Motion till riksdagen
1998/99:Ub243
av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)

Förskolan


Inledning
Riksdagen har beslutat att en läroplan ska införas för verksamheten i den
kommunala förskolan. Som en konsekvens av beslutet återfinns för första
gången i budgetpropositionen förskolan inom utgiftsområde "utbildning
och forskning" och inte inom "Hälsovård, sjukvård och social omsorg".
Språkbruk är ofta avslöjande, så även regeringens. I regeringens
budgetproposition fortsätter man att tala om begreppet "barnomsorg"
trots att man själv tagit initiativ till och fattat beslut om att det i
skollagen
numera heter "förskola". Budskapet blir alltmer luddigt. Debatten om
den s.k. "maxtaxan på dagis" är ett annat exempel på samma
tvehågsenhet. En tvehågsenhet som sannolikt har sin grund i det orimliga
i att mer eller mindre kräva att var och en ska lämna sina barn till en
statligt reglerad verksamhet från ett års ålder, det orimliga i att en
ettåring omfattas av samma läroplan som en femåring.
För föräldrar med barn i kommunal förskola innebär förslaget enbart en
större tydlighet angående målsättningen för verksamheten. För personalen i
förskolorna är en läroplan ett viktigt dokument för att markera verksam-
hetens betydelse. För föräldrar som föredrar någon annan barnomsorgsform
kan dock inte beslutet uppfattas som något annat än en ytterligare styrning
mot en enda omsorgsform. Vi kristdemokrater anser att beslutet leder till
detta.
Det är inte svårt att se att med minskade barnkullar och en fullt utbyggd
kommunal förskola av den form som beslutet innefattar kommer det inte att
finnas utrymme för några andra verksamhetsformer inom den kommunala
barnomsorgen. Varför ska kommunen i ett trångt ekonomiskt läge satsa på
flera olika omsorgsformer?
Budgetpropositionen andas tydligt detta synsätt. Den konstaterar att
förskola efterfrågas i större utsträckning än familjedaghem. Sedan 1996 har
antalet inskrivna barn i familjedaghem minskat med 14 000 barn till ca 96
000 barn. Antalet barn i förskola var 363 000. Någon analys om varför
efterfrågan till familjedaghemmen minskat går inte att utläsa i propositionen.
I många kommuner erbjuds föräldrar inga alternativ. Det är sannolikt svårt
att efterfråga något som inte erbjuds eller är möjligt att få.
Läroplanens innehåll
Beslutet om en läroplan för förskolan innebär att benämningarna daghem
och deltidsgrupper tas bort och räknas till förskoleverksamheten. Andra
barnomsorgsformer ska inte lyda under läroplanen. Istället ska allmänna
råd utformas för familjedaghem och öppna förskolor, medan granskning
av enskilda förskolor för tillståndsgivning ska ske med läroplanen som
grund. Läroplanen innehåller mål och riktlinjer för förskolans personal
och arbetslag.
Läroplanen talar nu om barn i behov av särskilt stöd och inte det tidigare
använda "barn med särskilda behov". Det är bra. Det handlar inte alltid om
en bestämd grupp eller barn med några speciella egenskaper, det vill säga
enbart barn som behöver stöd hela tiden. Behovet kan vara antingen
tillfälligt, exempelvis i samband med att föräldrarna separerar, eller be-
stående, på grund av handikapp/funktionshinder.
Vidare anger läroplanen att gemensamt för de här barnen är att de alltid har
rätt till en plats i förskola "utifrån sitt eget behov", oavsett föräldrarnas
situation, samt rätten att få sina behov av särskilt stöd tillgodosedda.
Verksamheten ska utformas utifrån barnens förutsättningar och behov -
den behöver alltså inte se likadan ut överallt, inte ens inom samma förskola.
En avdelning som behöver mer resurser ska få det, verksamheten ska vara av
god kvalitet, kommunerna blir skyldiga att se till att det blir så. Skolverket
har tillförts de nya ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarns-
omsorg. Det är viktigt att inte förskolans inriktning mot utbildning sker på
bekostnad av lek och omsorg. Både social kompetens, språklig förmåga och
kreativitet stimuleras av ostrukturerad lek. Förskolan måste också ta hänsyn
till barnens känslomässiga behov. Den nya läroplanen tar inte tillräcklig
hänsyn till dessa aspekter enligt vår mening.
Vi kristdemokrater anser att regeringen bör formulera övergripande mål
inklusive en gemensam värdegrund i en läroplan som gäller för förskola,
familjedaghem och öppen förskola. Detta bör sedan kompletteras med rikt-
linjer för respektive verksamhetsform. Dessa riktlinjer måste variera utifrån
de olika verksamheternas utformning och inriktning.
Familjen och barnomsorgen enligt kristdemokratiskt
synsätt
En ettåring har just lärt sig gå, men kan inte uttrycka sig med ord.
Uttryckssättet sker oftast genom kroppsspråk, genom olika röstlägen,
genom enstaviga ljudkombinationer, något som sker i ett nära samspel
med omgivningen. Det lilla barnet börjar upptäcka världen men än så
länge helt på egna villkor. Hon har redan under sitt första år lärt sig
mycket utan att ha varit föremål för någon strukturerad läroprocess. Hon
är helt beroende av emotionell trygghet, omsorg och omvårdnad, av
vuxna som kan tolka hennes signaler. Barnets utveckling sker i ett nära
samspel med dess närmaste omgivning, i första hand föräldrarna.
Ettåringens behov är inte desamma som två-, tre-, fyra- eller
femåringens.
Föräldrar och barn har rätt till valfrihet
Läroplanen slår fast att det är bäst för alla barn att omfattas av den
kommunala förskolan med sin utbildningsinriktning. Detta är en
kollektivistisk samhällssyn som inte hör 2000-talet till. Det är inte
självklart att heldagsomsorg utanför hemmet är bäst för alla barns
utveckling de första åren. Tvärtom visar internationell forskning att
föräldrakontakten under de första levnadsåren är mycket viktig för
barnets neurologiska utveckling och därmed också för barnets förmåga
att lära. Det är just närheten och anknytningen till föräldrarna som är det
viktiga. Det finns också studier som pekar på gynnsamma effekter av en
tidig daghemsstart. Dessa studier utfördes på 80-talet. Sedan dess har
gruppstorleken inom förskolan ökat samtidigt som personaltätheten
minskat kraftigt. Följden har blivit att det blivit allt svårare att erbjuda en
personlig och nära social relation med barnet.
Det är föräldrarna som bäst vet utifrån sitt/sina behov vilken omsorgsform
som passar bäst för de egna barnen. För att föräldrar ska ges möjlighet att
välja barn- och fritidsomsorgsform måste alternativen finnas och erbjudas.
Detta åstadkommer man genom att även familjedaghemmens behov upp-
märksammas. Det handlar om att skapa förutsättningar för familjdaghemmen
vilket sker genom utbildning, fortbildning, arbetsvillkor, organisation, hand-
ledning, opinionsbildning, men framför allt att de värderas likvärdigt med
andra omsorgsformer. Först när man åstadkommit en reell valmöjlighet för
föräldrarna blir det möjligt att mäta och jämföra siffror som rör efterfrågan.
Öppen förskola
Öppen förskola är speciellt betydelsefull för nyblivna föräldrar som vill
ha hjälp och stöd. Men den är också mycket betydelsefull i områden där
barnfamiljernas sociala nätverk är svaga, där arbetslösheten är hög och
där barn och föräldrar har långt till grannar och umgänge. Öppna
förskolan fyller ett stort behov när familjernas nätverk brister. Mitt i
uppbrott, omflyttningar och arbetslöshet är den en fast punkt. Dagens
familjer är små enheter som ska fylla många funktioner.
På öppna förskolan kan man alltid "ramla in" och träffa människor. Där
möts man över gränserna. Det är en stödjande miljö som främjar hälsa.
Föräldrar kan byta erfarenheter med varandra och personalen, träffa andra
som är i samma situation, få råd och stöd. Även för familjer med ett
någorlunda "balanserat" liv har öppna förskolan betydelse. Förskollärarnas
roll blir att "knuffa på" och backa upp - utan att ta över.
Verksamheten är dynamisk och utesluter därmed inte andra yrkesgrupper
utan inbjuder till samarbete. Den är obyråkratisk och anpassas efter behoven
t.ex. i glesbygd. För invandrarfamiljer erbjuder den öppna förskolan en chans
att på egna villkor ge både barnen och deras anhöriga möjlighet till kontakt,
lära sig språket och ingå i en gemenskap.
Många öppna förskolor har idag ett nära samarbete med socialtjänsten och
mödravårdcentraler. I en del kommuner har kyrkor, föräldrar eller ideella
organisationer tagit över driften.
På fem år, från 1991 till 1995, har var fjärde öppen förskola försvunnit.
Över 400 i hela landet. Och under de senaste åren har takten ökat. Många
kommuner har sparat på verksamheter som man ansett inte behövts. Ett av de
populäraste sparobjekten har under en tid varit att lägga ned öppna förskolor.
Vi kristdemokrater ser nedläggningarna som en affär, antagligen bara på
papperet. Långsiktigt är det förödande. Detta är en verksamhet som för en
relativt låg kostnad kommer många till godo.
Enskild förskola
Vi kristdemokrater anser att enskilt drivna förskolor har en viktig roll att
fylla genom att de ofta tillför nya perspektiv och är ett alternativ för
föräldrar som föredrar denna verksamhet. Det naturliga vore att de
enskilda förskolorna fick samma regler som enskilda grundskolor och
gymnasier. För dem gäller att de ska svara mot de allmänna mål och den
värdegrund som gäller för utbildningen i det offentliga skolväsendet och
som formulerats i läroplanerna. Det vore också rimligt att det är
Skolverket och inte kommunerna som svarar för bedömningen av
huruvida de enskilda förskolorna lever upp till kvalitetskraven som ska
grundas på den nya läroplanen.
Värdegrunden
I beslutet om läroplan för förskolan uttrycks värdegrunden mycket
diffust. "Demokratiska värderingar" blir ett tomt uttryck om det hänger i
luften och inte kopplas till ett etiskt rotsystem. Ett demokratiskt synsätt
är en åskådning som bygger på alla människors lika värde. Den
åskådningen måste aktivt förmedlas och levas ut i förskolans verksamhet.
"Att stärka barns identitet är ett viktigt uppdrag i förskolan" heter det
visserligen i läroplanen, men det står mycket vagt att de ska få "ta del av"
det egna kulturarvet. Vi kristdemokrater anser att man i likhet med
läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ska hänvisa till den kristna
traditionen i vårt land och den etik som bygger på denna tradition.
Ansvar och ledning
Läroplanen för förskolan innehåller riktlinjer för alla som arbetar i
förskolan samt för förskolans arbetslag, bestående av både förskollärare,
specialpedagoger och barnskötare. Även om det påpekas att
förskolläraren vanligtvis är den som är ansvarig för förskolans ledning så
ger riktlinjerna till arbetslaget intrycket av att ansvaret är utspritt på hela
arbetslaget. Detta skapar otydlighet i organisationen. Vi kristdemokrater
anser att hela arbetslaget har ett stort ansvar för att målen uppfylls, att
varje yrkeskategori ansvarar för sitt kompetensområde men att det är
förskollärarna som ska ha det pedagogiska ansvaret för att läroplanens
mål uppfylls.
Övrigt
Storstadskommitténs utredning ger vid handen att orättvisorna och
besparingarna slår hårt mot barnen. I storstadsområdena anses tre av fyra
förskolebarn behöva särskilt stöd. Samtidigt får förskolorna allt större
grupper med allt färre vuxna. Drygt ett barn av tre klarar inte BVCs
fyraårskontroll i delar av Malmö och Göteborg. I "gynnade" områden
klarar nio av tio kontrollen. Många familjer lider av ekonomisk stress
och sämre psykosocialt välbefinnande.
De stora förlorarna är barn med behov av särskilt stöd. Större grupper gör
också barn med fysiska handikapp mer utsatta trots oförändrade stödresurser.
Vi kristdemokrater anser att en ansats måste göras på att säkra
kompetensen hos all personal inom barnomsorg och skola vad gäller att se
och upptäcka, att tolka barns signaler när de far illa.
En undersökning nyligen slutförd av Rädda barnen konstaterar att det är de
människor som står barnen nära som är de viktigaste. För att barnen ska må
bra behöver de kontakt med vuxna som har tid, bryr sig och bekräftar dem.
Samma undersökning visar att om barn har det dåligt beror det mera på deras
livssituation än om de är invandrare eller svenskar. Studien bekräftar att var
tredje förälder känner sig otrygg och behöver stöd, att kommunerna sviker.
Ett sätt att ändra det kan vara att varje förvaltning redovisar
konsekvenserna för barnen av sina förslag och budgetar. Det finns idag några
kommuner som påbörjat ett sådant arbete. Hela landet måste leva upp till
FN:s barnkonvention.
Barn till arbetslösa föräldrar måste erbjudas tillgång till samma
omsorgsformer som andra barn. Idag avgör kommunen huruvida arbetslösa
föräldrar ska ha samma rätt till barnomsorg som föräldrar som arbetar. Vi
kristdemokrater anser att generella regler inte bör genomföras. Propositionen
anger att kommunernas regelsystem när det gäller erbjudande om barn-
omsorgsplats för barn till arbetslösa har skärpts successivt fram till år 1997.
Reglerna för år 1998 innebär att barnen mister sin plats i 115 kommuner, dvs
i 40 % av kommunerna, när en förälder blir arbetslös. Skolverket har genom-
fört en fördjupad studie angående lokalintegration mellan förskoleklass,
fritidshem och skola. Studien ger vid handen att lokalintegreringen är
genomförd i stor utsträckning, men att graden av verksamhetsmässig integre-
ring varierar.
Vi kristdemokrater menar att om regeringen menar allvar med inriktningen
att hela arbetslaget har ansvaret för verksamheten vid förskolorna, att olika
pedagogiska kunskaper ska samverka och komplettera varandra återstår en
hel del arbete och en hel del frågeställningar som måste belysas. Den nya
läroplanen trädde i kraft den 1 augusti 1998 vilket gör att tiden inte medgett
utförlig information och planering. Detta är mycket olyckligt med tanke på
att beslutet angående ny läroplan för förskolan innebär stora förändringar och
konsekvenser för hur kommunerna ska planera för sin barn- och
fritidsomsorg samtidigt som föräldrar och personal ska informeras.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrars och barns rätt till valfrihet
och mångfald när det gäller barn- och fritidsomsorg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en läroplan som inbegriper förskola,
familjedaghem och öppen förskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en större betoning av barns
känslomässiga behov och lekbehov i läroplanen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att värdegrunden i läroplanen för
förskolan i likhet med läroplanen för grundskolan skall
hänvisa till den kristna traditionen i vårt land och den etik
som bygger på denna tradition,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en ansats bör göras för att säkra
kompetensen hos all personal inom barnomsorg och skola för
att se och upptäcka - att tolka - barns signaler när barn far
illa,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppmärksamma familjedaghemmens
behov för att därmed säkra valmöjlighet för föräldrar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av öppen
förskoleverksamhet i kommunerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det är förskollärarna som har det
pedagogiska ansvaret för att läroplanens mål uppfylls i
förskolan.

Stockholm den 28 oktober 1998
Gunilla Tjernberg (kd)
Inger Davidson (kd)
Yvonne Andersson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Helena Höij (kd)
Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Erling Wälivaara (kd)