Teckenspråket är för familjer med döva/hörselskadade barn helt avgörande för att ha en fullgod kommunikation både inom hemmet och i barnets närområde. Föräldrar, syskon och övriga personer i barnets omgivning måste ges möjlighet att lära sig teckenspråk eftersom det språket kommer att vara det döva barnets första språk.
Teckenspråksutbildningen för föräldrar är en utbildning som inte är direkt jämförbar med någon utbildning i teckenspråk, som finns inom det reguljära utbildningssystemet, och den har inte heller som mål att ge kvalifikation och kompetens för vidare studier eller grund för en yrkesutövning. Utbildningens syfte är att ge föräldrar till döva och hörselskadade barn förutsättningar att kommunicera med sina barn på liknande villkor som föräldrar till hörande barn. Det övergripande syftet med utbildningen är att föräldrar skall kunna använda teckenspråk på ett funktionellt sätt i kontakten med sina barn och att i likhet med föräldrar till hörande barn främja barnens utveckling och ge dem god vård, god omsorg och ett bra stöd. Utbildningen bör starta så snabbt som möjligt så att teckenspråket kan börja användas tidigt i hemmet.
Teckenspråket kan man bäst utveckla i teckenspråkiga miljöer, vilket bl a kan erbjudas vid några av våra folkhögskolor. Vi motionärer erfar att det idag råder delade meningar om hur folkhögskolorna ska ersättas för de kurser som bedrivs enligt TUFF- förordningen. Det lär ska råda delade meningar om dessa kurser skall betraktas som ordinarie kursverksamhet eller som uppdragsutbildning. Betraktas de som uppdragsutbildning innebär det en merkostnad, vilket i förlängningen kan innebära att utbildningen inte blir tillgänglig för alla föräldrar, så som det var tänkt.
Vi anser därför att det är viktigt att regeringen uppmärksammar problemet och anvisar en lösning som innebär att omfattningen på utbildningarna i teckenspråk för föräldrar inte äventyras.
Föräldrar som behöver teckenspråk är en heterogen grupp, bland annat med tanke på utbildningsbakgrund, studievana, personlighet och förmåga att lära sig det nya språket. Det är därför angeläget att det finns en öppenhet och flexibilitet i systemet som möjliggör kunskapsinhämtning i olika takt, och repetition måste vara möjlig. Frågan är om omfattningen av utbildningen, som föreslås till 240 klocktimmar och är en påbyggnad på den introduktion som genomförs i regi av landstingens habiliteringsverksamhet, är tillräckligt omfattande.
Motionärerna föreslår att en kontinuerlig uppföljning och utvärdering görs i syfte att se hur utbildningens omfattning och utveckling av olika pedagogiska metoder, organisationsformer och läromedel överensstämmer med de mål som fastställts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av uppföljning och utvärdering av teckenspråksutbildning för föräldrar.
Stockholm den 28 oktober 1998
Rune Berglund (s) Berit Andnor (s)