Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det 60 miljoner kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor. I exempelvis Indien är spädbarnsdödligheten högre bland flickor än bland pojkar. Flickor får sämre vård och behandling redan som spädbarn.
Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de "förlorade" flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Det går inte att utesluta att det förekommer barnamord lokalt i det vidsträckta Kina. Klart är att Kinas "ett- barnspolitik" - det vill säga försöket att hålla befolkningstillväxten nere genom att bara tillåta ett barn per par - har bidragit till problemet. Men det finns också andra förklaringar: Många flickor adopteras bort till familjer som redan har en son. I otillgängliga områden föder kvinnorna barn i hemmet. Om det är en dotter låter de bli att registrera barnet men behåller och uppfostrar det ändå.
Könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Syd- korea, Taiwan, Singapore och Malaysia. Aborter i samband med könsbe- stämning är vanligt förekommande. Kvinnor över hela världen är på många olika sätt utsatta för könsdiskriminering. Behandlingen av flickor/kvinnor i Indien, Kina och i många andra av världens länder är att anse som grova brott mot mänskliga rättigheter.
Hittills har det i internationella och nationella sammanhang varit ganska tyst om den prenatala könsdiskrimineringen. Det vore bra om Sverige som ett föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter kunde ta initiativ till att frågan om prenatal könsdiskriminering lyfts upp på FN:s dagordning. Vid förhandlingar om bistånd och vid annan kommunikation med mottagarländer finns det också anledning för Sverige att kräva att flickor och pojkar skall ha samma rätt att födas, äta sig mätta, utbildas och ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling.
Inom utvecklingsarbetets ram kan också stöd ges till kvinnoorganisationer, läkare, jurister och vetenskapsmän som förenats i kampen mot köns- bestämning av foster. I exempelvis Indien finns sådana organisationer. Stöd bör också ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att frågan om prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom det bilaterala utvecklingsarbetets ram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd bör ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors och kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.
Stockholm den 28 oktober 1998
Margareta Viklund (kd)