Antalet olyckor inom barnomsorgen har fördubblats på
relativt kort tid. Det framgår av en studie från Uppsala där
man driver ett pilotprojekt för att förebygga skador i
skolorna och i barnomsorgen. Åren 1996-1997 var skadorna
inom barnomsorgen 46 per 1000 inskrivna barn. Detta ska
jämföras med undersökningar som gjordes i början av 90-
talet som visade på 20-22 skador per 1000 barn. Tandskador
är vanliga, likaså skador mot huvudet. Barn i åldrarna 4 till 5
år är värst drabbade och allmänt kan konstateras att pojkar
skadas oftare och mer allvarligt än flickor. I en
undersökning från Umeå drar man slutsatsen att risken för
allvarligare skadefall var minst lika stor för dagisbarnen som
för personer i arbetslivet. Trots detta har barnen ett mycket
dåligt skydd. Arbetsmiljölagen omfattar vuxna och
skolelever men de minsta och mest sårbara barnen saknar
detta skydd.
Personalsituationen
Orsakerna till det ökade antalet skador hänger troligen delvis
samman med personalminskningar och bristfälliga
säkerhetsrutiner. Personal har sagts upp på grund av det
ekonomiska läget vilket lett till större barngrupper och sämre
vuxenkontroll. Enligt en undersökning som
barnombudsmannen gjort har en genomsnittlig
förskolegrupp ökat från 14 till 17 barn och en genomsnittlig
fritidshemsgrupp från 18 till 25 barn, samtidigt som antalet
anställda per barngrupp minskat. Det finns även exempel där
syskongruppen bestått av 20 barn och antalet barn i
fritidshemsgruppen uppgått till 60 i åldrarna 6-9 år med fyra
pedagoger som har ansvaret. Alltfler små barn i åldrarna ett
till tre år vistas i grupper med fler än 16 barn.
Barnombudsmannen har fått ta emot många samtal de
senaste åren från oroliga föräldrar och bekymrad
dagispersonal som ser att säkerheten inte längre kan
garanteras. Ingen vet vem som har ansvaret för säkerheten
och vilka krav som kan ställas. I barnomsorgslagens
allmänna råd står det att barnens säkerhet ska garanteras
under alla omständigheter, men hur detta ska ske står inte.
Barnkommittén
Barnkommittén har i sitt huvudbetänkande Barnens bästa i
främsta rummet (SOU 1997:116) sagt följande:
Det kan konstateras att Sverige i princip lever upp till barnkonventionens
stadgande om barnomsorg. Mot bakgrund av att barnomsorgen har fått
minskade resurser bl.a. genom att antalet platser har ökat utan att personalen
har ökat i motsvarande grad, kan det dock ifrågasättas om samtliga
kommuner klarar de kvalitetskrav som socialtjänstlagen ställer på barn-
omsorgen. Vi vill framhålla att det finns en övre gräns där barnantalet blir så
stort att barnets bästa äventyras. Det finns också en gräns för hur stora
nedskärningar som kan göras utan att den generella kvaliteten sjunker så
mycket att barnets bästa inte tillgodoses.
Vi menar att barnens säkerhet är en fråga som inte kan hänga
i luften. Arbetssituationen inom barnomsorgen måste
förbättras. Kvantitet får inte ske på bekostnad av kvalitet.
Barnen måste också omfattas av arbetsmiljölagen, som klart
uttrycker hur en sund, god och trygg arbetsmiljö ska vara
utformad. Dessutom borde barnomsorgslagens allmänna råd
konkretiseras så att barnens säkerhet under alla
omständigheter kan garanteras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
arbetsmiljölagen att lagen kan tillämpas även för barnen inom
barnomsorgen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorgslagens allmänna råd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personal- och arbetssituationen inom barnomsorgen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Inger Davidson (kd)
Margareta Israelsson (s)
Kenneth Johansson (c)
Ewa Larsson (mp)
Johan Pehrson (fp)
Liselotte Wågö (m)
Eva Zetterberg (v)