med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet
Inledning
Gymnasiereformen som innebar mycket genomgripande
förändringar genomfördes i ett forcerat tempo och under
stark press som satte både lärares och skolledares
förändringsvilja och krafter på hårda prov. Det är en stor
omställning att förlänga utbildningen till tre år för alla elever
och att skärpa kraven i kärnämnena för att ge alla
grundläggande behörighet för högskolestudier. Lärare som
tidigare arbetat med ett urval av välmotiverade elever möter
idag elever med låg eller ingen motivation. Uppbyggnaden
av den "nya" gymnasieskolan har dessutom försvårats av
ekonomiska nedskärningar i kommunerna, nedskärningar
som inneburit att elever med svårigheter både i grund- och
gymnasieskolan inte fått det stöd de behöver för att klara
sina studier. Det är nödvändigt att ge gymnasieskolan
utökade resurser för att garantera en god kvalitet i
undervisningen. Lärartätheten måste öka så att alla elever
kan få den hjälp de behöver. Skolan måste sluta att betrakta
problem som enbart relaterade till eleverna som individer. Vi
menar att lösningen i stället ligger i ett omfattande
utvecklingsarbete, ett förändrat förhållningssätt och en
förändrad kunskapssyn.
Vi tycker att det är bra att regeringen håller fast vid gymnasiereformens
huvudinriktning. För oss är det viktigt att alla ungdomar, oavsett klass och
kön, får en god, utvecklande och stimulerande utbildning. Vi tycker inte att
det är någon lösning att sänka kraven för stora grupper av elever och på så
vis sänka deras kompetens och möjligheter på den framtida arbets-
marknaden. Kommunikationsförmåga, kreativitet och fantasi är egenskaper
som alltmer kommer att efterfrågas, och färdigheter som att söka, värdera
och sammanställa information kommer att få allt större betydelse. Framtids-
forskningen visar t.ex. att 40 procent av arbetena i en snar framtid kommer
att finnas inom de kunskapsintensiva områdena som informationsteknik och
kunskapsutveckling. Gymnasieskolan måste anpassas till de nya förutsätt-
ningar som gäller. Gymnasieskolan och även grundskolan måste få de
resurser som krävs för att ge alla elever en utbildning av god kvalitet. De
ungdomar som behöver extra stöd måste få det.
Vi vill ha en gymnasieskola som inte bara förbereder för fortsatta studier
och yrkesliv utan som är en del av själva livet för ungdomarna.
Behörighet till
högskolestudier
Gymnasieskolan måste svara mot kraven på att allt fler
elever ska gå vidare till högskolestudier. Vänsterpartiet har
som mål att hälften av en årskurs ska gå vidare till
högskoleutbildning i början 2000-talet. Samtidigt som
kraven ökar är det viktigt att det inte skapas några
återvändsgränder. Det måste vara möjligt att söka sig vidare
till högskolan oavsett vilken studieinriktning eleven valt i
gymnasieskolan. Möjligheten till s.k. konkurrens- och
behörighetskomplettering av betyg är därför betydelsefull.
Ingen ska behöva avstå från detta av ekonomiska skäl. Vi
anser att det är en viktig princip att alla ska ha samma
möjligheter till sådan betygskomplettering som är av
betydelse för deras möjligheter att studera vid högskola eller
att konkurrera på arbetsmarknaden. Riksdagen bör därför
besluta att prov för konkurrens- och
behörighetskomplettering av betyg ska vara avgiftsfria.
En ny struktur för
nationella program
I propositionen föreslås en ny gemensam struktur för
nationella och specialutformade program. Avsikten är bl.a.
att de nationella programmen ska vara lättare att överskåda
och att alla program ska ha samma struktur. Varje program
måste kunna förbereda för såväl arbetsliv som studier.
Vi tycker att det är bra att de olika programmen får en gemensam struktur.
Den nuvarande utformningen är svåröverskådlig för såväl elever som
föräldrar och svårhanterlig för lärare och skolledning. Vi menar också att den
gemensamma strukturen och den nedan kommenterade gemensamma
omfattningen av poäng kan bidra till att utjämna gamla skillnader i status
mellan olika linjer.
Definitionen av begreppet gymnasiepoäng föreslås ändras så att antalet
gymnasiepoäng för en kurs ska utgöra ett mått på kursens studieomfattning.
Omfattningen av en kurs ska vara 50, 100, 150 eller 200 poäng.
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att poäng ska ange omfattning av
kursinnehållet och inte enbart av undervisningstid. Det är bra att regeringen
nu ansluter sig till vårt förslag. Vi stöder också förslaget att alla kurser ska
utgå från en 50-poängsbas eller 50-poängsmodul. Dels anser vi att de
nuvarande 30-poängskurserna är alltför små för att en meningsfull under-
visning ska kunna komma till stånd. Dels bör det bli lättare för eleven att
välja kurser som tillsammans utgör en fullständig gymnasieutbildning.
Möjligheten att jämföra och välja kurser underlättas också.
Samtliga nationella och specialutformade program ska nu enligt förslaget
omfatta 2 500 poäng. Uppbyggnaden av ett program kommer att bestå av tre
huvudblock: kärnämneskurser som tillsammans omfattar 750 poäng,
karaktärsämneskurser på 1 450 poäng och ett individuellt val av kurser på
300 poäng. Emot detta har vi från Vänsterpartiets sida inte något att invända.
Däremot ifrågasätter vi lydelsen i den föreslagna paragrafen 4 d i skol-
lagen, där rätten till minsta antal undervisningstimmar för elever införs och
där man gör åtskillnad mellan å ena sidan det estetiska programmet, natur-
vetenskapsprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet och å andra
sidan de övriga nationella programmen.
Oavsett vilket program det gäller menar vi att det är viktigt att ge större
möjligheter att individualisera undervisningen och ge de elever som så
behöver längre undervisningstid för att de ska nå målet för en kurs. Därför
bör rätt till längre undervisningstid även tillkomma elever på de estetiska,
naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmen. Det bör vara
elevens behov som ska avgöra vilken undervisningstid som minst ska
erbjudas, inte vilket program eleven går på. Studietakten på det natur-
vetenskapliga programmet upplevs i dag av många elever som alltför hög. Vi
tror att rätt till mer undervisningstid kan innebära att fler elever söker sig
till
det programmet. Rätten till minsta undervisningstid bör vara lika för alla.
Riksdagen bör besluta att 4 d § första stycket ges följande lydelse: Elever på
samtliga nationella program har rätt till minst 2 370 undervisningstimmar om
60 minuter (garanterad undervisningstid).
Ett nytt nationellt program
- teknikprogrammet
Vänsterpartiet tillstyrker regeringens förslag om ett nytt
teknikprogram. Vi noterar med tillfredsställelse att
regeringen kraftfullt betonar jämställdhetsaspekten när det
gäller utformningen av det nya programmet. Vi ser det som
absolut nödvändigt att fler flickor intresserar sig för teknik
och naturvetenskap med tanke på vilka som ska forma det
framtida samhället och vilka krav det samhället kommer att
ställa.
Ett viktigt område att tillgodose inom ramen för det nya teknikprogrammet
blir kunskaper om sådan teknik som krävs för omställningen av energi-
systemet i samband med avvecklingen av kärnkraften. Hit hör all sådan
teknik som hör samman med effektivare energianvändning och energi-
produktion från förnybara energikällor. Så kommer exempelvis den nya
tekniken för förgasning och kraftvärmeproduktion av biobränslen med
säkerhet att framöver kräva ett stort antal kompetenta tekniker utbildade
inom detta område. Detsamma gäller områden som vindkraft och solenergi.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utveckling av det
individuella programmet
Västerpartiet delar uppfattningen att elevernas praktik tydligt
ska kopplas till undervisningen och att höjda kvalitetskrav på
praktiken bör vara en av de viktigaste prioriteringarna
framöver. Viktigt är också att komma ihåg att skolväsendets
olika delar - från förskola till gymnasium - bör ses som en
helhet. Det innebär att gymnasieskolan måste ta fullt ansvar
för de elever som av olika anledningar kommit från
grundskolan till gymnasiet med bristfälliga kunskaper. Dessa
elever måste få en möjlighet att fylla igen sina
kunskapsluckor och nå fullständig gymnasiekompetens. Vi
ser det som mycket positivt att regeringen i propositionen
framhåller betydelsen av att det individuella programmet
kopplas till de nationella programmen och att man vill inrätta
programinriktade individuella program (PRIV).
Regeringens förslag när det gäller utvecklingen av det individuella
programmet är således mycket bra. Vänsterpartiet vill dock framhålla att
dessa goda förslag och intentioner inte får äventyras av brist på resurser.
Utveckling av
kärnämnesutbudet
I utvecklingsplanen visade regeringen på behovet av att
förändra de tre 30-poängs kärnämneskurserna (estetisk
verksamhet, naturkunskap och religionskunskap) som finns i
gymnasieskolan idag. Kurserna bedömdes som alltför korta
för att ge eleverna möjligheter att se helheter och samband.
Vänsterpartiet delar den bedömningen. I rapporten
Gymnasieskolan i utveckling diskuterade arbetsgruppen tre
alternativ som skulle göra kurserna både längre och mer
sammanhållna.
Efter remissbehandlingen väljer regeringen att inte ta ställning till något av
alternativen. Frågan om de små kärnämnenas innehåll och struktur föreslås
bli föremål för ytterligare beredning.
Vänsterpartiet ser ingen anledning att forcera ett förslag som är dåligt
underbyggt och som inte är förankrat bland dem som berörs av beslutet. Vi
tillstyrker därför att ärendet ytterligare bereds men vill här ändå markera
några principiella ståndpunkter.
? Intentionerna vid översynen bör vara att underlätta och understödja
samarbete mellan kärnämnen och karaktärsämnen, så att den gamla
uppdelningen i praktiska och teoretiska ämnen inte består.
?
? Vänsterpartiet menar att gymnasieskolan måste utvecklas till en mer
utpräglad ungdomsskola som på ett bättre sätt svarar mot unga
människors behov. Vår erfarenhet är att många ungdomar idag behöver
få stöd i sökandet efter en identitet. De måste få möjlighet att fördjupa sig
i de egna livsvillkoren och bearbeta de existentiella frågorna. Gymnasie-
skolans uppgift måste vara att förse eleverna med instrument med vars
hjälp de kan förstå och kritiskt genomlysa de egna livssammanhangen.
?
? I samhället och i arbetslivet kommer kreativitet och kommunikations-
förmåga att vara egenskaper som alltmer efterfrågas. Färdigheter som att
söka, värdera och sammanställa information blir betydelsefulla i ett
samhälle där 40 procent av arbetena enligt framtidsforskarna inom de
närmaste decennierna kommer att finnas inom områdena informations-
hantering och kunskapsutveckling. För att kunna möta dessa behov måste
det i gymnasieskolan finnas ett stort utrymme för olika skapande
verksamheter där elevernas kreativitet och fantasi får utlopp och där
känslor, upplevelser och värderingar kan bearbetas och förmedlas. Vi
menar att detta också hjälper eleverna att bygga upp sitt självförtroende
och att det är en viktig del i identitetsarbetet.
?
? Kreativt arbete förutsätter framför allt förmåga att självständigt formulera
problem och att kunna utveckla nya metoder för problemlösning. "Ett
fatalt pedagogiskt misstag är att kasta svar likt stenar i huvudet på dem
som ännu inte har ställt frågor" (Paul Tillich). Vi menar att ungdomarna
i skolan istället ska lära sig att ställa relevanta, ändamålsenliga och
väsentliga frågor. När eleverna har lärt sig att ställa frågor har de också
lärt sig att lära, och ingen kan egentligen hindra dem från att lära sig det
de vill eller behöver veta. Vi tycker att arbetet i skolan i mycket högre
grad borde utgå från, tillvarata och respektera elevernas egna erfarenheter
och upplevelser. Vi vill att eleverna ska ges möjlighet att utveckla en
subjektiv, emotionell relation till stoffet. Detta förutsätter att ämnes-
gränserna suddas ut och att det finns möjlighet till tvärvetenskapliga,
tematiska studier.
?
? För att kunna förstå, påverka och förändra samhället behöver eleverna
studera utvecklingen ur ett historiskt perspektiv. Vi menar att detta är
oerhört betydelsefullt inte minst med tanke på att många elever idag är
mer eller mindre historielösa, vilket visat sig förskräckande tydligt när
det gäller kunskaper om bl.a. förintelsen. Vi föreslår att den grupp som
kommer att få ansvaret för den fortsatta beredningen av de "små"
kärnämnenas framtida innehåll och struktur också får i uppdrag att utreda
historieämnets ställning i gymnasieskolan. Vi anser att historia bör tas in
bland kärnämnena.
?
Riksdagen bör ge regeringen till känna ovan anförda
principiella ståndpunkter om utveckling av
kärnämnesutbudet samt om vikten av att historia tas in bland
kärnämnena.
Idrott och hälsa i
gymnasieskolan
Omfattningen av kärnämnet Idrott och hälsa är idag olika på
de olika nationella programmen. Förslaget innebär att
kärnämneskursen i Idrott och hälsa ska omfatta 100
gymnasiepoäng på alla nationella program.
De senaste åren har flera rapporter visat att ungdomars fysiska status
försämrats. Bruket av alkohol och nikotin visar tendenser att sprida sig till
allt yngre. Det finns också många andra problem som hänger samman med
kroppsuppfattningen: anabola steroider hos unga män, anorexia hos unga
kvinnor för att nämna ett par exempel. Fritidsidrottandet är en klassfråga och
en könsfråga. Allt färre pojkar ur socialgrupp tre har sport eller idrott som
fritidsintresse och betydligt färre flickor än pojkar ägnar sig år idrott.
Det blir allt viktigare att skolan ger tillgång till regelbunden fysisk träning
såväl som kunskaper om hur kroppen fungerar och medvetenhet om
livsstilens betydelse för hälsa och miljö.
Det finns således en rad skäl att utöka omfattningen av kärnämnet Idrott
och hälsa. Vi anser dock att riksdagen bör gå ännu längre än regeringen
föreslår och göra det obligatoriskt för gymnasieskolorna att anordna ämnet
för alla elever, oavsett om de går på ett nationellt eller individuellt program.
Det långsiktiga målet bör enligt Vänsterpartiet vara att eleverna på
samtliga program ska ha möjlighet till fysisk träning varje vecka under hela
gymnasietiden. Ungdomar som går på det individuella programmet har
givetvis lika stort behov av fysisk träning och kunskaper i hälsofrågor som
övriga elever. I vilken omfattning idrottsämnet idag förekommer på det
individuella programmet bör klarläggas.
Regeringens förslag om utökning av idrottsämnets poängtal på det
nationella programmet är ett steg i rätt riktning, men Vänsterpartiet anser att
förslaget bör skärpas ytterligare genom att det görs obligatoriskt för
gymnasieskolorna att anordna och erbjuda samtliga elever undervisning i
Idrott och hälsa. Det skall då gälla även dem som går på individuella
program. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Gymnasieskola och arbetsliv
i samverkan
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det behöver
utvecklas nya samarbetsformer mellan skola och arbetsliv.
Vi är övertygade om att alla gymnasieskolans elever, oavsett
vilket program de går på, behöver få erfarenheter av och
insikter i hur arbetslivet fungerar. Vi välkomnar därför att en
arbetsgrupp, där arbetsmarknadens parter ingår, kommer att
tillsättas för att utreda hur samarbetet mellan skola och
arbetsliv kan utvecklas vidare. Vi menar att arbetslivet i
högre utsträckning måste ta ansvar för den
arbetsplatsförlagda utbildningen (APU). Om svårigheterna
med att skaffa tillräckligt antal APU-platser med hög kvalitet
inte kan lösas tillfredsställande inom en snar framtid, anser
Vänsterpartiet att regeringen bör överväga en
skyldighetslagstiftning. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att utforma direktiv till arbetsgruppen i enlighet med
detta.
Lärlingsutbildning
Regeringen föreslår i propositionen en ny lärlingsutbildning
som skall införas hösten 2000 i gymnasieskolan.
Vänsterpartiet ser positivt på detta och på det faktum att
regeringen avser att låta utbildningen ge behörighet till
högskolan. Det är viktigt att det finns flera vägar till
högskolan, också för dem som inte finner sig helt tillrätta i
de vanliga programmen. Den försöksverksamhet som
bedrivits sedan hösten 1997 bör därför ges den mer
permanenta karaktär som regeringen i propositionen föreslår.
Vänsterpartiet har dock några farhågor rörande den nya lärlings-
utbildningen. Det finns en risk att den slår sönder de nationella programmen
och att vi istället för det avsedda får en förlängd och försämrad APU för de
elever som skolan inte vill eller orkar ta ansvar för. Mot bakgrund av detta
menar vi att det är av största vikt att lärlingsutbildningen får de resurser som
krävs för att den skall garanteras en hög standard. Det innebär att också
denna utbildningsform måste ge den breda och goda generella utbildning
som gymnasieskolan i övrigt syftar till. Vi menar också att det finns en
uppenbar risk att det läggs för stor och ensidig vikt vid näringslivets
kortsiktiga intresse av en viss arbetskraft. Vi vill poängtera vikten av att
skolan har det övergripande ansvaret även för den utbildningstid som är
förlagd till arbetsplats. Ett konkret uttryck för detta kan exempelvis vara att
skolan tillsätter handledare. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Examen på gymnasial nivå
Regeringens förslag innebär att en gymnasieexamen införs
för de elever som påbörjar sin utbildning läsåret 2000/2001.
Det innebär också att man inför ett fördjupat specialarbete,
kallat examensarbete, omfattande en insats motsvarande 4
studieveckor.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen avstyrker förslaget om gymnasie-
examen. Vi ser det däremot som positivt att man inför ett fördjupat special-
arbete som avslutande arbete för samtliga gymnasieelever.
Vi menar att en gymnasieexamen av det slag som regeringen skisserar
riskerar att få en styrande effekt på sättet att arbeta genom att ytterligare
förstärka det inslag av konkurrens och betygshets i skolan som vi från
Vänsterpartiets sida så ofta pekat på. Vi är övertygade om att ett sådan
konkurrens motverkar ambitionerna att nå ett bättre och mer fruktbart
arbetsklimat i skolan. Det är svårt att få genomslag för en pedagogik som
bygger på samarbete och elevinflytande, om eleverna samtidigt ska tävla
med varandra om att kunna visa upp bästa resultat.
Den föreslagna gymnasieexamen har som vi ser det ingen väsentlig uppgift
att fylla. Vi vill ha en skola av bra kvalitet för alla och lika möjlighet för
alla
att nå högskolebehörighet. För detta krävs att eleven ska ha klarat av
motsvarande minst 90 procent av de poäng som ingår i ett fullständigt
gymnasieprogram. Kraven gäller lika för alla och något ytterligare bevis i
form av en examen för att man uppnått det målet behövs enligt vår mening
inte.
Förslaget att införa ett större, avslutande specialarbete för samtliga elever
vill vi däremot inte motsätta oss. Det är positivt att detta arbete kan anpassas
efter de olika programmen och inriktningarna och att det ger eleverna
möjlighet att tillämpa sina färdigheter att arbeta probleminriktat, själv-
ständigt och analytiskt och samtidigt utnyttja kunskaperna från flera olika
ämnesområden. Vi instämmer också i att arbetet åtminstone till en del bör
redovisas skriftligt, även av elever med mer praktisk studieinriktning. Att
specialarbetet inte föreslås få graderade betyg överensstämmer helt med
Vänsterpartiets linje.
Prov och kvalitetssäkring
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning då det gäller
statens och kommunernas delade ansvar för att de nationella
målen uppnås och att alla barn erbjuds en likvärdig
utbildning av god kvalitet. Vårt mål är en "betygsfri" skola.
En betygsfri skola fordrar nya former för utvärdering av
skolan. I en decentraliserad målstyrd skola måste
utvärderingarna ske lokalt och sammanställas nationellt.
Nationella prov förutsätter att alla elever lär sig samma saker
och riskerar att styra undervisningen med dess innehåll på
samma sätt som betygen gör. De måste därför användas
sparsamt.
Distansundervisning
Regeringen föreslår i propositionen att en försöksverksamhet
med distansutbildning inom gymnasieskolan skall påbörjas.
Vänsterpartiet delar uppfattningen att det är positivt att
elever i större utsträckning bereds möjlighet att från
hemortens gymnasieskola få tillgång till fördjupning och
specialisering på distans, liksom möjligheten att lättare ge
svenska elever bosatta i utlandet en gymnasieutbildning.
Elevernas ansvar,
rättigheter och skyldigheter
I andra dokument har regeringen diskuterat och föreslagit
åtgärder som handlar om elevinflytandet i stort och hur
detta skall organiseras. Vänsterpartiet har i anslutning till
detta lämnat synpunkter och förslag. Det kan konstateras att
när det gäller elevernas inflytande - särskilt över den egna
undervisningssituationen - återstår mycket att göra. Vi
föreslår i likhet med tidigare att ett diskussionsmaterial tas
fram för att underlätta och ge struktur åt diskussionen på
gymnasieskolorna om synen på kunskap och planering av
undervisningen. I arbetet att ta fram ett sådant underlag bör
erfarenheter från olika håll kunna tas tillvara. Exempel kan
bl.a. hämtas från Norge, där ett liknande material tagits fram.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi koncentrerar oss i övrigt på några synpunkter på de skrivningar och
förslag som regeringen har lagt fram i den aktuella propositionen.
Vänsterpartiet stöder förslaget om att stödundervisningen ska utvidgas till
att omfatta också den tid som en elev gått miste om till följd av deltagande i
skolkonferens och uppdrag som elevskyddsombud. Det betyder enligt vår
mening att arbetet i elevernas egna organisationer, elevråd och elevkårer,
uppvärderas. Det är viktigt, inte minst mot bakgrund av att många elever -
inte minst i gymnasieskolan - upplever att deras inflytande faktiskt minskar
med åldern. Vänsterpartiet vill, eftersom regeringen i förslaget diskuterar
betydelsen av ett gott arbetsmiljöarbete i skolan, peka på den brist som idag
finns i arbetsmiljölagen. Elevskyddsombuden har visserligen närvaro- och
yttranderätt på skyddskommittéernas möten, men saknar förslags- och
rösträtt. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att ändra bestämmelserna så
att
även elevskyddsombud får fullständiga rättigheter, inklusive rätten att stoppa
farligt arbete. Vi tror att detta också på sikt kommer att leda till att
arbetsmiljön i skolan förbättras, vilket gynnar såväl elever som lärare och
övrig personal i skolan. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag enligt detta.
Vänsterpartiet ser också positivt på att regeringen nu förespråkar
obligatoriska utvecklingssamtal även i gymnasieskolan. Det innebär att det
finns en garanterad rätt och möjlighet till direkt kommunikation mellan
läraren och eleven om skolarbetet och elevens utveckling.
Beträffande synen på skolk och elevernas deltagande i undervisningen i
gymnasieskolan menar Vänsterpartiet att det är nödvändigt att tillämpa
samma krav som i grundskolan. Lärande är en kollektiv och social process
som förutsätter ett samspel mellan lärare och elever. Det betyder att en elev
som är frånvarande stora delar av undervisningstiden inte bara försvårar
lärarens möjlighet att rättvist bedöma elevens insatser och elevens egen
inlärning, utan också att eleven påverkar inlärningsprocessen för övriga
elever i klassen eller gruppen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att de förslag som lämnas i
propositionen inte innebär ökade eller minskade utgifter för
kommunerna. Vänsterpartiet vill uttrycka sin oro att så inte
blir fallet. Vänsterpartiet menar att flera av de föreslagna
förändringarna riskerar att öka kostnaderna för kommunerna.
Bland de förändringar som föreslås finns bl.a. förslaget om en utveckling
av det individuella programmet. Ambitionen finns att kvaliteten på
programmet ska öka. Detta är ett bra förslag som inte får äventyras av brist
på resurser. Samma sak gäller förslaget om att undervisningen i gymnasie-
skolan ska kunna läggas ut på längre tid än tre år. Förslaget innebär
möjlighet att i större utsträckning anpassa undervisningen till eleverna (något
som Vänsterpartiet ser positivt på) men den kommunala kostnaden riskerar
att öka och därigenom kan förslaget hotas. Vidare kan man befara att
möjligheten att med stöd av handledare genomföra ett examensarbete
kommer att kräva kommunala resurser. Detta inte minst om ambitionerna att
även ha externa handledare ska kunna uppnås.
Vänsterpartiet förutsätter att de föreslagna förändringarna kommer att
följas upp vad avser kvalitet. I samband med en kvalitetsuppföljning menar
Vänsterpartiet att även utvecklingen av de kommunala kostnaderna noga bör
studeras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att besluta att
prov för konkurrens- och behörighetskomplettering av betyg skall vara
avgiftsfria i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att 5 kap. 4 d § första stycket lag om ändring i
skollagen 1985:1100 skall ges följande lydelse: Elever på samtliga nationella
program har rätt till minst 2 370 undervisningstimmar om 60 minuter
(garanterad undervisningstid),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för ett nytt nationellt program -
teknikprogrammet - tillgodose behovet av sådan teknikutbildning som krävs
i samband med omställningen av energisystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principiella ståndpunkter om utveckling av kärnämnesutbudet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att historia tas in bland kärnämnena,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsämnets ställning på det individuella programmet och att
samtliga elever skall erbjudas undervisning i Idrott och hälsa,
7. att riksdagen begär att regeringen utformar direktiv till den arbetsgrupp
som skall utreda hur samarbetet mellan skola och arbetsliv kan utvecklas
vidare i enlighet med vad som anförts i motionen beträffande behovet av
APU-platser med hög kvalitet och övervägande av behov av
skyldighetslagstiftning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans övergripande ansvar för lärlingsutbildningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avstyrka förslaget om gymnasieexamen,
10. att att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om framtagande av diskussionsmaterial för att underlätta
och ge struktur åt diskussionen på gymnasieskolorna om synen på kunskap
och planering av undervisningen,
11. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om
elevskyddsombudens rättigheter.
Stockholm den 9 oktober 1998
Britt-Marie Danestig (v)
Lennart Gustavsson (v)
Kalle Larsson (v)
Camilla Sköld (v)