Inledning
Gymnasiereformen som innebar mycket genomgripande förändringar genomfördes i ett forcerat tempo och under stark press som satte både lärares och skolledares förändringsvilja och krafter på hårda prov. Det är en stor omställning att förlänga utbildningen till tre år för alla elever och att skärpa kraven i kärnämnena för att ge alla grundläggande behörighet för högskolestudier. Lärare som tidigare arbetat med ett urval av välmotiverade elever möter idag elever med låg eller ingen motivation. Uppbyggnaden av den "nya" gymnasieskolan har dessutom försvårats av ekonomiska nedskärningar i kommunerna, nedskärningar som inneburit att elever med svårigheter både i grund- och gymnasieskolan inte fått det stöd de behöver för att klara sina studier. Det är nödvändigt att ge gymnasieskolan utökade resurser för att garantera en god kvalitet i undervisningen. Lärartätheten måste öka så att alla elever kan få den hjälp de behöver. Skolan måste sluta att betrakta problem som enbart relaterade till eleverna som individer. Vi menar att lösningen i stället ligger i ett omfattande utvecklingsarbete, ett förändrat förhållningssätt och en förändrad kunskapssyn.
Vi tycker att det är bra att regeringen håller fast vid gymnasiereformens huvudinriktning. För oss är det viktigt att alla ungdomar, oavsett klass och kön, får en god, utvecklande och stimulerande utbildning. Vi tycker inte att det är någon lösning att sänka kraven för stora grupper av elever och på så vis sänka deras kompetens och möjligheter på den framtida arbets- marknaden. Kommunikationsförmåga, kreativitet och fantasi är egenskaper som alltmer kommer att efterfrågas, och färdigheter som att söka, värdera och sammanställa information kommer att få allt större betydelse. Framtids- forskningen visar t.ex. att 40 procent av arbetena i en snar framtid kommer att finnas inom de kunskapsintensiva områdena som informationsteknik och kunskapsutveckling. Gymnasieskolan måste anpassas till de nya förutsätt- ningar som gäller. Gymnasieskolan och även grundskolan måste få de resurser som krävs för att ge alla elever en utbildning av god kvalitet. De ungdomar som behöver extra stöd måste få det.
Vi vill ha en gymnasieskola som inte bara förbereder för fortsatta studier och yrkesliv utan som är en del av själva livet för ungdomarna.
Behörighet till högskolestudier
Gymnasieskolan måste svara mot kraven på att allt fler elever ska gå vidare till högskolestudier. Vänsterpartiet har som mål att hälften av en årskurs ska gå vidare till högskoleutbildning i början 2000-talet. Samtidigt som kraven ökar är det viktigt att det inte skapas några återvändsgränder. Det måste vara möjligt att söka sig vidare till högskolan oavsett vilken studieinriktning eleven valt i gymnasieskolan. Möjligheten till s.k. konkurrens- och behörighetskomplettering av betyg är därför betydelsefull. Ingen ska behöva avstå från detta av ekonomiska skäl. Vi anser att det är en viktig princip att alla ska ha samma möjligheter till sådan betygskomplettering som är av betydelse för deras möjligheter att studera vid högskola eller att konkurrera på arbetsmarknaden. Riksdagen bör därför besluta att prov för konkurrens- och behörighetskomplettering av betyg ska vara avgiftsfria.
En ny struktur för nationella program
I propositionen föreslås en ny gemensam struktur för nationella och specialutformade program. Avsikten är bl.a. att de nationella programmen ska vara lättare att överskåda och att alla program ska ha samma struktur. Varje program måste kunna förbereda för såväl arbetsliv som studier.
Vi tycker att det är bra att de olika programmen får en gemensam struktur. Den nuvarande utformningen är svåröverskådlig för såväl elever som föräldrar och svårhanterlig för lärare och skolledning. Vi menar också att den gemensamma strukturen och den nedan kommenterade gemensamma omfattningen av poäng kan bidra till att utjämna gamla skillnader i status mellan olika linjer.
Definitionen av begreppet gymnasiepoäng föreslås ändras så att antalet gymnasiepoäng för en kurs ska utgöra ett mått på kursens studieomfattning. Omfattningen av en kurs ska vara 50, 100, 150 eller 200 poäng.
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att poäng ska ange omfattning av kursinnehållet och inte enbart av undervisningstid. Det är bra att regeringen nu ansluter sig till vårt förslag. Vi stöder också förslaget att alla kurser ska utgå från en 50-poängsbas eller 50-poängsmodul. Dels anser vi att de nuvarande 30-poängskurserna är alltför små för att en meningsfull under- visning ska kunna komma till stånd. Dels bör det bli lättare för eleven att välja kurser som tillsammans utgör en fullständig gymnasieutbildning. Möjligheten att jämföra och välja kurser underlättas också.
Samtliga nationella och specialutformade program ska nu enligt förslaget omfatta 2 500 poäng. Uppbyggnaden av ett program kommer att bestå av tre huvudblock: kärnämneskurser som tillsammans omfattar 750 poäng, karaktärsämneskurser på 1 450 poäng och ett individuellt val av kurser på 300 poäng. Emot detta har vi från Vänsterpartiets sida inte något att invända.
Däremot ifrågasätter vi lydelsen i den föreslagna paragrafen 4 d i skol- lagen, där rätten till minsta antal undervisningstimmar för elever införs och där man gör åtskillnad mellan å ena sidan det estetiska programmet, natur- vetenskapsprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet och å andra sidan de övriga nationella programmen.
Oavsett vilket program det gäller menar vi att det är viktigt att ge större möjligheter att individualisera undervisningen och ge de elever som så behöver längre undervisningstid för att de ska nå målet för en kurs. Därför bör rätt till längre undervisningstid även tillkomma elever på de estetiska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmen. Det bör vara elevens behov som ska avgöra vilken undervisningstid som minst ska erbjudas, inte vilket program eleven går på. Studietakten på det natur- vetenskapliga programmet upplevs i dag av många elever som alltför hög. Vi tror att rätt till mer undervisningstid kan innebära att fler elever söker sig till det programmet. Rätten till minsta undervisningstid bör vara lika för alla. Riksdagen bör besluta att 4 d § första stycket ges följande lydelse: Elever på samtliga nationella program har rätt till minst 2 370 undervisningstimmar om 60 minuter (garanterad undervisningstid).
Ett nytt nationellt program - teknikprogrammet
Vänsterpartiet tillstyrker regeringens förslag om ett nytt teknikprogram. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen kraftfullt betonar jämställdhetsaspekten när det gäller utformningen av det nya programmet. Vi ser det som absolut nödvändigt att fler flickor intresserar sig för teknik och naturvetenskap med tanke på vilka som ska forma det framtida samhället och vilka krav det samhället kommer att ställa.
Ett viktigt område att tillgodose inom ramen för det nya teknikprogrammet blir kunskaper om sådan teknik som krävs för omställningen av energi- systemet i samband med avvecklingen av kärnkraften. Hit hör all sådan teknik som hör samman med effektivare energianvändning och energi- produktion från förnybara energikällor. Så kommer exempelvis den nya tekniken för förgasning och kraftvärmeproduktion av biobränslen med säkerhet att framöver kräva ett stort antal kompetenta tekniker utbildade inom detta område. Detsamma gäller områden som vindkraft och solenergi. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utveckling av det individuella programmet
Västerpartiet delar uppfattningen att elevernas praktik tydligt ska kopplas till undervisningen och att höjda kvalitetskrav på praktiken bör vara en av de viktigaste prioriteringarna framöver. Viktigt är också att komma ihåg att skolväsendets olika delar - från förskola till gymnasium - bör ses som en helhet. Det innebär att gymnasieskolan måste ta fullt ansvar för de elever som av olika anledningar kommit från grundskolan till gymnasiet med bristfälliga kunskaper. Dessa elever måste få en möjlighet att fylla igen sina kunskapsluckor och nå fullständig gymnasiekompetens. Vi ser det som mycket positivt att regeringen i propositionen framhåller betydelsen av att det individuella programmet kopplas till de nationella programmen och att man vill inrätta programinriktade individuella program (PRIV).
Regeringens förslag när det gäller utvecklingen av det individuella programmet är således mycket bra. Vänsterpartiet vill dock framhålla att dessa goda förslag och intentioner inte får äventyras av brist på resurser.
Utveckling av kärnämnesutbudet
I utvecklingsplanen visade regeringen på behovet av att förändra de tre 30-poängs kärnämneskurserna (estetisk verksamhet, naturkunskap och religionskunskap) som finns i gymnasieskolan idag. Kurserna bedömdes som alltför korta för att ge eleverna möjligheter att se helheter och samband. Vänsterpartiet delar den bedömningen. I rapporten Gymnasieskolan i utveckling diskuterade arbetsgruppen tre alternativ som skulle göra kurserna både längre och mer sammanhållna.
Efter remissbehandlingen väljer regeringen att inte ta ställning till något av alternativen. Frågan om de små kärnämnenas innehåll och struktur föreslås bli föremål för ytterligare beredning.
Vänsterpartiet ser ingen anledning att forcera ett förslag som är dåligt underbyggt och som inte är förankrat bland dem som berörs av beslutet. Vi tillstyrker därför att ärendet ytterligare bereds men vill här ändå markera några principiella ståndpunkter.
? Intentionerna vid översynen bör vara att underlätta och understödja samarbete mellan kärnämnen och karaktärsämnen, så att den gamla uppdelningen i praktiska och teoretiska ämnen inte består. ? ? Vänsterpartiet menar att gymnasieskolan måste utvecklas till en mer utpräglad ungdomsskola som på ett bättre sätt svarar mot unga människors behov. Vår erfarenhet är att många ungdomar idag behöver få stöd i sökandet efter en identitet. De måste få möjlighet att fördjupa sig i de egna livsvillkoren och bearbeta de existentiella frågorna. Gymnasie- skolans uppgift måste vara att förse eleverna med instrument med vars hjälp de kan förstå och kritiskt genomlysa de egna livssammanhangen. ? ? I samhället och i arbetslivet kommer kreativitet och kommunikations- förmåga att vara egenskaper som alltmer efterfrågas. Färdigheter som att söka, värdera och sammanställa information blir betydelsefulla i ett samhälle där 40 procent av arbetena enligt framtidsforskarna inom de närmaste decennierna kommer att finnas inom områdena informations- hantering och kunskapsutveckling. För att kunna möta dessa behov måste det i gymnasieskolan finnas ett stort utrymme för olika skapande verksamheter där elevernas kreativitet och fantasi får utlopp och där känslor, upplevelser och värderingar kan bearbetas och förmedlas. Vi menar att detta också hjälper eleverna att bygga upp sitt självförtroende och att det är en viktig del i identitetsarbetet. ? ? Kreativt arbete förutsätter framför allt förmåga att självständigt formulera problem och att kunna utveckla nya metoder för problemlösning. "Ett fatalt pedagogiskt misstag är att kasta svar likt stenar i huvudet på dem som ännu inte har ställt frågor" (Paul Tillich). Vi menar att ungdomarna i skolan istället ska lära sig att ställa relevanta, ändamålsenliga och väsentliga frågor. När eleverna har lärt sig att ställa frågor har de också lärt sig att lära, och ingen kan egentligen hindra dem från att lära sig det de vill eller behöver veta. Vi tycker att arbetet i skolan i mycket högre grad borde utgå från, tillvarata och respektera elevernas egna erfarenheter och upplevelser. Vi vill att eleverna ska ges möjlighet att utveckla en subjektiv, emotionell relation till stoffet. Detta förutsätter att ämnes- gränserna suddas ut och att det finns möjlighet till tvärvetenskapliga, tematiska studier. ? ? För att kunna förstå, påverka och förändra samhället behöver eleverna studera utvecklingen ur ett historiskt perspektiv. Vi menar att detta är oerhört betydelsefullt inte minst med tanke på att många elever idag är mer eller mindre historielösa, vilket visat sig förskräckande tydligt när det gäller kunskaper om bl.a. förintelsen. Vi föreslår att den grupp som kommer att få ansvaret för den fortsatta beredningen av de "små" kärnämnenas framtida innehåll och struktur också får i uppdrag att utreda historieämnets ställning i gymnasieskolan. Vi anser att historia bör tas in bland kärnämnena. ? Riksdagen bör ge regeringen till känna ovan anförda principiella ståndpunkter om utveckling av kärnämnesutbudet samt om vikten av att historia tas in bland kärnämnena.
Idrott och hälsa i gymnasieskolan
Omfattningen av kärnämnet Idrott och hälsa är idag olika på de olika nationella programmen. Förslaget innebär att kärnämneskursen i Idrott och hälsa ska omfatta 100 gymnasiepoäng på alla nationella program.
De senaste åren har flera rapporter visat att ungdomars fysiska status försämrats. Bruket av alkohol och nikotin visar tendenser att sprida sig till allt yngre. Det finns också många andra problem som hänger samman med kroppsuppfattningen: anabola steroider hos unga män, anorexia hos unga kvinnor för att nämna ett par exempel. Fritidsidrottandet är en klassfråga och en könsfråga. Allt färre pojkar ur socialgrupp tre har sport eller idrott som fritidsintresse och betydligt färre flickor än pojkar ägnar sig år idrott.
Det blir allt viktigare att skolan ger tillgång till regelbunden fysisk träning såväl som kunskaper om hur kroppen fungerar och medvetenhet om livsstilens betydelse för hälsa och miljö.
Det finns således en rad skäl att utöka omfattningen av kärnämnet Idrott och hälsa. Vi anser dock att riksdagen bör gå ännu längre än regeringen föreslår och göra det obligatoriskt för gymnasieskolorna att anordna ämnet för alla elever, oavsett om de går på ett nationellt eller individuellt program.
Det långsiktiga målet bör enligt Vänsterpartiet vara att eleverna på samtliga program ska ha möjlighet till fysisk träning varje vecka under hela gymnasietiden. Ungdomar som går på det individuella programmet har givetvis lika stort behov av fysisk träning och kunskaper i hälsofrågor som övriga elever. I vilken omfattning idrottsämnet idag förekommer på det individuella programmet bör klarläggas.
Regeringens förslag om utökning av idrottsämnets poängtal på det nationella programmet är ett steg i rätt riktning, men Vänsterpartiet anser att förslaget bör skärpas ytterligare genom att det görs obligatoriskt för gymnasieskolorna att anordna och erbjuda samtliga elever undervisning i Idrott och hälsa. Det skall då gälla även dem som går på individuella program. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Gymnasieskola och arbetsliv i samverkan
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det behöver utvecklas nya samarbetsformer mellan skola och arbetsliv. Vi är övertygade om att alla gymnasieskolans elever, oavsett vilket program de går på, behöver få erfarenheter av och insikter i hur arbetslivet fungerar. Vi välkomnar därför att en arbetsgrupp, där arbetsmarknadens parter ingår, kommer att tillsättas för att utreda hur samarbetet mellan skola och arbetsliv kan utvecklas vidare. Vi menar att arbetslivet i högre utsträckning måste ta ansvar för den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU). Om svårigheterna med att skaffa tillräckligt antal APU-platser med hög kvalitet inte kan lösas tillfredsställande inom en snar framtid, anser Vänsterpartiet att regeringen bör överväga en skyldighetslagstiftning. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utforma direktiv till arbetsgruppen i enlighet med detta.
Lärlingsutbildning
Regeringen föreslår i propositionen en ny lärlingsutbildning som skall införas hösten 2000 i gymnasieskolan. Vänsterpartiet ser positivt på detta och på det faktum att regeringen avser att låta utbildningen ge behörighet till högskolan. Det är viktigt att det finns flera vägar till högskolan, också för dem som inte finner sig helt tillrätta i de vanliga programmen. Den försöksverksamhet som bedrivits sedan hösten 1997 bör därför ges den mer permanenta karaktär som regeringen i propositionen föreslår.
Vänsterpartiet har dock några farhågor rörande den nya lärlings- utbildningen. Det finns en risk att den slår sönder de nationella programmen och att vi istället för det avsedda får en förlängd och försämrad APU för de elever som skolan inte vill eller orkar ta ansvar för. Mot bakgrund av detta menar vi att det är av största vikt att lärlingsutbildningen får de resurser som krävs för att den skall garanteras en hög standard. Det innebär att också denna utbildningsform måste ge den breda och goda generella utbildning som gymnasieskolan i övrigt syftar till. Vi menar också att det finns en uppenbar risk att det läggs för stor och ensidig vikt vid näringslivets kortsiktiga intresse av en viss arbetskraft. Vi vill poängtera vikten av att skolan har det övergripande ansvaret även för den utbildningstid som är förlagd till arbetsplats. Ett konkret uttryck för detta kan exempelvis vara att skolan tillsätter handledare. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Examen på gymnasial nivå
Regeringens förslag innebär att en gymnasieexamen införs för de elever som påbörjar sin utbildning läsåret 2000/2001. Det innebär också att man inför ett fördjupat specialarbete, kallat examensarbete, omfattande en insats motsvarande 4 studieveckor.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen avstyrker förslaget om gymnasie- examen. Vi ser det däremot som positivt att man inför ett fördjupat special- arbete som avslutande arbete för samtliga gymnasieelever.
Vi menar att en gymnasieexamen av det slag som regeringen skisserar riskerar att få en styrande effekt på sättet att arbeta genom att ytterligare förstärka det inslag av konkurrens och betygshets i skolan som vi från Vänsterpartiets sida så ofta pekat på. Vi är övertygade om att ett sådan konkurrens motverkar ambitionerna att nå ett bättre och mer fruktbart arbetsklimat i skolan. Det är svårt att få genomslag för en pedagogik som bygger på samarbete och elevinflytande, om eleverna samtidigt ska tävla med varandra om att kunna visa upp bästa resultat.
Den föreslagna gymnasieexamen har som vi ser det ingen väsentlig uppgift att fylla. Vi vill ha en skola av bra kvalitet för alla och lika möjlighet för alla att nå högskolebehörighet. För detta krävs att eleven ska ha klarat av motsvarande minst 90 procent av de poäng som ingår i ett fullständigt gymnasieprogram. Kraven gäller lika för alla och något ytterligare bevis i form av en examen för att man uppnått det målet behövs enligt vår mening inte.
Förslaget att införa ett större, avslutande specialarbete för samtliga elever vill vi däremot inte motsätta oss. Det är positivt att detta arbete kan anpassas efter de olika programmen och inriktningarna och att det ger eleverna möjlighet att tillämpa sina färdigheter att arbeta probleminriktat, själv- ständigt och analytiskt och samtidigt utnyttja kunskaperna från flera olika ämnesområden. Vi instämmer också i att arbetet åtminstone till en del bör redovisas skriftligt, även av elever med mer praktisk studieinriktning. Att specialarbetet inte föreslås få graderade betyg överensstämmer helt med Vänsterpartiets linje.
Prov och kvalitetssäkring
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning då det gäller statens och kommunernas delade ansvar för att de nationella målen uppnås och att alla barn erbjuds en likvärdig utbildning av god kvalitet. Vårt mål är en "betygsfri" skola. En betygsfri skola fordrar nya former för utvärdering av skolan. I en decentraliserad målstyrd skola måste utvärderingarna ske lokalt och sammanställas nationellt. Nationella prov förutsätter att alla elever lär sig samma saker och riskerar att styra undervisningen med dess innehåll på samma sätt som betygen gör. De måste därför användas sparsamt.
Distansundervisning
Regeringen föreslår i propositionen att en försöksverksamhet med distansutbildning inom gymnasieskolan skall påbörjas. Vänsterpartiet delar uppfattningen att det är positivt att elever i större utsträckning bereds möjlighet att från hemortens gymnasieskola få tillgång till fördjupning och specialisering på distans, liksom möjligheten att lättare ge svenska elever bosatta i utlandet en gymnasieutbildning.
Elevernas ansvar, rättigheter och skyldigheter
I andra dokument har regeringen diskuterat och föreslagit åtgärder som handlar om elevinflytandet i stort och hur detta skall organiseras. Vänsterpartiet har i anslutning till detta lämnat synpunkter och förslag. Det kan konstateras att när det gäller elevernas inflytande - särskilt över den egna undervisningssituationen - återstår mycket att göra. Vi föreslår i likhet med tidigare att ett diskussionsmaterial tas fram för att underlätta och ge struktur åt diskussionen på gymnasieskolorna om synen på kunskap och planering av undervisningen. I arbetet att ta fram ett sådant underlag bör erfarenheter från olika håll kunna tas tillvara. Exempel kan bl.a. hämtas från Norge, där ett liknande material tagits fram. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi koncentrerar oss i övrigt på några synpunkter på de skrivningar och förslag som regeringen har lagt fram i den aktuella propositionen.
Vänsterpartiet stöder förslaget om att stödundervisningen ska utvidgas till att omfatta också den tid som en elev gått miste om till följd av deltagande i skolkonferens och uppdrag som elevskyddsombud. Det betyder enligt vår mening att arbetet i elevernas egna organisationer, elevråd och elevkårer, uppvärderas. Det är viktigt, inte minst mot bakgrund av att många elever - inte minst i gymnasieskolan - upplever att deras inflytande faktiskt minskar med åldern. Vänsterpartiet vill, eftersom regeringen i förslaget diskuterar betydelsen av ett gott arbetsmiljöarbete i skolan, peka på den brist som idag finns i arbetsmiljölagen. Elevskyddsombuden har visserligen närvaro- och yttranderätt på skyddskommittéernas möten, men saknar förslags- och rösträtt. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att ändra bestämmelserna så att även elevskyddsombud får fullständiga rättigheter, inklusive rätten att stoppa farligt arbete. Vi tror att detta också på sikt kommer att leda till att arbetsmiljön i skolan förbättras, vilket gynnar såväl elever som lärare och övrig personal i skolan. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag enligt detta.
Vänsterpartiet ser också positivt på att regeringen nu förespråkar obligatoriska utvecklingssamtal även i gymnasieskolan. Det innebär att det finns en garanterad rätt och möjlighet till direkt kommunikation mellan läraren och eleven om skolarbetet och elevens utveckling.
Beträffande synen på skolk och elevernas deltagande i undervisningen i gymnasieskolan menar Vänsterpartiet att det är nödvändigt att tillämpa samma krav som i grundskolan. Lärande är en kollektiv och social process som förutsätter ett samspel mellan lärare och elever. Det betyder att en elev som är frånvarande stora delar av undervisningstiden inte bara försvårar lärarens möjlighet att rättvist bedöma elevens insatser och elevens egen inlärning, utan också att eleven påverkar inlärningsprocessen för övriga elever i klassen eller gruppen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att de förslag som lämnas i propositionen inte innebär ökade eller minskade utgifter för kommunerna. Vänsterpartiet vill uttrycka sin oro att så inte blir fallet. Vänsterpartiet menar att flera av de föreslagna förändringarna riskerar att öka kostnaderna för kommunerna.
Bland de förändringar som föreslås finns bl.a. förslaget om en utveckling av det individuella programmet. Ambitionen finns att kvaliteten på programmet ska öka. Detta är ett bra förslag som inte får äventyras av brist på resurser. Samma sak gäller förslaget om att undervisningen i gymnasie- skolan ska kunna läggas ut på längre tid än tre år. Förslaget innebär möjlighet att i större utsträckning anpassa undervisningen till eleverna (något som Vänsterpartiet ser positivt på) men den kommunala kostnaden riskerar att öka och därigenom kan förslaget hotas. Vidare kan man befara att möjligheten att med stöd av handledare genomföra ett examensarbete kommer att kräva kommunala resurser. Detta inte minst om ambitionerna att även ha externa handledare ska kunna uppnås.
Vänsterpartiet förutsätter att de föreslagna förändringarna kommer att följas upp vad avser kvalitet. I samband med en kvalitetsuppföljning menar Vänsterpartiet att även utvecklingen av de kommunala kostnaderna noga bör studeras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att besluta att prov för konkurrens- och behörighetskomplettering av betyg skall vara avgiftsfria i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att 5 kap. 4 d § första stycket lag om ändring i skollagen 1985:1100 skall ges följande lydelse: Elever på samtliga nationella program har rätt till minst 2 370 undervisningstimmar om 60 minuter (garanterad undervisningstid),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för ett nytt nationellt program - teknikprogrammet - tillgodose behovet av sådan teknikutbildning som krävs i samband med omställningen av energisystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principiella ståndpunkter om utveckling av kärnämnesutbudet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att historia tas in bland kärnämnena,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsämnets ställning på det individuella programmet och att samtliga elever skall erbjudas undervisning i Idrott och hälsa,
7. att riksdagen begär att regeringen utformar direktiv till den arbetsgrupp som skall utreda hur samarbetet mellan skola och arbetsliv kan utvecklas vidare i enlighet med vad som anförts i motionen beträffande behovet av APU-platser med hög kvalitet och övervägande av behov av skyldighetslagstiftning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans övergripande ansvar för lärlingsutbildningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avstyrka förslaget om gymnasieexamen,
10. att att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av diskussionsmaterial för att underlätta och ge struktur åt diskussionen på gymnasieskolorna om synen på kunskap och planering av undervisningen,
11. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om elevskyddsombudens rättigheter.
Stockholm den 9 oktober 1998
Britt-Marie Danestig (v)
Lennart Gustavsson (v) Kalle Larsson (v) Camilla Sköld (v)