Barnets situation i dagens samhälle
Regeringen har i juni 1998 överlämnat propositionen Strategi för att förverkliga FN:s barnkonvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98: 182) till riksdagen. Där beskrivs en strategi för det fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra barnkonventionen i Sverige.
I regeringsförklaringen skriver regeringen: "Barnkonventionen ska efter- levas och alla politiska beslut ska analyseras utifrån hur de påverkar barnens situation. Misshandel, sexuellt utnyttjande och andra övergrepp mot barn måste med kraft motverkas."
Bakgrunden är FN:s granskning av hur Sverige följer barnkonventionen samt ett flertal undersökningar som visat hur besparingar i samhället har gjort barnens situation svårare. Fallskärmarna i barnens liv har blivit allt bräckligare och därför faller barn ibland rätt igenom samhällets skyddsnät. Detta är oacceptabelt och därför krävs nu kraftfulla insatser för att skydda barnen och ge dem goda och trygga uppväxtförhållanden.
Förverkligandet av barnkonventionen är en ständigt pågående process som måste hållas levande. Arbetet med att förankra det synsätt som genomsyrar barnkonventionen är långsiktigt. Det handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer i sam- hället. Satsningar måste göras på att höja medvetenheten hos beslutsfattare och vuxna som arbetar med barn samt hos barn och ungdomar själva. På så sätt kan på lång sikt barnperspektivet utvecklas så att barnens bästa verkligen sätts i centrum och barn respekteras.
Skolans kommunalisering
Kommunaliseringen av skolan innebar att ansvaret för skolans verksamhet lades över på kommunerna. Ökad kommunal självbestämmanderätt innebär att kommunerna har större utrymme att själva fördela resurserna - om än krympande. Istället för länsskolnämnder och skolöverstyrelse blev det lokala politikerförsamlingar som skulle skriva skolplaner. I en stor del av skolorna med rektorer som blev mycket ensamma i den nya ansvarsrollen har det varit uppenbara problem. Idag är det inte många skolor som har egna skolplaner utan oftast handlar det om omskrivna läroplaner. Till stor del beror detta på att resurser har saknats, besparingarna har slagit hårt mot skolans verksamhet. Detta har lett till att skolorna kan se mycket olika ut från Kiruna i norr till Ystad i söder. De enskilda skolorna i landets kommuner har alltså full frihet att själva utforma verksamheten, varför det krävs ett större medvetet barnperspektiv, även på denna nivå, om man skall kunna uppfylla barnkonventionens intentioner i uttrycket barnets bästa.
Som en följd av de höga födelsetalen runt 1990 kommer antalet skolbarn att öka kraftigt på sikt. Exempelvis beräknas antalet 7-åringar öka från 109 000 år 1994 till 130 000 vid slutet av 1990-talet. Vilken beredskap finns hos skolan att med begränsade resurser kunna klara av en ökning av barn inför år 2000? Har skola och rektor som bär det yttersta ansvaret (enligt Lpo. 94 2:8) möjlighet att leva upp till skollagen 1:2, att den som verkar i skolan skall bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra från kränkande handling.
Angående mobbning och våld bland barn och ungdomar
Mobbning är en kränkande handling. Enligt brottsbalken kan det handla om misshandel, skadegörelse, olaga hot och tvång. Det har funnits en tendens att acceptera mobbning som något som måste finnas i barnens vardag. Vi menar att det är fel. Mobbning måste ses för vad det är, en oacceptabel handling, ett brott. Ingen har rätt att bagatellisera ett barns upplevelser. Därför får ingen form av mobbning förekomma. Även barn måste få känna att de lever i ett rättssamhälle.
Mobbningen är ett samhällsproblem
Under de senaste åren har mobbningen uppmärksammats allt mer, såväl i samhällsdebatten som inom skolans värld. Detta har lett till ökade insatser både i kommunerna och i skolan. Allt fler skolor har handlingsprogram mot mobbning även om kvaliteten i dessa program är mycket skiftande. Utbildningar och temadagar för skolpersonal och elever har också ökat sedan början av 1990-talet. Trots detta visar undersökningar att mobbningen ligger kvar på ungefär samma höga nivå som i början på 1980-talet. I runda tal betyder det att omkring 100 000 barn och ungdomar varje år utsätts för mobbning i skolan.
Men mobbning är inte bara ett problem för skolan utan en angelägenhet för hela samhället. Det finns inga garanterat fredade zoner för barn och unga inom bostadsområdet, fritidsgården eller den organiserade fritiden, dvs föreningar och idrottsorganisationer. Visserligen finns det inga uppgifter om hur vanlig mobbningen är i dessa miljöer. En rapport från Barnombuds- mannens kontakter med enskilda och organisationer tyder på, att problemen är stora även inom denna sektor.
Samtal som BO får från både vuxna och barn visar att en del av barnen därför avstår från att gå på fritidsgården, spela fotboll eller gå till ridhuset. Mobbade barn får därmed sämre möjligheter att vara med i olika fritids- aktiviteter. Det är beklagligt med tanke på att fritidssektorn skulle kunna vara en viktig resurs i kampen mot mobbning. Mobbningens omfattning gör att den måste ses som ett samhällsproblem. Insatserna måste därför utgå från ett helhetsperspektiv med hög medvetenhet om de bakomliggande orsakerna.
Ofta är mobbning en konsekvens av utdragna konflikter på grund av dåliga relationer och bristande kommunikation. Öppna kränkningar avslöjar att något gått snett mellan två eller flera barn men problemen bottnar ofta i brister i den sociala miljön överhuvudtaget. Framgångsrika program mot mobbning ska satsa på att skapa ett gott socialt klimat som främjar barns hälsa och ha effektiva rutiner för akuta fall av pågående mobbning. Att bara släcka uppflammande eldar räcker inte om glöden får fortsätta att pyra.
Nollvisionen måste vara målet
I enlighet med BO anser vi att samhället har ett ovillkorligt ansvar för att barn och unga skyddas från övergrepp. Det är samhällets obetingade skyldighet att skapa en trygg, utvecklande och värdig miljö för ungdomarna. Målet kan därför inte bara vara att minska mobbningen, utan måste vara att inte något barn eller någon ung människa ska utsättas för mobbning. I verksamheter som samhället skapar för unga människor får det inte råda minsta tvivel om att deras trygghet och välbefinnande är en prioriterad angelägenhet.
Skolan är, genom skolplikten, ett obligatoriskt inslag i en ung människas liv. En skolpliktig pojke eller flicka är i princip tvingad att infinna sig i skolan oavsett hur de själva uppfattar miljön. Möjligheterna att på formella vägar få beslut eller åtgärder omprövade är mycket begränsade. Eleverna är således i hög grad utlämnade till skolledningens och den enskilda lärarens skicklighet, omdöme och inlevelseförmåga. En obligatorisk skolgång ställer följaktligen särskilt höga krav på skolans ambition att forma ett gott arbetsklimat. Man behöver inte ha stor fantasi för att föreställa sig vad det innebär att genomleva sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dåligt självförtroende. Mobbning berör inte bara den utsatta individen utan i själva verket våra mest centrala grundläggande värderingar och rättigheter i samhället. En nollvision för mobbningen är därför den enda rimliga målsättningen. Att slippa mobbning är en rättighet för varje ung människa.
Mobbning i samband med rastverksamhet
Flera larmrapporter pekar på ett ökat våld bland barn i samband med raster under skoltid och detta börjar redan från 6-årsverksamheten. Utvecklas våldet kan barnen konstant bli utsatta och mobbas från första skolåret, detta med våld i form av slag och sparkar etc. Det står helt klart att alltfler barn har problem att veta var gränserna går för övervåld. Föräldrar står rådlösa inför denna brutala verklighet. Ungdomars och barns egen uppfattning är enligt BO, att skolpersonal som inte agerar mot mobbning är indirekt delaktiga och medansvariga.
Nyckelprinciperna i arbetet mot mobbning är att skapa en skolmiljö som kännetecknas å ena sidan av värme, trygghet, positivt intresse och engage- mang från de vuxnas sida å andra sidan av fasta och klara gränser mot oacceptabelt beteende. Detta förutsätter ett visst mått av tillsyn över elevernas aktiviteter inte bara när undervisningen pågår utan även under raster och annan fritid. De vuxna måste dessutom vara auktoriteter för eleverna och alla i barnets sociala miljö ska involveras; rektor, lärare, övrig skolpersonal, elever samt föräldrar och syskon.
Rätt att känna sig trygg
Inom EU tar man de här frågorna på största allvar. Nederländerna inledde sitt ordförandeskap i rådet med att, inom utbildningsområdet, peka på säkerheten i skolorna. Man ser över säkerheten för elever och lärare i skolan och dess omgivning, de sociala problemen i samhället som helhet samt föreslår olika åtgärder som till exempel undervisning i sociala färdigheter. Vi anser också att läroplanen både för grundskolan och gymnasiet bör innehålla ett avsnitt om sociala färdigheter. Detsamma bör gälla för förskolan.
Mobbningen minskar inte
Mobbningen är delvis ett dolt problem, vilket gör det osäkert att uttala sig om den faktiska omfattningen. Ett mått på mobbningens omfattning ger Skolverkets nationella attitydundersökning bland elever i högstadiet och gymnasiet samt deras föräldrar och lärare. I den uppger 8 procent av eleverna, 12 procent av föräldrarna och 5 procent av lärarna, att de anser att mobbning är ett stort problem i skolan. Såväl elever som föräldrar och lärare anser att mobbningen är vanligast på högstadiet. En annan undersökning av forskaren Dan Olweus visade däremot att problemen var störst på mellanstadiet.
BRIS redovisar i sin samtalsstatistik för 1996 att mobbning är en av de vanligast förekommande orsakerna till att barn ringer. Det som kommer fram i dessa samtal är att problemen ofta nonchaleras av lärare och andra vuxna i skolan. Sammantaget ger statistiken för de senaste fem åren en bild av att mobbning är ett av de allvarligaste problemen i barns och ungdomars liv. Bilden av mobbningen som ett allvarligt samhällsproblem bekräftas också av Rädda Barnens kommunprojekt om barns utsatthet.
Mobbning kan även leda till grövre våld
Under senare år har kopplingen mellan mobbning och grövre våld och brottslighet uppmärksammats allt mer. Mobbning har gradvis utvecklats till att innefatta grövre våldshandlingar. En kartläggning av våld bland ungdomar i en mellanstor svensk stad visar att över hälften (52 procent) av åttondeklassarna som upprepade gånger mobbat andra i skolan också hade attackerat, sparkat och/eller hotat andra i gatumiljön. Det finns således anledning att varna för ett samband mellan mobbning och annat våld.
Efter en fyraårsperiod av stark ökning av antalet olycksfall i Stockholms skolor var antalet skadade elever under läsåret 1995-1996 lägre än föregående år. Olycksfall som inträffade på skolgårdar ökade dock. Fler hjärnskakningar och tandskador registrerades också. Något högre andel olycksfall var orsakade av våld mellan elever; 9 procent jämfört med 6 procent året innan. BO:s uppfattning är att våld och mobbning är nära förknippade med varandra. Det är ett starkt skäl i sig till att mobbning måste motverkas och pågående mobbning avbrytas i ett så tidigt skede som möjligt.
Viktigt att veta vad man talar om
Mobbning kan ta sig många olika uttryck. Minsta gemensamma nämnare för alla dess uttryckssätt är att offret utsätts för en personlig kränkning. Långvarig mobbning kan spoliera skolgången och bryta ner självkänslan. Ärren kan sitta i långt upp i vuxen ålder. Mobbning tar sig inte bara påtagliga uttryck som glåpord, hot och fysiskt våld. Att vara utfryst och osynliggjord kan vara förödande för en ung människas utveckling. Till synes oförargliga gliringar kan ingå i ett plågsamt mönster. Mobbning är en personlig kränkning även i sina lindriga former.
Det är viktigt att de som arbetar mot mobbning är medvetna om vad de lägger in i begreppet. BO tillämpar den definition som forskaren Dan Olweus formulerat: Mobbning är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar upprepade gånger och under viss tid. En negativ handling är det när någon tillfogar en annan person skada eller obehag. Sådana handlingar kan utföras verbalt, vid fysisk kontakt, genom att skada någons personliga egendom eller indirekt genom utfrysning och isolering. Ytterst är det den som utsätts för mobbning som värderar om handlingen är negativ eller inte.
Ett rop efter vuxnas engagemang
Huvudbudskapet är att alla har ett ansvar att ta ställning och agera mot mobbning. De mobbade efterlyser handling och engagemang, inte bara mot mobbningen som sådan utan i elevernas livssituation över huvud taget. Att arbeta med barn och ungdomar professionellt kräver ett personligt engagemang. Många brev från ungdomar till BRÅ tar upp att vuxna i skolan behöver mer kunskap om mobbning och konflikthantering. Sammanfattningsvis kan man säga att breven uttrycker ett rop efter vuxna och vuxnas engagemang och en besvikelse över det utmanande ointresse som ungdomarna upplever att många lärare och andra vuxna i skolan visar. Några ungdomar uttrycker mycket skarpt formulerad kritik, andra uttrycker snarare en stark längtan efter vuxnas närvaro. Gemensamt har de ändå tron på vuxnas förmåga och på det personliga mötet mellan vuxna och elever. Ute på skolorna väntar således en rik kunskapskälla på varje lärare och rektor som är beredd att bjuda på sitt engagemang.
Kommunikation
Det bästa sättet att få veta vad som händer är att tala med barnen enskilt och i grupp, inte en gång utan kontinuerligt. En viktig uppgift för skolan är att utveckla barnens känsla av empati och förståelse för andra. Genom att tidigt lära barnen att tala med varandra i grupp, kritisera och berömma varandra, gör man barnen frispråkiga och toleranta. Föräldrarna är barnens fasta punkt i tillvaron och de måste ses som en tillgång hela tiden och inte bara när det uppstår problem.
Etiska regler
Skolan har en viktig uppgift när det gäller normöverföring och identitetsbildning. Det gäller inte bara de kunskaper som förmedlas, utan också den totala miljön som skolan utgör. Begrepp som samarbete, omtänksamhet, hjälpsamhet, generositet och gottgörelse ska vara en naturlig del i undervisningen. Lika och olika betonas. Barnen lär sig göra förlåt, det vill säga i handling förlåta inte bara säga det.
I läroplanen från 1994 finns redan ett starkt stöd för ett aktivt arbete mot mobbningen. Om elever och skolpersonal arbetar i linje med läroplanen kan mycket göras. I läroplanen sägs till exempel:
Skolan ska främja förståelse för andra människor och ha förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Skolan ska sträva efter att varje elev utvecklar sin förmåga att göra medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter, respekterar andra människors egenvärde, tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen...
Vidare sägs:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att värdegrunden som den uttrycks i läroplanen finns med i gemensamma dokument för förskola och skola. Vi anser att varje kommun kontinuerligt bör genomföra fortbildning för all skolpersonal kring det avsnitt i läroplanen som behandlar skolans värdegrund, den etiska syn som har lång tradition i vårt samhälle. Varje skola bör sedan göra en plan för hur man i undervisningen och i hela skolans verksamhet, till exempel genom studiecirklar med föräldrarna, kan omsätta skolans värdegrund i praktiken.
En positiv skolmiljö
Förbättra skolmiljön så att skolan är en positiv, stimulerande och trygg miljö för elever och lärare. Nedklottrade väggar, inslagna skåp och allmänt förfall är ett tecken på laglöshet. I den miljön ges eleverna signalen att ingen ser vad som händer, ingen bryr sig. Få vuxna skulle finna sig i en arbetsplats där toaletterna inte fungerar, taket läcker och heltäckningsmattan luktar mögel. En ren och snygg skolmiljö gör eleverna medvetna om sitt eget värde och om andra människors värde vilket är en viktig del i bekämpningen av mobbning.
Larmrapporter om bristen på lärare vid höstens skolstart är oroväckande och därför måste lärarnas arbetssituation ses över för att skapa goda förutsättningar för både elever och personal i skolan. En stabil personalsituation i barnomsorg och skola måste eftersträvas. Undersökningar bör ske i samarbete med de fackliga organisationerna hur personalomsätt- ningen utvecklats. Skolan har utsatts för stora besparingskrav de senaste åren. Antalet lärare, skolvärdinnor, skolsköterskor, skolpsykologer och annan skolpersonal har minskat. Det leder till ett hårdare klimat när de vuxna får allt mindre tid att ta del av barnens problem. Nu måste vi prioritera skolans verksamhet och lägga resurser på att förbättra personalsituationen.
Utforma en handlingsplan mot mobbning
Varje förskola och skola är skyldig att utforma egna, tydliga planer för hur mobbning och våld ska förebyggas och åtgärdas. Skolverket ansvarar för att handlingsplanerna finns och tillämpas samt att skolorna har en kontinuerlig kontakt med varandra för att jämföra resultat. Erfarenheterna ska dokumenteras och utvärderas. Det finns många färdiga modeller att utgå ifrån.
Inför ett lagstiftat ansvar
Det ska klart framgå av skollagen att skolpersonalen är skyldig att förhindra mobbning samt att anmäla till rektor om en elev utsätts för mobbning eller våld i skolan. De vuxnas ansvar måste förtydligas när det gäller mobbning och en anmälningsskyldighet för skolpersonalen skulle ge rektorn en bättre bild av den psykosociala miljön i skolan. Detta skulle kunna leda till att åtgärder sätts in på ett tidigare stadium.
Samtidigt måste rektorns ansvar bli klarare både vad gäller att förebygga mobbning och att vidta åtgärder mot mobbning. Ingen tveksamhet får råda om vem som har det yttersta ansvaret. Rektorns ansvar bör anges i skollagen. Information om lag och rätt ska ges kontinuerligt.
Samma lag i samhället och i skolan
Den lagstiftning som gäller i det övriga samhället skall tillämpas inom skolans område. Brott i form av kränkande behandling eller våld skall beivras. Det ska vara skolledarens skyldighet att till de sociala myndigheterna och när så är påkallat till polismyndigheten anmäla denna typ av brott. Tydliga anvisningar om detta bör finnas i skollagen.
Kamratstöd
Fler modeller för kamratstöd, det vill säga ungdomar som deltar i skolans arbete och stödjer elever med särskilda behov, bör utvecklas. De elever som vill ska kunna få möjlighet till handledd medling. Att träffa den som mobbat och få tala om det som skett kan vara ett sätt att läka sår. Medling är ett sätt att visa att konflikter kan behandlas och bearbetas.
Rätt att omplacera mobbande och kränkande elever
Skolledningen ska kunna omplacera elever som inte tar till rättelse, till särskild skolgång där de inte kan utsätta elever eller lärare och annan skolpersonal för kränkande handlingar. Det måste klargöras mycket tydligt att det inte är den som blivit kränkt som skall behöva flytta från den skola där han/hon utsatts för mobbning. Det är mobbaren som, om inga andra åtgärder lyckas, skall förflyttas från skolan. Ofta förekommer grupptryck som den mobbande eleven behöver komma bort ifrån. En omplacering kan leda till att den mobbande eleven får en möjlighet att ändra sitt beteende, börja på nytt.
Vidta åtgärder mot våldet på film
Filmvåldet, videovåldet och de våldsamma data- och TV- spelen är idag en naturlig del av barns och ungas vardag. Detta spelar en allt större roll som normöverförare. Barn påverkas starkt av dessa sinnesupplevelser och har svårt att skilja på verklighet och fantasi. Flera åtgärder finns redan i dag för att motverka filmvåldets verkningar. Forskning bedrivs på området, de filmer som visas på biograferna förhandsgranskas.
Trailrar på TV, video och på bio
Trailrar är den programtyp på TV som innehåller störst andel våld. Trailrar sänds 30 timmar i veckan, att jämföra med nyheter som sänds 34 timmar i veckan och sport som sänds 23 timmar i veckan. TV1000:s trailrar består till 50 procent av våld. Vi menar att själva trailern ska beskriva det kommande programmet på ett sakligt sätt. Reklam för ett program med våldsinslag ska inte visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe.
Gemensamma insatser
I dag finns det möjlighet att via Internet få tag på olika våldssekvenser. Man ringer ett samtal som kostar en viss summa och förses med ett lösenord. Därefter kan man ladda ned klipp ur våldsfilmer eller pornografiska filmer. Detta kan komma att bli ett stort problem i framtiden. Det är därför viktigt att föräldrar och andra vuxna är medvetna om genom vilka kanaler våld kan spridas.
FN:s konvention om barnens rättigheter artikel 3:3 säger att konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn.
Vi är övertygade om att det går att vända trenden. Genom kraftfulla insatser och personligt engagemang kan vi minska mobbningen och på så sätt ge barn och ungdomar en lyckligare uppväxt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nollvision skall vara målet i arbetet att motverka mobbning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje kommun bör genomföra en fortbildning för all skolpersonal om skolans värdegrund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje skola bör ha en plan för hur man kan omsätta skolans värdegrund i praktiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sociala färdigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fysiska skolmiljöns betydelse för bekämpningen av mobbning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalsituationens betydelse för bekämpningen av mobbning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i varje kommun skall finnas en barn- och ungdomsplan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolledarens skyldighet att anmäla brott till de sociala myndigheterna och när så är påkallat till polismyndigheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medling,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av organiserad tillsyn över elevernas aktiviteter inte bara när undervisningen pågår utan även under raster,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att omplacera mobbande och kränkande elever,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om våldets konsekvenser,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe.
Stockholm den 28 oktober 1998
Inger Davidson (kd)
Chatrine Pålsson (kd) Lars Gustafsson (kd) Maj-Britt Wallhorn (kd) Rosita Runegrund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Fanny Rizell (kd) Kenneth Lantz (kd) Ester Lindstedt-Staaf (kd) Dan Kihlström (kd) Gunilla Tjernberg (kd) Ingvar Svensson (kd) Yvonne Andersson (kd) Erling Wälivaara (kd) Helena Höij (kd) Ragnwi Marcelind (kd) Dan Ericsson (kd)