mer följsamma organ för regeringen och
användningen av resurserna för att kompensera stora besparingar i de statliga
forskningsanslagen har satt stopp för den offensiva forskningspolitik som vi
anser är nödvändig. Den politisering som präglar regeringens högskole- och
forskningspolitik är oroande. Vi förordar att forskningsstiftelserna återfår sin
tidigare ställning, så att de på ett avgörande sätt kan bidra till att skapa nya
forskningsmiljöer och stödja strategiska forskningsprojekt.
Internationell forskningssamverkan
För ett litet land som Sverige är det internationella
forskningsutbytet särskilt betydelsefullt. Internationellt
forskningsutbyte och samverkan inom högre utbildning och
forskning är viktigt och bör öka. Att vi själva utgör en
intressant partner, med forskning av yppersta kvalitet, är en
nödvändighet. Sverige måste satsa på internationella
allianser. Våra riktigt starka forskningsmiljöer måste stärkas,
samtidigt som fler oberoende former för finansiering av
forskning behöver skapas.
Inom forskningens område finns många skäl för internationell samverkan.
Fortsatta framsteg, inte minst inom naturvetenskap och teknik, kräver sådana
investeringar att de är omöjliga för ett enskilt land att klara. Modern
forskning förutsätter samarbete mellan olika discipliner på mycket hög nivå.
På flera områden krävs dessutom internationell lagstiftning och
standardisering. Svenska initiativ i det avseendet förutsätter deltagande i den
internationella forskningsmiljön.
Moderata samlingspartiet anser att Sverige skall deltaga aktivt och fullt ut i
det internationella forskningsutbytet. Att inte vara medlem av viktiga
samarbetsorganisationer betyder att Sverige ställer sig utanför möjligheten
att påverka och ta del av betydelsefull kunskap. Det får menliga effekter
inom respektive kunskapsområde och det innebär att Sverige blir mindre
intressant som forskarmiljö. Ett utträde ur internationella projekt som
exempelvis CERN skulle, i likhet med vad regeringens ingrepp i fristående
forskningsstiftelser redan gjort, undergräva våra förutsättningar att locka
utländsk kompetens till landet, vilken behövs. Vi förordar att det
internationella forskningssamarbetet lyfts från myndighetsnivå och ges dess
rätta proportioner genom att riksdagen återigen får möjlighet att fatta ett
övergripande beslut om omfattning och inriktning. Vi avsätter ca 300
miljoner kronor mer än regeringen till internationellt forskningssamarbete.
Ge grundforskningen svängrum
Att ständigt få fram ny kunskap är en nödvändighet för
Sverige. Om vi inte själva bidrar till kunskapsutvecklingen
har vi heller ingen beredskap att utnyttja ny kunskap som
tagits fram i andra länder. Forskarsamhället kräver ett stort
spelrum för egna initiativ och mångfald. Det måste finnas
plats också för det oberäkneliga. Grundforskning sneglar inte
på samhällsnyttan, men utgör grunden och förutsättningen
för forskningens framsteg inom alla områden.
Grundforskningen utgör också vår garanti för långsiktig
kompetensutveckling, och strategisk forskning är viktig för att utveckla
svensk forsknings styrka och potential. Det är också viktigt att främja
utnyttjandet av forskningens resultat lika väl som att avancerad svensk
forskning skall stå sig väl i internationella jämförelser.
Forskningsrådens finansieringskapacitet måste stärkas. Det ger
grundforskningen nytt utrymme. Det säkerställer också de nationella
forskningsanläggningarnas fortlevnad (MAX-laboratoriet i Lund, Onsala
rymdobservatorium, Manne Siegbahn-laboratoriet i Stockholm och The
Svedberg-laboratoriet i Uppsala). Vi föreslår därför riksdagen att höja de
ämnesinriktade forskningsrådens anslag med 25 miljoner kronor per år och
forskningsråd - utöver regeringens förslag - under den kommande
treårsperioden.
Ämnesgränserna mellan forskningsråden bör prövas för att säkerställa att
nya inriktningar inom forskningen ges nödvändiga resurser. Ett biotekniskt
forskningsråd skulle exempelvis kunna bli ett värdefullt tillskott. Inom
bioteknikens område kan Sverige bli världsledande.
Korsa kunnandet
Utvecklandet av banbrytande vetenskap handlar ibland om
att koppla samman kunskap som tidigare varit åtskild. Det
kanske tydligaste exemplet är biotekniken. Att skapa bästa
förutsättningar för svensk forskning att kunna åstadkomma
ännu mer av banbrytande vetenskap måste vara en
prioriterad uppgift. Vi behöver fler lösningar som låter
kunskaper från olika områden mötas. En sammankoppling av
informationsteknik och bioteknik liksom beträffande
informationsteknik och miljöforskning kan bli mycket
fruktbar.
Kunnandet måste i större utsträckning än i dag korsas mellan vetenskap
och företagande. En utmärkt grund är redan lagd i forsknings- och
företagarbyn IDEON i Lund. Ett annat utmärkt exempel att bygga vidare på
är forskningsparken Mjärdevi vid Linköpings universitet.
Alltjämt är, i generella termer, kontakten mellan högskolorna och
företagen för dålig. Rörligheten är alldeles för låg. Det är för få som under
sin karriär byter "sida" ett antal gånger. Betydligt fler universitetslärare
borde få möjlighet att arbeta en viss period i arbetslivet utanför
universitetet.
Viktig kunskap och nyttiga erfarenheter med otraditionella perspektiv och
infallsvinklar skulle kunna tas tillvara. Ett väsentligt utökat utbyte av
forskare mellan universitet och högskolor och näringslivet bör eftersträvas.
Ett konkret exempel skulle kunna vara en filial till Kungliga tekniska
högskolan knuten till Studsvik och Askö-laboratorierna.
Ett starkt näringslivsengagemang i först och främst de tekniska
högskolorna är nödvändigt för att bryta barriärerna mellan den akademiska
forskningen och industriföretagen. Svenska företag har betydligt färre
forskarutbildade än företagen i våra konkurrentländer. Med kunskap som en
allt viktigare faktor i internationell konkurrens är det ett förhållande som
måste ändras.
I många fall väljer svenska forskare att själva utveckla sin egen idé eller
uppfinning istället för att samarbeta med en van entreprenör. Ett skäl till
detta kan vara att naturliga nätverk alltför ofta saknas mellan personer inom
högskolan och inom näringslivet.
Moderata samlingspartiet förordar en forskningspolitik som inbjuder
vetenskap och näringsliv till ökad samverkan om nya och omfattande
satsningar på forskning främst rörande naturvetenskap, bioteknik och
informationsteknik.
Satsa på det nydanande och excellenta
Nydanande vetenskap och forskning i världsklass genomförs
av duktiga och kreativa individer och forskargrupper. Det
har en del inom det svenska samhället svårt att medge och
acceptera. Strävan efter s k rättvis fördelning även inom
detta område och förnekande av excellenta prestationer i
form av uteblivna belöningar, exempelvis ökade anslag till
de allra bästa, kväver nyskapande och briljans. Sverige
riskerar bl a genom omoderna anslagssystem att jaga
begåvningar inom forskarvärlden ut ur landet.
För att stoppa en sådan utveckling måste ett antal åtgärder vidtas. För det
första att styra forskningsanslag till individer, inte bara till ämnen. För det
andra att specifikt styra mer av anslagen till dem som är allra duktigast och
till unga begåvade forskare. För det tredje att styra anslag till att stödja nya
idéer, oavsett forskningsämne. För det fjärde att satsa på att anslå medel till
internationella samarbetsprojekt för att knyta forskningsallianser av hög
kvalitet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kunskapsmiljöns strategiska betydelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av forskningens frihet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för grundforskningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av fria forskningsfinansiärer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de före detta fristående forskningsstiftelserna måste återfå sin
tidigare roll och om statens användning av deras medel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av resurser till högskolor och universitet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv uppbyggnad av de nya universiteten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fler högskolor bör ges möjlighet att övergå i privaträttslig
form,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Högskolan i Karlskrona/Ronneby,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett rymduniversitet i Kiruna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långsiktig forskningspolitik.
Stockholm den 25 oktober 1998
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)