med anledning av prop. 1998/99:105 Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning och stöd
Propositionens innehåll
Propositionen tar upp en rad frågor som på olika sätt handlar
om elever med funktionshinder. Inledningsvis markeras att
dessa elever, som tidigare omnämnts som elever med
särskilda behov, nu skall benämnas som elever i behov av
särskilt stöd.
En stor del av propositionen ägnas åt specialskolor och resurscenter. Rege-
ringen föreslår en förändring av specialskolans målgrupp. Eftersom special-
skolans målgrupp, enligt förslaget, inte skall omfatta syn- eller talskadade
barn föreslås en successiv avveckling av den fasta skoldelen vid Ekeskolan
respektive Hällsboskolan. Däremot behålls specialskolan som skolform för
döva och hörselskadade. Regeringen föreslår också att en mindre skoldel för
placering under viss tid skall finnas i anslutning till verksamheten vid
Ekeskolan samt att Ekeskolans resurscenter utökas och slås organisatoriskt
samman med Tomtebodaskolan till ett gemensamt resurscenter för syn-
skadade barn och ungdomar. Motsvarande förändring, där Hällsboskolan
utgör resurscentrum, föreslås för gravt språkstörda elever. För dövblindfödda
barn och ungdomar skall ett resurscenter vid Åsbackaskolan inrättas.
Regeringen föreslår att för de kvarvarande specialskolorna skall staten fort-
sättningsvis vara huvudman. Däremot vill regeringen att en ny och gemen-
sam myndighet inrättas som ersätter det nuvarande systemet med special-
skolorna som egna myndigheter med var sin styrelse. Vidare föreslås att den
avgift som kommunerna betalar för en elev vid specialskola höjs till 175 000
kronor per elev och läsår fr. o. m. hösten 2001. I dag betalar kommunerna
75 000 kronor per elev och läsår.
Kristdemokraternas
utgångspunkter
Ideologisk grundsyn
Den kristdemokratiska grundsynen utgår från en värdegrund
förenlig med kristen tradition och västerländsk humanism.
Den innebär att varje människa är unik och har ett absolut
värde. Hon besitter därtill en förmåga att utvecklas i
gemenskap med andra människor och det är i relationerna
med andra som vi växer, utvecklas och mognar. De värden
man väljer som grund för politiken måste kunna ge en
helhetsbild av människan - hennes värde, förutsättningar,
behov och uppgift.
Alla människor skall i vardagslivet kunna ta sina möjligheter i anspråk.
Detta gäller särskilt de människor som har svårt att göra sin röst hörd i
samhällsdebatten. Rättvisa och solidaritet är begrepp som tillsammans
beskriver det ömsesidiga beroendet människor emellan. Det är i de små och
naturliga gemenskaperna som människan utvecklas och mognar. Den lilla
gemenskapen i familjen har en avgörande betydelse för det goda samhället.
Familjen är, oavsett hur den ser ut, en viktig byggsten i det vidare samhälls-
byggandet. De överordnade gemenskaperna skall därför stödja de små
gemenskaperna och endast ta ansvar för de uppgifter som de underordnade
gemenskaperna inte på ett effektivt sätt fyller. Bevisbördan måste alltid vila
på dem som vill beröva en lägre nivå dess funktion och därmed dess frihet
och ansvar.
Specialskolor och
resurscenter
Behåll de statliga specialskolorna
En utgångspunkt i propositionen är principen att barn och
ungdomar med funktionshinder så långt möjligt skall
erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun. Därför
bör statens insatser främst riktas mot att stödja kommunerna
för att öka deras förutsättningar att klara den uppgiften. Av
den anledningen vill regeringen avveckla de fasta
skoldelarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan.
Den ideologiska utgångspunkten stämmer väl överens med kristdemokra-
tiska utgångspunkter. Strikt ideologiskt är det varje kommuns uppgift att
ansvara för att alla invånares primära behov tillgodoses, oavsett förutsätt-
ningar och ålder. Frågan är emellertid mer komplex än så. Vissa kommuner
kommer att leva upp till intentionerna i regeringens förslag, medan andra
troligtvis inte kommer att göra det. Osäkerhetsmomentet är stort eftersom
propositionen saknar resonemang om hur stora och vilken form av resurser
som krävs för att undervisningen skall kunna bedrivas i vanliga kommunala
skolor. Frågan handlar därför om ett riskspel med en alltför osäker utgång.
Vi är inte beredda att riskera att elever i behov av särskilt stöd inte ges
tillräckliga möjligheter till utbildning utifrån sina specifika förutsättningar.
Det är självfallet så att varje kommun som känner sig redo att axla det ansvar
som uppdraget innebär också skall kunna göra det. För övriga skall det
emellertid finnas ett statligt alternativ. Vi säger därför nej till regeringens
förslag att avveckla de fasta delarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan.
Det finns också andra skäl som talar för att behålla de statliga special-
skolorna för syn- och talskadade barn. Här finns inte bara fysiska utan även
sociala hinder. Det gäller att komma fram till vad som upplevs som
livskvalitet för en individ med multihandikapp. Vi måste i detta utgå från den
funktionshandikappades och de anhörigas perspektiv. Föräldrarnas och
barnens önskemål måste väga tungt. Det är i detta sammanhang särskilt
viktigt att eleverna erbjuds trygga miljöer där de kan känna tillit till
omgivningen och stärkas i sin identitet. Den oro som eleverna och deras
anhöriga upplever inför en övergång till hemkommunens verksamhet måste
tas på allvar.
De specialskolor som finns i dag har byggt upp en speciell kompetens
inom sina respektive områden. Många av specialskolornas elever har flera
handikapp, vilket ställer särskilda krav, och dessa skolor erbjuder under-
visning och omsorg som är väl anpassad efter elevernas behov. Special-
skolorna har i dag en högt utvecklad kompetens och lång erfarenhet av att ge
eleverna undervisning utifrån deras specifika behov och förutsättningar. På
detta sätt utgör de en ovärderlig tillgång, vilket också erkänts i den globala
satsningen på att ge funktionshindrade barn och ungdomar en bra start i livet.
Att avveckla skolorna vore således en stor kompetensförlust.
För Kristdemokraterna är det en självklarhet att den kompetens som finns
tas till vara och stärks. Specialskolorna utgör således redan i dag viktiga
resurscenter som inte minst kommunerna kan ha hjälp och nytta av i sina
arbeten för att förbättra förutsättningarna för funktionshindrade barn och
ungdomar. Det är viktigt att den verksamheten stöds och utvecklas. Däremot
avvisar vi regeringens förslag att den fasta skolverksamheten ersätts med ren
resursverksamhet.
En gemensam myndighet
En konsekvens av regeringens förändrade syn på
specialskolornas målgrupp är att man också vill förändra den
nuvarande myndighetsstrukturen. I dag utgör varje
specialskola en egen myndighet. I framtiden vill regeringen
att dessa avvecklas och ersätts med en gemensam myndighet
under ledning av en styrelse. De främsta utgångspunkterna
för detta är, enligt regeringen, att utvecklingen av skolornas
inre arbete därigenom stärks och att måluppfyllelsen ökar.
För Kristdemokraterna strider resonemanget mot
subsidiaritetsprincipen, vilken i dag är den grundläggande
principen i de flesta skolfrågor. De myndigheter som finns i
dag bör därför utgöra basen även i den framtida
myndighetsstrukturen. De verksamhetsnära myndigheterna
är väl utrustade för att ta emot elever med funktionshinder,
utifrån deras specifika förutsättningar. Alla verksamheter
mår dock bra av att utvärderas och en översyn bör därför
göras.
Fristående skolor
I propositionen kommenteras de fristående skolorna. Detta
görs dock endast utifrån vem som skall godkänna dem.
Kristdemokraterna har ovan avslagit regeringens förslag om
att införa en ny och gemensam myndighet. Således kan vi
inte heller acceptera regeringens förslag att den nya styrelsen
skall bevilja tillstånd för de fristående skolorna. Detta bör i
stället Statens skolverk göra, en ordning som redan tillämpas
när det gäller fristående skolor.
Att regeringen inte diskuterar betydelsen av de fristående skolorna för
elever med funktionshinder är anmärkningsvärt. De fristående skolor som
motsvarar specialskolan är en viktig del i den mångfald som eftersträvas av
Kristdemokraterna. Barn är olika och har olika behov. Respekten för varje
individs integritet kräver mångfald. Möjligheten att välja mellan olika skolor,
statliga, regionala, kommunala eller fristående, gör att fler kan finna en
utbildning som passar just henne eller honom. För varje skola gäller att det
centrala är undervisningens kvalitet och skolans förmåga att skapa en
utvecklande och trygg miljö för eleverna.
Vi menar att friskolor ska vara ett självklart inslag i skolväsendet. De
stimulerar till pedagogisk och organisatorisk förnyelse, ökar flexibiliteten
och leder till effektivare resursanvändning i alla skolor, offentliga såväl som
fristående. En reell möjlighet att välja skola kommer därmed alla elever och
hela svenska skolan till del. För oss är föräldrarnas och elevernas perspektiv
och önskemål utgångspunkten. Det är helt i överensstämmelse med ett antal
internationella konventioner som Sverige skrivit under och som tillförsäkrar
föräldrarna rätten till inflytande över sina barns undervisning. Det gäller till
exempel Europakonventionen, som numera är svensk lag, och FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna. Alla skall således, oberoende av
föräldrarnas ekonomiska standard, eget handikapp eller andra särskilda
behov, kunna välja en fristående skola.
Ersättning för elever i specialskolor
Enligt skollagen skall hemkommunen betala ersättning till
staten för delar av kostnaderna för den som är elev i
specialskolan. Kristdemokraterna delar regeringens
bedömning att den låga ersättning som elevernas
hemkommuner i dag betalar till specialskolorna kan medföra
att kommunerna väljer denna skolform endast av det skälet.
Bedömningen måste självfallet ske utifrån vad som bedöms
vara den bästa lösningen utifrån det enskilda barnets behov.
Vid fastställandet av den nya nivån är det därför viktigt att
eftersträva kostnadsneutralitet. Avgiften måste också förhålla
sig till ersättningsnivån vid andra interkommunala lösningar.
En flexibel skola - ansvar
och samverkan
Satsning på kompetensutveckling
Det är positivt att regeringen lyfter fram behovet av satsning
på forskning. Vi kristdemokrater anser att denna forskning
skall omfatta funktionshindrades liv och livsvillkor i vårt
samhälle. Vi är naturligtvis också positiva till regeringens
markering av den pedagogiska forskningens betydelse.
Lärare kan inte ha kunskap om varje enskilt funktionshinder.
Däremot är det, menar regeringen, viktigt med en grund att
utgå ifrån, en s.k. förförståelse. Därför har man beräknat
medel för en treårig satsning på kompetensutveckling,
bl.a. för att öka kunskap om och därmed stärka
förutsättningar för elever i behov av särskilt stöd att nå
målen.
Många av de berörda eleverna har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi eller
koncentrationssvårigheter och målet bör, precis som regeringen skriver, vara
att varje lärare skall vara väl förtrogen med och ha beredskap att möta även
dessa elever. Kompetensutveckling kan bidra till att utveckla förståelse och
kunnande om hur miljö och verksamhet kan anpassas så att detta mål för-
verkligas. Kristdemokraterna vill här speciellt framhålla vikten av att lärare
ges ökad kunskap i att uppfatta och tolka barns signaler, i syfte att problem
identifieras på ett så tidigt stadium som möjligt.
Åtgärdsprogram
För att ge alla elever i behov av stöd samma möjligheter till
stödinsatser vill regeringen införa bestämmelser om
åtgärdsprogram även i de skolformer inom det offentliga
skolväsendet som i dag inte omfattas av ett sådant krav.
Kristdemokraterna ser detta som ett viktigt komplement till
den tidigare ordningen. Det är också viktigt att stärka
elevernas och vårdnadshavarens ställning och att ge dem
möjlighet att medverka vid utformandet av åtgärds-
programmen. Vi vill dock särskilt betona att skolan bär det
grundläggande ansvaret för att sådana planer upprättas, följs
och utvärderas. Vi vill också poängtera att elever i behov av
särskilt stöd precis som andra barn och ungdomar måste ses
som de unika individer de är och inte enbart utifrån sina
funktionshinder.
Stödorganisationen
För att eleverna skall ges förutsättningar för en likvärdig
utbildning, byggd på delaktighet och gemenskap krävs,
enligt regeringen, många olika och samverkande insatser.
För att åstadkomma detta vill man ge en
organisationskommitté i uppdrag att utveckla och lägga
förslag om en förändrad stödorganisation som skall bidra till
ökad samverkan mellan stat, kommun och landsting.
Att särskilja stödet i specialpedagogiska frågor i myndighetsstrukturen är,
precis som regeringen skriver, ett brott mot principen att ansvaret för frågor
om funktionshinder ska finnas på alla nivåer i systemet för den mål- och
resultatstyrda skolan. Kommunernas förutsättningar att själva svara för denna
typ av spetskompetens skiljer sig åt, som vi tidigare påpekat. Det är därför
angeläget att en stödorganisation inrättas. Det är anmärkningsvärt att
regeringen vill avveckla två fasta skolverksamheter innan man försäkrat sig
om att denna kompetens säkerställts. Det är också viktigt att den kompetens
som i dag finns på olika nivåer bibehålls och stärks.
Kristdemokraterna utgår från att ett individperspektiv finns med när den
konkreta utformningen av stödorganisationen görs. Ett sätt att säkerställa
detta är att erbjuda brukarorganisationerna inflytande i den nya stödorganisa-
tionen. Det är också viktigt att kommuner får det stöd de behöver i uppbygg-
andet av sin specialpedagogiska kompetens.
Gymnasieutbildning för
vissa ungdomar med
funktionshinder
I propositionen ägnas ett speciellt kapitel åt
gymnasieutbildningen för vissa ungdomar med
funktionshinder. I huvudsak handlar förslagen om den riks-
rekryterande utbildningen för döva och hörselskadade samt
svårt rörelsehindrade ungdomar. För den senare gruppen
föreslås bl. a. att specialutformade program skall få
anordnas. Däremot är regeringen inte beredd att öppna en
möjlighet för den Rh-anpassade gymnasieutbildningen att ta
emot elever på ett individuellt program. Detta strider mot de
handikappolitiska målen om att elever med funktionshinder
skall ha samma möjligheter till en god utbildning som andra
elever. De funktionshindrade eleverna bör självfallet ges
samma möjligheter som andra att studera på ett individuellt
program.
I ett särskilt avsnitt behandlas också de specialinriktade kursplanerna som
innebär att rektor på begäran kan befria en elev från delar av utbildningen i
en kurs enligt den reguljära kursplanen utan att antalet gymnasiepoäng för
kursen minskas. Specialinriktad kursplan är aktuell då eleven till följd av sitt
funktionshinder har svårt att tillgodogöra sig en särskild del av kursen.
Regeringen anser att det är viktigt att möjligheten att specialinrikta kurs-
planer behålls. Däremot vill man av kvalitets- och likvärdighetsskäl att
möjligheterna skall användas restriktivt och när det finns ett reellt skäl. För
att förtydliga skillnaden gentemot reducerade program vill Kristdemokra-
terna att det moment som eleven befrias ifrån skall ersättas av ett likvärdigt
moment. På detta sätt kan kvalitets- och likvärdighetsmålet uppfyllas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en värdegrund som utgår
från kristen etik och västerländsk humanism,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att
avveckla de fasta delarna vid Ekeskolan och Hällsboskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att utgå från den
funktionshindrades och de anhörigas perspektiv,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
ny och gemensam myndighet för specialskolorna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Statens skolverk skall
bevilja tillstånd för fristående skolor för elever med
funktionshinder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om innehållet i en förändrad
stödorganisation,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den Rh-anpassade
gymnasieutbildningen erbjuder elever individuellt program.