En huvuduppgift de kommande åren är att skapa en grundskola som ger
eleverna godkända kunskaper. Ingen elev ska behöva lämna grundskolan
underkänd. Kraven på skolan måste skärpas. Grunden till det livslånga
lärandet och delaktigheten i samhället läggs i grundskolan. Det är där
förmågan att läsa, skriva och räkna ska inhämtas och det är där basen för
fortsatt lärande i gymnasieskolan ska läggas. Kunskap är en av de
viktigaste faktorerna för att överbrygga klyftor i samhället. En skola som
tillåter att många misslyckas befäster och ökar också klyftorna mellan
människor senare i livet.
En grundskola i världsklass förutsätter ett perspektiv där eleven sätts i
centrum, alla elever ges lika möjligheter och rättigheter. Det är också den
enskilt viktigaste reformen för att komma till rätta med de problem som
gymnasieskolan rymmer.
Grundskolan har brottats med stora problem en tid. Det saknas lärare.
Elever går ut skolan utan att kunna läsa och skriva. Frånvaron är hög. Det
saknas resurser och elever känner en bristande delaktighet i skolan.
Samtidigt ser vi på många håll hur lärare, trots knappa resurser, uträttar
storverk i sina klasser och hur rektorer kan lyfta hela skolor. Genom att
stödja en sådan utveckling kan vi tillsammans förbättra skolan för att skapa
en skola i världsklass, där varje elev sätts i centrum och är utgångspunkt för
verksamheten. Skolan måste vara flexibel både i sitt arbetssätt och i tid för
att möta alla elevers olika behov.
I takt med larmrapporter om skolan har Socialdemokraternas förlorade
initiativ på skolområdet blivit allt mer uppenbart. Centerpartiet har efterlyst
initiativ redan under sommaren för att peka ut färdriktningen inför hösten,
men inget har hänt.
Förra regeringen hänvisade krav på åtgärder till sitt tiopunktsprogram.
Men det finns inte något tiopunktsprogram, det finns bara 13 meningar i en
vårproposition på 210 sidor.
I denna motion presenterar Centerpartiet sina förslag för en grundskola
som ska ge godkända kunskaper.
1.1 Utgångspunkter för en ny skolpolitik
Skolpolitiken bör utgå från barnens rätt att få kunskaper och att skolan
måste organiseras utifrån barns olikheter och möta varje barn utifrån dess
förutsättningar. Gruppindelning, val av pedagogik m.m. måste ske utifrån
detta synsätt. Vår politik bygger därför på följande fem punkter:
Kunskap är en rättighet för alla, inte ett privilegium för några få.
Alla barn kan lära, och alla barn vill lära - undervisningen måste anpassas
efter varje elev. Hela kroppen måste engageras i lärandet.
Misslyckanden kommer inte att accepteras. Det är skolans ansvar att se till
att eleven uppnår kunskapsmålen.
Politiken ska i första hand inriktas på kunskapsresultat och inte på hur
skolan ska organiseras.
Skolans utveckling är inte bara en fråga för politiker - det behövs ett nytt
samhällskontrakt för skolan, som engagerar lärare, föräldrar och omgivande
samhälle.
1.2 Skolans resurser
Centerpartiet har genom sin medverkan för att sanera statens finanser
också möjliggjort de ökade resurser som nu kommer kommunerna till
del. I samband med detta uttrycktes också klart att skolan jämte vården
och omsorgen skulle vara ett prioriterat område. Det är angeläget att
kommunerna också tar fasta på denna prioritering.
Många kommuner har också använt resurserna på detta sätt. Regeringen
redogör i budgetpropositionen för att besparingarna minskat i många
kommuner och att resurserna till skolan också ökat i ett antal kommuner.
Dessvärre sker i många kommuner fortsatta minskningar av anslagen till
skolan trots det ökade statliga tillskottet. Vidare förefaller i ett antal
kommuner stora besparingar ha genomförts på undervisningen, medan olika
kringkostnader, främst lokalkostnader, ökat dramatiskt. Det finns anledning
att studera hur kommunernas resurser till skolan används och i vilken
utsträckning de statliga tillskotten kommit skolan till del. Det är mot denna
bakgrund värdefullt att regeringen tillsatt en arbetsgrupp för att studera
resursanvändning och måluppfyllelse i kommunerna. Regeringen bör i detta
arbete också sträva efter att skapa en samlad bild av hur resurserna används
inom skolan. Detta bör ges regeringen till känna.
2 Fokus på kunskaper
2.1 Individuella studieplaner
Genom en ökad målstyrning och ett förtydligande av kravet att alla
elever i grundskolan ska få godkända kunskaper ökar också kraven på
skolan att förmedla kunskaper anpassat efter varje elevs förutsättningar.
Skolan ska ha en långtgående frihet att välja arbets- och
organisationsformer för att uppnå detta.
I dag finns i grundskoleförordningen (4 kap. 1§) krav på att elever som har
svårigheter i skolarbetet skall få stöd. Vi menar att detta inte är
tillräckligt.
Skolan bör i sitt arbete ta hänsyn till varje elevs unika förutsättningar och
anpassa undervisning, studiegång och gruppindelning efter detta.
I likhet med vad som gäller för gymnasieskolan bör alla elever också i
grundskolan ges en individuell studieplan genom en ändring av grund-
skoleförordningen. Denna bör införas samtidigt som den centralt fastställda
timplanen avskaffas. Den individuella studieplanen bör upprättas
tillsammans med elev och föräldrar och gås igenom vid varje utvecklings-
samtal. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett beslut om individuella studieplaner bör förenas med insatser för
lärarfortbildning och åtgärder för att tillse att praktiska ämnen inte
missgynnas. Det är viktigt att individuella studieplaner också medför ett
större mått av integration mellan praktiska och teoretiska ämnen.
2.2 Bättre information om elevernas kunskaper
En av den socialdemokratiska regeringens första åtgärder 1994 var att
riva upp det betygssystem som tidigare beslutats. Socialdemokraternas
återställare innebar att betyg skulle ges senare och att antalet betygssteg i
det närmaste halverades. Överhuvudtaget har Socialdemokraterna varit
tveksamma till att ge tydlig information om vad eleverna kan. Detta är en
missriktad välvilja, som endast försvårar adekvata insatser på ett tidigare
stadium. Nu behövs beslut som tillser att betyg ges tidigare och i fler steg
än i dag.
Det behövs nu en bred överenskommelse om betygen så att ett nytt
betygssystem kan överleva majoritetsbyten i riksdagen. Regeringen bör ta
initiativ till samtal med riksdagens partier för att nå en bred överens-
kommelse om betygen i grundskolan. Utgångspunkten för dessa samtal bör
vara att betyg ska ges tidigare och i fler steg än i dag och att betygen även
framgent ska vara målrelaterade, men att det ska finnas tydliga kriterier för
alla betygssteg. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen rev också upp kravet på nationella prov i år fem. De är en
naturlig avstämning efter halva grundskoletiden av hur väl eleverna når upp
till det som förväntas av dem. Riksdagen bör utan föregående beredning
kunna besluta att återinföra de nationella proven i år fem.
En fråga värd att belysas ytterligare är i vilken mån olika grupper av elever
missgynnas av provens utformning. De nationella proven är avsedda att mäta
ämneskunskaper och bör inte påverkas i otillbörligt hög grad av andra
faktorer. Det är viktigt att de nationella proven inte systematiskt missgynnar
elever med t.ex. invandrarbakgrund eller läs- och skrivsvårigheter.
Från år fem bör också utvecklingssamtalen resultera i en skriftlig
sammanfattning till föräldrarna som dokumenterar utvecklingssamtalet.
Riksdagen bör utan föregående beredning kunna besluta om detta.
3 Program för läs- och skrivfärdigheter
Läs- och skrivfärdigheter handlar inte bara om den tekniska förmågan att
stava sig igenom texter utan också om att förstå och kunna redogöra för
vad man läst. Även om Sverige ligger mycket högt i en internationell
jämförelse är det mycket oroväckande resultat i den OECD-studie som
granskat såväl läsförmåga som läsförståelse; var femte elev lämnar
skolan med otillfredsställande läsförmåga.
Det krävs en ökad fokusering på de viktigast kunskaperna i skolan. Ett
samlat program för att stärka grundskoleelevernas läs- och skrivförmåga är
därför nödvändigt. I det följande presenterar vi de moment som bör ingå i ett
sådant program.
3.1 Lärarutbildningen
Läs- och skrivutveckling kan inte avgränsas endast till svenskämnet i
skolan. I all verksamhet ingår språkliga delar och eleverna kommer, när
de lämnat skolan, förväntas kunna använda språket i all verksamhet.
Givetvis måste inte alla lärare ha detaljerade kunskaper om läs- och
skrivutveckling, men alla bör ha åtminstone sådana kunskaper att de kan
följa elevernas utveckling och observera om något är fel. I all lärarutbildning
bör därför obligatoriskt ingå kunskaper om barns läs- och skrivutveckling
samt dyslexi. Alla lärare bör också ges möjlighet att ta del av sådan
fortbildning.
Utöver de grundläggande kunskaper alla lärare ska ha behövs också
vidareutbildade lärare. Centerpartiet föreslår på annat ställe i motionen att
specialisttjänster för lärare ska inrättas. Ett självklart område för sådana
specialisttjänster torde vara resurslärare för läs- och skrivutveckling.
3.2 Översyn av kurs- och läroplaner
Läs- och skrivkommittén konstaterar i sitt betänkande Att lämna skolan
med rak rygg (SOU 1997:108) att mycket av det som skrivs om språkets
roll i kursplanen för svenska rör hela skolans arbete. Visserligen finns,
enligt kommittén, de språkliga aspekterna med i kursplanerna för biologi,
fysik och kemi, medan det i kursplanerna för geografi och
samhällskunskap helt saknas sådana kopplingar.
Det borde vara självklart att all pedagogisk personal har ett allmänt
uppdrag att främja elevernas läs- och skrivutveckling. Förmågan att själv
uttrycka sig och att inhämta information måste finnas i alla ämnen. Detta bör
också uttryckas i kurs- och läroplaner. En möjlighet är naturligtvis att arbeta
in mål från kursplanen i svenska som allmänna mål för hela skolan. En annan
är att se över alla kursplaner så att den språkliga utvecklingen återfinns i
alla
ämnen. Skolverket bör få i uppdrag att göra en sådan översyn. Detta bör ges
regeringen till känna.
3.3 Kunskap om beprövad erfarenhet
Oavsett vilken grund - pedagogisk, fysiologisk eller pedagogisk - man
anser att läs- och skrivsvårigheter har så kan vi runt om på olika skolor
finna exempel på framgångsrik undervisning. Oavsett hur engagerad
läraren är i sitt ämne och sina elever så spelar givetvis valet av metod en
roll för hur undervisningen lyckas.
Det finns metoder som visat sig fungera för att förmedla kunskaper, s.k.
best practices, eller "beprövad erfarenhet" i översättning, utan att nöd-
vändigtvis ha en vetenskaplig förankring eller bygga på forskning. Grunden
för dessa är lärares erfarenheter, professionella kunskaper samt observations-
och analysförmåga.
Användningen av dessa metoder bör stimuleras genom ett systematiskt
arbete för att samla in och bearbeta erfarenheterna, sprida kunskap om dem
och förmedla dem på ett lättillgängligt sätt. En bra grund borde vara att ge
Skolverket i uppdrag att sammanställa en nationell erfarenhetsdatabas och
göra den tillgänglig på Internet, där den blir tillgänglig för såväl lärare som
elever och föräldrar. Vidare bör lärare i hela landet erbjudas fortbildning
kring beprövad erfarenhet och ett arbete med att sprida dessa kunskaper på
varje skola stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.
3.4 Insatser för barn med läs- och skrivsvårigheter
Det är av största vikt att stora insatser görs för att tidigt upptäcka de barn
som har olika slags läs- och skrivsvårigheter. Diagnostiska prov, som till
exempel ordkedjetester, bör genomföras redan under de första skolåren
för att möjliggöra tidigare insatser. Detta bör ges regeringen till känna.
Även om skollagen är tydlig i sina krav på att elever ska få tillräckliga
resurser för att kunna tillgodogöra sig utbildningen så har skolan och framför
allt de elever som har behov av särskilt stöd drabbats hårt under hela 90-talet.
Den utveckling som förekommit de senaste åren där speciallärarkompetens i
stor utsträckning försvunnit från skolorna måste brytas, och lärare med
utbildning för att undervisa barn med läs- och skrivsvårigheter och för att
handleda andra lärare anställas. Samma prioritering bör gälla de hjälpmedel
som finns för att underlätta för dyslektiker i deras läs- och skrivutveckling,
som t.ex. datorer i undervisningen. Som ett resultat av Centerpartiets arbete
under förra mandatperioden ökar nu resurserna till kommunerna. Det är
angeläget att dessa också används av kommunerna för att bl.a. förstärka
skolan.
Prioriteringen är och ska vara en kommunal angelägenhet. Statens styrning
bör ske genom klara och tydliga mål. Emellertid måste staten i de program
för skolutveckling som genomförs beakta också de elever som har läs- och
skrivsvårigheter. Det är därför välkommet att regeringen i sin skrivelse
Lärandets verktyg - nationellt program för IT i skolan (skrivelse
1997/98:176) också meddelar sin avsikt att låta delegationen för IT i skolan
avsätta särskilda resurser för elever med funktionshinder.
Staten har också ett ansvar för att stimulera forskning kring läs- och
skrivsvårigheter. Sverige befinner sig fortfarande i bakvattnet vad gäller
sådan forskning. Lärarhögskolorna över hela landet utgör en naturlig bas för
att stärka denna forskning. I Centerpartiets ekonomisk-politiska motion
föreslår vi att inledningsvis tio miljoner kronor avsätts för stöd till
forskning
kring läs- och skrivsvårigheter. Denna satsning bör också användas för att
möjliggöra för lärare, aktiva i skolan, att ta tjänstledigt på hel- eller deltid
för
att ägna sig åt forskningsarbete och därigenom få en närmare anknytning
mellan forskning och praktisk verksamhet i skolan.
De senaste åren har läromedel för barn med läs- och skrivsvårigheter blivit
allt vanligare. Det är viktigt att eleverna får sådana läromedel som stärker
och ger ökat självförtroende. Utveckling av sådana läromedel är dock
kostsam och staten bör stimulera ett ökat utvecklingsarbete genom att tillföra
resurser. I vår ekonomisk-politiska motion föreslår vi att tio miljoner kronor
avsätts för stöd till utveckling av läromedel för elever med läs- och
skrivsvårigheter.
3.5 Nationell kampanj för ökat läsande
Det är bara genom ständig övning som förmågan att läsa och skriva
utvecklas. Barn och, för den delen, vuxna bör stimuleras att läsa mer. I
Skolverkets rapport Hur i all världen läser svenska elever? (rapport nr
78, 1995) konstateras ett klart samband mellan mycket läsande och
läsprestationer. Det är då särskilt oroande att var femte pojke i år tre
uppger sig nästan aldrig läsa böcker för nöjes skull. Även om
serietidningar också bidrar till läsförståelsen så finns det en
förhållandevis stor grupp som nästan aldrig läser vare sig serietidningar
eller böcker. Det visar sig också att en tiondel av eleverna har mycket
låga resultat på läsförståelseprov.
Inom läskunnighetsundersökningen frågade man också sig vilka faktorer
som låg bakom en hög läskunnighet. Såväl nio- som fjortonåringarna i
undersökningarna betonade att man skulle tycka om att läsa, ha tid till det
och kunna koncentrera sig. Det visar sig också att i länder med hög
läsförmåga förknippar de duktiga läsarna läsning med en fantasifull och
trevlig sysselsättning, medan man i länder med låg läsförmåga har en mer
allvarlig inställning till läsning och anser att det kräver mycket disciplinerat
arbete.
Bilden av ens egna läsande var den faktor som starkast hängde samman
med elevernas läsförmåga. De elever som får svårigheter med läsningen i
framtiden är ofta de som har litet stöd hemifrån och aldrig tagit sig in i
bokens värld. I synnerhet många pojkar förefaller behöva hjälp till detta.
Mot bakgrund av den verklighet som undersökningen ger uttryck för är det
motiverat att inleda en kampanj för ökat läsande i Sverige. Inriktningen bör
vara att betona det lustfyllda i läsningen och att ge landets elever goda
läsupplevelser som stimulerar till fortsatt utforskande på egen hand.
Regeringen bör ta initiativ till en sådan kampanj i samarbete med landets
kommuner, skolor och bibliotek. Detta bör ges regeringen till känna.
I den ovan refererade rapporten konstateras också att hemförhållanden
spelar en viktig roll. Läskulturen grundläggs redan i hemmet, varför dess roll
bör uppmärksammas. Flera landsting och kommuner gör i dag ett viktigt
arbete genom den "första abc-bok" som på många håll skänks och/eller
skickas till barn som börjar närma sig skolåldern. Samverkan med landsting
och kommuner kring detta förefaller kunna vara ett viktigt inslag i en
kampanj för läsning.
I samband med en sådan bör också skolbokens roll betonas. I genomsnitt
satsar landets kommuner 500 kronor per elev och år på läroböcker. Det
motsvarar en procent av vad en elev i en svensk skola kostar i genomsnitt. I
många skolor tvingas elever dela på slitna läxböcker, använda exempel med
tioöringar i matematiken eller studera kartor där Sovjetunionens gränser
fortfarande är utmärkta.
1997 avsattes 25 miljoner kronor som stöd till inköp av böcker för barn
och ungdom och ytterligare fem miljoner i projektstöd till projekt som syftar
till att öka läsandet. Det är bra, men det krävs också informationsinsatser för
att informera ansvariga politiker i landets kommuner om vikten av bra och
uppdaterade skolböcker, då det är där prioriteringen till sist måste göras.
4 En ny skollag
Sedan den nuvarande skollagen antogs 1985 har skolan utsatts för stora
förändringar. Ansvaret för skolan flyttades till kommunerna, en ny
läroplan har antagits, betygssystemet har förändrats m.m. Sedan 1985 har
skollagen ändrats 48 gånger, varav flera gånger ganska omfattande.
Skollagen är i dag ett lapptäcke av reformer, återställare och nya
reformer. Det är därför välkommet att regeringen förefaller ha för avsikt
att ta fram förslag till en ny skollag.
Grunden för en ny skollag bör vara att varje elev har rätt att få godkända
kunskaper i grundskolan. Detta kräver en fortsatt decentralisering av besluten
till varje skolledning och lärare, förenat med skärpta krav på utvärdering och
uppföljning. Skolan ska ges större frihet att uppnå målen, men också
avkrävas större ansvar. Ansvar, resurser och befogenheter ska i största
möjliga mån ligga hos arbetslaget/den enskilde läraren.
4.1 Klara ansvarsförhållanden
I skolan, liksom i annan verksamhet, ska de professionellas roll
respekteras. Samtidigt måste göras klart att misslyckanden i skolan inte
är acceptabla. Detta förutsätter att ansvaret görs tydligt inom skolan.
Staten bör, liksom i dag, formulera skolans kunskapsmål och granska
kommunernas egna arbete med utvärdering och utveckling. Det finns
anledning att se över statens sanktionsmöjligheter mot kommuner som, trots
upprepad kritik från Skolverket, inte korrigerar brister i den egna
verksamheten.
Kommunerna ska vara ansvariga för att utvärdera och utveckla den egna
skolan, vilket också innebär att den egna skolan ska ha tillräckliga resurser.
Det politiska ansvaret för skolan bör vara tydligt så att väljarna också kan
utkräva det. Kommunerna bör däremot inte ägna sig åt detaljstyrning av
skolans inre verksamhet.
Varje skola ska ges ett stort självstyre, förenat med ett tydligt ansvar för
framgång.
Vid varje skola bör det omgivande samhället engageras i skolans arbete.
Centerpartiet medverkade till den försöksverksamhet med lokala styrelser
som nu genomförs i hela landet. Vi menar att erfarenheterna nu finns för att
gå vidare och införa lokala styrelser vid alla skolor. Då styrelserna blir
permanenta bör deras befogenheter avgränsas så att skiljelinjen mellan
lärarnas och skolledningarnas pedagogiska ledarskap och
föräldrastyrelsernas uppgifter görs tydlig. Det kan också finnas anledning att
se över styrelsernas sammansättning i syfte att också bjuda in andra än
föräldrar och elever att delta i styrelserna.
Dessa punkter bör vara vägledande för hur ansvaret för skolan regleras i en
ny skollag. Detta bör ges regeringen till känna.
4.2 Stärkt ledarskap i skolan
En tydligare fördelning av ansvaret för skolan bör också innebära att
besluten över resurserna i större utsträckning decentraliseras. När skolan
kommunaliserades 1989 var avsikten att decentraliseringen skulle
fortsätta ut till varje skolledning och lärare. Denna fortsatta
decentralisering har dock på många håll inte blivit av.
Skolledaren bör ges en starkare roll i skolans utvecklingsarbete. Det är
angeläget att skolledaren själv får möjlighet att besluta om viktiga
stödfunktioner för skolledarrollen, t.ex. i form av administrativt stöd, så att
skolledaren också får tid till att leda skolans pedagogiska utveckling. En mer
självständig roll för skolledarna bör beslutas i varje kommun. En önskvärd
utveckling är att kommunerna i större utsträckning skriver kontrakt med
rektorerna som reglerar såväl kunskapsmål som vilka resurser rektorn
förfogar över och rektorns befogenheter i övrigt. Rektorer som inte når upp
till dessa överenskomna mål bör bytas ut. Regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med kommunerna för ett nytt ledarskap i skolan. Detta bör
ges regeringen till känna.
4.3 Flexibel skoltid
Skollagen bör sätta elevens kunskaper i centrum, inte skoltiden.
Grundskolans åtagande bör därför inte upphöra förrän eleven har fått
godkända kunskaper. Skoltiden bör därför vara flexibel och medge att
elevers tid i grundskolan varierar. Förenat med individuella studieplaner
för varje elev kan skolan då planera och lägga upp undervisningen på ett
sådant sätt att alla får det stöd de behöver. Genom att föra
förskoleklassen till det obligatoriska skolväsendet bör riktvärdet vara en
tioårig skolgång med skolstart vid sex års ålder. Detta bör ges regeringen
till känna.
5 Uppvärdera lärarrollen
Kunniga, engagerade och skickliga lärare är nyckeln till en skola i
världsklass. Lärare som förmår inspirera barnen och väcka deras
nyfikenhet på kunskap kan lyfta alla barn till oanade höjder.
Att vara lärare är en av samhällets absolut viktigaste uppgifter. En ny
skollag måste förtydliga detta genom större ansvar för den enskilde läraren.
Det ska märkas genom att läraryrket uppvärderas och det ska även synas i
lönekuvertet. Det bör finnas möjligheter för lärare att genom utbildning och
praktik få diplomering för specialisttjänster i olika ämnen. Genom den
utveckling som sker mot lärarlag underlättas också en ökad specialisering
hos de enskilda lärarna.
5.1 Lärarnas professionella roll stärks
Den tydligare ansvarsfördelning i skolan som Centerpartiet föreslår
innebär att lärarna får ett större ansvar för hur målen uppnås.
Det bör klart uttryckas att beslut som omfattar lärarnas professionella roll,
som den egna undervisningen och fortbildningen, ska fattas av läraren,
lärarlaget och skolledaren. Lärare ska också ha möjlighet att påverka skolans
utveckling i stort.
Ett lärarcertifikat bör införas. Detta bör bygga på kollegialt uppsatta regler,
som de etiska regler som lärarorganisationerna för närvarande jobbar med,
och införas i samverkan med lärarnas egna organisationer. Införandet av ett
lärarcertifikat innebär naturligtvis ett tryck på kommunerna att anställa
certifierade lärare. Frågan om det behövs ytterligare någon formell reglering
bör övervägas ytterligare. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen har i samtal med lärarorganisationerna nyligen beslutat att
inrätta en arbetsgrupp för att främja läraryrkets utveckling och rekrytering.
Centerpartiet noterar med tillfredsställelse att regeringen på många punkter
nu närmar sig bl.a. Centerpartiets position. Bland annat de karriärvägar som
regeringen nu överväger har tidigare föreslagits av Centerpartiet i riksdagen.
För att främja vidareutbildning och specialisering i lärarkåren menar
Centerpartiet att specialisttjänster borde inrättas i skolan, öppna för lärare
med erfarenhet och vidareutbildning. Specialisttjänsterna kan inrättas t.ex.
för att ge utbildning till barn med läs- och skrivsvårigheter, men också för att
utveckla det pedagogiska arbetet eller för att ge annan undervisning. Detta
bör ges regeringen till känna.
Läraryrket har förändrats de senaste åren mot mer av mentorskap och
mindre läroverkstradition. Det förändrar inte det faktum att också i dag måste
ordning och reda råda i ett klassrum för att ge eleverna en så god miljö som
möjligt för deras studier. Läraren måste ha såväl auktoriteten som
befogenheterna för att kunna skapa en bra arbetsmiljö. Möjligheten att skärpa
lärarnas möjligheter att använda olika disciplinära åtgärder bör därför
övervägas. Det viktigaste instrumentet ska vara samtal med föräldrar och
elev, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter. Samtal med
föräldrar kan följas av samtal med studierektor och rektor, formell
kommunikation med föräldrarna, enskild undervisning, kortare avstängning,
omplacering och - ytterst - avstängning, som bör beslutas av skolnämnden.
Detta bör ges regeringen till känna.
5.1.1 Lärarutbildning
Lärarutbildningskommittén ska presentera sina förslag till förnyelse av
lärarutbildningen senast den 3 maj 1999. Centerpartiet vill dock redan nu
redovisa sin inställning till en förnyad lärarutbildning. Vi avstår nu från
att framföra yrkanden om den framtida lärarutbildningen med anledning
av kommitténs arbete, men förutsätter att kommittén beaktar de frågor
som tagits upp i motionen och kommer nogsamt att följa frågan.
Lärarutbildningskommitténs betänkande bör resultera i en förnyad lärar-
utbildning och en förstärkning av den vetenskapliga grunden för lärarut-
bildningen. Grunden bör vara att lärare ska ha goda ämneskunskaper, med en
sammanhållande kompetens i pedagogik, didaktik och metodik.
Lärarutbildningen ska vara en utbildning som alla vet är krävande och
därigenom bidrar till att läraryrket värderas högt. Professionen måste ha en
fast förankring i en kvalificerad utbildning. I samband med detta bör den
vetenskapliga förankringen förbättras och garantera att forskningsresultat
från pedagogisk, didaktisk och metodologisk forskning förmedlas.
Olika slags problembaserad inlärning och entreprenörskap, i en vidare
bemärkelse än företagande, bör vara en naturlig del av lärarutbildningen.
Detta innebär också att samarbete över ämnesgränserna bör underlättas och
prioriteras. I synnerhet gäller det samarbete mellan teoretiska och praktiska
ämnen. Lärares vilja och förmåga att samarbeta är avgörande för att kunna
integrera undervisningen i olika ämnen. Det är önskvärt att blivande lärare
får möjlighet att pröva lärarrollen redan tidigt under utbildningen.
Lärarhögskolor bör uppmuntras att pröva olika slags förnyelse av
lärarutbildningen, inklusive en utbildning med stora inslag av praktik
integrerat i utbildningen.
I den professionella rollen ligger också att ha goda kunskaper om metoder
som utgör beprövad erfarenhet och att kunna tillämpa dessa i olika
situationer. Alla studenter på lärarutbildningarna bör ges kunskaper om detta,
inklusive egen dokumentation och tillämpning.
Läraryrket handlar inte bara om arbetet som pedagog, utan också om att
hantera en komplex social situation i och utanför klassrummet. Många
nyexaminerade lärare har också vittnat om att kunskap om detta vore
värdefullt. Det är därför av stor vikt att lärare under utbildningen också får
kunskaper om sociala relationer och konflikthantering.
Då många lärare kommer att möta elever med många olika bakgrunder och
erfarenheter i skolan är det också värdefullt att lärare genom sin utbildning är
förberedda för detta och att den mångkulturella skolans möjligheter
därigenom tas till vara.
Det didaktiska ämnet bör förstärkas. I dag finns endast en ordinarie
professur i didaktik jämte några biträdande eller tillförordnade professorer.
Högskoleverket konstaterade i anslutning till den utvärdering av grund-
skollärarutbildningen som gjordes 1995 att den vetenskapliga basen liksom
den didaktiska ansatsen behövde förstärkas. Ett viktigt steg för att stärka
didaktikämnet borde vara att ordinarie professurer i didaktik inrättas vid
landets lärarhögskolor genom tillskott av specialdestinerade resurser. Genom
att inrätta professurer med olika inriktning bör också en heltäckande
ämnesdidaktisk kompetens kunna byggas upp. Detta bör ges regeringen till
känna.
6 Program för utvärdering och uppföljning
Det behövs flera åtgärder för att öka kraven på utvärdering och
uppföljning. Detta bör förtydligas i en ny skollag. Ett decentraliserat
beslutsfattande och ansvar förutsätter också att åtgärder vidtas för att
garantera likvärdigheten oavsett var i landet undervisningen ges.
Regeringens svar på kraven på mer utvärdering och uppföljning var att
inrätta nationella kvalitetsinspektörer som ska besöka och granska landets
skolor. Centerpartiet avvisar tanken på skolinspektörer. Den innebär dels en
återgång till en statlig detaljreglering av skolans arbete där mer fokus läggs
vid hur skolan arbetar än vilka resultat den uppnår, dels att utvärderings-
arbetet blir ineffektivt eftersom skolinspektörerna endast klarar av att besöka
ett fåtal skolor varje år. Beslutet att inrätta skolinspektörstjänsterna var ett
steg i fel riktning och bör återkallas. Detta bör ges regeringen till känna.
Skolverket fyller en viktig funktion genom sitt myndighetsansvar.
Skolverkets möjlighet att ålägga kommuner att rätta till brister i skolan eller
utvärderingen bör stärkas. Det ska leda till mycket klara konsekvenser om
skolor inte når upp till uppsatta mål, t.ex. att skolan ges en ny ledning eller
läggs ut på entreprenad. Samtidigt bör Skolverket kompletteras med en
fristående utvärdering som också ger tydliga besked om hur skolan utvecklas
kommun för kommun och skola för skola.
Det behövs ytterligare diskussion och forskning kring vad kvalitet och
kvalitetsutveckling i kunskapsorganisationer som skolan betyder. Kvalitet
låter sig knappast fångas i några få enkla ord eller enskilda siffror, som t.ex.
betygsmedelvärden. Också kommunerna behöver uppenbarligen ett stöd till
sitt eget kvalitetsarbete då det kan vara svårt att bygga upp den kompetensen
lokalt i varje kommun.
Mot bakgrund av detta borde ett nationellt kvalitetsinstitut inrättas. Som
huvudmän för detta skulle t.ex. kommunerna och lärarnas organisationer
kunna fungera. Institutet bör ha till uppgift att jämföra data kommun för
kommun och skola för skola. Det bör också ha till uppgift att utveckla och
förfina metoder för utvärdering och att stödja kommunerna i deras eget
arbete bl.a. genom att erbjuda expertis inom området. Detta bör ges
regeringen till känna.
Det viktigaste kvalitetsarbetet är det arbete som sker i varje klassrum och i
relationen mellan lärare och elever. Det är enormt viktigt att lärare har en
vana att reflektera över sin egen undervisning. Till stor del sker detta arbete
i
dag vid varje skola. Det kan dock stödjas genom att i lärarutbildningen
förmedla kunskaper om självutvärdering och metoder för kvalitetssäkring.
7 En skola för alla
7.1 Funktionshindrade i skolan
7.1.1 Specialskolorna
I Funkisutredningens betänkande, som för närvarande är under
beredning, föreslår kommittén flera förändringar vad gäller
specialskolorna. De statliga resurserna bör, enligt utredningen, användas
för att stödja kommunernas arbete och för att bygga upp stödcentra.
Kommitténs förslag innebär stora förändringar för de elever som i dag
går i specialskola och har väckt stor oro bland de berörda. Kommitténs
förslag bör i dagsläget ej genomföras.
Centerpartiet menar att utredningens förslag är fel väg att gå. Det är visst
angeläget att kommunerna har ansvaret för skolan och att alla elever får
samma mål att sträva efter. Samtidigt måste utgångspunkten vara elevernas
välbefinnande, deras möjlighet att ha normala sociala kontakter samt
möjligheter att få rätt stöd utifrån sina egna förutsättningar. Specialskolorna
för synskadade har stort stöd bland elever och föräldrar. För elever med
multipla funktionshinder är de avgörande, men också för många andra är de
ett värdefullt stöd i skolgången och bidrar till att skapa en bra social
situation
för eleverna. Kommunerna har knappast möjlighet att bygga upp en
tillräcklig kompetens för detta. I synnerhet gäller detta små kommuner med
litet befolkningsunderlag.
Centerpartiet vill mot denna bakgrund understryka att specialskolorna bör
få vara kvar som egen skolform i nuvarande omfattning. En eventuell
framtida förändring måste föregås av överläggningar med föräldrar, elever
och personal. Det behövs också ökad kunskap i landets kommuner om
specialskolorna. Detta bör ges regeringen till känna.
7.1.2 Särskolan
Möjligheten att göra övergången till högskola möjlig för de elever som
gått i särskola, men har förutsättningar och en önskan att tillgodogöra sig
en högskoleutbildning bör stärkas. Det har förekommit att barn som t.ex.
blivit feldiagnostiserade hänvisats till särskola och därför gått miste om
grundläggande högskolebehörighet, som de skulle kunna uppnå med
adekvat stöd i den vanliga skolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Vidare är det viktigt att ge stöd så tidigt att så många barn som möjligt får
möjlighet att ta del av den ordinarie skolans undervisning. Det är möjligt att
undvika en del av det som kan komma att bli problem i framtiden genom
tidig diagnostisering i samverkan mellan skola och landsting. Detta skulle
kunna ske t.ex. i samband med fyraårskontrollen, där personal tränad för att
upptäcka sådana problem bör kunna medverka. Som ett exempel på detta kan
nämnas logopeder. Detta bör ges regeringen till känna.
7.2 Jämställdhet
Skolan har en viktig uppgift i att motverka könsbundna utbildnings- och
yrkesval. Om kvinnor och män ska öka sin andel inom traditionellt
könsbundna arbetsområden måste arbetet börja tidigt. Skolan och
utbildningssystemet måste bli bättre på att synliggöra och lyfta fram
kunskap om manligt och kvinnligt.
Lärare spelar en stor roll i barns uppväxt som förebilder. En jämn köns-
fördelning i rekryteringen av lärare på alla nivåer bör eftersträvas.
Elevernas erfarenheter i de tidiga skolåren spelar en stor roll för deras
framtida utbildnings- och yrkesval. Ett medvetet arbete för att bryta
könsbundna mönster längre fram i livet bör inledas redan de första åren i
skolan. NOT-projektet är ett exempel på hur unga människor, både pojkar
och flickor, kan ges ett intresse för naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar och yrken.
Elever i skolan bör omfattas av motsvarande regler för jämställdhet som
gäller för anställda på arbetsmarknaden. Regeringen bör tillgodose detta
genom en ändring av förordningar eller genom lagförslag till riksdagen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Den obligatoriska arbetslivsorienteringen fyller en värdefull funktion
genom att elever kan komma i kontakt med arbetslivet. Den innebär en
värdefull möjlighet att låta elever prova på arbetslivet utanför de
traditionella
könsmässiga och sociala ramarna. Arbetslivsorienteringen bör åter garanteras
en minsta tid i skolan. Detta bör ges regeringen till känna.
7.3 Elevers sociala och psykiska hälsa
7.3.1 Mobbning
Skolan ska inte vara en värdeneutral plats, och den får aldrig acceptera
mobbning, våld och rasism inom sina väggar. Skolan ska vara bärare av
moraliska värden, som tolerans, respekt för alla människors lika värde
och rättigheter och insikt om vars och ens personliga ansvar. Då kan
skolan ge den unga människan en beredskap att som vuxen ta ansvar för
samhällets utveckling.
Det är en självklar rättighet för barn att slippa mobbas och det är
vuxensamhällets ansvar att barn ges den rättigheten. Detta är nödvändigt
särskilt med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att barnen
måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön. Det måste tas
krafttag mot mobbningen eftersom vi vet att det i dag finns ca 100 000 barn,
som är utsatta för mobbning, vilket är ungefär lika många som för 10 år
sedan. Det handlar inte bara om mobbning mellan elever utan även mellan
elever och lärare.
Barnombudsmannen gjorde 1995 en undersökning bland trettonåringar om
vad de tyckte att man skulle göra mot mobbning. Svaret från de allra flesta
var att de unga saknar vuxna i skolan som bryr sig om hur de mår och som
vågar agera mot utfrysning och övergrepp. Med vuxna menar de skolans
personal. Eleverna vet mycket om mobbning och är också beredda att
engagera sig och ta ansvar men endast om de känner att de har de vuxnas
fulla stöd, vilket de inte känner i dag.
Centerpartiet anser att en "nollvision" för våld och mobbning i skolan ska
sättas upp. Vi kan inte acceptera ett lägre mål för våra barn. Detta bör ges
regeringen till känna.
Genom ett beslut i riksdagen 1997 ändrades skollagens portalparagraf så
att det tydligt framgår att den som verkar inom skolan är skyldig att aktivt
motverka alla former av kränkande behandling. Vidare förtydligas läroplanen
så att rektor åläggs ett särskilt ansvar för att rutiner utarbetas på skolan för
hur skolpersonalen ska hantera problem med kränkande behandling, t.ex.
mobbning. Skolverket får i uppdrag att utarbeta kommentarmaterial om hur
man lokalt kan arbeta med mobbningsfrågor.
För att klara en nollvision anser Centerpartiet att det även ska framgå av
skollagen att lärare och övrig personal som upptäcker mobbning ges
skyldighet att rapportera till rektor. Detta bör ges regeringen till känna.
Vidare ska lärarutbildningen lägga stor vikt vid undervisning om sociala
relationer och mobbning. Den kommitté som regeringen tillsatt med uppgift
att se över lärarutbildning ska också utreda hur grundläggande kunskaper om
mobbning och dess orsaker kan bli en obligatorisk del av högskoleut-
bildningarna för lärare.
7.3.2 Anorexi
Nästan alltid börjar anorexi med bantning. Unga flickor får tidigt lära sig
en mall att passa in i. Den otrygghet de känner kan lätt få sitt uttryck i
utseendefixering. Skolan har en viktigt uppgift i arbetet att förebygga
ätstörningar. Såväl skolmåltider som hemkunskap i skolan har viktiga
uppgifter att fylla. En väl fungerande skolhälsovård och samarbete med
sociala myndigheter är också viktiga delar i detta arbete.
7.4 Föräldrar i skolan
Det är viktigt att varje förälder känner sig delaktig i sina barns skola.
Engagemanget måste tas till vara under barnens hela skolgång och är en
viktig del i att skapa en god skolsituation och en god undervisning.
Samspelet mellan föräldrar och skola är en viktig trygghetsfaktor för
barnen och bidrar till en gemensam trivsel där alla känner sig delaktiga.
Och om vi ska klara av att nå målen om att ingen ska bli underkänd i
grundskolan måste alla hjälpas åt, inte minst föräldrarna. Föräldrarna kan
hjälpa till att läsa läxor och medverka i skolan.
Läs- och skrivkommittén tar upp vikten av delaktighet och kontinuitet. En
förutsättning för god läs- och skrivutveckling är att tidigt bli sedd och hörd
och att få möjlighet att utveckla en bild av sig själv som säger att "jag är en
sådan människa som vill kunna läsa och skriva". Tidiga insatser i förskola
och skola handlar framför allt om att skapa läromiljöer där alla barn
utvecklar en sådan bild av sig själva.
Det är viktigt att föräldrarna deltar i barnens skolarbete hemma och i
skolan och att de följer upp och stöder sina barn i lärprocessen. Föräldrarna
bör ta ett stort ansvar. Skolan måste uppmuntra föräldrar att ta detta ansvar.
Skolan bör också kunna ge föräldrar stöd och råd om barns inlärningsprocess
genom exempelvis temakvällar om läs-, skriv- och matematikinlärningen
eller genom att erbjuda stöd för föräldrar som läser läxor med sina barn. I
England har man bl.a. erbjudit föräldrar till barn med läs- och skriv-
svårigheter utbildning, mot att föräldrarna åtar sig att ge sina barn medvetet
stöd i deras läsutveckling. Möjligheterna att stimulera en liknande verk-
samhet vid svenska skolor bör övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.
I en tid när människor vill ta mer ansvar, få större möjlighet att välja och
bestämma mer själva, måste detta också gälla skolan. Föräldrar är de som
bäst känner sina barn och deras behov. Det är därför naturligt att dessa ges
möjlighet till ökat inflytande i skolans arbete. Av skolan bör detta betraktas
som en resurs som bättre ska tas till vara än i dag.
I ett större perspektiv är det av stor vikt att många människor är med om
att utforma den offentliga verksamheten. På så vis ökar känslan av ansvar,
delaktighet och samhörighet i samhället.
Att ha många vuxna till hands i skolan är viktigt inte minst för att
motverka våld och mobbning. Enligt Barnombudsmannens undersökningar
så visar det sig att överst på elevernas önskelista står fler engagerade vuxna i
skolan som har tid att prata och fråga hur man har det och som vågar ingripa
mot mobbning. Det har visat sig att de skolor som arbetat med bl.a. vuxet
kamratstöd i skolan har varit lyckade och mött barnens och ungdomarnas
behov av vuxenkontakter.
7.5 Kultur i skolan
De nedskärningar som också drabbat skolan under 1990-talet har också
inneburit stora påfrestningar på den kulturella verksamheten. Större
barngrupper, större klasser samt mindre personal och ekonomiska
möjligheter har gjort att barnens kontakt med kulturaktiviteter saknas på
många håll. Besöken på konsthallar, museer, bibliotek och inköp av
teaterföreställningar har minskat. Besparingar har också drabbat de
praktiska och estetiska ämnena i skolan.
Centerpartiet vill framhålla vikten av kulturverksamhet i skolan. Det är
därför positivt att regeringen i budgetpropositionen lyfter fram kulturen i
skolan och kommer att tillsätta en arbetsgrupp för detta.
Den skapande verksamheten är en oundgänglig del av utbildningen. Den
innebär att barn får tillfälle att utveckla sina förmågor och också en möjlighet
att få utlopp för känslor som annars kan vara svåra att uttrycka. Skapande
verksamhet bör vara en integrerad del av alla barns skolgång.
Den kulturella verksamheten i skolan bör också syfta till att stärka
elevernas identitet och trygghet i sin egen kultur. Interaktion med det
omgivande samhället och den lokala kulturen bör i detta sammanhang
betonas.
Estetisk verksamhet kan också vara en metod för annat lärande.
Regeringen lyfter i budgetpropositionen dansen som ett inslag i skolan.
Dramapedagoger kan spela en viktig roll för hela skolan.
Musiken har länge dominerat många ungdomars kultur- och fritidsliv både
vad gäller att lyssna och att själva musicera. Här har våra musikskolor haft
en stor betydelse för barns musicerande. Nära hälften av alla barn mellan 9
och 12 år spelar ett instrument. Bredden på musikundervisningen i Sverige
sägs vara enastående i världen. Efter några år med minskad verksamhet i
musikskolan börjar nu utvecklingen vända. Kommunerna har ett stort ansvar
att stödja musikskolan och erbjuda så många barn som möjligt att ta del av
verksamheten.
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av hur skolans resurser används,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om individuella studieplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en bred överenskommelse om betygen,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skollagen att de
nationella proven blir obligatoriska i år fem,
5. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skollagen att
utvecklingssamtalen från år fem skall resultera i en skriftlig
sammanfattning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av kursplaner och läroplaner för att
stärka läs- och skrivfärdigheterna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om best practices,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om diagnostiska prov för att tidigt upptäcka läs- och
skrivsvårigheter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en nationell kampanj för ökat läsande,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvaret för skolan i en ny skollag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nytt ledarskap i skolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibel skoltid,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett lärarcertifikat,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om specialisttjänster i skolan,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om disciplinära åtgärder,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om professurer i didaktik,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de nationella skolinspektörerna,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt kvalitetsinstitut,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om specialskolorna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskolorna,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidig diagnostisering,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regler för jämställdhet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om praktisk arbetslivsorientering,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en nollvision för mobbning,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att all personal skall vara skyldig att rapportera
förekomst av mobbning till rektor,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning för föräldrar.