Stamningen är ett funktionshinder i kommunikationen med andra människor. Stamningen är fyra gånger vanligare bland pojkar än bland flickor. 1 % av den vuxna befolkningen stammar.
Stamningen kan beskrivas som ett avbrott i talflödet som yttrar sig genom att talet blir sönderhackat eller att ord inte kommer fram. Talet ackompan- jeras ofta av mer eller mindre häftiga medrörelser och iögonfallande mimik. I denna framträdande form kan stamningen även bli ett problem för lyssnaren.
Den dolda stamningen, som till stor del utgörs av inre stamning, innebär alltid en stor belastning för den stammande själv. Ambitionen att skona omgivningen kan bli ett livsinnehåll. Ord och situationer som befaras avslöja handikappet undviks på ett med åren alltmer utstuderat och tvångsmässigt sätt. Det säger sig självt att denna typ av stammande bär inom sig skam- och skuldkänslor, frustration och förtvivlan, samtidigt som mindervärdeskomplex blandas med uppdämda aggressioner. Att detta leder till bl.a. störda sociala relationer kan var och en räkna ut.
När barnet börjar i skolan ställs det i en ny social situation, som ställer krav på muntlig aktivitet och arbetsprestationer. Vad som händer under skolåren är en av de viktigaste faktorerna för hur stamningen utvecklas. Samspelet mellan lärare och den stammande eleven är av stor betydelse. Tyvärr är kunskaperna om stamning bristfälliga bland lärare och övrig personal i skolan vilka eleven har kontakt med dagligen. Denna brist på kunskap skapar osäkerhet både hos lärare och övrig personal inför elevens stamning. Vi vet att många föräldrar till stammande barn är förtvivlade över indragningar av de resurser, som deras barn är beroende av för att få en likvärdig skola.
De stammande elevernas upplevelser i skolan har mycket gemensamt med de upplevelser elever med dyslexi har. Skillnaden är att för stammande elever drabbar det talet. Det finns elever som går ut grundskolan utan att bli avslöjade som stammande, vilket naturligtvis återspeglas i betygen.
I den nya lärarutbildningens 10 poäng i specialpedagogik ingår inte stamning i utbildningsblocket.
I den specialpedagogiska utbildningen som omfattar tre terminer ingår inte stamning i utbildningen.
Inom SIH finns inga talkonsulenter.
Skolans stöd till elever som stammar
De senaste årens utveckling av den svenska skolan har kännetecknats av reformer som lett fram till ett utökat ansvar för kommunerna. Besluten om ny ansvarsfördelning och ett nytt styrsystem på skolområdet innebär sammantaget kraftigt förändrade förutsättningar för skolans utveckling. Detta har följts upp av de nya läroplanerna där staten anger vad skolans arbete skall inriktas mot och leda till, samtidigt som vägarna att nå uppsatta mål samt resursfördelning blivit en lokal angelägenhet.
Mycket talar för att skyddet för de elever, som har svårigheter i skolarbetet är otillräckligt. De övergripande målformuleringar som nu skall styra skolans verksamhet tycks inte vara tillräckliga för att värna om de elever som har störst behov av stöd och stimulans.
Ett allt större ansvar läggs på den enskilda föräldern att bevaka sitt barns rätt i skolan. Med övergripande målformuleringar som enda stöd för sådana diskussioner är det svårt, och många gånger omöjligt, att få gehör för insatser till elever som stammar. Detta har särskilt accentuerats i tider då skolorna har tvingats spara i sin verksamhet. Det är helt uppenbart att de elever som har särskilda behov av stödinsatser är de som kommer mest i kläm.
Vi anser det mycket angeläget att de stammandes problem uppmärksam- mas och att regeringen vidtar åtgärder och återkommer med förslag om utökad utbildning av logopeder som är den enda yrkesgrupp som kan diagnostisera barnstamning.
Stammande barn som aldrig fått hjälp med sin stamning upplever ofta att stamningen utvecklas negativt och dramatiskt under skolåren. Detta förklaras av att lärarna saknar utbildning om stamning, trots att läraren är nyckel- person när det gäller att skapa en vänlig talmiljö i skolan. Skolan måste få kompetens på området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälp till stammande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av logopeder.
Stockholm den 28 oktober 1998
Ingvar Eriksson (m) Cristina Husmark Pehrsson (m)