Konflikter och skiljaktigheter om vad som är att betrakta
som de viktigaste värdena inom skolans område har
förekommit sedan seklets början. Det är därför möjligt att
finna en mängd historiska paralleller till den dagsaktuella
debatten om konfessionella skolor och om vissa religiöst
influerade inslag i skolans undervisning och miljö. Jag tror
att vi idag har en del att lära av historien. Mycket av debatten
är sig likt, men en skillnad är att fokus förflyttats från kristna
frikyrkor till islam.
De frikyrkligas strävan efter att slippa en statskyrkligt konfessionell
påverkan i skolan är av tidigt datum. Baptisterna till exempel motsatte sig
sedan början av seklet den syn på dopet och nattvarden som lärdes ut i den
svenska folkskolan. Vidare motsatte sig de frireligiösa det omfattande
katekespluggandet. Barn till "främmande trosbekännare" hade från år 1873
rätt till befrielse från religionsundervisningen, men barn som kom från
frireligiösa eller ateistiska hem omfattades inte av denna befrielserätt. Till
1903 års riksdag inkom några motioner som, ur olika synvinklar, kritiserade
katekesundervisningen och det faktum att föräldrarna som omfattade en
"annan kristen lärouppfattning" än den som lärdes ut i skolorna inte hade rätt
att för sina barn erhålla befrielse från katekesundervisningen.
År 1919 beslutade riksdagen om en reformerad undervisningsplan som
innebar förändringar för kristendomsundervisningen. Vissa delar av den
gamla katekesundervisningen försvann, och undervisningen fick inte längre
vara lika konfessionellt betonad. Ledstjärnor för religionsundervisningen
blev nu saklighet och objektivitet. Fortfarande var det dock uteslutande
kristendom som lärdes ut. De frikyrkliga, som varit en av drivkrafterna för
förändring i religionsundervisningen, var inte helt och hållet positiva till
1919 års nya undervisningsplan. Man var visserligen tacksam för att katekes-
undervisningen försvunnit, men oroade sig i stället för att en ny "ytlighet"
skulle göra sig gällande i skolorna efter det att den statskyrkliga dominansen
tonats ned. Representanter för de frikyrkliga befarade att den nya
"rationalistiska tendensen" skulle innebära att skolan istället blev
propagandaanstalt för förnekelsen.
Under 1940-1946 arbetade en skolutredning under Gösta Bagge. Utred-
ningen förespråkade en återgång till en konfessionellt inriktad kristen-
domsundervisning i den svenska skolan.
År 1946 tillsattes ytterligare en parlamentarisk utredning för att arbeta med
frågan om det svenska skolväsendets reformering. På grundval av den
utredningen kunde riksdagen år 1950 besluta om att en obligatorisk
enhetsskola successivt skulle ersätta den gamla folk- och realskolan. År
1962, efter ett antal års försöksverksamhet, beslutade riksdagen om den
obligatoriska skolan som vi har i dag och som gavs namnet "grundskola".
Ämnet religionskunskap fick genom detta beslut samma officiella ställning
och inriktning som övriga orienteringsämnen. Därmed var den princip
fastställd som fortfarande gäller att skolan skall vara konfessionellt neutral.
Trots att idén om en konfessionslös skola fick genomslag redan 1919,
fanns det under lång tid kvar vissa inslag av konfessionell art. Ett exempel är
morgonbönen som kanske fortfarande lever kvar. Åsikterna gick isär i
debatten under 1940-1960-talen om huruvida morgonbönen var att betrakta
som en otillbörlig handling i en konfessionslös skola, eller en fin tradition
som man borde värna om. Parallellen kan göras med den nu aktuella debatten
om skolavslutning i kyrkor, med inslag av psalmsång eller bön. Från min
egen skoltid i slutet av 1960-talet minns jag skolkamrater som för sina
föräldrar inte fick delta i sexualundervisning eller dansa i gymnastiken. Med
diskussioner och respekt för varandra kunde man lösa dessa frågor.
Även vad gäller debatten för och emot enhetsskolan respektive fristående
skolor kan paralleller göras mellan olika tidsperioder. Idén med enhetsskola
var att motverka ett splittrat utbildningssystem för att i stället sträva mot
likvärdig och enhetlig utbildning tillgänglig för alla. Statligt stöd till
enskilda
eller privata skolor har därför, fram till friskolereformen på 1990-talet,
utdelats med stor restriktivitet. Att en skola har konfessionell inriktning har
inte utgjort något särskilt skäl för att få statsbidrag. De nya reglerna för
fristående skolor som infördes 1992 innebar dock en explosionsartad
utveckling av fristående skolor. Fristående skolor med konfessionell
inriktning tillhörde de skolor som ökade mest.
Det finns anledning att överväga förändringar i statens stöd till skolor som
bygger på eller har konfessionell inriktning då en sådan skola i grunden
strider mot bärande delar i de grundläggande värderingarna för vår
gemensamma skola. I stället har intolerans blivit ledstjärnan. Att i dag med
skolan som verktyg befrämja denna framträdande isolatoriska intolerans är
inte rätt när det i stället är gemenskap och tolerans som det är brist på.
Den svenska skolan är en sammanhållen skola som skall ge likvärdig
utbildning till alla barn och ungdomar. Barn börjar skolan med skilda sociala
och kulturella förutsättningar. Min egen erfarenhet är att det inte går att
överskatta betydelsen av att barn och ungdomar med olika erfarenheter,
kulturer, bakgrund och social tillhörighet tillbringar tid tillsammans med
varandra under skoltid. F.d. statsrådet Ylva Johansson har gett uttryck för att
i ett öppet demokratiskt samhälle är empati, inlevelse i andra, förmåga att se
med andras ögon osv. avgörande värden. Sådana värden utvecklas bäst om
de kan grundläggas tidigt i en ömsesidig kommunikation mellan skol-
kamrater.
Mot denna bakgrund anser jag att det finns skäl att följa upp friskolornas
utveckling. I en sådan uppföljning är det särskilt viktigt att se över om
friskolor på konfessionell grund lever upp till läroplanens skrivningar om
skolans värdegrund.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konfessionella skolor.