Det finns anledning att känna oro inför utvecklingen i Kambodja.
Militarismen och våldsmentaliteten visar inga tecken att avta, tvärtom.
Sedan juli 1997, då CPP-ledaren, andre premiärministern Hun Sen
avsatte sin rival förste premiärministern Funcinpecs partiledare prins
Ranariddh i en kupp, har minst hundra mord begåtts.
Ekonomin har stagnerat sedan kuppen i juli 1997 som inträffade samtidigt
med finanskrisens utbrott i Thailand. Den kambodjanska valutan har rasat,
matpriserna stigit och levnadsförhållandena försämrats för flertalet.
Förväntade utländska investeringar och turister har uteblivit. Bistånds-
beroendet har ökat.
Valet till nationalförsamlingen hölls den 26 juli med mycket högt valdel-
tagande. Det övervakades av två kambodjanska organisationer, de politiska
partierna och utländska observatörer, däribland svenska, som ingick i den
internationella observatörsgruppen (JIOG). Deras bedömning, att valet
genomfördes med ett resultat som på ett trovärdigt sätt representerade det
kambodjanska folkets vilja, är inte oomstridd. Kritiken kommer bl a från de
kambodjanska övervakningsorganisationerna, trots att dessa måste uppträda
mycket försiktigt. De utländska valobservatörerna begränsade sin verk-
samhet till själva röstningen och rösträkningen. De granskade inte om
valkampanjen bedrivits på lika villkor. Oppositionsledare som tvingats fly
kunde återvända först till valkampanjen, de fick endast litet utrymme i TV
och på flera platser tvingades de stänga sina kontor och ta ner skyltarna.
Dessutom kan metoden för mandatfördelningen ifrågasättas. Trots att CPP
endast fick 41,41 % av rösterna besatte de 64 av de 122 platserna i national-
församlingen. Med samma metod som användes i det FN-organiserade valet
1993 skulle de endast fått 56 mandat och oppositionen skulle segrat. Detta är
illavarslande för lagstiftnings- och regeringsarbetet under de kommande fem
åren.
1 Våldets byråkrati
2
Många brott begås av militärer. Brottslingar skyddas av polisen.
Rättsapparaten är korrumperad och domare arbetar ofta under hot. De
fattiga är praktiskt taget rättslösa. Denna våldets byråkrati styrs av
guvernörerna, de militära befälhavarna och polischeferna i provinserna
av vilka flertalet fick sina positioner under det tidigare kommuniststyret.
Poliser och andra makthavare som gör sig skyldiga till brott går
ostraffade då ingen statstjänsteman enligt artikel 51 i
statstjänstemannalagen får arresteras och ställas inför rätta för något brott
med mindre än att regeringen ger sitt samtycke.
De svåra våldsbrotten möjliggörs av den stora mängd skjutvapen som
cirkulerar i landet efter många års krig. Ofta får svartsjukedramer och
penningtvister därför ett tragiskt slut. Militariseringen gäller även politiken.
Under ett par års tid byggde de båda premiärministrarna upp livvakter med
tung beväpning som stridsvagnar, raketvapen och helikoptrar och började en
kapprustning som kulminerade i Hun Sens kupp.
För att få ett slut på våldet och skapa rättstrygghet måste krigsmakten
skäras ner och de demobiliserade soldaterna utbildas för civilt arbete, mesta
möjliga av skjutvapnen samlas in och förstöras, artikel 51 i statstjänste-
mannalagen avskaffas och politikernas privatarméer upplösas.
3 Blockerad utveckling
4
Med ett icke-fungerande rättsväsen, en genomkorrumperad förvaltning
och en penningslukande krigsmakt är utveckling inte möjlig. Den
styrande eliten satsar resurser på huvudstaden Pnom Penh och
missgynnar det fattiga folkflertalet.
Kambodja är ett mycket fattigt land med utbredd undernäring, låg andel
barn i skolorna och en växande aidsepidemi. Skogen exploateras genom
illegal avverkning och utsmuggling via Thailand, Laos och Vietnam under
beskydd av de lokala militära cheferna. Det betyder att statskassan går miste
om stora intäkter.
Uppenbart är att varken regering, nationalförsamling eller domstolar gjort
några allvarliga försök att få bukt med korruptionen. För de utländska
biståndsgivarna måste det bli en central fråga att statens pengar hanteras på
ett ansvarsfullt sätt. Därför borde Sverige ta initiativ för att utveckla den
statliga revisionen och att villkora biståndet.
För att få igång utvecklingen måste det internationella biståndet inriktas på
- att stärka kvinnornas politiska, ekonomiska och sociala ställning så att
de kan bli den utvecklingskraft som landet så väl behöver
-
- att ge småbönderna möjlighet att återställa jordbruket som landets
basnäring, vilket är förutsättningen för ekonomisk utveckling
-
- att utveckla den statliga revisionen och understödja dem som - ofta
med stora personliga risker - för kampen mot korruptionen.
-
5 De kommande lokalvalen
6
Det har skapats ett starkt engagemang bland befolkningen och hopp om
ökad rättvisa. Därmed uppstår möjligheter för civilsamhället att
utvecklas. Detta måste få kraftfullt stöd från det internationella
samfundet inte minst inför det kommande valet av byråd eller bychefer.
Övervakning av valprocessen måste inledas snarast möjligt och i
samarbete med kambodjanska organisationer med god kännedom om och
inblick i vad som sker på lokal nivå. Dessa organisationer måste få
tillräckliga resurser.
7 De mänskliga rättigheterna
8
FN har påtagit sig ett ansvar för att förbättra efterlevnaden av de
mänskliga rättigheterna. Dess MR-kontor i Pnom Penh har gjort stora
insatser för att bevaka och påtala MR-brott. Kontoret utsätts ständigt för
anklagelser och hot om stängning framförallt från Hun Sen. Denne har
också attackerat FN:s specielle MR-representant och krävt att han skall
bytas ut.
De kambodjanska organisationernas självständighet hotas av ett lagförslag
som skulle ställa dem under regeringens kontroll. De skulle inte få ta emot
bidrag från utländska organisationer vilket skulle slå hårt mot MR-
organisationerna vilka är av central betydelse för att öka medborgarnas
samhällsengagemang, uppdaga MR-brott och korruption, värna om natur-
resurserna och utveckla civilsamhället.
Om respekten för de mänskliga rättigheterna ska kunna förbättras måste
- FN:s MR-kontor och specielle MR-representant få nödvändiga
ekonomiska och personella resurser och garantier för fortsatt
verksamhet
-
- FN:s årliga MR-konferenser övervaka utvecklingen
-
- de kambodjanska MR-organisationernas självständighet försvaras
-
9 Rättegång mot folkmördarna
10
I Kambodja begicks ett av världshistoriens värsta folkmord under Pol
Pot-styret 1975-79 som tros ha kostat två miljoner människor livet.
Praktiskt taget varje kambodjansk familj plågas av minnen av detta.
Förövarna har hittills gått fria. Ett stort antal militärer som gått över till
regeringssidan har fått amnesti och nya positioner i regeringsarmén.
Bland dem finns sannolikt åtskilliga som deltagit i folkmordet. Det är en
angelägenhet för världssamfundet att hålla en rättegång och fastställa
ansvaret för folkmordet.
11 Ett internationellt ansvar
12
Det internationella samfundet tog på sig ett ansvar genom fredsavtalet
1991 och FN-insatsen. Sverige ställdes visserligen utanför
förhandlingarna som ledde till fredsavtalet men vi har ett moraliskt
ansvar både genom vårt tidigare engagemang och genom det bistånd vi
ger.
Den viktigaste kvarstående resultatet av FN-insatsen är att det väckte
förväntningar på ett demokratiskt styre och en vilja att kämpa för demokrati.
Det visade det höga valdeltagandet i förra valet.
Omvärlden måste vara mer aktiv. När en regering finansierar halva
statsbudgeten med utländskt bistånd, måste givarna noga granska hur
biståndet används. Sverige måste se till att det sker på ett sätt som
överensstämmer med de svenska biståndsmålen.
Det är viktigt att det internationella engagemanget inte avtar när tiden går
och det inträffar bakslag. Efter mer än tjugo års krig och terror kommer det
att ta tid till dess Kambodja kan bli en utvecklingsstat och ett rättssamhälle.
Djupa sår måste läkas efter Pol Pot-tiden och svåra konflikter måste lösas
mellan dem som bekrigade varandra under 80-talet.
13 Hemställan
13 Hemställan
14
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minska våldet och öka rättstryggheten i Kambodja,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en större andel av biståndet till Kambodja skall inriktas på
kvinnor och landsbygdsutveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt initiativ för att utveckla den statliga revisionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övervakning av de lokala valen i Kambodja,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till FN:s MR-kontor och den specielle MR-representanten i
Kambodja,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övervakningen av utvecklingen i Kambodja på FN:s årliga MR-
konferenser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvar av de kambodjanska MR-organisationernas
självständighet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en rättegång mot de ansvariga för folkmordet i Kambodja,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkor för biståndet och granskning av om detta används i
enlighet med de svenska biståndsmålen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Marianne Andersson (c)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Ingrid Näslund (kd)
Barbro Johansson (mp)