Skolan är på många sätt ett samhälle i miniatyr. Innanför dess väggar
ryms en stor del av de problem och motsättningar som i dag finns i
samhället: segregation, utslagning, brist på demokrati osv. En del trivs
under skolåren medan skolan för andra är sammanknippad med
vantrivsel. Grunden till problemen ligger i det klassamhälle som skolan
är en del av. I det kapitalistiska samhället fyller skolan en funktion att
skola och sortera in den unga arbetskraften i passande fack på
arbetsmarknaden. Vänsterpartiet arbetar därför för att förändra samhället
i stort och ser det som en nödvändighet för att fullt ut förverkliga den
skola vi vill ha. Skolans roll som samhällsbevarande kraft tar sig bl.a.
uttryck i vad som lärs ut och på vilket sätt detta sker. Det brukar kallas
för den dolda läroplanen och handlar om sådant som gör att elever lär sig
att killar skall ta mer plats i diskussionen än tjejer, att teoretiska
kunskaper och utbildningar är mer värda än praktiska och att de egna
erfarenheterna inte är lika viktiga som det läraren och läroboken berättar.
Världen framstår ofta som splittrad i ämnen och lektionstimmar - alltför
ofta utan sammanhang och eleverna lär sig enligt den dolda läroplanen
att det finns en given sanning och att gemensamma prestationer inte är
lika bra som individuella, vilka kan betygsättas. Men skolan har också en
annan roll; många lärare och skolledare gör ett viktigt och betydelsefullt
arbete med att vägleda eleverna i deras inlärning och utveckling, och
skolan är det sammanhang där många unga människor formulerar sin syn
på livet och samhället och lär sig att förstå mer av världen.
Ett av de största problem som skolan har är bristen på resurser. Därför är
det bra att regeringen i budgetpropositionen (1998/99:1) ger ökade ekono-
miska möjligheter för kommunerna att satsa på skolan. Vi kommer att
fortsätta kämpa för att skolan får resurser att anställa fler lärare och annan
skolpersonal samt öka satsningarna på lärarnas fortbildning och på peda-
gogiskt utvecklingsarbete. Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av att ett
stort antal elever fortfarande lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper för att
klara sig bra i samhället. Elever med läs- och skrivsvårigheter och andra
särskilda behov förtjänar att - i enlighet med vad som faktiskt står i
skollagen - ges den hjälp och det stöd de behöver för att kunna ta till sig
skolundervisningen och utvecklas.
2 En sammanhållen ungdomsskola
Med hänsyn till övergångsfrekvensen på ca 98 % är gymnasieskolan
numera en skola för alla. Cirka 10 % avbryter sina studier, men en del av
dem går över till alternativa utbildningar som t.ex. folkhögskolan. I
realiteten har vi alltså numera en 12-årig ungdomsskola som omfattar
alla ungdomar i en årskull. Sexårsverksamheten bedrivs numera inom
ramen för förskolan och bildar en egen skolform under benämningen
förskoleklass. Därmed har tiden i det offentliga skolväsendet utökats med
ett trettonde år, och Vänsterpartiet anser att det är dags att ta
konsekvenserna av detta.
Vi vill utforma en sammanhållen ungdomsskola som är mer anpassad till
ungdomars olika utvecklingsstadier än vad fallet är i dag. Begrepp som
presenteras på grundskolenivå kräver många gånger en förmåga till abstrakt
tänkande som många elever ännu inte kan prestera. En undersökning av
Björn Andersson visar t.ex. att undervisningen i fysik i årskurserna 7-9
troligen är alltför abstrakt för mer än 50 % av eleverna. Enligt Piaget är det
först i 15-16-årsåldern som ungdomar är mogna för mer abstrakta och
teoretiska studier av den typ som i dag i stor utsträckning bedrivs i års-
kurserna 7-9. I en sammanhållen ungdomsskola skulle denna typ av studier
kunna få vänta ytterligare något eller några år, medan de mer grundläggande
yrkesinriktade moment som i dag ges i gymnasieskolans årskurs ser 1 och 2
skulle kunna erbjudas tidigare. Redan 1980 års gymnasieutredning och
framför allt den då verkande "alternativa gymnasieutredningen" funderade i
dessa banor. Gymnasieutredningen hänvisade till undersökningar som visar
att ungdomars intresseinriktningar något förenklat kan grupperas i följande
områden:
- "Människor" - sociala yrken, vårdyrken, undervisningsyrken, kultur-
och informationsyrken.
- "Maskiner och material" - tekniska yrken.
- "Papper och pengar" - administrativa och ekonomiska yrken.
Utredningen föreslog därför att gymnasieskolan skulle inriktas mot tre
utbildningsområden - ett socialt, ett tekniskt och ett ekonomiskt. Den
alternativa gymnasieutredningen förordade att alla ungdomar skulle välja
något av områdena och inom respektive område först få en praktisk och
yrkesinriktad kompetens som sedan kunde byggas på antingen med en
teoretiskt eller en yrkespraktiskt fördjupad kompetens. Enligt Ingela
Josefson är det fel att tro "att tankearbetet är mindre komplicerat i
praktiskt än i teoretiskt arbete. Förankringen i det konkreta arbetet utgör
grunden för det abstrakta tänkandet och inte tvärtom."
Gränserna mellan olika yrken är på väg att suddas ut. Detta togs upp i
läroplanspropositionen (prop. 1992/93:250) på följande sätt. "Den gamla
indelningen i arbetare och tjänstemän gäller inte längre på moderna
arbetsplatser. I stället talar man om medarbetare och deras behov av utbild-
ning och fortbildning. Vad framtidens arbetsmarknad behöver är personer
med olika kombinationer av praktiskt yrkeskunnande, baskunskaper, kom-
munikativa färdigheter och kunskaper i såväl allmänna ämnen som
yrkesämnen. Så kallat humankapital är numera tre till fyra gånger mer värt
än det "fysiska kapitalet" i moderna storföretag".
Vänsterpartiet tycker att tiden nu är mogen att utforma ungdomsskolan åt
detta håll. En praktiskt och yrkesorienterande start inom ett av de nämnda tre
områdena skulle kunna ske redan i årskurserna 8 eller 9 och valet mellan en
mer teoretisk eller yrkesinriktad fortsatt utbildning kunna ske därefter. Mer
av konkret och praktiskt skolarbete sker därmed under den period då
ungdomarna är mest mogna för sådant arbete och de mer teoretiska studierna
skjuts upp tills man nått mognadsnivån för sådana studier. Utgångspunkter
för ett sådant arbete bör vara hur man kan undvika olika former av
nivågruppering men samtidigt ge varje elev det stöd som behövs för att
utvecklas i sin egen takt och motverka utslagning. Det är också viktigt att ta
hänsyn till den nya arbetsmarknadens krav på kombinationen av teoretisk
och praktisk kunskap och hur elevernas inflytande över sin skolgång kan
ökas med åren och utgöra mer än bara valet av redan färdiga kurser och
program. Vi anser att all utbildning skall vara arbetslivsförberedande, de
allmänna utbildningsvägarna såväl som de yrkesförberedande, och att alla
utbildningsvägar skall ha allmänna ämnen och ge grundläggande behörighet
för högre studier. Möjligheter skall finnas för eleverna att under utbildningen
ändra inriktning, från praktisk till teoretisk såväl som omvänt. En öppenhet
gentemot samhället är viktig för att skolan skall kunna utvecklas och inte
isoleras. Ett sånt samarbete kan se ut på många sätt, men Vänsterpartiet vill
särskilt framhålla den vikt som det har att fackliga- och intresseorganisa-
tioner av olika slag ges ökat tillträde till skolan som en del av undervisningen
i olika ämnen. Det är samtidigt väsentligt att inte göra skolan beroende av
sponsring eller företagsstyrning, och att bevara allsidigheten i undervis-
ningen. Vi föreslår att en parlamentarisk utredning tillsätts för att utforma
ett
förslag till en sådan ungdomsskola för alla.
3 Dagens betygssystemet och betygens avskaffande
Vänsterpartiet förespråkar en betygsfri skola. Det är enligt vår
uppfattning en förutsättning - om än inte en garant - för en fullt ut
demokratisk skola. Men vi vill inte ha en kravlös skola, snarare tvärtom.
Vi anser att en skola utan betyg ställer högre krav både på lärare och
elever. När man är klar med en utbildning så får man ett intyg på att man
klarat av den grundläggande målsättning som står inskriven i läroplanen.
På så sätt garanteras att ingen lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper.
Skolan skall vara organiserad så att alla skall klara av dessa
målsättningar.
Vänsterpartiet vill avskaffa betygen därför att de, oavsett om de skrivs i
siffror, i bokstäver eller i ord, är ett orättvist och samhällsbevarande system
för urskiljning som inte hör hemma i dagens skola. Det finns tydliga
undersökningar som påvisar sambandet mellan samhällsklass och
betygsresultat. Ett dåligt betyg leder till dåligt självförtroende och minskade
chanser till vidare utbildning. Arbetarklassbarn får i större utsträckning lägre
betyg och därmed låg studiemotivation.
Betygsskolan inverkar inte bara på vilka som skall söka vidare och utbilda
sig utan styr också i hög grad undervisningen - både dess uppläggning och
vad som skall läras ut - vilket tidigare påvisats av Skolverket. Grupparbeten
blir mindre intressanta då dessa inte visar vad de enskilda eleverna presterat
utan i stället vad de gemensamt arbetat fram och därför är svåra att
betygssätta. Eleverna lär sig genom tävlan inom klassen tidigt de skeva
regler som existerar på dagens arbetsmarknad med konkurrens och
utslagning. De flesta elever lär sig tidigt korttidsinlärning och hur man skall
prioritera olika ämnen från och till för att få det bästa slutbetyget. Inför
varje
prov börjar den taktiske eleven att intensivplugga in det läraren har sagt är
det viktigaste och efter provet blir det dags för ett helt annat prov i ett helt
annat ämne, och det nyss inlärda glöms snabbt bort. På så sätt blir betygen
viktigare än kunskapen i sig och att kunna svara på frågorna på provet blir
viktigare än att få en övergripande förståelse i ämnet. Målet blir inte att lära
sig så mycket som möjligt utan att få högsta möjliga betyg, det blir viktigare
att visa det man kan än att fråga om det man inte kan eller inte har förstått.
Betygen leder också till att stämningen i klassrummet gör det svårare att
visa intresse av att verkligen lära sig något, att fråga en lärare om tips på
fördjupningslitteratur eller att överhuvudtaget berömma en lärare. Risken blir
stor att man blir stämplad som fjäskare. Eleverna får svårare, i rädsla för ett
sänkt betyg, att kritisera lärarnas undervisningssätt eller skolans uppbyggnad.
Betygssystemet ser eleverna som passiva mottagare som skall finna sig i att
det är någon annan som bestämmer.
Den senaste tidens utveckling av urvalssystemen till gymnasie- och
högskola har i mångt och mycket varit positiv. Nu skall alla som så önskar
enligt lag komma in på gymnasiet. Detta är en bit på vägen mot den samlade
ungdomsskola som Vänsterpartiet förespråkar där en betygsfri antagning till
gymnasiet blir en självklarhet och där alla kan komma in på den
utbildningsgren de vill. Vänsterpartiet ser också positivt på att betygens roll
vid antagning till högre utbildning alltmer tonas ner. Vid antagning till
universitet och högskolor blir det allt vanligare med så kallade alternativa
urvalskriterier.
Vänsterpartiet anser att utvecklingen inom skolan och samhällets för-
ändrade krav gör betygssystemet otidsenligt. Vi anser att om det skall vara
möjligt att uppnå de mål som styrdokumenten satt upp för skolan är det
nödvändigt att avskaffa betygen och föreslår därför att en utredning tillsätts
med uppdraget att undersöka hur detta skall kunna genomföras.
4 Jämställdhet i skolan
Könets och könstillhörighetens betydelse är socialt konstruerad, och
därmed politiskt. Det ögonblick vi föds är vi biologiska varelser av
maskulint eller feminint kön. Men redan i samma stund börjar vi formas
till sociala varelser. Det sker utifrån de kriterier som samhället ställer upp
för vad som är manligt respektive kvinnligt. Vi får ett socialt kön, genus.
Genussystemet bygger på två principer: könens isärhållande och mannen
som norm, vilket innebär att män och kvinnor förväntas göra olika saker
och det mannen gör betraktas som mer värt.
En av de viktigaste institutionerna för bevarandet av genussystemet - och
därför en av de viktigaste att förändra - är skolan. När vi börjar skolan vid 6-
7 års ålder förväntas pojkarna inta en aktiv, pratsam och utåtagerande roll
medan flickor förväntas inta en passiv, tyst och snäll roll. Vi blir behandlade
efter de förväntningar som ställs på oss. Skolan fostrar eleverna till roller
som passar genussystemet, trots att läroplanen ger oss en bild av att vi har en
jämställd skola. I skolan lär vi oss i huvudsak männens syn på samhället och
historien och i svenskundervisningen läser vi om manliga författare och
deras verk. Det är därför viktigt att de läromedel som används granskas
kritiskt av lärare och elever ur ett genusperspektiv. För att kunna utbilda
jämställt krävs även att man har insikten om vad jämställdhet är för något,
och att man är medveten om problemen med bristande jämställdhet i dagens
samhälle. Därför bör lärare och annan personal få utbildning i vad
jämställdhet är, både under sin grundutbildning och på fortbildningsdagar.
Vänsterpartiet vill öka valmöjligheterna för kvinnor och män. De skall ha
reella möjligheter att göra val som inte är typiska för deras kön. Vårt mål är
att kön inte skall vara en begränsning och ett hinder under uppväxten. De
flickor som väljer teknisk inriktning och de pojkar som väljer omsorgsyrken
skall få stöd och uppmuntran så att de inte hoppar av utbildningen. Det är
viktigt att man redan i tidig ålder diskuterar könsskillnader och
kvinnoförtryck. Man bör från och med lågstadiet ibland dela upp klasserna i
kill- och tjejgrupper. Syftet skall vara att visa på genussystemets olika
former, aktivt motarbeta dem och stärka tjejernas självförtroende. Rena flick-
respektive pojkklasser tar vi avstånd ifrån. Det är i mötet som förståelse och
respekt uppstår. Vänsterpartiet anser att positiv särbehandling skall användas
i samband med antagning till utbildningar som är starkt snedfördelade ur
könsperspektiv. Även vid tjänstetillsättningar inom utbildningssystemet skall
positiv särbehandling tillämpas. Det är även mycket viktigt att man belyser,
analyserar och utfärdar åtgärdsprogram för att komma åt de mer subtila och
osynliga hinder som kvinnor och män kan stöta på under sin utbildning inom
de traditionellt sett manliga och kvinnliga ämnesområdena.
5 Kvalitetssäkring i skolan
Begreppet kvalitetssäkring är lånat från näringslivet och handlar om hur
man i en målstyrd verksamhet kan försäkra sig om att en viss kvalitet
uppnås. Inom skolans värld handlar det om att se till att eleverna
verkligen når den kunskapsnivå som läroplanen föreskriver och att alla
elever garanteras en likvärdig utbildning. Vänsterpartiet motsätter sig den
kvalitetssäkring som avses ske genom att en gymnasieexamen införs och
genom dagens form av nationella prov. De sistnämnda förutsätter att alla
elever lär sig samma saker på samma sätt och kan innebära en olycklig
styrning av undervisningens innehåll och arbetssätt. Vi anser att
utvärderingar i en decentraliserad och målstyrd skola skall ske lokalt men
sammanställas nationellt.
Vänsterpartiet ser däremot positivt på de utökade resurser och befo-
genheter som Skolverket i budgetpropositionen tilldelas för att effektivare
kunna kontrollera hur kvaliteten i skolan kan garanteras. Vänsterpartiet
välkomnar den nationella inspektionsnämnden och de utökade resurser och
uppdrag som utbildningsinspektörerna tilldelas. Vi anser dock att Skolverket
- i enlighet med egna önskemål - bör ges sanktionsmöjligheter genom
vitesföreläggande gentemot de kommuner som inte uppfyller de uppställda
kvalitetskraven.
6 Skolan som arbetsplats
Arbetsmiljön i skolan bör förbättras. Skolan är Sveriges största
arbetsplats, men är samtidigt också en av de sämsta. Det finns få
yrkesgrupper som skulle kunna tänka sig att arbeta under förhållanden
som elever och personal (oftast kvinnor) tvingas göra. Mögel, damm,
dålig luftkonditionering, dålig belysning, hög bullernivå är bara något av
det som hör vardagen till. Men även den psykosociala arbetsmiljön är
under all kritik. En viktig väg för att nå en bättre arbetsmiljö är att ge
elever inflytande över sin egen arbetsmiljö, vilket också
Barnombudsmannen påpekat i sin årsrapport för 1998. Vänsterpartiet
anser att eleverna skall ha rätt att utse egna skyddsombud med samma
rättigheter som skyddsombud inom andra yrkesgrupper. En bra
arbetsmiljö innebär att eleverna bättre tillgodogör sig utbildningen och är
därför en samhällsekonomiskt viktig fråga. Det är en viktigt
demokratifråga att också elever ges rätten att i praktiken påverka sin
arbetssituation.
Vi vill införa ett nationellt statistikregister för elevernas olycksfallsskador.
Ett sådant system kan utformas så att det kan användas både på nationell och
lokal nivå och ger möjlighet till uppföljning, utvärdering och förebyggande
insatser. Skolhälsovården är elevens företagshälsovård och fungerar ofta som
en reträttplats i skolan. Att skolsköterskan har sekretess är en trygghet för
eleven. Vi vill att det i skollagen tydliggörs att elever skall ha tillgång till
elevvårdspersonal som skolpsykolog, kurator och skolsköterska. En bra och
fungerande skolhälsovård är en viktig faktor för att förbättra den psyko-
sociala arbetsmiljön.
Alltför många elever utsätts för psykiska och fysiska övergrepp av andra
elever och/eller lärare eller annan personal. Mobbning och sexuella trakas-
serier är inte acceptabelt och kan leda till mycket destruktiva handlingar
längre fram i livet. Ingen elev skall må dåligt av att gå till skolan. Men om
det ändå inträffar bör skolan och kommunen ha en handlingsförberedelse att
följa för hur man löser problemet. Den kan variera från kommun till kommun
och från skola till skola, men handlingsplanen skall tillse att det inte fattas
verktyg för åtgärder.
7 Särskolan
Regeringen konstaterar att elevantalet i såväl den obligatoriska särskolan
som gymnasiesärskolan ökat kraftigt sedan läsåret 92/93. En av
orsakerna sägs vara att lätt utvecklingsstörda elever i och med de nya
styrdokumenten inte har möjlighet att nå grundskolans mål. Den
intressanta och viktiga frågeställningen är om det enbart är de lätt
utvecklingsstörda eleverna som kommit till särskolan eller om det
snarare är så att det i hög utsträckning är elever med svag begåvning,
elever med grav DAMP, elever med grava fysiska och/eller psykiska
funktionshinder, elever med svåra sociala/emotionella störningar.
Skollagen säger att utvecklingsstörning, autism, autismliknande tillstånd
(Aspergers, Tourettes och Retts syndrom) samt förvärvad hjärnskada är
särskolans uppdrag. Många av särskolans elever har också fysiska
funktionshinder och kan även ha DAMP men det kan inte vara det primära
skälet till inskrivning i särskolan. Den fråga som aktualiseras är på vilket
sätt
som grundskolan hanterar barn med särskilda behov. Det är orimligt att tänka
sig att man använder särskolan som ett sätt att komma från sitt eget ansvar.
Det bör tydliggöras om det är så att grundskolans mål kombinerat med
grundskolans resurser medför att vissa elever (som är grundskolans ansvar)
inte "platsar" i grundskolan. Skolverket säger att huvudmannaskaps-
förändringen har inneburit att många rektorer som nu har ansvar för sär-
skolan saknar erfarenhet och kompetens inom området. Regeringen
konstaterar att uppföljningen och utvärderingen av kvalitén i särskolan har
brister. Trots många frågetecken lägger inte regeringen fram några förslag
om hur rapporter från bl.a. Skolverket skall följas upp. Vänsterpartiet anser
att det av flera skäl är viktigt att ge Skolverket i uppdrag att noggrant
analysera orsakerna till den markanta ökningen av särskoleelever.
8 Datoranvändning i skolan
Datorer och informationsteknik är verktyg bland andra för att underlätta
inlärning, för att skaffa sig information och som ett sätt att kommunicera
med världen utanför skolans väggar. Datorn som resurs skall vara
integrerad i skolans dagliga verksamhet. Kommunerna bör utveckla
tydliga strategier som möjliggör detta. Det är också av stor vikt att det
ökade användandet av datorer i skolan inte sker på bekostnad av andra
läromedel. Vänsterpartiet vill särskilt betona bokens och litteraturens roll
i undervisningen. Skönlitteratur är en väg till ökad kunskap också i andra
ämnen, varför skolbibliotekens ställning inte får undergrävas. Alla
pedagoger bör ges grundläggande utbildning i datoranvändning och även
i hur datorn kan användas pedagogiskt i arbetet. En utökad användning
av datorer för kunskaps- och informationssökning för med sig ett krav på
utbildning och träning i att kritiskt kunna analysera och sålla i
informationsflödet. Datorkunnande är en klassfråga, där barn med
tillgång till datorer i hemmet får ett försprång gentemot övriga elever.
Det bör vara skolans ansvar att utjämna dessa skillnader. Eleverna bör på
olika sätt få bearbeta stoff ur sin egen verklighet med användande av
datorn som hjälpmedel. Särskilt är detta viktigt för flickor då pojkar ofta
tar över i datoranvändningen. Vi anser att det är särskilt viktigt att tillse
att den risk för ökade maktskillnader mellan könen som det innebär att
pojkar redan i tidig ålder lär sig hantera datorer inte förstärks utan i
stället motverkas i skolan, och att kunskaper om hur detta kan göras bör
bli ett obligatoriskt moment i den pedagogiska utbildningen på
lärarhögskolan och i fortbildning inom IT.
Regeringen har i skr. 1997/98:176 Lärandets verktyg - nationellt program
för IT i skolan redogjort för sina avsikter med en satsning på IT i skolan.
Vänsterpartiet ser i huvudsak positivt på satsningen, men vill dock göra
några kompletterande kommentarer. Vi förespråkar att en del av de medel
som avsätts för den av regeringen föreslagna satsningen på ett nationellt
program för IT i skolan avsätts till forskning och utvecklingsarbete inom
området informationsteknik i skolan. Vi delar regeringens uppfattning om
vikten av kompetensutveckling av skolans lärare och skolledare, och tycker
att det är bra att lärarna efter avslutad IT-utbildning som ett nödvändigt
arbetsredskap får disponera en dator i hemmet. Först då kan lärarna nå den
förtrogenhet som behövs för att kunna använda datorn som ett pedagogiskt
verktyg i den egna professionen. För vidare resonemang och förslag i dessa
frågor hänvisas till den motion Vänsterpartiet lade fram i anslutning till
skrivelsen.
9 Segregation
Ett av de mest påtagliga problemen i Sverige är den ökande
segregationen mellan olika områden. I storstädernas förorter växer en
miljö fram där arbetslöshet, socialbidragstagande och utslagning är mer
regel än undantag. Inom skolans värld är segregationen uppenbar. I
många skolor är problemen avsevärda eftersom resurserna saknas för att
tillvarata alla elevers ofta olika erfarenheter och ge dem den hjälp och det
stöd de behöver. Det finns inte en lösning på segregationen, utan åtgärder
bör vidtas på en mängd olika områden - inte minst i skolan. Rätten till
arbete, sänkta och rättvisa hyror och satsningar på socialt belastade
områden är andra frågor som Vänsterpartiet driver och också har
motionerat om i riksdagen. På så sätt bör hela politiken, på område efter
område, inriktas på att motverka segregationen och skapa rättvisa och
drägliga levnadsvillkor för alla människor.
10 En mångkulturell skola
Sverige blir i allt större utsträckning ett mångkulturellt samhälle där
många olika nationaliteter och kulturer lever tillsammans. Detta samhälle
ställer stora krav på skolan och den pedagogik som skall finnas i den.
Målsättningen får inte vara att invandrarbarn skall assimileras i det
svenska samhället, utan att de skall integreras i det. Invandrarbarn skall
inte som i dag bara tvingas acceptera det svenska samhället och ta till sig
vår samhällssyn. De skall i stället få förståelse för och känna sig
delaktiga i vårt samhälle och vår skola och ändå kunna behålla sin
ursprungliga kultur.
Genom att uppmuntra invandrarbarnen att delge sina klasskompisar sin
kultur, sin religion och kunskap om sitt hemland skulle man kunna minska
många svenskars fördomar och bristande kunskaper om invandrare, samtidigt
som man hjälper invandrarbarnen att acceptera sitt hemlands kultur. Ett annat
sätt att stödja invandrarbarnens självkänsla och identitet är att låta
invandrarföreningar verka och delta i skolan. Det är extra viktigt att ge
föreningar för invandrarkvinnor utrymme i skolan, eftersom invandrartjejer
är särskilt utsatta i det svenska klassamhället - de är både unga invandrare
och tjejer. Den kvinnosyn som invandrarkvinnor möter här i Sverige är ofta
annorlunda än den i ursprungslandet, vilket leder till en kulturkrock.
Språkutveckling i modersmålet främjar utvecklingen i svenska. Därför är
det nödvändigt att kommunerna anordnar sådan undervisning. Målsättningen
för modersmålsundervisningen skall vara att eleverna uppnår en aktiv
tvåspråkighet. Att lära sig ett andraspråk kräver andra metodiska strategier.
Det är viktigt att invandrareleverna får samma tillgång till det svenska
språket som elever födda i Sverige. För att det skall bli en realitet behövs
personal som har utbildning i svenska som andraspråk. Det är också viktigt
att barn och ungdomar i skolan och förskolan får möta olika människor;
människor från olika sociala miljöer, från olika kulturer och med olika
religioner. Lärarutbildningen bör locka till sig alla dessa människor. Till
detta kommer vi att återkomma i samband med att lärarutbildningskommittén
lägger fram sitt betänkande.
11 Privatskolor
Privatskolor, vilket inbegriper de s.k. fristående skolorna, bidrar till
segregation, såväl socialt som kulturellt. Kraven på offentlig finansiering
av godkända privatskolor försvårar en rationell planering av det
kommunala skolväsendet och undergräver kvalitén i de kommunala
skolorna. De kommunala skolorna dräneras på pedagogiskt nytänkande
och värdefulla lärarresurser. Vänsterpartiet vill ha en demokratisk,
sammanhållen och likvärdig skola för alla. Det kräver att skolsystemet
kontrolleras demokratiskt av hela samhället. Skolsystemet skall vara
konfessionellt neutralt, öppet för alla och garantera god kvalitet på
undervisning och arbetsmiljö för alla. Vänsterpartiet föreslår mot
bakgrund av detta att inga fler privata - fristående - skolor tillåts
etableras. Det innebär att kraven på det offentliga skolväsendet ökar.
Utrymmet för pedagogisk utveckling och demokratiska arbetsformer bör
öka. Det är viktigt att den offentliga skolan utvecklar alternativa
pedagogiska modeller och demokratiska arbetsformer. Föräldrarnas
aktiva engagemang i barnens utbildning skall tas till vara och
understödjas, och möjligheterna att driva skolor också på mindre orter i
glesbygden bör öka.
12 Hemställan
12 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en parlamentarisk utredning
om en sammanhållen och flexibel ungdomsskola,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppdraget att undersöka hur en betygsfri skola skall kunna
genomföras i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen begär att regeringen hos Skolverket begär en
granskning av läromedel ur ett könsperspektiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att positiv särbehandling skall användas
i samband med antagning till utbildningar som är starkt
snedfördelade ur könsperspektiv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att positiv särbehandling skall kunna
tillämpas vid tjänstetillsättningar inom utbildningssystemet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att Skolverket ges möjlighet
till vitesföreläggande gentemot de kommuner som inte
uppfyller ställda kvalitetskrav,
7. att riksdagen begär att regeringen att återkommer med förslag
som stärker elevskyddsombudens ställning,
8. att riksdagen begär att regeringen att återkommer med förslag
om hur ett nationellt statistikregister för elevernas
olycksfallsskador kan inrättas i enlighet med vad som i
motionen anförts,
9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag
om vilken lägsta nivå för elevvårdspersonal som
kommunerna är skyldiga att hålla samt om motsvarande
ändring i skollagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av analys av orsakerna till
ökningen av särskoleelever,
11. att riksdagen beslutar att inga nya fristående skolor tillåts
etableras.