med anledning av prop. 1998/99:105 Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning och stöd
Ekeskolan i Örebro är Sveriges enda specialskola för
synskadade barn med tilläggshandikapp. Den är en
betydelsefull resurs för en liten minoritet av elever.
I propositionen föreslås att skolan bibehålls för visstidsvistelse av ett
mindre antal barn än idag. Den ska som tidigare vara knuten till Ekeskolans
resurscenter, som enligt propositionen ska få ökade resurser och i högre
utsträckning kunna stödja barns och ungas möjlighet att få en god skolgång
på hemmaplan.
Barn och unga med den livslånga sjukdomen Spielmeyer vogt ska enligt
propositionen få stöd av Ekeskolans resurscenter livet ut,utan att landstingen
därvid fråntas sitt habiliteringsansvar. För dövblindfödda, där Ekeskolan
tidigare spelat en viktig roll, föreslås att ett riksresurscenter inrättas på
Åsbackaskolan, varvid Ekeskolan ej längre kommer att ha ansvar för
gruppen.
Samtidigt föreslås att de båda resurscentrumen vid Tomteboda och
Ekeskolan läggs samman till ett gemensamt resurscenter. Vi kan se fördelar
med en samordning av de båda verksamheterna under förutsättning att
kompetensen på Tomteboda och Ekeskolan tas till vara och stimuleras av ett
gemensamt utvecklingsarbete, där de båda verksamheterna berikar och
kompletterar varandra. I propositionen föreslås att samordning ska ske med
inriktning på en sammanläggning av verksamheterna till Storstockholms-
området.
Om resurscentrumet i praktiken bara får en kortare tid har vi svårt att se
hur det ska vara möjligt att behålla och utveckla den spjutspetsverksamhet
som finns där. Risken är stor att kompetens, som byggts upp under årtionden,
splittras och går förlorad samtidigt som centrumet knappast har möjlighet att
attrahera kompetent personal.
Ett beslut med inriktning på avveckling av resurscentrumet äventyrar
verksamheten vid skolenheten. De barn som nu går på skolan får gå kvar.
Däremot är det svårt att se att den höga kvalitet som skolan har idag kan
behållas om resurscentrumet försvinner från Örebro. En skolverksamhet av
Ekeskolans slag är över huvud inte meningsfull om den inte håller hög
kvalitet. Mellan skolan och resurscentrumet finns ett samspel, där verk-
samheterna utvecklar varandra till förmån för barnen i och utanför själva
skolenheten.
Vi delar helhjärtat den s k Funkisutredningens grundsyn att barn med
funktionshinder ska ha samma rätt som andra att gå i den integrerade skolan.
Vi bedömer också att många av "Funkis" förslag stärker kommunernas
möjligheter att möta enskilda barns behov. Men vi vill framhålla att de
kontakter vi haft med föräldrar och unga på Ekeskolan visat att verkligheten
inte är lika enkel.
Ekeskolan ger stöd åt barn i alla åldrar och många gånger åt barn med
mycket svåra funktionshinder, där insatserna kan kräva både mycket
specialiserad kompetens och utrustning. Många barn har kommit till
Ekeskolan på grund av att den allmänna skolan inte haft tillgång till de ibland
mycket specialiserade insatser som ett enskilt barn behöver.
Det gäller barn i alla åldrar. Ibland har behoven berott på att enskilda -
ofta små - kommuner har saknat ekonomiska resurser, men många gånger
också på att barnen behövt mycket speciell personell kompetens, som det
knappast ens i framtiden går att säkra vid varje tidpunkt och i varje kommun.
Även om Ekeskolans huvudsakliga målgrupp är grundskolans elever och
behovet för denna grupp är väl dokumenterat bör i detta sammanhang också
beaktas tonåringarnas behov.
Funkisutredningen har uppmärksammat behovet av en gymnasiesärskola
för synskadade elever. Propositionen föreslår i likhet med utredningen att
detta behov ska tillgodoses i hemkommunerna.
Vi menar dock att erfarenheterna från Ekeskolan visar att det också finns
ett behov av ett nationell gymnasiesärskola för synskadade ungdomar med
flerfunktionshinder. En sådan gymnasiesärskola skulle kunna byggas upp i
en form, som i mycket knyter an till organisationen för riksgymnasierna för
döva och hörselskadade och ta till vara de boenderesurser som finns vid
Ekeskolan.
Ungdomarnas berättelser har visat hur svårt det kan vara för enskilda unga
att komma in i en kamratgrupp under tonåren. Där spelar Ekeskolan en viktig
roll. Den något höga andelen äldre elever vid Ekeskolan - något som
kritiserats av Funkisutredningen - är uttryck för behov av delaktighet och
gemenskap, som samhället inte lyckats tillgodose. De äldre barnen behöver
annan kompetens och andra sociala nätverk än de yngre.
Det finns liksom bland alla ungdomar också synskadade ungdomar med
funktionshinder, som mår väl av en vistelse i internatmiljö, en miljö, som kan
stärka deras möjligheter till ett mer självständigt liv.
Självfallet kommer flera av Funkis förslag att leda till att kommunerna kan
ge ett mer kvalificerat stöd till många barn med synskador. Samtidigt
synliggör ökad kompetens på hemmaplan behov, som tidigare inte beaktats.
Detta kan i sin tur leda till ökat tryck på visstidsvistelse vid Ekeskolan,
medan de längre vistelserna minskar.
Vi menar slutligen att det finns skäl att analysera förslaget om att förlägga
riksresurcentrumet för dövblindfödda till Åsbackaskolan och därmed flytta
verksamheten från Örebro.
Genom att Örebro enligt propositionens förslag blir centrum för
verksamheten för döva ungdomar kommer kommunen att ha särskilda
förutsättningar för utvecklingsarbete på teckenspråksområdet. Där finns
också redan idag hög kompetens för dövblindfödda. Verksamheten har liten
omfattning och är därför starkt beroende av en resursstark och kompetent
omgivning - något som bara kan erbjudas i Örebro.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Ekeskolan i Örebro.
Stockholm den 31 maj 1999
Hans Karlsson (s)
Murad Artin (v)
Peter Pedersen (v)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Maud Björnemalm (s)
Helena Frisk (s)