Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning om att grunden
till ett livslångt lärande läggs redan i förskolan. Mot den
bakgrunden har Vänsterpartiet ett antal förslag och
synpunkter. Vi menar att lagstiftningen måste ändras så att
alla barns rätt till barnomsorg tydliggörs. Vi menar vidare att
förskolepersonalens pedagogiska kompetens, liksom
förskolebarnens och personalens behov av psykolog- och
kuratorstöd, bör säkerställas. Beträffande regeringens
skrivningar om införandet av maxtaxa inom barnomsorgen
redovisar Vänsterpartiet sina principiella utgångspunkter
inför den åtgärden. Vi konstaterar att förslaget ligger i linje
med Vänsterpartiets krav på att förskolan på sikt bör göras
avgiftsfri. Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen
föreslår särskilda satsningar på förskoleverksamhet i socialt
utsatta bostadsområden. Också här ligger regeringens förslag
i linje med Vänsterpartiets tidigare förslag. Vidare tar vi upp
betydelsen av jämställdhetsarbete i förskolan.
Inledning
I begreppet barnomsorg inryms såväl förskola som
skolbarnsomsorg. En barnomsorg av god kvalitet ger barnet
bra och rättvisa möjligheter till ett välfungerande socialt och
kulturellt liv. Vänsterpartiet anser att en plats i
barnomsorgen ska vara en rättighet för alla barn. Förskolan
ska, tillsammans med hemmet, tillfredsställa barnens behov
av lek, stödja barnen i deras språkliga, sociala och motoriska
utveckling samt uppmuntra till samarbete med andra barn
och de vuxna som finns omkring barnen. Föräldrarnas
arbetslöshet, deltidsarbete eller föräldraledighet ska inte
begränsa barnets rätt till barnomsorg.
Förskolans arbetssätt och metodik bör även införlivas med grundskolans
arbetssätt så att övergången mellan skolformerna blir så friktionsfri som
möjligt. Pedagogerna i förskolan ska sålunda kunna följa barnen in i
grundskolan och under de första åren samverka med personal i skolan och
skolbarnsomsorgen.
I dag når förskoleverksamheten mer än två tredjedelar av alla barn mellan
ett och fem år och nära nog alla sexåringar. Barnomsorgen i Sverige har av
tradition haft en dubbel funktion. Den skall dels möjliggöra för föräldrarna -
i praktiken oftast mödrarna - att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller
studier, dels stödja och stimulera barnens utveckling och bidra till goda
uppväxtvillkor genom en pedagogisk gruppverksamhet. Vänsterpartiet delar
regeringens åsikt om att grunden till ett livslångt lärande läggs i förskolan.
Den sociala och kulturella miljö som barn möter under sina tidiga år
påverkar deras förutsättningar på ett avgörande sätt. Denna åsikt leder till
den självklara slutsatsen att förskolan måste vara tillgänglig för alla. Om så
inte skulle vara fallet innebär ju detta att vissa barn förvägras rätten till en
god start för det livslånga lärandet.
Plats för alla
Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla barnomsorg åt
alla barn i åldern 1-12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller
studerar och dessutom åt de barn som har ett "eget behov".
Vad eget behov innebär preciseras inte närmare. Arbetslösa
är en grupp vars barn ofta har eget behov av barnomsorg på
grund av familjens utsatta situation. Föräldrarna har
dessutom behov av barnomsorg eftersom de förutsätts stå till
arbetsmarknadens förfogande.
I skolverkets rapport "Utan oskäligt dröjsmål" konstateras att i 40 % av
kommunerna (115 st) mister ett förskolebarn sin barnomsorgsplats när en
förälder blir arbetslös. I de kommuner där barnet får gå kvar är det vanligt
med begränsning av närvarotiden. Drygt 40 % av kommunerna har regler
som innebär att förskolebarn får gå kvar i barnomsorgen med reducerad
närvarotid, när en förälder mister sitt arbete. Skolbarnen mister sin plats
oftare än förskolebarnen. I 58 % av kommunerna (166 st) måste ett barn
lämna sin skolbarnomsorgsplats om en förälder blir arbetslös. Kart-
läggningen visar också att det är svårt för barn att få plats i barnomsorgen om
föräldern redan är arbetslös. I 168 kommuner kunde inte förskolebarnen
erbjudas plats och närmare 200 kommuner tar inte emot skolbarn med
arbetslösa föräldrar i barnomsorgen. Barn som har en förälder som tar
föräldraledigt får i mindre omfattning än barn till arbetslösa behålla sin
barnomsorgsplats. Detta gäller både förskolebarn och skolbarn. Andelen
kommuner där förskolebarn mister sin barnomsorgsplats är 77 % (222
kommuner).
Av rapporten framgår också att 33 kommuner hade inrättat särskilda
verksamheter för barn till arbetslösa. Det kan röra sig om korttidsplatser i
reguljär verksamhet eller särskilda förskolor som tar emot barn till föräldrar
med ett tillfälligt tillsynsbehov. Socialstyrelsen har påtalat att dessa
verksamheter på flera punkter avviker från de riktlinjer som gäller för svensk
barnomsorg. Framför allt rör det den bristande kontinuiteten i verksamheten.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning om att förskolan har betydelse
för alla barns utveckling och lärande, men störst betydelse har den för barn
som på olika sätt är socialt utsatta. En stor och mycket viktig grupp i detta
sammanhang är barn till invandrade föräldrar, dvs. barn med annat
modersmål än svenska och barn som växer upp i två olika kulturer.
Regeringen konstaterar vidare att det därför är viktigt att dessa barn får del
av förskolan och att det också gäller för barn vars föräldrar är arbetslösa. När
sedan regeringen säger sig anse att det är orimligt att arbetslöshet i familjen
i
nära hälften av landets kommuner innebär att barnet mister platsen i
barnomsorgen, så kunde man förvänta sig att regeringen som en konsekvens
skulle föreslå en ändring i lagtexten som tydliggjorde alla barns rätt till
barnomsorg. Detta sker dock inte. Vänsterpartiet vill dra konkreta slutsatser
av vad regeringen anfört och menar att kommunernas skyldighet att
tillhandahålla barnomsorg bör tydliggöras i socialtjänstlagen. I lagtexten står
att barnomsorg "skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med
hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov".
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till
lagändring, av vilken det framgår att det inte är föräldrarna som har rätt till
barntillsyn utan alla barn som har rätt till barnomsorg.
Taxorna inom
barnomsorgen
Regeringen eftersträvar att, som man säger, när det
parlamentariska läget så medger, införa en s.k. maxtaxa för
barnomsorgen så att barnomsorgsavgifterna sänks.
Vänsterpartiet ser gärna att barnfamiljernas situation
förbättras. Barnfamiljerna har förlorat mycket under 1990-
talet. Sänkta taxor inom barnomsorgen måste dock utformas
och finansieras så att helheten leder till ökad
fördelningspolitisk rättvisa. Vänsterpartiet kommer i detta
sammanhang att verka för att familjerna med de lägsta
inkomsterna sätts i första rummet. Vi anser också att det är
av största vikt att barn till arbetslösa och föräldralediga
föräldrar ges samma rätt till förskola och skolbarnsomsorg
som övriga barn. Det är barnens behov av pedagogisk
verksamhet som måste styra, inte föräldrarnas behov av
barntillsyn.
Förslaget om en s.k. maxtaxa för barnomsorgen ligger i linje med
Vänsterpartiets krav på att barnomsorgen på sikt borde vara avgiftsfri. Höga
taxor och avgiftskonstruktioner leder i dag i vissa kommuner till oönskade
marginaleffekter. Vänsterpartiet kommer därför att under mandatperioden
verka för sänkta taxor inom barnomsorgen. Vänsterpartiet anger några prin-
cipiella utgångspunkter inför detta arbete:
- Förslag om maxtaxa på låg nivå måste kombineras med rättvisa för-
delningspolitiska förslag.
-
- En låg taxa kan komma att medföra en ökad efterfrågan på
barnomsorg. Barnomsorgen måste byggas ut till full behovstäckning.
-
- Kommunsektorn måste garanteras full kompensation för reformen med
hänsyn tagen till lokala förhållanden.
-
Särskilda satsningar
Vänsterpartiet konstaterar med tillfredsställelse att
regeringen, helt i linje med våra strävanden, lagt förslag om
särskilda satsningar på förskoleverksamhet i socialt utsatta
bostadsområden. För den som bor i Sverige är det svenska
språket en nyckel till samhället och en nödvändig länk
mellan människor för att skapa förståelse och ömsesidig
respekt. Under förskoletiden har barnen en unik möjlighet att
lägga grunden till ett rikt språk som sedan underlättar läs-
och skrivutvecklingen. Barn med annat modersmål än
svenska har dessutom under den här perioden sin chans att
lägga grunden till en fungerande tvåspråkighet, och därmed
på sikt skaffa sig möjligheter till delaktighet och inflytande i
samhället. Förutom utvecklingen av barnets språk främjar en
förskola av god kvalitet även utvecklingen av andra
uttrycksmedel och kompetenser som är av stor vikt för
barnets möjligheter till ett rikt och fullvärdigt liv. En
satsning på förskolan som ger barn i utsatta miljöer
likvärdiga chanser med andra barn stärker på sikt demokratin
och därmed hela samhället.
Arbetet i förskolan
Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i
vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och
inlärning. Vänsterpartiet betonar därför särskilt att det i
arbetslaget skall finnas erforderlig pedagogisk kompetens.
Det är nödvändigt att alla som arbetar med barn har
kunskaper om barns kognitiva, motoriska och socio-
emotionella utveckling och att de har ett medvetet
förhållningssätt till sin egen uppgift.
Vänsterpartiet anser att fortbildning av personalen är en av grundstenarna
för att skapa och behålla hög kvalitet i förskoleverksamheten. Av särskild
betydelse är möjligheten till vidareutbildning för barnskötarna. På sikt ser
Vänsterpartiet det som naturligt att det skapas en pedagogisk grundutbildning
på högskolenivå (120 p) för all pedagogisk personal inom förskolan. Det bör
dessutom finnas möjligheter för förskolepersonalen till fördjupning och
forskning. Vi föreslår i annan motion att skollagen ändras så att elevers
hälsovård innefattar tillgång till skolpsykolog och skolkurator. Kravet på
psykolog- och kuratorstöd bör även inbegripa förskolan. När det gäller
förskolan är det ytterst betydelsefullt att personalen erhåller handledning,
särskilt i arbetet med barn med särskilda behov. Likaså kan föräldrar och
barn behöva stöd av psykolog eller kurator.
Jämställdhet
För att kunna lära ut jämställdhet och för att själv kunna
fungera jämställt krävs av personalen att den har en egen
insikt om vad jämställdhet är. Därför ska det vara en
självklarhet att all utbildning innefattar utbildning i
jämställdhet. Eftersom synen på kvinnan och mannen
grundläggs tidigt är det av största vikt att
jämställdhetsarbetet startar redan i förskolan.
Vi ser det som mycket viktigt att pojkar och flickor får lika mycket av
förskolans resurser i form av uppmärksamhet och tid med personalen. Många
flickor lär sig tidigt att vända ilska och sorg inåt och bli tysta istället för
att
som de flesta pojkar vända sina aggressioner utåt genom att exempelvis
skrika och slåss. Det ligger ett stort ansvar på personalen att inte låta detta
förhållande medföra att flickorna får mindre uppmärksamhet än pojkarna. En
annan viktig jämställdhetsfråga är att personalen och barnkulturen i förskolan
inte får begränsa barnen i deras könsidentitet. Förskolan ska aktivt motverka
stereotypa könsroller.
Det är i dag fortfarande oftast kvinnorna som bär ansvaret för det dagliga
reproduktionsarbetet: matlagning, städning, barnavård och omsorg. Därför är
det heller inte förvånande att en stor majoritet av förskolepersonalen är
kvinnor. I Vänsterpartiet vill vi att mäns och kvinnors livsutrymme och
möjligheter inte ska begränsas av deras kön. I dag är det i första hand
kvinnors liv som begränsas. Mäns möjlighet och vilja att arbeta inom
förskolan bör ses i det perspektivet. Utvecklingen mot mer jämställdhet i
samhället i stort är som vi ser det intimt förknippad med att det i framtiden
finns fler män i förskolan.
Kvaliteten
När det gäller barnomsorgens innehåll och kvalitet vill vi
hänvisa till propositionen 1997/98:93 Läroplan för förskolan
och vår motion i anslutning till den. Dock anser vi det
väsentligt att även här framhålla vikten av att det finns
tillräckligt många vuxna i förskolan - det vill säga att en
personaltäthet garanteras, vilket ger möjlighet till mindre
barngrupper. Som det nu ser ut har nedskärningarna slagit
hårt i många kommuner och personaltätheten på sina håll
sjunkit till nära nog katastrofala nivåer. Ofta är
möjligheterna att sätta in vikarier vid sjukdom obefintliga.
Vänsterpartiet välkomnar i detta sammanhang givetvis att
kommunerna i och med budgeten får nya pengar, men inser
att det kommer att behövas ytterligare resurser framöver om
kommunerna ska kunna tillhandahålla förskola och
skolbarnsomsorg av god kvalitet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
socialtjänstlagen rörande alla barns rätt till barnomsorg i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om erforderlig pedagogisk kompetens i arbetslaget inom förskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av psykolog- och kuratorstöd inom förskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsarbete i förskolan.
Stockholm den 26 oktober 1998
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Kalle Larsson (v)
Lennart Gustavsson (v)
Britt-Marie Danestig (v)