Den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i
Turkiet har behandlats i riksdagen under en lång följd av år.
I internationella fora som Europarådet, OSSE, FN och EU
uppmärksammas mänskliga rättigheterssituationen i Turkiet
genom initiativ från olika länder däribland Sverige.
Turkiet har ratificerat såväl FN:s konvention mot tortyr som Europa-
konventionen mot tortyr och den Europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Den turkiska
koalitionsregeringen, som tillträdde 1991, lovade vid sitt tillträde att värna
respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna i landet och demokratisera
det turkiska samhället. I samband med att Europeiska unionen hösten 1995
skapade tullunionen mellan EU och Turkiet ställde den dåvarande turkiska
premiärministern Tansu Ciller ut löften om demokratisering och förbättrad
respekt för mänskliga rättigheter. Dessa löften har upprepats av den cirka ett
år gamla Yilmasregimen. Situationen för de mänskliga rättigheterna har inte
förbättrats på något påtagligt sätt. Rapporter från människorättsorganisa-
tioner som Amnesty International, Human Rights Foundation of Turkey och
Helsinki Watch visar att många av de löften som utställts i olika samman-
hang inte har hållits. Vissa lagändringar som gjorts förkortar häktningstiden
och ökar möjligheten för en gripen att få advokathjälp. Det återstår nu att se
om dessa lagändringar också tillämpas. Ibland tänds ett hopp att MR-situa-
tionen i detta land ska vändas till det bättre men ofta kommer också
bakslagen.
Åtal mot författare, journalister, människorättsaktivister fortsätter och får
ibland karaktären av rena trakasserier. Organisationsfriheten undertrycks.
Oförklarliga försvinnanden fortsätter. Fyra kurdiska parlamentariker sitter
fortfarande i fängelse och avtjänar sedan 1994 ett fängelsestraff på den
mycket långa tiden 15 år. De har dömts på mycket tvivelaktiga grunder för
sin övertygelse. Bland de dömda finns Sacharovpristagaren Leyla Zana.
Aktioner för frigivande av de kurdiska parlamentarikerna måste fortsätta.
Detta bör ges regeringen till känna.
Sedan 1991 har minst 10 aktivister i Human Rights Association mördats. I
de flesta fall har attentatsmännen förblivit oidentifierade och gått fria.
Attentaten har ofta förekommit i samband med trakasserier från polisen mot
organisationen för aktiviteter som enligt deras mening är lagliga.
Den 12 maj i år utsattes till och med ordföranden för HRA, Akin Birdal,
för ett attentat på sitt kontor i Ankara. Trots stora blodförluster överlevde
Birdal och efter press från internationell och nationell opinion tycks nu
attantatsmännen vara på väg att dömas. Attentatet mot Birdal kommer
samtidigt som de turkiska myndigheterna själva utnyttjade uppgifter från en
avhoppad PKK-medlem, Semdin Sakik, som påstod att Birdal och många
andra kända personligheter hade stött PKK. Semdins uppgifter gavs mycket
stor publicitet.
Under närvaro från många kända MR-aktivister och företrädare för
utländska ambassader, däribland den svenska ambassadören, öppnades den
13 juni i år ett nytt behandlingscenter för tortyrskadade i Diyarbakir i
sydöstra Turkiet. Den 17 juni stormade 15 poliser in i centret och förklarade
det stängt. Centret skulle drivas av Human Rights Foundation of Turkey
(HRFT) med stöd av pengar från Norge. Efter internationella påptryckningar
och en intern juridisk process lyckades centret åter få öppna senare under
sommaren.
Händelser under innevarande år visar att MR-organisationer i Turkiet
fortfarande har svårt att arbeta och utsätts för trakasserier och dess med-
lemmar upplever sig leva mer eller mindre under ständigt hot.
Enligt 1993 års Wienkonferens om mänskliga rättigheter ska frivillig-
organisationernas arbete i MR-frågor underlättas. Turkiet har långt kvar till
att leva upp till detta ställningstagande. Regeringen bör verka för att denna
princip också följs i Turkiet. Detta bör ges regeringen till känna.
I början av november 1996 inträffade i byn Susurluk i västra Turkiet en
bilolycka som har kommit att spela stor roll särskilt i den inrikespolitiska
debatten. I bilen färdades en parlamentsledamot tillhörande partiet DYP, en
inrikesministern närstående man som var rektor för Istansbuls polisskola, en
känd och av Interpol efterlyst mördare och en skönhetsdrottning. Statliga
utredningar och massmediernas granskningsarbete har efter olyckan visat på
ett samarbete mellan politiker, polis och maffia som många redan tidigare
påstått var en verklighet i Turkiet. Inrikesministern Agar tvingades också
avgå. Utredningen om Susurlokolyckan fortgår och en rad nya avslöjanden
om korruption och maffians inblandning i turkisk politik har kommit de
senaste två åren. Men de rättsliga konsekvenserna av avslöjad korruption har
uteblivit.
Denna och andra händelser visar att det inte räcker med lagändringar och
konventionsåtaganden för att stabil demokrati och mänskliga rättigheter i
Turkiet ska bli verklighet. Ett omfattande utbyte av personer i statsapparaten
genom en helt ny politisk process är troligen en förutsättning för att
önskvärda förändringar ska bli långsiktigt hållbara.
I rapporten från OSSE:s parlamentariska delegation till Turkiet i maj 1995
redogörs för de vitt spridda anklagelserna mot turkiska säkerhetsstyrkors
överdrivna våld inklusive mord och tortyr i sin kamp mot terrorismen.
Tiotusentals människor har drivits på flykt. Oförklarliga försvinnanden av
personer som senare återfinns mördade hör också till bilden. Rapporten
utgjorde grund för ett uttalande från OSSE:s parlamentariska församlings
möte i Stockholm den 9 juli 1996 med krav på den turkiska regeringen att
förbättra MR-situationen. En parlamentarikerdelegation under ledning av
ordföranden i OSSE:s parlamentariska församling, Javier Ruperez, besökte
på inbjudan av det turkiska parlamentets talman Turkiet 28 april-1 maj 1997
för att följa upp besöket av 1995 års delegation och förbättra Turkiets
relationer med OSSE. Delegationen gjorde utan framgång flera vädjanden till
den turkiska regeringen och parlamentariker att gå med på att OSSE:s
ordförandeskap får ha en personlig representant i Turkiet. Ansträngningarna
att få till stånd en sådan representation måste fortsätta. Om detta inte lyckas
bör en ny OSSE-delegation försöka få inbjudan till Turkiet. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den bristande respekten för mänskliga rättigheter hänger intimt samman
med Turkiets politik att till varje pris slå vakt om landets enhet. Kraven på
denna enighet medför att varje tendens till självstyre på etniska eller
religiösa
grunder ses som ett hot mot den turkiska staten, och grundläggande
universella mänskliga rättigheter sätts ur spel. Det är inte bara kurder och
assyrier/syrianer som periodvis utsätts för en hårdhänt assimileringspolitik
Även armenier, grekisk ortodoxa och aleviter drabbas. De ses ibland som
hot mot den turkiska staten och utsätts för diskriminering och förtryck. Det är
nödvändigt att det internationella samfundet upprätthåller ett ständigt tryck
på Turkiet för att förmå landet att finna en väg att lösa sina problem inom
ramen för de internationella åtaganden som Turkiet gjort vad gäller de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och löften att stoppa
bruket av tortyr. Hänvisning till kampen mot våld och övergrepp, som de
används av t.ex. PKK, kan inte användas som ett försvar för de kränkningar
av mänskliga rättigheter som pågår. Turkiet har rätt att bekämpa terrorism
och värna sin territoriella integritet men politiken måste utövas i enlighet
med rättsstatens principer. Det är just i kris- och krigssituationer som
vakthållandet av demokratiska principer och mänskliga rättigheter sätts på
prov. En fredlig lösning på den pågående väpnade konflikten är nödvändig.
Liksom på andra håll i världen, såsom i Sydafrika, Palestina, Nordirland och
Tjetjenien måste den väpnade konflikten ersättas av vapenvila, dialog och
förhandlingar. Den slutgiltiga militära lösningen har ännu inte nåtts. Turkiet
tycks nu enligt medierna ha nått en överenskommelse med Syrien som
innebär att Syrien inte ska låta PKK hållas på syriskt territorium. Även om
Syrien, Turkiet och Irak kan enas om militära insatser för att slutgiltigt
krossa PKK så kvarstår det grundläggande politiska problemet med kurder-
nas och andra gruppers krav på självstyre, demokrati och mänskliga
rättigheter. Detta politiska problem kan leda till nya våldsutbrott. Ansträng-
ningar bör göras för att Turkiet inbjuder en kompetent undersöknings-
delegation som under den s.k. Moskvamekanismen på plats i Turkiet kan
granska kränkningar av de mänskliga rättigheterna inklusive olika minorite-
ters rättigheter. Detta bör ges regeringen till känna.
För att blixtbelysa hur rättsväsendet i Turkiet kan fungera kan användas
ett i oktober 1998 aktuellt fall. Den 21-årige Ybrahim Güllü studerade vid
Middle East Technical University i Ankara. Güllü blev gripen den 17 dec
1997 när han var med vid en uppläsning att ett stöduttalande för 8 andra
studenter. Dessa hade tidigare dömts till sammanlagt 96 års fängelse för att
de i Nationalförsamlingen visat ett plakat med protester mot höga student-
avgifter och för att de ansågs tillhöra en illegal organisation. Güllü uppges ha
slagit en civilklädd polis och tagit hans pistol. I åtalsakten mot honom krävs
att Güllü ska dömas till döden. Även om inga dödsdomar verkställs sedan 12
år tillbaka så förefaller det föreslagna straffet orimligt liksom straffen mot
de 8 studenterna..
Enligt vår bedömning bryter Europarådsmedlemmen Turkiet mot åtskilliga
av artiklarna i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Turkiet kan kritiseras för brott
mot artikel 2, som kräver att envars rätt till liv ska skyddas genom lag,
artikel
3, som innebär förbud mot tortyr, artikel 5, som garanterar personlig frihet
och säkerhet, artikel 10, som skyddar envars yttrandefrihet och artikel 11,
som garanterar friheten att delta i fredliga sammankomster samt förenings-
frihet.
Självfallet bryter också Turkiet mot såväl FN:s konvention mot tortyr
som Europakonventionen mot tortyr. Såväl FN:s tortyrkommitté som
Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr har vid flera tillfällen
besökt Turkiet och rapporterat om tortyr. Dessa kommittéers rekommen-
dationer har dock negligerats av Turkiet. Sverige och andra länder måste
envetet kräva att Turkiet följer dessa rekommendationer.
Turkiets behandling av utomeuropeiska flyktingar lämnas också mycket i
övrigt att önska och har karaktären av godtycke. Sverige bör begära att
Turkiet ratificerar 1967 års tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention
i sin helhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Turkiet har länge vägrat att ta emot FN:s särskilde rapportör om tortyr och
FN:s arbetsgrupp mot ofrivilliga försvinnanden (WGEID). I juni i år har
Turkiet glädjande nog genom ett brev till FN:s MR-center i Genève inbjudit
FN:s särskilde rapportör att besöka Turkiet under sista kvartalet 1998.
WGEID inbjuds att besöka landet under samma tid. Det är viktigt att Sverige
nu bevakar att dessa besök verkligen genomförs och att både rapportören
och WGEID får tillräckligt med tid i landet för att göra grundliga utredningar
genom intervjuer och andra undersökningar. Detta bör ges regeringen till
känna.
Inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten som blir ett resultat av
tillämpningen av den turkiska lagstiftningen är oacceptabla. Som ett led i
demokratiseringen måste också organisationsfriheten stärkas. Fortfarande
hindras politiska partier att verka. Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess
tilläggsprotokoll. Detta bör ges regeringen till känna.
I samband med tullunionsavtalet antog Europaparlamentet rekommenda-
tioner vad gäller bl.a. mänskliga rättigheter, demokratisering och en fredlig
lösning av den kurdiska frågan. Europaparlamentet har också antagit en
resolution 1996 genom vilken man fryser vissa ekonomiska medel för
samarbetet mellan EU och Turkiet med undantag för humanitärt bistånd. I ett
beslut från EG-domstolen i juni ledde till att allt bostånd till arbete för
demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet frystes, Utbetalningarna
uppgavs sakna hållbar laglig grund. Ännu i oktober 1998 är denna fråga inte
löst men arbete pågår och en lösning är trolig mot slutet av året. Det kan inte
vara rimligt att kommissionen först föreslår en Turkietstrategi mars 1998
som får medlemsländernas välsignelse och därefter visar det sig att legala
möjligheter att ge ekonomiskt stöd till demokrati och MR-projekt i Turkiet
saknas. Regeringen bör noga följa upp hanteringen av dessa frågor i
ministerråd och kommission. Frivilligorganisationerna i Turkiet har åsamkats
stora besvär av detta avbrott i stöd från EU. Sverige bör också med kraft
verka för att det ekonomisk stödet från EU till MR- och demokratiprojekt
som drivs av frivilligorganisationer i Turkiet ökar. Detta bör ges regeringen
till känna.
Självfallet ska Sverige också verka för att ministerrådet i sina överlägg-
ningar med Turkiets regering ska ge MR-frågorna hög prioritet och icke
enbart föra förhandlingar om ekonomiska frågor. En förutsättning för att
Turkiets medlemskap i EU överhuvudtaget ska kunna börja diskuteras är att
det sker uthålliga förbättringar på området demokrati och mänskliga rättig-
heter. Däremot kan inte det faktum att religionen islam har stor utbredning i
Turkiet användas som argument mot medlemskap i EU.
Det är glädjande att Sverige tillhör de mer framträdande länderna när det
gäller ekonomiskt stöd till frivilligorganisationer som verkar för mänskliga
rättigheter, fred och demokrati i Turkiet. Bland annat ges via Röda korsets
förmedling stöd till fyra centrum för behandling av tortyrskadade. Även stöd
till dokumentation av överghrepp mot mänskliga rättigheter ges. Men inom
biståndsorganisationen Sida tycks fortfarande finnas en stor osäkerhet i
vilken omfattning och till vilka mer preciserade ändamål som bistånd till stöd
för mänskliga rättigheter och demokrati kan ges. Därför bör regeringen
utarbeta en Turkietstrategi som ger klara besked om vad som bör ingå i
svenska MR-bistånd till turkiska frivilligorganisationer. Detta bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frivilligorganisationernas arbete i MR-frågor i Turkiet
underlättas i enlighet med 1993 års Wienkonferens om mänskliga rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige verkar för att OSSE:s ordförandeskap får ha en
personlig representant i Turkiet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att Turkiet inbjuder en kompetent
undersökningsdelegation som under den s.k. Moskvamekanismen på plats i
Turkiet kan granska kränkningar av de mänskliga rättigheterna inklusive
olika minoriteters rättigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör begära att Turkiet ratificerar 1967 års
tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige nu bevakar att FN:s särskilde MR-rapportörs besök
verkligen genomförs och att både rapportören och WGEID får tillräckligt
med tid i landet för att göra grundliga utredningar genom intervjuer och
andra undersökningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige med kraft skall verka för att det ekonomiska stödet
från EU till MR- och demokratiprojekt som drivs av frivilligorganisationer i
Turkiet ökar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör utarbeta en Turkietstrategi som ger klara
besked om vad som bör ingå i svenskt MR-bistånd till turkiska
frivilligorganisationer.
Stockholm den 22 oktober 1998
Murad Artin (v)
Lars Hjertén (m)
Margareta Viklund (kd)
Marianne Andersson (c)
Kerstin Heinemann (fp)
Per Lager (mp)