Begreppet gymnasiepoäng som ett led i ett framtida
avskaffande av gymnasieskolans nuvarande timplaner,
framgår av regeringens förslag. I dag motsvarar en
gymnasiepoäng en lärarledd undervisningstimme om 60
minuter under lärares ledning. En kurs om 50
gymnasiepoäng motsvarar alltså en kurs om 50 timmar.
Enligt det nya systemet skall en kurs om visst antal
gymnasiepoäng "inte vara ett mått på det antal lektioner som
erbjuds eleverna" utan beteckna "kursens studieomfattning
samt beräknade arbetsinsats". Dagens kursplaner i
gymnasieskolan har endast allmänt formulerade mål.
Kursplanerna får enligt tidigare regeringsuttalanden inte
vara "innehållsbaserade". Kvar blir på sikt poängplaner utan
timtal och kursplaner utan konkret innehåll. Ideologer som
hävdar att ingen vet vad kunskap är och att det inte är så
noga om det finns en timplan för undervisningen eller inte
har gjort sig breda i debatten.
Även om det är riktigt att kunskapstillväxten är snabb, så gäller detta dock
inte kunskapsmassan i de främmande språken, matematiken, svenska språket
m fl skolämnen på grundläggande nivå. Inom vissa områden som biokemi
och elektronik ökar visserligen kunskapsmängden men det finns alltid kvar
ett stort behov av baskunskaper för att kunna skaffa nya kunskaper.
Undvik konjunkturbetingad
skolekonomi
Det bör i framtiden inte vara de olika kommunernas
budgetläge som skall bestämma elevernas studietakt eller
vilken undervisningstid de behöver för att klara en kurs. För
ett samhälles positiva utveckling är det viktigt att så många
elever som möjligt tar till sig all den kunskap de kan under
gymnasieåren. Redan idag finns det kommuner som tvingar
eleverna att generellt välja kurser som tilldelas ett mindre
timtal än det som följer av timplanerna. Hur skall det då inte
bli, när timplaner i vanlig mening avskaffats!
Om förslaget till omdefinition av begreppet gymnasiepoäng genomförs, är
det nödvändigt att gymnasieskolans kursplaner inte bara har allmänt hållna
mål utan också kompletteras med ett konkret innehåll. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Lektorstjänst för den som
genomgått
forskarutbildning
När det gäller kvalitetssäkringen av gymnasieskolan är
lektorsinstitutionen inte utan betydelse. Kommunerna är i
dag av kostnadsskäl mycket negativa till att inrätta
lektorstjänster. Tjänstebenämningen lektor bör kunna
komma i fråga för den lärare som har genomgått praktisk
lärarutbildning med gott vitsord och har avlagt
doktorsexamen i ämne på gymnasiets timplan. Utöver de
normala läraruppgifterna bör lektor ha ett särskilt ansvar för
att ämnesområdet och dess didaktik utvecklas samt för att
ämneskollegor får ett stöd, främst i fråga om
forskningsanknytning och utvärdering. För att stimulera en
kommun att inrätta tjänster som lektor (jfr 1990/91:UbU4 s.
23), bör ett särskilt statsbidrag motsvarande skillnaden
mellan lektorslön och lärarlön utgå. Även om ett sådant
bidrag är något extraordinärt, finns det i dag skäl att vidta
särskilda åtgärder. Antalet lektorstjänster i gymnasiet, som
enligt regeringens förordning 1983-03-10 avsågs vara
närmare 3 000 på de dåvarande treåriga linjerna, har nu
sjunkit drastiskt. År 1996 hade 572 lektorstjänster
innehavare med forskarutbildning. Av dessa var ca 70 %
antingen 55 år eller äldre.
Gymnasieskolans
kärnämnen
Det sägs att den nya gymnasieskolan skall vara en skola för
alla. "Målen skall uppnås - det är inte kraven som skall
sänkas", hävdas i en tidigare avgiven regeringsproposition.
Det är under denna förutsättning som den nya skolan skall
förverkligas. Jämlikhet utgör således kriteriet snarare än den
förmåga som är nödvändig för att tillgodogöra sig
utbildningen.
Skolan har en fundamental betydelse för individens utveckling och som
grund för vår nations kultur. Men det kan diskuteras om undervisningens
effekt stiger proportionellt med dess omfattning. Det är självfallet viktigt att
ungdomen får samlas vid "kunskapens brunnar" och där få det som den kan
ta emot. Men, för att fortsätta att citera en statlig utredning, "den som
kommer dit med ett stort mått kan ta emot mer, den som kommer dit med ett
litet mått får mindre. Däremot torde det inte gagna mycket att hälla i mer än
så att måttet blir fullt, överflödet rinner bort ..."
Att kräva att alla individer skall kunna uppfylla de krav på kunskaper som
kärnämnena ställer, är och förblir en utopi. Oavsett vad Utbildnings-
departementet önskar är den fundamentala frågan i dagens skola: hur skall
klass- eller grupporganisationen se ut i en resursknapp skola för att få minsta
möjliga gruppmotsättningar och segregation och en så acceptabel undervis-
ningssituation som möjligt?
Missgynnar nuvarande organisationsmodell gymnasieskolan, där grupper-
na är slumpvis uppbyggda, såväl svaga studiebegåvningar som läshungriga
elever? Skulle kanske en gruppering efter förkunskaper och studieförutsätt-
ningar gynna främst de elever som har studiesvårigheter? Finns det något
samband mellan dagens organisation och vantrivsel och våldsnivå i skolan?
Heterogena undervisningsgrupper kan av lätt insedda skäl inte vara stora
och blir därför dyra. Homogena grupper kan däremot vara större och därmed
inte så kostnadskrävande. Grupper som är både stora och heterogena blir
mestadels "stökiga". De nyss ställda frågorna måste därför med förtur klaras
ut på ett förutsättningslöst sätt.
Alla i gymnasieskolan skall självfallet ha möjligheter till högskolebehörig-
het. Men alla behöver inte skaffa den omedelbart. Skolverket bör få
regeringens uppdrag att till kommunernas tjänst lämna förslag till olika
modeller för klass- och grupporganisation i gymnasieskolans kärnämnen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gymnasieskolans kursplaner inte bara skall ha allmänt hållna
mål utan att de också skall kompletteras med ett konkret innehåll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett stimulansbidrag motsvarande skillnaden mellan lektorslön
och lärarlön skall utgå till kommun som inrättar lektorstjänster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Skolverket till kommunernas tjänst skall lämna förslag till
olika modeller för klass- och grupporganisation i gymnasieskolans
kärnämnen.