med anledning av prop. 1998/99:105 Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning och stöd
Ge rätt signaler om statens
åtagande för teckenspråkig
miljö
När det gäller specialskolan för döva innehåller
propositionen en tydlig motsägelse. Regeringen framhåller
vikten av en kvalitativt god teckenspråkig miljö för döva och
hörselskadade elever och att undervisningen av det skälet
inte kan splittras på för många små enheter. Man anger
därför att specialskolor ska finnas i nuvarande fem regioner,
däribland Vänerskolan i Vänersborg i Västra Götaland.
Regeringens uppfattning i detta avseende förtydligas också i
och med att begreppet externklass försvinner. "Regeringen
anser, i likhet med kommittén och remissinstanserna, att det
inte längre finns skäl att ha kvar möjligheten för en sådan
lösning. Flera mindre enheter medverkar till att splittra
kompetens och resurser, vilket försvårar möjligheterna för en
teckenspråkig miljö."
Trots dessa tydliga uttalanden uttrycker regeringen i propositionen en
avsikt att även i fortsättningen stödja Göteborgs kommun med ett begränsat
ekonomiskt bidrag för att stödja kommunens undervisning av döva elever på
teckenspråk. Detta går stick i stäv med viljan att inte splittra kompetens och
resurser på för många enheter.
I stället borde statens ansvar för teckenspråkig miljö renodlas och satsning
enbart ske på fem regionala teckenspråkiga specialskolor. Jag menar alltså,
precis som regeringen angett om externklasserna, att undervisning av mindre
grupper döva elever i den vanliga skolan innebär risk för undermålig
teckenspråkig miljö och den bör, om den över huvud taget skall förekomma,
vara ett rent kommunalt åtagande. Ett riktat statligt stöd till sådan
verksamhet ger fel signaler angående kompetens och resurser och bör därför
inte utgå.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget om statligt stöd till kommunal
undervisning av döva elever på teckenspråk.