med anledning av skr. 1998/99:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1998
Inledning
Regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska
Unionen under 1998 ger i huvudsak en bra och översiktlig
bild över den snabba utveckling som nu pågår inom EU, där
steg efter steg tas mot ökad överstatlighet. Skrivelsen är i allt
väsentligt bättre än tidigare års redogörelser, bl a är
sammanfattningen över de svenska undantagen mer utförlig
än tidigare. Fortfarande finns dock vissa svagheter i
skrivelsen vilka Miljöpartiet de gröna här vill lyfta fram, för
att regeringen under kommande år må utveckla årsboken
ytterligare.
År 1998 har varit ett mycket händelserikt år inom EU. De starka ström-
ningar som finns inom EU att omvandla unionen till en federation har flyttat
fram positionerna väsentligt. Sverige har ställt sig bakom denna process, bl a
genom att ratificera Schengenkonventionen och Amsterdamfördraget, men
också intagit en avvaktande ställning, genom att lyckligtvis inte deltaga i den
tredje fasen av EMU, som för 11 av EU:s medlemsländer inleddes vid
årsskiftet. Parallellt med fördjupningen av unionen har arbetet med den
geografiska utvidgningen fortskridit. Svårigheterna att sy samman dessa
bägge processer har blivit allt tydligare och blir sannolikt en stor stridsfråga
inom EU under kommande år. En annan betydelsefull händelse under året
var EU-parlamentets beslut att inte ge EU-kommissionen ansvarsfrihet efter
de oegentligheter som uppdagats inom kommissionen. Detta blev startskottet
i den process som ledde till att kommissionen avgick i mars 1999 vilket, i
bästa fall, kan leda till att de krav på ökad öppenhet i EU-systemet som nu
reses från alltfler håll ger resultat.
Kommissionens
arbetsprogram
Att i en årsbok om EU inte referera kommissionens
arbetsprogram för året är en brist som bör åtgärdas i
kommande års skrivelser. Kommissionen är, trots att den
nuvarande kommissionen tvingats avgå, ännu motorn i EU,
med ensamrätt att lägga nya lagförslag. Sveriges prioriterade
frågor behandlas i skrivelsen. Genom att ställa dessa i
kontrast till kommissionens målsättningar skulle det i högre
grad framgå varför Sverige stundtals måste stå tillbaka. I
kommissionens arbetsprogram kan vi, under rubriken "EU i
världen: en ställning och en roll att hävda", exempelvis läsa:
"Det är ett känt faktum att Europa, trots sin ställning som
den främsta handelsmakten och den största internationella
bidragsgivaren i världen, inte har tillräcklig kapacitet till
gemensam handling". Vidare beskriver kommissionen hur
"unionen har avsevärda intressen i världen". Men det är inte
bara kommissionens syn på unionens roll i världen som
avsevärt skiljer sig ifrån Sveriges gängse syn på EU.
Beträffande rent inrikespolitiska angelägenheter står bl a att
läsa att kommissionen kommer att arbeta "för att
medlemsstaterna fortsätter att få till stånd en tillnärmning
och samordning av den ekonomiska politiken". För att få
ökad förståelse för EU:s utveckling är det nödvändigt att
vara tydlig kring vilka politiska diskussioner som förs inom
EU. Här brister tyvärr regeringens skrivelse.
EU:s budget
Regeringens skrivelse behandlar i stort sett avsnittet om
EU:s budget endast ur EU-perspektiv, dvs hur
medlemsstaternas avgift beräknas samt budgetens fördelning
på de olika budgetposterna. Miljöpartiet de gröna menar att
årsboken även borde tillföras ett svenskt perspektiv på EU-
budgeten, dvs hur inbetalningen administreras, vilka skatter
som tillförts för att finansiera medlemsavgiften, men också
vad det kostar Sverige att vara medlem i unionen utifrån
ökade administrativa kostnader, kostnader för
harmoniseringsåtgärder, resekostnader etc.
En hållbar utveckling
Många miljöproblem känner inga nationsgränser. Det är
uppenbart när det gäller försurning, skador på ozonskiktet,
den tilltagande växthuseffekten och vattenföroreningar som
når flera länder. Men det gäller också handel med kemiska
varor och restprodukter, miljöskatter som påverkar handel,
investeringar och lokaliseringar m m. Det är därför
nödvändigt att miljöproblem hanteras på överstatlig nivå,
men aldrig på ett sätt som hindrar enskilda länder att gå före
med skarpare miljölagstiftning. Gemensamma regler och
lagar inom miljöområdet måste alltså vara utformade som
minimiregler, inte som harmoniseringsregler.
Avgörande för att lyckas med miljöfrågorna är också att de ekonomiska
villkoren för miljöanpassning blir bättre och att miljöstörande verksamhet får
betala sina miljökostnader fullt ut. För att detta ska bli möjligt måste miljö-
skatterna generellt höjas och för att stoppa den pågående miljödumpningen,
genom alltför låg miljöbeskattning i vissa länder, måste rimliga miniminivåer
för miljöskatter införas inom EU.
Årsboken slår fast att "principen om att hållbar utveckling skall genomsyra
alla EU:s politikområden har lagts fast och börjat omsättas i praktiska
strategier." Miljöpartiet de Gröna anser att detta är en mycket vilseledande
beskrivning av utvecklingen under året! Miljöhänsyn genomsyrar långt ifrån
alla politikområden inom EU, tvärtom gäller som tidigare att den inre
marknadens funktioner alltid prioriteras före miljö- och hälsoskydd.
Exempelvis har EU-kommissionen under året beslutat att Sveriges inte får
behålla förbudet mot vissa azofärgämnen och mot cyklamat, just med
hänvisning till att förbudet utgör ett handelshinder. Kommissionen har också
undanlåtit att presentera möjligheter att ta hänsyn till miljöaspekter vid
offentlig upphandling. Exempel på direkta bakslag är direktivet om
utsläppande av biocidprodukter på marknaden, direktivet om gemensamma
regler för naturgas och EU-kommissionens beslut att inte medge Österrike
och Luxemburg undantag mot genmanipulerad majs. Att Sverige i frågan om
genmanipulerad majs inte givit Österrike och Luxemburg stöd är beklagligt,
både sett till sakfrågan och i det perspektivet att när Sverige inte törs stå
upp
för försiktighetsprincipen till förmån för andra länder inte heller kan vänta
stöd i de frågor där Sverige hamnat på kollisionskurs med EU, exempelvis
beslutet att Sverige inte får hindra avel med belgisk blå.
Kommerskollegium ansvarar för att se till att hinder för den inre markna-
den undanröjes. Tyvärr har detta medfört att för lite vikt i vissa fall läggs på
miljöaspekter, vilket exempelvis varit fallet när Sverige inlämnade en
negativ kommentar till det danska förslaget att förbjuda användning av växt-
skyddsmedel på privata arealer som inte utnyttjas yrkesmässigt.
Den försenade stängningen av Barsebäck behandlas inte tillräckligt
utförligt i skrivelsen. Grunderna till Sydkrafts klagomål till kommissionen
borde ha redovisats, liksom även kommissionens agerande i frågan och en
redogörelse över vilka problem kärnkraftsavvecklingen möter om kommis-
sionen ger Sydkraft rätt.
Svenska övergångsregler
från
medlemskapsförhandlingar
na
Att en redogörelse för den fortsatta behandlingen av svenska
övergångsregler från medlemskapsförhandlingarna fått ett
eget kapitel i årsboken är bra. Miljöpartiet de gröna anser
dock att denna redogörelse fortsättningsvis måste göras mer
utförlig så att samtliga undantag som ännu är aktuella eller
varit uppe för diskussion under året berörs. Nu saknas
exempelvis redogörelse kring Sveriges femåriga undantag att
bibehålla lagstiftningen rörande fritidsbostäder och Sveriges
övergångsbestämmelser gällande
mervärdesskattereduktioner/-befrielse på olja.
Dialogen med medborgarna
och företagen
Årsboken behandlar kortfattat kommissionens
informationssatsningar. Hur mycket pengar som avsatts för
information inom Sverige och vilka grupper och
organisationer som fått ta del av EU-medel för
informationskampanjer framgår dock inte, vilket är en brist i
sammanhanget.
Straffrättsligt samarbete,
polisiärt samarbete och
tullsamarbete
Beträffande samarbetet inom den sk tredje pelaren är
regeringsskrivelsen i stora stycken väl naiv. I positiva
ordalag beskrivs hur Europol i framtiden kommer att öka
möjligheterna att komma åt organiserad brottslighet, men de
negativa konsekvenser Europols konstruktion kan medföra
och de ökade svårigheter för flyktingar att få asyl sopas helt
under mattan.
Under våren 1998 ratificerade riksdagen Schengenkonventionen och
Amsterdamfördraget. Genom Amsterdamfördraget förbinder sig Sverige att
öppna sina gränser mot övriga länder som deltar i det sk Schengen-
samarbetet. För att passera dessa gränser ska ingen behöva visa pass eller
genomgå gränskontroll. Men för att detta inte samtidigt ska ge ökat spelrum
för droghandel, illegal invandring eller gränsöverskridande brottslighet ska
bortfallet av de inre gränskontrollerna "kompenseras" med förstärkt kontroll
vid Schengenländernas yttre gränser. Dessa gränser ska bara kunna passeras
vid auktoriserade gränsstationer vid fasta öppettider. Vid både in- och utresa
ska alla personers identitet fastställas. Alla länder är också skyldiga att
införa
påföljder för personer som passerar de yttre gränserna utanför gränsöver-
gångsställena och de fastställda öppettiderna.
För personer som inte är medborgare i något EU-land är kraven mycket
höga. Rätten till inresa, arbete och vistelse ska kontrolleras och utlänningen
kan även krävas på dokument som visar ändamålet med besöket och bevis
för att han eller hon har tillräckligt med pengar för vistelsen och hemresan.
Personen får inte heller vara rapporterad som "icke önskvärd". Uppfylls ej
samtliga villkor måste personen i princip vägras inresa.
Målsättningen är att inget land ska "dra till sig" flyktingar, men risken är
uppenbar att resultatet blir att många asylsökande kommer att få svårt att
finna en fristad i EU. Att klimatet hårdnat för asylsökande i Sverige är
uppenbart, under de nio första månaderna 1998 begärde Sverige att andra
medlemsstater skulle ta ansvaret för asylsökande i 1 500 ärenden, vilket
utgör ca 15 % av det totala antalet asylsökande under perioden.
Om en tredjelandsmedborgare reser till annat land inom Schengenområdet
än det ursprungliga inreselandet, ska han eller hon anmäla sig hos behörig
myndighet, antingen vid själva inresan eller senast tre arbetsdagar därefter.
Schengenkonventionen innehåller också bestämmelser om s k hotellkontroll.
Det innebär att hotellinnehavare, pensionatsinnehavare och innehavare av
campingplats ska se till att utländska gäster fyller i registreringskort samt
styrker sin identitet. Även medborgare i andra Schengenstater räknas här som
utlänningar.
Schengenländerna är fria att kräva att var och en när som helst kan bevisa
att hon är medborgare i ett EU-land. I praktiken gäller därmed inte någon
frihet att resa utan pass, även om inget pass behöver visas vid gränsen kan
det komma att behövas senare!
Eftersom ingen kontroll får ske vid gränserna mellan medlemsländerna har
man ansett att andra metoder måste användas för att "hålla koll på
medborgarna". Övervakning av en person utan dennes vetskap är tillåten,
bl a om den "allmänna uppfattningen" om personen "leder till misstanke" att
han eller hon "kommer att begå" brott, dvs en så luddig formulering att i
princip vem som helst kan övervakas hemligt.
En flora av dataregister finns för att snabbt kunna få information om olika
personer, Schengens informationssystem (SIS) ska användas vid bland annat
gränskontroller och polisutredningar samt vid utfärdande av visum och
uppehållstillstånd. Men SIS har inte ansetts vara tillräckligt, utan samtidigt
har man tagit fram en hemlig handbok, den s k Sirenemanualen. Vissa delar
av manualen har läckt ut och visar bland annat att registrering och utväxling
av personuppgifter ska ske för att avvärja hot mot "allmän ordning och
säkerhet" och att polismyndigheterna ska samordna resultatet av ett
systematiskt samarbete mellan ländernas underrättelsetjänster. Europols
databaserade informationssystem går ännu längre med registering av ras eller
etniskt ursprung, religiös tro, hälsotillstånd, politisk åsikt och sexuella
mönster.
Medlemsstaterna är skyldiga att förse Europols olika register med upp-
gifter, dels genom att vissa uppgifter överlämnas utan särskild begäran, dels
också genom att uppgifter skall lämnas på begäran av Europol. De anställda i
Europol ska enligt konventionen ha rätt att åtnjuta immunitet och privilegier i
sin tjänsteutövning, dvs anställda inom Europol kan inte ställas inför rätta.
Eftersom inte heller någon parlamentarisk kontroll finns över Europol har
Europol en mycket säregen ställning inom EU, en stat i staten.
Det österrikiska ordförandeskapet lanserade ett strategidokument om
migrations- och asylpolitiken. Dokumentet var mycket långtgående och
genomsyrades av en negativ flyktingsyn. Lyckligtvis framfördes stark kritik
mot dokumentet i ministerrådet och det ledde inte till några beslut, även om
diskussioner fortfarande förs om exempelvis återtagandeavtal mellan EU och
tredje land. En årsbok bör dock inte enbart ta fasta på faktiska beslut, utan
också redovisa viktiga politiska strömningar och övergripande frågor som
varit uppe för diskussion, då detta skulle ge en mer rättvisande bild av
utvecklingen inom unionen.
EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik
Beträffande EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP) görs den märkliga slutsatsen i skrivelsen att denna
är "mellanstatlig till sin karaktär" och att "i princip fattas
samtliga beslut med enhällighet". I och med att
Amsterdamfördraget träder i kraft är detta långt ifrån
sanningsenligt. En talesman för EU i frågor som rör den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska utses,
vilken också kommer ha ett "utrikesdepartement" på EU-
nivå till sitt förfogande. De enda frågor där vetorätten helt
och fullt ligger kvar är frågor som rör militära operationer.
Sveriges möjligheter att agera i FN och att samarbeta med
tredje världens länder för en rättvisare världsordning har
allvarligt inskränkts genom vårt EU-medlemskap. I
skrivelsen poängteras att "Sverige fortsätter sin traditionellt
mycket aktiva roll i FN-sammanhang genom att verka
nationellt". Miljöpartiet delar inte den analysen.
Miljöpartiet motsätter sig varje strävan som leder till en militarisering av
EU, då detta på ett allvarligt sätt är ett hot mot freden. Vi anser att Sveriges
militära alliansfrihet måste göras trovärdig genom att Sverige avsäger sig
observatörskapet i EU:s militära samarbete, VEU.
Den gemensamma
handelspolitiken
Genom medlemskapet i EU har vi i Sverige fått erfara att
murarna mot resten av världen har vuxit. Handelshinder har
införts riktade mot bland annat de asiatiska länderna.
Miljöpartiet de gröna vill gå motsatt väg, mot större
öppenhet, större generositet och en mer rättvis global handel
med miljömässigt och socialt ansvar. Miljöpartiet kräver
därför att EU och dess medlemsstater ska arbeta för att införa
miljömässiga och sociala skyddsklausuler i alla
internationella handelsavtal. Vi vill utveckla en rättvisare
ekonomisk världsordning där varje land har förmågan att
försörja alla medborgare på ett betryggande sätt. Dumpning
av jordbruksöverskott från EU på världsmarknaden är ett
exempel på hur dagens system istället bidrar till att försvåra
för fattiga länder att ta sig upp ur fattigdomsfällan. EU har
idag blivit en huvudaktör när det gäller internationella
handelsavtal. Så länge vi är medlemmar i EU måste vi därför
ställa krav på att EU ska driva en solidarisk politik som inte
suger ut omvärlden eller på annat sätt bidrar till orättvisor,
förtryck och miljöproblem.
Regeringen konstaterar i skrivelsen att Sverige inom EU arbetar med att
påverka handelspolitiken i frihandelsvänlig riktning och att det finns
områden inom handelspolitiken där unionen är mindre frihandelsvänlig än
vad Sverige skulle önska. Trots detta slår skrivelsen fast att genom
medlemskapet har "Sveriges möjligheter att påverka den internationella
utvecklingen ökat". Miljöpartiet de gröna delar inte den slutsatsen.
EU:s handelspolitik bygger på ett ekonomiskt resonemang som inte tar
hänsyn till ekologiska och sociala realiteter. Som medlem i EU tvingas
Sverige in i denna fålla. Det är ett faktum att ökad världshandel leder till
ökade transporter, vilket leder till ökade utsläpp av växthusgaser som driver
på klimatförändringar som leder till ökade miljöproblem. En högre grad av
närproduktion är därför nödvändig för att kunna skapa ett ekologiskt hållbart
samhälle. Samtidigt som konsumtionen är på väg att spränga de ekologiska
ramarna ökar klyftorna i världen, de rikaste 20 procenten av världens
befolkning står för hela 86 procent av den privata konsumtionen i världen.
Under hösten 1998 har EU inlett arbetet med att utforma en strategi inför
de stundande WTO-förhandlingarna. Miljöpartiet menar att Sverige i detta
arbete måste anta en mycket aktiv roll och bl a driva följande:
? Frihandel måste kompletteras med såväl miljöklausuler som sociala
klausuler.
?
? Varje land måste ges generell rätt att gå före genom att ställa höga miljö-
krav på produkter vad gäller såväl innehåll som produktionsmetoder.
?
? Varje land ska ges rätten att ställa krav på import, och import som
producerats på ett miljövidrigt sätt eller med metoder som är oacceptabla
från social synpunkt ska stoppas.
?
? Offentlig upphandling ska kunna göras utifrån såväl miljö- och hälso-
kriterier samt transportkriterier som utifrån viljan att stötta ett lokalt
näringsliv.
?
? Offentlig upphandling ska också kunna göras utifrån krav på företag då
det gäller diskriminering etc.
?
Miljöpartiet anser att regeringens skrivelse borde ha
redovisat både de goda och de dåliga effekter ekonomins
globalisering medfört. Det är en viktig uppgift att finna en
balans där den goda sidan, att kontakter och utbyte mellan
folk och länder ökar, kan utvecklas, samtidigt som man
bekämpar de dåliga sidorna, att handeln sällan sker på lika
villkor och att den kan hindra både social utveckling och en
bra miljöpolitik.
Transeuropeiska nät för
transporter
Kommissionen fattade i juli 1998 beslut om fördelning av
ekonomiskt stöd till transeuropeiska nät för transporter. 470
miljoner ecu är avsatta i budgeten. Av dessa har 27 miljoner
ecu avsatts till svenska projekt som t ex byggande av
svenska landanslutningar till Östersundsbron. Den rättsliga
grunden för dessa ekonomiska stöd har inget övergripande
miljökrav som kriterium, vilket gör att medel mycket väl kan
ges till direkt miljödåliga projekt. Kommande årsrapporter
bör därför inte enbart redovisa vilka projekt som fått medel,
utan också på vilka grunder.
Förenklad lagstiftning på
den inre markanden
Under hösten 1998 startade SLIM IV, dvs arbetet med att
förenkla lagstiftningen på den inre marknaden. Statskontoret
har i en rapport lagt fram förslag om hur Sverige aktivt bör
påverka EU:s regelförbättring. I rapporten framgår också att
EU-relaterade föreskriftsarbeten utgör en mycket hög andel
av myndigheternas grundförfattningar. Exempelvis har 90 %
av Kemikalieinspektionens grundförordningar, utfärdade
under 1993-1997, sin utgångsperiod i EU-direktiv.
Motsvarande andel för Livsmedelsverket är drygt 80 %.
Detta visar med tydlighet hur stor påverkan EU har över
Sverige. Miljöpartiet de gröna menar att det inte bara är av
vikt att förenkla lagstiftningen, utan att lagstiftningen också
måste anpassas så att beslut fattas på rätt nivå.
Revisionsrättens slutsatser
I skrivelsen behandlas revisionsrättens roll i EU. Den kritik
mot EU-kommissionen som framkom i revisionsrättens
granskning av budgetåret 1996 nämns dock endast
sporadiskt. Detta är en uppenbar svaghet och Miljöpartiet
menar att i kommande årsberättelse måste en utförlig
sammanfattning av revisionsrättens slutsatser bifogas.
Beträffande det mycket omdiskuterade programmet för
yrkesutbildningar, Leonardo da Vinci, är årsboken ensidigt
positiv trots de uppgifter om oegentligheter som uppdagats
under året. Miljöpartiet ser ingen anledning att tona ned de
omfattande svindlerierna inom EU, tvärtom bör de i
möjligaste mån lyftas fram i ljuset.
Öppenhet och insyn
Amsterdamfördraget öppnar för införandet av en rättsakt
som reglerar allmänhetens rätt till tillgång till EU-
parlamentets, ministerrådets och kommissionens handlingar.
Rättsakten skall antas inom två år efter det att
Amsterdamfördraget träder i kraft. För att klara denna
tidsfrist är det nödvändigt att snarast dra upp riktlinjer för
hur handlingsoffentligheten skall utformas. Regeringen har
överlämnat en PM i frågan till kommissionen. Miljöpartiet
de gröna anser att regeringen också skall lägga en
proposition i frågan till riksdagen. Sverige har viktiga
erfarenheter och bör därför agera kraftfullt för att utforma
EU:s offentlighetsprincip. För ett så bra resultat som möjligt
är det därför angeläget att regeringen inhämtar synpunkter
från riksdagspartierna, för att sedan kunna lägga ett förslag
som kan drivas i enad front, både av regeringen i
ministerrådet, och av de svenska representanterna i EU-
parlamentet. Under 1998 har tyvärr tvärtom flera förslag i
riktning mot ett öppnare EU motarbetats av vissa svenska
representanter i EU-parlamentet. Således har ett förslag att
ministerrådets sammanträden ska vara offentliga, när
medlemmarna uppträder som lagstiftare, röstats ned av bl a
de svenska Socialdemokraterna och bland dem som röstade
mot ett förslag om meddelarskydd fanns de svenska
representanterna för Moderaterna och Folkpartiet.
Överträdelseärenden
Årsberättelsen redovisar att kommissionen under 1998 i 73
ärenden klagat över hur Sverige inte uppfyllt sina
skyldigheter enligt EG-fördraget. Redovisningen av dessa
ärenden är dock alltför knapphändig. I kommande
årsrapporter bör utfallet av kommissionens klagan samt
Sveriges ståndpunkt tydligt redovisas, i vart fall i de ärenden
där någon form av medvetet agerande funnits bakom att
Sverige inte fullt ut tillämpat EG:s direktiv.
Svenska språket i EU
I skrivelsen framgår att det tolkas till och från svenska endast
vid 25 % av alla möten som äger rum inom ramen för rådets
verksamhet. Vid möten i kommissionen förekommer det
ännu mera sällan tolkning till och från svenska. Enligt EG:s
fördrag skall svenska språket vara likvärdigt med de stora
EU-språken (vilka har nära nog 100-procentig tolkservice). I
EU-parlamentet kommer svenska översättningar av de
ärenden som skall behandlas ofta väldigt sent och stundtals
inte alls. I skrivelsen framgår att regeringens avsikt är att
inför det svenska ordförandeskapet utvärdera om åtgärder
behöver vidtas för att stärka det svenska språkets ställning
inom EU. Miljöpartiets ståndpunkt är att det redan är
uppenbart att åtgärder måste vidtagas redan nu och att
regeringen följaktligen måste agera i frågan.
Direktiv antagna av rådet
Bilaga 1 redovisar översiktligt viktigare förordningar,
direktiv och beslut antagna av rådet under 1998. Miljöpartiet
anser att denna lista fortsättningsvis bör vara komplett så att
samtliga antagna direktiv redovisas. Vidare bör det i bilagan
framgå vilka medlemsländer som röstat emot, eller lagt ner
sin röst, vid varje enskilt beslut. Nu framgår det inte ens när
Sverige röstat emot! I aktuella fall bör även en redovisning
göras om varför den svenska ståndpunkten skilt sig ifrån
rådets majoritetsbeslut.
Förberedelser för Sveriges
ordförandeskap i EU
Under det första halvåret 2001 innehar Sverige
ordförandeskapet i EU. Miljöpartiet har tidigare motionerat
om att riksdagspartierna bör ges utrymme att på ett aktivt sätt
deltaga i förberedelsearbetet kring vilka frågor Sverige bör
lyfta fram under ordförandeskapet. Regeringens skrivelse
redovisar hur förberedelsearbetet påbörjats inom
Regeringskansliet. De praktiska frågorna kring
mötesverksamhet etc tycks vara väl organiserade, men ännu
har regeringen inte inneslutit riksdagen i det politiska
förberedelsearbetet. Miljöpartiet de gröna vill därför åter
aktualisera frågan om att en parlamentariskt sammansatt
kommitté ges i uppdrag att delta i förberedelsearbetet kring
vilka politiska frågor Sverige skall prioritera under
ordförandeskapet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande årsberättelser mer utförligt måste referera
kommissionens arbetsprogram för året,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
vilka skatter som tillförts för att finansiera medlemsavgiften, hur
medlemsavgiften administreras och vad det totalt kostar Sverige att vara
medlem i unionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande årsberättelser mer utförligt måste redogöra för de
svenska undantagen så att samtliga undantag som ännu är aktuella eller varit
uppe till diskussion under året berörs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
kommissionens informationssatsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska krav vid EU:s arbete inför WTO-förhandlingarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
vilka grunder som legat bakom beslut om de svenska projekt som erhållit
stöd för transeuropeiska nät för transporter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande årsberättelser mer utförligt måste redogöra för
revisionsrättens slutsatser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur
EU:s offentlighetsprincip bör utformas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i kommande årsberättelser redovisa överträdelseärenden på
sådant sätt att utfallet av kommissionens klagan samt Sveriges ståndpunkt
tydligt framgår,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall vidta åtgärder för att stärka det svenska
språkets ställning i EU,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i kommande årsberättelser redovisa samtliga direktiv varom
beslut fattats, samt vilka länder som röstat emot, eller lagt ned sin röst, vid
varje enskilt beslut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att
förbereda vilka politiska frågor Sverige skall prioritera under
ordförandeskapet.
Stockholm den 24 mars 1999
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Barbro Johansson (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)