Regeringen har i juni 1998 överlämnat propositionen
Strategi för att förverkliga FN:s barnkonvention om barnets
rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:
182) till riksdagen. Där beskrivs en strategi för det fortsatta
arbetet med att förverkliga och genomföra barnkonventionen
i Sverige.
I regeringsförklaringen skriver regeringen: "Barnkonventionen ska efter-
levas och alla politiska beslut ska analyseras utifrån hur de påverkar barnens
situation. Misshandel, sexuellt utnyttjande och andra övergrepp mot barn
måste med kraft motverkas."
Bakgrunden är FN:s granskning av hur Sverige följer barnkonventionen
samt ett flertal undersökningar som visat hur besparingar i samhället har
gjort barnens situation svårare. Fallskärmarna i barnens liv har blivit allt
bräckligare och därför faller barn ibland rätt igenom samhällets skyddsnät.
Detta är oacceptabelt och därför krävs nu kraftfulla insatser för att skydda
barnen och ge dem goda och trygga uppväxtförhållanden.
Förverkligandet av barnkonventionen är en ständigt pågående process som
måste hållas levande. Arbetet med att förankra det synsätt som genomsyrar
barnkonventionen är långsiktigt. Det handlar om att ändra attityder,
förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer i sam-
hället. Satsningar måste göras på att höja medvetenheten hos beslutsfattare
och vuxna som arbetar med barn samt hos barn och ungdomar själva. På så
sätt kan på lång sikt barnperspektivet utvecklas så att barnens bästa verkligen
sätts i centrum och barn respekteras.
Skolans kommunalisering
Kommunaliseringen av skolan innebar att ansvaret för
skolans verksamhet lades över på kommunerna. Ökad
kommunal självbestämmanderätt innebär att kommunerna
har större utrymme att själva fördela resurserna - om än
krympande. Istället för länsskolnämnder och
skolöverstyrelse blev det lokala politikerförsamlingar som
skulle skriva skolplaner. I en stor del av skolorna med
rektorer som blev mycket ensamma i den nya ansvarsrollen
har det varit uppenbara problem. Idag är det inte många
skolor som har egna skolplaner utan oftast handlar det om
omskrivna läroplaner. Till stor del beror detta på att resurser
har saknats, besparingarna har slagit hårt mot skolans
verksamhet. Detta har lett till att skolorna kan se mycket
olika ut från Kiruna i norr till Ystad i söder. De enskilda
skolorna i landets kommuner har alltså full frihet att själva
utforma verksamheten, varför det krävs ett större medvetet
barnperspektiv, även på denna nivå, om man skall kunna
uppfylla barnkonventionens intentioner i uttrycket barnets
bästa.
Som en följd av de höga födelsetalen runt 1990 kommer antalet skolbarn
att öka kraftigt på sikt. Exempelvis beräknas antalet 7-åringar öka från
109 000 år 1994 till 130 000 vid slutet av 1990-talet. Vilken beredskap finns
hos skolan att med begränsade resurser kunna klara av en ökning av barn
inför år 2000? Har skola och rektor som bär det yttersta ansvaret (enligt
Lpo. 94 2:8) möjlighet att leva upp till skollagen 1:2, att den som verkar i
skolan skall bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta
andra från kränkande handling.
Angående mobbning och
våld bland barn och
ungdomar
Mobbning är en kränkande handling. Enligt brottsbalken kan
det handla om misshandel, skadegörelse, olaga hot och
tvång. Det har funnits en tendens att acceptera mobbning
som något som måste finnas i barnens vardag. Vi menar att
det är fel. Mobbning måste ses för vad det är, en oacceptabel
handling, ett brott. Ingen har rätt att bagatellisera ett barns
upplevelser. Därför får ingen form av mobbning förekomma.
Även barn måste få känna att de lever i ett rättssamhälle.
Mobbningen är ett
samhällsproblem
Under de senaste åren har mobbningen uppmärksammats allt
mer, såväl i samhällsdebatten som inom skolans värld. Detta
har lett till ökade insatser både i kommunerna och i skolan.
Allt fler skolor har handlingsprogram mot mobbning även
om kvaliteten i dessa program är mycket skiftande.
Utbildningar och temadagar för skolpersonal och elever har
också ökat sedan början av 1990-talet. Trots detta visar
undersökningar att mobbningen ligger kvar på ungefär
samma höga nivå som i början på 1980-talet. I runda tal
betyder det att omkring 100 000 barn och ungdomar varje år
utsätts för mobbning i skolan.
Men mobbning är inte bara ett problem för skolan utan en angelägenhet för
hela samhället. Det finns inga garanterat fredade zoner för barn och unga
inom bostadsområdet, fritidsgården eller den organiserade fritiden, dvs
föreningar och idrottsorganisationer. Visserligen finns det inga uppgifter om
hur vanlig mobbningen är i dessa miljöer. En rapport från Barnombuds-
mannens kontakter med enskilda och organisationer tyder på, att problemen
är stora även inom denna sektor.
Samtal som BO får från både vuxna och barn visar att en del av barnen
därför avstår från att gå på fritidsgården, spela fotboll eller gå till
ridhuset.
Mobbade barn får därmed sämre möjligheter att vara med i olika fritids-
aktiviteter. Det är beklagligt med tanke på att fritidssektorn skulle kunna vara
en viktig resurs i kampen mot mobbning. Mobbningens omfattning gör att
den måste ses som ett samhällsproblem. Insatserna måste därför utgå från ett
helhetsperspektiv med hög medvetenhet om de bakomliggande orsakerna.
Ofta är mobbning en konsekvens av utdragna konflikter på grund av dåliga
relationer och bristande kommunikation. Öppna kränkningar avslöjar att
något gått snett mellan två eller flera barn men problemen bottnar ofta i
brister i den sociala miljön överhuvudtaget. Framgångsrika program mot
mobbning ska satsa på att skapa ett gott socialt klimat som främjar barns
hälsa och ha effektiva rutiner för akuta fall av pågående mobbning. Att bara
släcka uppflammande eldar räcker inte om glöden får fortsätta att pyra.
Nollvisionen måste vara
målet
I enlighet med BO anser vi att samhället har ett ovillkorligt
ansvar för att barn och unga skyddas från övergrepp. Det är
samhällets obetingade skyldighet att skapa en trygg,
utvecklande och värdig miljö för ungdomarna. Målet kan
därför inte bara vara att minska mobbningen, utan måste vara
att inte något barn eller någon ung människa ska utsättas för
mobbning. I verksamheter som samhället skapar för unga
människor får det inte råda minsta tvivel om att deras
trygghet och välbefinnande är en prioriterad angelägenhet.
Skolan är, genom skolplikten, ett obligatoriskt inslag i en ung människas
liv. En skolpliktig pojke eller flicka är i princip tvingad att infinna sig i
skolan oavsett hur de själva uppfattar miljön. Möjligheterna att på formella
vägar få beslut eller åtgärder omprövade är mycket begränsade. Eleverna är
således i hög grad utlämnade till skolledningens och den enskilda lärarens
skicklighet, omdöme och inlevelseförmåga. En obligatorisk skolgång ställer
följaktligen särskilt höga krav på skolans ambition att forma ett gott
arbetsklimat. Man behöver inte ha stor fantasi för att föreställa sig vad det
innebär att genomleva sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dåligt
självförtroende. Mobbning berör inte bara den utsatta individen utan i själva
verket våra mest centrala grundläggande värderingar och rättigheter i
samhället. En nollvision för mobbningen är därför den enda rimliga
målsättningen. Att slippa mobbning är en rättighet för varje ung människa.
Mobbning i samband med
rastverksamhet
Flera larmrapporter pekar på ett ökat våld bland barn i
samband med raster under skoltid och detta börjar redan från
6-årsverksamheten. Utvecklas våldet kan barnen konstant bli
utsatta och mobbas från första skolåret, detta med våld i
form av slag och sparkar etc. Det står helt klart att alltfler
barn har problem att veta var gränserna går för övervåld.
Föräldrar står rådlösa inför denna brutala verklighet.
Ungdomars och barns egen uppfattning är enligt BO, att
skolpersonal som inte agerar mot mobbning är indirekt
delaktiga och medansvariga.
Nyckelprinciperna i arbetet mot mobbning är att skapa en skolmiljö som
kännetecknas å ena sidan av värme, trygghet, positivt intresse och engage-
mang från de vuxnas sida å andra sidan av fasta och klara gränser mot
oacceptabelt beteende. Detta förutsätter ett visst mått av tillsyn över
elevernas aktiviteter inte bara när undervisningen pågår utan även under
raster och annan fritid. De vuxna måste dessutom vara auktoriteter för
eleverna och alla i barnets sociala miljö ska involveras; rektor, lärare, övrig
skolpersonal, elever samt föräldrar och syskon.
Rätt att känna sig trygg
Inom EU tar man de här frågorna på största allvar.
Nederländerna inledde sitt ordförandeskap i rådet med att,
inom utbildningsområdet, peka på säkerheten i skolorna.
Man ser över säkerheten för elever och lärare i skolan och
dess omgivning, de sociala problemen i samhället som helhet
samt föreslår olika åtgärder som till exempel undervisning i
sociala färdigheter. Vi anser också att läroplanen både för
grundskolan och gymnasiet bör innehålla ett avsnitt om
sociala färdigheter. Detsamma bör gälla för förskolan.
Mobbningen minskar inte
Mobbningen är delvis ett dolt problem, vilket gör det osäkert
att uttala sig om den faktiska omfattningen. Ett mått på
mobbningens omfattning ger Skolverkets nationella
attitydundersökning bland elever i högstadiet och gymnasiet
samt deras föräldrar och lärare. I den uppger 8 procent av
eleverna, 12 procent av föräldrarna och 5 procent av lärarna,
att de anser att mobbning är ett stort problem i skolan. Såväl
elever som föräldrar och lärare anser att mobbningen är
vanligast på högstadiet. En annan undersökning av forskaren
Dan Olweus visade däremot att problemen var störst på
mellanstadiet.
BRIS redovisar i sin samtalsstatistik för 1996 att mobbning är en av de
vanligast förekommande orsakerna till att barn ringer. Det som kommer fram
i dessa samtal är att problemen ofta nonchaleras av lärare och andra vuxna i
skolan. Sammantaget ger statistiken för de senaste fem åren en bild av att
mobbning är ett av de allvarligaste problemen i barns och ungdomars liv.
Bilden av mobbningen som ett allvarligt samhällsproblem bekräftas också av
Rädda Barnens kommunprojekt om barns utsatthet.
Mobbning kan även leda till
grövre våld
Under senare år har kopplingen mellan mobbning och grövre
våld och brottslighet uppmärksammats allt mer. Mobbning
har gradvis utvecklats till att innefatta grövre
våldshandlingar. En kartläggning av våld bland ungdomar i
en mellanstor svensk stad visar att över hälften (52 procent)
av åttondeklassarna som upprepade gånger mobbat andra i
skolan också hade attackerat, sparkat och/eller hotat andra i
gatumiljön. Det finns således anledning att varna för ett
samband mellan mobbning och annat våld.
Efter en fyraårsperiod av stark ökning av antalet olycksfall i Stockholms
skolor var antalet skadade elever under läsåret 1995-1996 lägre än
föregående år. Olycksfall som inträffade på skolgårdar ökade dock. Fler
hjärnskakningar och tandskador registrerades också. Något högre andel
olycksfall var orsakade av våld mellan elever; 9 procent jämfört med 6
procent året innan. BO:s uppfattning är att våld och mobbning är nära
förknippade med varandra. Det är ett starkt skäl i sig till att mobbning måste
motverkas och pågående mobbning avbrytas i ett så tidigt skede som möjligt.
Viktigt att veta vad man
talar om
Mobbning kan ta sig många olika uttryck. Minsta
gemensamma nämnare för alla dess uttryckssätt är att offret
utsätts för en personlig kränkning. Långvarig mobbning kan
spoliera skolgången och bryta ner självkänslan. Ärren kan
sitta i långt upp i vuxen ålder. Mobbning tar sig inte bara
påtagliga uttryck som glåpord, hot och fysiskt våld. Att vara
utfryst och osynliggjord kan vara förödande för en ung
människas utveckling. Till synes oförargliga gliringar kan
ingå i ett plågsamt mönster. Mobbning är en personlig
kränkning även i sina lindriga former.
Det är viktigt att de som arbetar mot mobbning är medvetna om vad de
lägger in i begreppet. BO tillämpar den definition som forskaren Dan Olweus
formulerat: Mobbning är det när en eller flera personer utsätter någon för
negativa handlingar upprepade gånger och under viss tid. En negativ
handling är det när någon tillfogar en annan person skada eller obehag.
Sådana handlingar kan utföras verbalt, vid fysisk kontakt, genom att skada
någons personliga egendom eller indirekt genom utfrysning och isolering.
Ytterst är det den som utsätts för mobbning som värderar om handlingen är
negativ eller inte.
Ett rop efter vuxnas
engagemang
Huvudbudskapet är att alla har ett ansvar att ta ställning och
agera mot mobbning. De mobbade efterlyser handling och
engagemang, inte bara mot mobbningen som sådan utan i
elevernas livssituation över huvud taget. Att arbeta med barn
och ungdomar professionellt kräver ett personligt
engagemang. Många brev från ungdomar till BRÅ tar upp att
vuxna i skolan behöver mer kunskap om mobbning och
konflikthantering. Sammanfattningsvis kan man säga att
breven uttrycker ett rop efter vuxna och vuxnas engagemang
och en besvikelse över det utmanande ointresse som
ungdomarna upplever att många lärare och andra vuxna i
skolan visar. Några ungdomar uttrycker mycket skarpt
formulerad kritik, andra uttrycker snarare en stark längtan
efter vuxnas närvaro. Gemensamt har de ändå tron på vuxnas
förmåga och på det personliga mötet mellan vuxna och
elever. Ute på skolorna väntar således en rik kunskapskälla
på varje lärare och rektor som är beredd att bjuda på sitt
engagemang.
Kommunikation
Det bästa sättet att få veta vad som händer är att tala med
barnen enskilt och i grupp, inte en gång utan kontinuerligt.
En viktig uppgift för skolan är att utveckla barnens känsla av
empati och förståelse för andra. Genom att tidigt lära barnen
att tala med varandra i grupp, kritisera och berömma
varandra, gör man barnen frispråkiga och toleranta.
Föräldrarna är barnens fasta punkt i tillvaron och de måste
ses som en tillgång hela tiden och inte bara när det uppstår
problem.
Etiska regler
Skolan har en viktig uppgift när det gäller normöverföring
och identitetsbildning. Det gäller inte bara de kunskaper som
förmedlas, utan också den totala miljön som skolan utgör.
Begrepp som samarbete, omtänksamhet, hjälpsamhet,
generositet och gottgörelse ska vara en naturlig del i
undervisningen. Lika och olika betonas. Barnen lär sig göra
förlåt, det vill säga i handling förlåta inte bara säga det.
I läroplanen från 1994 finns redan ett starkt stöd för ett aktivt arbete mot
mobbningen. Om elever och skolpersonal arbetar i linje med läroplanen kan
mycket göras. I läroplanen sägs till exempel:
Skolan ska främja förståelse för andra människor och ha förmåga till
inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till
trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste
bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Skolan ska sträva efter att varje elev utvecklar sin förmåga att göra
medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga
erfarenheter, respekterar andra människors egenvärde, tar avstånd från att
människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till
att bistå andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors
situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen...
Vidare sägs:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet
med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I
överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och
västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla,
generositet, tolerans och ansvarstagande.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att värdegrunden som den
uttrycks i läroplanen finns med i gemensamma dokument för förskola och
skola. Vi anser att varje kommun kontinuerligt bör genomföra fortbildning
för all skolpersonal kring det avsnitt i läroplanen som behandlar skolans
värdegrund, den etiska syn som har lång tradition i vårt samhälle. Varje skola
bör sedan göra en plan för hur man i undervisningen och i hela skolans
verksamhet, till exempel genom studiecirklar med föräldrarna, kan omsätta
skolans värdegrund i praktiken.
En positiv skolmiljö
Förbättra skolmiljön så att skolan är en positiv, stimulerande
och trygg miljö för elever och lärare. Nedklottrade väggar,
inslagna skåp och allmänt förfall är ett tecken på laglöshet. I
den miljön ges eleverna signalen att ingen ser vad som
händer, ingen bryr sig. Få vuxna skulle finna sig i en
arbetsplats där toaletterna inte fungerar, taket läcker och
heltäckningsmattan luktar mögel. En ren och snygg
skolmiljö gör eleverna medvetna om sitt eget värde och om
andra människors värde vilket är en viktig del i
bekämpningen av mobbning.
Larmrapporter om bristen på lärare vid höstens skolstart är oroväckande
och därför måste lärarnas arbetssituation ses över för att skapa goda
förutsättningar för både elever och personal i skolan. En stabil
personalsituation i barnomsorg och skola måste eftersträvas. Undersökningar
bör ske i samarbete med de fackliga organisationerna hur personalomsätt-
ningen utvecklats. Skolan har utsatts för stora besparingskrav de senaste
åren. Antalet lärare, skolvärdinnor, skolsköterskor, skolpsykologer och annan
skolpersonal har minskat. Det leder till ett hårdare klimat när de vuxna får
allt mindre tid att ta del av barnens problem. Nu måste vi prioritera skolans
verksamhet och lägga resurser på att förbättra personalsituationen.
Utforma en handlingsplan
mot mobbning
Varje förskola och skola är skyldig att utforma egna, tydliga
planer för hur mobbning och våld ska förebyggas och
åtgärdas. Skolverket ansvarar för att handlingsplanerna finns
och tillämpas samt att skolorna har en kontinuerlig kontakt
med varandra för att jämföra resultat. Erfarenheterna ska
dokumenteras och utvärderas. Det finns många färdiga
modeller att utgå ifrån.
Inför ett lagstiftat ansvar
Det ska klart framgå av skollagen att skolpersonalen är
skyldig att förhindra mobbning samt att anmäla till rektor om
en elev utsätts för mobbning eller våld i skolan. De vuxnas
ansvar måste förtydligas när det gäller mobbning och en
anmälningsskyldighet för skolpersonalen skulle ge rektorn
en bättre bild av den psykosociala miljön i skolan. Detta
skulle kunna leda till att åtgärder sätts in på ett tidigare
stadium.
Samtidigt måste rektorns ansvar bli klarare både vad gäller att förebygga
mobbning och att vidta åtgärder mot mobbning. Ingen tveksamhet får råda
om vem som har det yttersta ansvaret. Rektorns ansvar bör anges i skollagen.
Information om lag och rätt ska ges kontinuerligt.
Samma lag i samhället och i
skolan
Den lagstiftning som gäller i det övriga samhället skall
tillämpas inom skolans område. Brott i form av kränkande
behandling eller våld skall beivras. Det ska vara skolledarens
skyldighet att till de sociala myndigheterna och när så är
påkallat till polismyndigheten anmäla denna typ av brott.
Tydliga anvisningar om detta bör finnas i skollagen.
Kamratstöd
Fler modeller för kamratstöd, det vill säga ungdomar som
deltar i skolans arbete och stödjer elever med särskilda
behov, bör utvecklas. De elever som vill ska kunna få
möjlighet till handledd medling. Att träffa den som mobbat
och få tala om det som skett kan vara ett sätt att läka sår.
Medling är ett sätt att visa att konflikter kan behandlas och
bearbetas.
Rätt att omplacera
mobbande och kränkande
elever
Skolledningen ska kunna omplacera elever som inte tar till
rättelse, till särskild skolgång där de inte kan utsätta elever
eller lärare och annan skolpersonal för kränkande handlingar.
Det måste klargöras mycket tydligt att det inte är den som
blivit kränkt som skall behöva flytta från den skola där
han/hon utsatts för mobbning. Det är mobbaren som, om
inga andra åtgärder lyckas, skall förflyttas från skolan. Ofta
förekommer grupptryck som den mobbande eleven behöver
komma bort ifrån. En omplacering kan leda till att den
mobbande eleven får en möjlighet att ändra sitt beteende,
börja på nytt.
Vidta åtgärder mot våldet
på film
Filmvåldet, videovåldet och de våldsamma data- och TV-
spelen är idag en naturlig del av barns och ungas vardag.
Detta spelar en allt större roll som normöverförare. Barn
påverkas starkt av dessa sinnesupplevelser och har svårt att
skilja på verklighet och fantasi. Flera åtgärder finns redan i
dag för att motverka filmvåldets verkningar. Forskning
bedrivs på området, de filmer som visas på biograferna
förhandsgranskas.
Trailrar på TV, video och på
bio
Trailrar är den programtyp på TV som innehåller störst andel
våld. Trailrar sänds 30 timmar i veckan, att jämföra med
nyheter som sänds 34 timmar i veckan och sport som sänds
23 timmar i veckan. TV1000:s trailrar består till 50 procent
av våld. Vi menar att själva trailern ska beskriva det
kommande programmet på ett sakligt sätt. Reklam för ett
program med våldsinslag ska inte visas under de tider på
dygnet då barn kan förväntas vara uppe.
Gemensamma insatser
I dag finns det möjlighet att via Internet få tag på olika
våldssekvenser. Man ringer ett samtal som kostar en viss
summa och förses med ett lösenord. Därefter kan man ladda
ned klipp ur våldsfilmer eller pornografiska filmer. Detta kan
komma att bli ett stort problem i framtiden. Det är därför
viktigt att föräldrar och andra vuxna är medvetna om genom
vilka kanaler våld kan spridas.
FN:s konvention om barnens rättigheter artikel 3:3 säger att
konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och
inrättningar
som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter
fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och
lämplighet samt behörig tillsyn.
Vi är övertygade om att det går att vända trenden. Genom kraftfulla
insatser och personligt engagemang kan vi minska mobbningen och på så sätt
ge barn och ungdomar en lyckligare uppväxt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nollvision skall vara målet i arbetet att motverka mobbning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje kommun bör genomföra en fortbildning för all
skolpersonal om skolans värdegrund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje skola bör ha en plan för hur man kan omsätta skolans
värdegrund i praktiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sociala färdigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den fysiska skolmiljöns betydelse för bekämpningen av
mobbning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalsituationens betydelse för bekämpningen av mobbning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i varje kommun skall finnas en barn- och ungdomsplan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolledarens skyldighet att anmäla brott till de sociala
myndigheterna och när så är påkallat till polismyndigheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medling,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av organiserad tillsyn över elevernas aktiviteter inte bara
när undervisningen pågår utan även under raster,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att omplacera mobbande och kränkande elever,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information om våldets konsekvenser,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under
de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe.
Stockholm den 28 oktober 1998
Inger Davidson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Yvonne Andersson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Helena Höij (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Dan Ericsson (kd)