Kommunal självstyrelse kan enkelt definieras som kommunernas och landstingens rätt att själva bestämma inom sitt område. Den kommunala självstyrelsen är dock, och har alltid varit relativ. Dock bör det ur demokratisk synpunkt vara ett uttalat mål att inte beskära den kommunala självstyrelsen mer än nödvändigt. Om staten tilldelar kommunerna nya uppgifter ska enligt finansieringsprincipen erforderliga resurser utgå.
Kommunerna är enligt barnomsorgslagen som trädde i kraft 1 januari 1995 skyldiga att tillhandahålla barnomsorg för alla barn i åldrarna 1-12 år i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete, studier eller barnets egna behov. Verksamheten ska anordnas i kommunal regi eller av enskilda.
Förskola bedrivs för barn i åldern 1-5 år. Förskola är från den 1 augusti 1998 den enda benämningen för den verksamhet som bedrivs i form av daghem eller deltidsgrupp.
En förskoleplats kostade 1997 i snitt 85 400 kronor enligt Kommunför- bundets statistik.
Avgifterna täcker i genomsnitt 15 % av kostnaderna, beroende på kom- munernas taxekonstruktion. Om regeringen genomför sitt vallöfte om tak i taxan på 700 kronor minskar kostnadstäckningen markant. Kommunalt anställda dagbarnvårdare finns i flertalet kommuner, och totalt tillhandahålls en väl utbyggd barnomsorg. Efter utslag i regeringsrätten har kommunerna möjlighet att lämna ersättning för barn i det egna hemmet om föräldern är anställd som kommunal dagbarnvårdare. De familjer som själva vårdar en- bart sina egna barn på hel- eller deltid får inte del av någon statlig/kommunal subvention. Detta visar att det är ett i grunden mycket orättfärdigt system.
Sveriges kommuner är idag ålagda att anordna omsorg för kommunens barn, dock får de inte ersätta föräldrar som själva vill stanna hemma och vårda sina barn, enligt lagen om förbud om stöd åt enskild. Det är en an- märkningsvärd begränsning av det kommunala självstyret att såväl uppgiften som utförandet är givna inom mycket begränsade ramar. Rimligare vore att utförandet skedde efter lokala förutsättningar och önskemål. Alla kommuner är inte lika och inte heller deras förutsättningar.
När beslutet om barnomsorgslag antogs underströks vikten av att ett vård- nadsbidrag samtidigt skulle införas. Detta för att garantera ett fritt val, men också för att kostnaderna för kommunerna skulle stiga dramatiskt om alla de som hade rätt till det skulle kräva en kommunal daghemsplats. Kommunför- bundet räknade då ut att det kostade kommunerna cirka 5 miljarder kronor att leva upp till barnomsorgslagen när vårdnadsbidraget togs bort. Många kommuner kan idag vittna om att kostnaderna för barnomsorgen stigit i höjden samtidigt som barngrupperna blivit större. Kvantitet har gått före kvalitet.
För oss kristdemokrater är det självklart att varje familj själv skall få avgöra hur den vill ordna sin barnomsorg. Statens och kommunens uppgift är att underlätta familjens önskemål, inte att styra dess val.
Flera undersökningar visar entydigt på att många småbarnsföräldrar önskar att själva få mer tid tillsammans med sina barn. Detta bekräftas också av det stora intresse som det statliga vårdnadsbidraget fick sedan det införts 1994 av fyrpartiregeringen. 70 % av dem med barn mellan 1 och 3 år valde att ta ut hela eller del av vårdnadsbidrag, totalt 167 185 familjer. När den social- demokratiska regeringen genomförde sina återställare och drog tillbaka vårdnadsbidraget upphörde i princip valmöjligheten för föräldrar att vårda egna barn i hemmet.
Kommunerna har som ovan sagts fått uppdraget att anordna barnomsorg. Men inte ens i uppdraget att ordna barnomsorg får kommuner självständigt utforma hur stödet till barnfamiljer ska gestaltas. Man tillåts inte att betala bidrag till den förälder som väljer att själv stanna hemma. Detta trots att det bevisligen vore många av familjernas självklara val om möjligheten fanns. Kommunens kostnad torde bli lägre än för en barnomsorgsplats, enligt Krist- demokraternas förslag om ersättningsnivå i vårdnadsbidrag, 43 680 kronor per år. I många kommuner är arbetslösheten hög, och en ökad rörlighet på arbetsmarknaden med tillgång på tillfälliga vikariat ger människor möjlighet att pröva nya jobb. Den största vinsten är oavvisligt att återge föräldrar valmöjlighet vad gäller valet av barnomsorg. Lagstöd måste införas så det blir möjligt för föräldrar med förskolebarn att vårda sina egna barn.
Många kommuner i Sverige har tillskrivit regeringen med begäran om lagstöd för införande av möjlighet att ge kommunal ersättning i form av vårdnadsbidrag/vårdlön till barnfamiljer. Detta är uttryck för en folkvilja som måste respekteras. En försöksverksamhet bör snarast möjligt genomföras i de kommuner som så önskar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal försöksverksamhet med kommunal ersättning för vård av egna barn i åldern 1-5 år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstöd för införande av möjlighet att ge kommunal ersättning för vård av egna barn i åldern 1-5 år.
Stockholm den 28 oktober 1998
Maria Larsson (kd)