I Funkisutredningens betänkande, som för närvarande är under beredning, föreslår kommittén flera förändringar vad gäller specialskolorna. De statliga resurserna bör, enligt utredningen, användas för att stödja kommunernas arbete och för att bygga upp stödcentra. Kommitténs förslag innebär stora förändringar för de elever som i dag går i specialskola och har väckt stor oro bland de berörda. Kommitténs förslag är i dagsläget oacceptabelt.
Vi menar att utredningens förslag är fel väg att gå. Det är visst angeläget att kommunerna har ansvaret för skolan och att alla elever får samma mål att sträva efter. Samtidigt måste utgångspunkten vara elevernas välbefinnande och möjligheter att få rätt stöd utifrån deras förutsättningar. Specialskolorna för synskadade har stort stöd bland elever och föräldrar. För elever med multipla funktionshinder är de avgörande, men också för många andra är de ett värdefullt stöd i skolgången och bidrar till att skapa en bra social situation för eleverna. Kommunerna har knappast möjlighet att bygga upp en tillräcklig kompetens för detta. I synnerhet gäller detta små kommuner med litet befolkningsunderlag. Om kommunerna får huvudmannaskapet, med en kraftig höjning av avgifterna för kommunerna, finns det en stor risk att barnen kommer att få sämre undervisning och ett sämre gruppstöd.
Vi vill mot denna bakgrund understryka att specialskolorna bör få vara kvar som egen skolreform i nuvarande omfattning. En eventuell framtida förändring måste föregås av överläggningar med föräldrar, elever och personal. Det behövs ökad kunskap i landets kommuner om specialskolorna.
Utredningen föreslår att Ekeskolan skall läggas ner utan att göra en ordentlig utredning av dessa barns skolsituation på hemorten. Ekeskolan i Örebro tar emot barn med flerfunktionshinder och där den gemensamma nämnaren är att de är gravt synskadade. För den aktuella elevgruppen och deras vårdnadshavare har skolan inneburit en stor trygghet. Det förhållandet att en del elever kommit till skolan relativt sent speglar snarare att kommunerna och föräldrarna inte känt till skolan.
För oss är det viktigt att föräldrarna ges en valfrihet att välja det bästa möjliga för sina barn och att samhället tillhandahåller bästa möjliga kompetens för de barn som är mest utsatta. Barn med grava funktionshinder hör onekligen dit. Kombinationen av specialskolor och förstärkta resurscenter innebär för mig den bästa garanten för att den specialkompetens som finns kan utvecklas ytterligare. För oss står det inte i strid mot huvudprincipen att funktionshindrade barn så långt möjligt ska integreras i samhället. Snarare är det ett erkännande av att vissa grupper av gravt funktionshindrade barn, t ex gravt språkstörda, gravt rörelsehindrade och synskadade med tilläggsfunktionshinder, kräver insatser som endast kan tillgodoses med i princip nuvarande organisation.
Vår slutsats är att man måste gå varsamt fram med förslag som radikalt förändrar undervisningssituationen för de elever som finns vid Ekeskolan och de övriga specialskolorna. Om några förändringar skall genomföras måste ett minimikrav vara att elevernas situation först utsätts för en genomgripande och opartisk analys, samt att föräldrarna görs delaktiga i den processen. Allt annat är enligt vår mening orimligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om specialskolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Ekeskolan.
Stockholm den 28 oktober 1998
Sofia Jonsson (c) Johan Pehrson (fp)