Som en reaktion mot bl a nazisternas förbrytelser mot
mänskligheten antogs 1948 av Förenta Nationerna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna: Alla människor
är födda fria och lika i värde och rättigheter:
? Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
?
? Alla är lika inför lagen och är utan åtskillnad berättigade till skydd från
lagens sida.
?
? Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden ifråga om privatliv ... ej
heller angrepp på heder och anseende.
?
? Sådana inskränkningar i dessa fri- och rättigheter får endast göras som
fastställs i lag och som kan anses ha gjorts i syfte att tillgodose ett
demokratiskt samhälles rätt-mätiga krav på moral, allmän ordning och
allmän välfärd.
?
När FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna skrevs
hade man förmodligen inte rätten att vara homosexuell, eller
de homosexuellas rättigheter, i direkt åtanke. Dessa
rättigheter finns inte heller uttryckligen omnämnda i
förklaringen.
Även homosexuella medborgare omfattas dock rent allmänt. Det innebär
t ex att förklaringens artikel 12 som förbjuder godtyckliga ingripanden ifråga
om privat- och familjeliv bör kunna åberopas mot vissa typer av diskrimi-
nering av homosexuella. Även artikel 22 får antas ha betydelse också för
homosexuellas rättigheter. Här stadgas att:
Envar har i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social
trygghet och till att de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter, som krävs för hävdandet av hans människovärde
och utvecklingen av hans personlighet, realiseras genom den
egna statens åtgärder och det internationella samarbetet, med
hänsyn tagen till varje stats organisation och resurser.
En av FN:s underkommissioner som arbetar med frågor som
rör mänskliga rättigheter har visserligen behandlat frågan,
dock utan att kunna enas på några avgörande punkter.
Arbetet har försvårats bl a därför att synen på homosexualitet
varierar starkt. Det internationella samarbetsorganet för
homosexuellas organisationer i olika länder, ILGA, har trots
detta givits konsultativ status vid FN:s ekonomiska och
sociala råd, ECOSOC.
Homosexuella i världen
De homosexuellas situation idag varierar mycket från land
till land. I en del länder förföljs de och utpekas som
samhällsfarliga brottslingar, medan de i andra länder
respekteras.
Många länder har totalförbud mot homosexuella handlingar mellan vuxna.
Sverige tog bort sitt totalförbud 1944.
I Sverige gällde även förbud mot kvinnlig homosexualitet, vilket är ganska
ovanligt. Tyvärr är det är inte alltid så att homosexuellas situation är så som
det står i lagen. I länder där inte rättssystemet fungerar, t ex i Kina,
fängslas
och trakasseras homosexuella även om det är olagligt. Där kan personer som
inte gjort något juridiskt fel tas in för undersökning och sättas i fängelse
eller
arbetsläger utan riktig rättegång. Samtidigt kan det hända att homosexuella
inte grips trots att det finns ett totalförbud. De grips inte p g a att
lagparagrafen är ur bruk. Så var situationen på Irland innan totalförbudet togs
bort 1993.
I en del länder med stark religion är lagen baserad på religionen, t ex Iran,
där den islamiska strafflagen från 1982 kommenderar spöstraff, stympning,
stenande och dödsstraff. I de länder som förbjuder homosexualitet använder
man inte "homosexualitet", utan man säger istället "förargelseväckande
beteende", "brott mot naturens ordning" eller "sexuell perversion". Totalför-
budet har ofta en historisk förklaring. De flesta av de länderna som tidigare
ägdes av britterna har haft det victorianska förbudet mot "könsumgänge mot
naturens ordning", och har det även idag.
I de tidigare sovjetiska delreplublikerna införde Stalin förbud mot manlig
homosexualitet. Det förbudet har de flesta nuvarande självständiga staterna
behållit. Förklaringen till förföljelse i den muslimska världen är religiös.
I Europa finns ett totalförbud mot manlig homosexualitet i bl a Armenien,
Bosnien-Herzegovina, Makedonien och i Vitryssland, men även på Cypern.
Det finns däremot inget land i Europa där kvinnlig homosexualitet är
förbjuden. Storbritannien är det västeuropeiska land som är hårdast.
Homosexuella handlingar mellan män är här bara tillåtna i enrum mellan två
personer som är över 18 år. I den brittiska kommunallagen för 1988 infördes
en ny paragraf som förbjuder myndigheter att gynna homosexualitet eller att
gynna att skolor lär barnen att homosexualitet är acceptabelt.
I Norden har Finland en diskriminerande åldersgräns på 18 år för
homosexuella förbindelser. Man har också förbud mot "uppmaning till
lösaktighet mellan personer av samma kön". Om man fälls för det kan man
dömas till böter eller upp till 6 månaders fängelse. I Sverige, Norge,
Danmark och Nederländerna får homosexuella lov att registrera partnerskap.
I Asien gäller totalförbud i många länder. I Saudiarabien döms
homosexuella enligt den islamiska lagen till döden. I Pakistan kan de dömas
till livstids fängelse och 100 piskrapp. I Iran döms homosexuella enligt
strafflag till spöstraff, stympning av händer och fötter, till fängelse och
dödsstraff. Men även i länder som inte har förbud kan situationen för de
homosexuella vara mycket svår, t ex i Kina, där många bögar och lesbiska
fängslas för brott mot samhällsordningen. I Afrika präglas lagstiftningen av
arvet från kolonierna.
Nästan alla före detta brittiska kolonier, t ex Zaire, Kenya Nigeria, Sudan
och Sydafrika har kvar Storbritanniens förbud mot homosexualitet. Många
franska kolonier har däremot inte totalförbud. I Sydamerika finns bara
förbudet i ett fåtal stater, t ex Chile, Ecuador och Guana. Men homosexuella
utsätts ändå för svåra förföljelser från allmänheten, polisen och
myndigheterna i länder som Bolivia, Brasilien och Argentina. I Nordamerika
råder totalförbud i bl a Bahamas, Jamaica, Kuba och Nicaragua samt i 23 av
USA:s delstater. Nicaragua införde inte sitt förbud mot kvinnlig och manlig
homosexualitet förrän 1992. 1991 tvingades ILGA flytta sin världskonferens
från Mexiko till Acapulco för att myndigheterna inte tyckte om att de var
där.
Miljöpartiet anser att Sverige bör vara en drivande kraft internationellt för
att värna om de homosexuellas rättigheter. De homosexuellas rättigheter bör
föras in i de internationella konventionerna för att
- stärka det rättsliga skyddet av homosexuella mot hets och våld
-
- bekämpa diskriminering av homosexuella
-
- förtryck och förföljelse av homosexuella erkänns som ett särskilt skäl
inom FN:s flyktingkonvention.-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör driva att de homosexuellas rättigheter bör föras in
i de internationella konventionerna.