Ungdomsarbetslösheten har blivit ett dolt handikapp för många ungdomar. Genom olika möjligheter till studier tystas den verkliga arbetslösheten ned. Ungdomsarbetslösheten visas inte längre genom en stor politisk oro. Larmrapporter redovisas inte överallt. Att ungdomen snabbt måste komma ut i arbetslivet för att inte passiviseras, tycks inte längre viktigt. Också vikten av att få komma in i vuxenvärlden, att få bli vuxen, är inte längre ett betydelsefullt argument. En ny trend håller på att utvecklas, där vissa snabbt tar sig fram, medan vissa blir efter och tror sig aldrig om att få ett arbete. Unga pojkar tycks ha lättare att få heltidsarbeten än unga flickor.
Riksdagen borde ställa sig bakom okonventionella metoder för att alla ungdomar skall beredas arbete. Reformen "En gymnasieskola för alla" gjorde att det inte framkom att ungdomar under 1990 och 1994 fick stå för nästan hälften av hela sysselsättningsminskningen. Denna uppgift är hämtad från Arbetsmarknadspolitiska kommitténs redovisningar. Ungdomars feriearbeten försvann också till stor del. Dessa var också ofta tidigare en inkörsport till arbetsmarknaden. Familjers försörjningsansvar tänjs idag till bristningsgränsen med åtföljande konflikter och minskat självförtroende för den unge.
Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för ett lärlingssystem för att ge ungdomar möjlighet att få fäste på arbetsmarknaden. Det individuella programmet på gymnasieskolan har uppnått en omfattning som ingen räknade med. Det kan säkert tolkas som ett intresse bland många elever för en mer yrkesinriktad utbildning av lärlingskaraktär. Att utveckla lärlings- system tillsammans med näringslivet är en viktig åtgärd för att få ned ungdomsarbetslösheten. Kristdemokraterna beklagar också att riksdagen inte velat införa en särskild yrkeshögskola som skulle kunna bidra till att höja statusen på yrkesutbildningen i stort. Såväl gymnasiet som högskolan måste också erbjuda de unga utbildning i entreprenörskap.
Tyvärr har inte skolan de senaste tio åren utvecklats för att möta ungdomars behov. Från och med läsåret 1992/93 finns en form av lärlings- utbildning inom gymnasieskolan som ett komplement till de nationella programmen med APU. Denna form har dock inte prövats i någon nämnvärd omfattning. I den nya gymnasieskolan kopplas lärlingsutbildningen till det individuella programmet. Från att i den gamla gymnasieskolan ha haft en omfattning av cirka 3 000 lärlingar i gymnasieskolan 1987/88 fanns hösten 1995 endast 72 lärlingar varav 24 var flickor. Kristdemokraterna anser att en ny form av lärlingssystem bör byggas upp och flera av gymnasieskolans program skall ha ett lärlingssystem. Det svenska lärlingssystemet bör utvecklas och sättas in i perspektivet av ett livslångt lärande.
I Norge infördes ett lärlingssystem 1994. Det norska lärlingssystemet är uppbyggt som en fyraårig utbildning enligt grundmodellen. Under det tredje och fjärde året kombineras yrkesutbildning på arbetsplatsen med faktiskt produktionsarbete. Under den tid som lärlingen deltar i produktionsarbetet erhåller lärlingen lön som är fastställd enligt avtal emllan parterna. Lärlingarna får också tillgång till modern utrustning. I Danmark har särskilt de tekniska skolorna en omfattande lärlingsutbildning. För de flesta yrkesområden kan eleven välja mellan två olika slags studievägar skolvägen eller praktikvägen. I Tyskland finns en särskild samordning av utbildnings- aktiviteterna mellan företag och yrkesskola, ett "dualt" system. Lärlings- utbildningen bekostas av företagen. Det är hög tid att göra något åt det svenska lärlingssystemet. Det gör inte skäl för sitt namn.
Elever bör när de börjar gymnasiet få välja om de vill gå det ordinarie programmet eller ett lärlingsprogram som tar något längre tid i anspråk. Efter avklarad gymnasieskola skall högskola/universitet eller arbete gälla. Det är mänskligt och samhällsekonomiskt slöseri att låta unga människor bara gå och vänta på ett arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem som alternativ till flera av de ordinarie gymnasieprogrammen.
Stockholm den 22 oktober 1998
Ulla-Britt Hagström (kd)