FN-sanktioner, Saddam
Hussein och det irakiska
folket
FN har beslutat om en handelsblockad gentemot Irak för att
framtvinga eftergifter från den irakiska ledningen, avseende
vapeninspektionen och avveckling av massförstörelsevapen.
Detta är en i grunden viktig och riktig åtgärd. Utan tvekan
krävs en politik som innebär kraftiga sanktionsredskap för att
tvinga Saddam Hussein till eftergifter. Tyvärr visar den
irakiska ledningen lika stort förakt för sin egen befolkning
som mot världssamfundet och sina grannar. I Amnesty
Internationals årsrapport 1997 riktar organisationen hård
kritik mot Irak. Regimen i Bagdad anklagas för tortyr,
misshandel och avrättningar av tusentals människor utan
rättegång. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna
fortsätter. Till kränkningarna hör godtyckliga gripanden.
Människor som misstänks för att vara politiska motståndare
placeras i isoleringsceller eller avrättas. Delar av de
sanktioner som Irak nu är utsatta för drabbar ensidigt den
vanlige irakiern - knappast Saddam Hussein och hans regim.
Man kan konstatera att när det gäller livsmedelssanktionerna och medicin-
sanktionerna har FN:s politik framför allt medfört att de fattiga, de sjuka och
barnen fått betala ett alldeles för högt pris. Vi kan idag se hur svält och
undernäring blivit allt vanligare och hur människor lider av sjukdomar som
med normal medicinering inte skulle vara något problem.
Över sju års sanktioner mot Irak har medfört omfattande försämringar
inom alla samhällssektorer. Hälso- och sjukvård, vatten- och sanitetssystem,
energiförsörjning och annan infrastruktur, som tidigare var bland de
modernaste i området, har till stor del utarmats. Även om tillgängligheten på
livsmedel ökat efter de s.k. Olja för Mat- överenskommelserna med FN har
den långvariga bristen på näringsriktig mat och det dåliga allmänna hälso-
läget fått förödande konsekvenser för en hel generation irakier.
Massarbetslöshet - uppskattningsvis 80 % av befolkningen är arbetslös - i
kombination med skenande inflation, har gjort att miljoner irakiska föräldrar
inte kan ge sina barn ett människovärdigt liv.
Det avtal som FN:s generalsekreterare Kofi Annan förhandlade fram med
Saddam Hussein undanröjde ett akut krigshot, vilket världen har anledning
att vara tacksam över. Men även om krigshandlingar nu inte hotar, så har,
enligt det svenska Röda korset, ingenting förändrats för det hårt prövade
irakiska folket. Det irakiska folket lider. Det har drabbats dubbelt, både av en
grym diktator och världssamfundets sanktioner. De sanktioner mot Irak som
trädde i kraft för sju år sedan har drabbat landets invånare hårt. Enligt
svenska Röda korset och norska Rädda Barnen har över 600 000 barn dött av
svält och följdsjukdomar på grund av sanktionerna. Enligt en FN-rapport är
över 800 000 barn kroniskt undernärda. Enligt den norska organisationen
Rädda Barnen har över 1,5 miljoner dött som en följd av sanktionerna.
Vid varje blockad av en regim är det viktigt att det folkliga stödet är starkt
och att kritiken av den egna regimen på grund av åtgärderna leder fram till en
folklig protest mot rådande missförhållanden. I Irak finns en folklig opinion
mot FN och världssamfundet, en opinion som skapar ett stöd för Saddam
Hussein. Detta kan inte vara syftet med sanktionerna.
Syftet med att omvärlden reagerar mot den irakiska regimen måste istället
vara att stödet för diktatorn minskar så att förutsättningarna för en verklig
demokratisering stärks. Det är därför nödvändigt att i vår strävan att
uppmuntra oppositionen mot Saddam Husseins blodbesudlade regim finna
andra former än en blockad som slår hårt mot de fattigaste. För att påskynda
processen i Irak och för att få ett folkligt stöd mot Saddam Husseins regim
och för att skydda de fattigaste i Irak bör regeringen verka för ett upphävande
av livsmedels- och medicinsanktionerna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i FN:s säkerhetsråd verkar för att livsmedels- och
medicinsanktionerna mot Irak upphävs.