Samhället, som uppdragsgivare och finansiär av utbildningssystemet, måste ställa krav på effektivare styrning av utbildningssystemet för att inlärning och pedagogiskt arbete skall stärkas genom att varje skola utarbetar program för ledarskapets utveckling samt att förväntade och uppnådda effekter härav redovisas till huvudmän och Skolverket årligen.
Skolan och utbildningssektorn är av strategisk betydelse för vårt lands framtid. Men förhållandena i skolan idag inger oro. Lärare och elever mobbas. Våld förekommer! Den materiella förstörelsen är betydande. Upp- loppen i franska skolor är en allvarlig varningssignal, som kan få efterföljare även i vårt land.
Drivkrafterna bakom den negativa utvecklingen är naturligtvis till stor del identiska med dem som finns i samhället utanför skolans värld. Bekymret är naturligtvis, att skolan ska fostra framtidens medborgare och att man inte klarar av den uppgiften. Vi måste därför ge skolan nya verktyg för att kunna lösa sin givna roll. Men det är inte fråga om pengar i första hand utan rätt människor och ett förnyat ledarskap. Ett ledarskap präglat av vilja, mod och uthållighet, som kan utveckla nya metoder, skapa engagemang både bland lärare och elever för en förändring mot en effektivare skola. Vi kan inte fortsätta som idag.
Vi är övertygade om att det redan idag finns ekonomiskt utrymme för att inleda ett förändringsarbete på bredd i samtliga landets skolor. Ett första steg ska vara att de fortbildningsdagar för lärare som kontinuerligt genomförs måste fokuseras på dessa frågor. I ett nästa steg måste landets pedagogiska forskningsresurser omprogrammeras för att på ett effektivt sätt medverka i förnyelsen av skolan.
Förnyelsearbetet ska omfatta all utbildning som är skattefinansierad. I det pedagogiska utvecklingsarbetet ska fokus ligga på att skapa intresse för lärande, på att nå kunskap samtidigt som kraften på praktiska och administrativa frågor kan minska.
Ansvarsfördelningen mellan huvudmän, skola och lärare m fl måste successivt klarläggas för alla; mål, styrning, delegering och uppföljning måste bli tydligare. Då ledarskapet utvecklas positivt bör åtskilligt i skolan påverkas positivt såsom resurshushållning, arbetsglädje, ordning och reda liksom samlingen kring den väsentliga huvuduppgiften, ökad inlärnings- förmåga.
Säkerligen är det en stor spridning mellan skolor vad gäller behov och förutsättningar för att driva förändringsarbete - precis som mellan olika företag i samma bransch. Det är rimligt att skolor - som kunskapsföretag - gradvis uppnår samma styrning som annan jämförbar verksamhet och att de tidigt tydliggör för alla berörda hur en modern arbetsplats ska fungera.
Finessen med att den pedagogiska forskning i landet anslagsmässigt under ett antal år framöver totalt måste koncentreras för att stödja denna utveckling är att vi därigenom kan frigöra såväl anslagsmedel som mänsklig kompetens till ett utomordentligt viktigt ändamål. Det krävs med andra ord en resurs- mobilisering för att förändra dagens utbildningssystem. En förändring av utbildningssystemet, en utveckling av såväl ledarskapet som pedagogikerna och inlärningsprocesserna leder till en mindre problemfylld skola. Dock får det inte bli så att de pedagogiskt vetenskapliga resurserna styr utvecklingen av skolan utan eleverna, lärarna, föräldrarna och huvudmännen har givetvis det självklara ansvaret.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av ledarskapet i skolan.
Stockholm den 22 oktober 1998
Elizabeth Nyström (m) Anne-Katrine Dunker (m)