av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, c, fp, mp)
Västsahara
Sista kolonin i Afrika
förbereder sin frihet
När spanjorerna 1975 lämnade sin sista och enda koloni i
Afrika, Västsahara, blev landet inte fritt. En ny kolonisatör
trädde i den gamles ställe - Spanien efterträddes av
Marocko. Men befolkningen ville inte veta av några nya
herrar. Sedan dess har befrielserörelsen Polisario kämpat för
landets oberoende. Mot sig har man haft Hassan II:s
kungliga diktatur som bl.a. kännetecknas av undertryckande
av demokratiska fri- och rättigheter, brott mot mänskliga
rättigheter, tortyr och mord.
Men för sex år sedan tvingades den marockanska regeringen till vapenvila
och att gå med på ett krav på en folkomröstning om Västsaharas framtid.
Men folkomröstningen blev inte av. Den förhalades år efter år av den
marockanska regeringen. Samtidigt visade FN under Boutros Boutros Ghalis
ledning ringa intresse för situationen i Västsahara. FN:s engagemang
trappades ner. Under de år som förflutit har Marocko bedrivit en omfattande
folkomflyttningspolitik. Man har försökt att förmå marockaner att flytta till
Västsahara i syfte att manipulera ett framtida folkomröstningsresultat. De
sega förhandlingarna mellan Polisario och Marocko kom sålunda att handla
om vem som skulle ha rösträtt i en folkomröstning.
I och med Kofi Annans tillträde som FN:s generalsekreterare förändrades
situationen. Den 16 september förra året nåddes i Houston, under FN-
emissarien James Bakers överinseende, en överenskommelse mellan
Polisario och Marocko om hur en folkomröstning skall gå till. Registreringen
av röstberättigade planerades vara klar i juni 1998. Denna procedur är ännu i
dag inte slutförd. Man bör inte hysa några illusioner om att den marockanska
regeringen kommer att respektera den valordning man kommit överens om.
Man bör heller inte hysa några överdrivna förhoppningar om att Kung
Hassan kommer att visa någon större respekt för ett folkomröstningsresultat
som är till Polisarios fördel. Kung Hassan har nämligen tidigare proklamerat
att Västsahara kommer att vara marockanskt oavsett utgången av en
folkomröstning.
Att ovannämnda farhågor fortfarande har relevans - trots Marockos
överenskommelse med Polisario, James Baker och FN - framgår av hemliga
dokument, där den marockanske inrikesministern i lätt maskerade ordalag
skriver om vilka åtgärder som skall vidtas för att instruera inflyttade
marockaner så att dessa skall kunna uppträda som västsaharier och därmed
erhålla en rösträtt som de rätteligen inte skall ha.
Farhågorna för att den marockanska regeringen skall sabotera
folkomröstningsprocessen har bekräftats ytterligare under senare tid.
Registreringen av röstberättigade skulle ha varit klar den 7 juni i år. I dag
har
cirka 145 000 röstberättigade registrerats. Men det återstår fortfarande att
avgöra huruvida 65 000 personer är röstberättigade eller inte. Till en del
består denna grupp oregistrerade av personer som flyttat till Västsahara från
Marocko. Den marockanska regeringen har utnyttjat detta förhållande för att
försena och förhala registreringen av röstberättigade så att man kan tvingas
att flytta fram folkomröstningen i tiden.
I den uppgörelse som gjordes i Houston skulle en internationell
truppstyrka också röja de minfält som fanns i Västsahara. Till största delen
skulle den bestå av pakistanska och svenska minröjare. Även detta arbete
förhalades av den marockanska regeringen. Den svenska minröjarstyrkans
arbete försenades genom att de marockanska myndigheterna obstruerade så
att den svenska truppen inte fick sin utrustning i tid. Minröjningen kom
egentligen inte igång på allvar förrän några veckor innan man skulle resa
hem.
Före och efter
folkomröstningen
Den försenings- och förhalningspolitik som den
marockanska regeringen hittills bedrivit bådar inte gott inför
den kommande folkomröstningen. Utgår man från historien
finns det anledning att oroa sig för ytterligare obstruktioner
och provokationer från den marockanska regeringens sida.
Av denna anledning anser vi att behovet av valobservatörer
är stort.
Valövervakningen skall påbörjas först två veckor före valet. Det verkar
minst sagt sent vid en jämförelse med hur valövervakningen gick till under
det första demokratiska valet i Sydafrika. Då reste vissa valövervakare från
Sverige ned redan 4 månader före valet. Före valet skall många flyktingar,
som i åratal tvingats leva i läger i Algeriet - främst kvinnor och barn -
flyttas
hem för att delta i omröstningen. Det handlar alltså om en genomgripande
folkomflyttning. Den svenska riksdagen bör skicka en delegation två
månader före valet, varefter valobservatörer kan följa efter.
För att genomföra en återanpassning och skapa ett nytt samhälle med
demokratiska institutioner, flerpartisystem och jämställda förhållanden
mellan kvinnor och män krävs också resurser. Flera västsahariska delega-
tioner - inte minst kvinnodelegationer - som besökte Sverige har tryckt
alldeles särskilt på detta.
I riksdagen finns sedan många år ett starkt och brett stöd för ett
demokratiskt Västsahara. Följaktligen måste den svenska regeringen i
handling ännu tydligare visa att Sverige vill göra allt för att
folkomröstningen genomförs på ett korrekt sätt och att Västsahara därefter
går en trygg och demokratisk framtid till mötes. Sverige kan i FN:s
säkerhetsråd och inom EU verka för att få fram många och erfarna
valobservatörer från dessa organisationer. Men det behövs också
valobservatörer från en rad frivilligorganisationer. Detta vill vi ge regeringen
till känna.
Stödet till Västsahara handlar dock inte bara om valövervakning. Det finns
också ett liv efter folkomröstningen som består av mödosamt uppbyggnad-
sarbete. Stöd till hemvändande är i dag en viktig fråga som kräver resurser
till de stora omedelbara behoven hos dem som skall förflyttas från Algeriet
och anpassa sig till ett normalt liv i hemlandet. Det kommer bl.a. att behövas
stöd till skolor och sjukhus. Det är viktigt att Sverige också agerar på lång
sikt för fortsatt internationellt stöd till demilitarisering och för uppbyggnad
av ett demokratiskt Västsahara. Detta vill vi ge regeringen till känna.
Polisario i Sverige
Folkomröstningen medför sannolikt att Västsahara blir en
självständig stat, vars tillblivelse understötts av en bred
opinion i Sverige och av svenska myndigheter. Detta innebär
förpliktelser för svenska folkets och den svenska regeringens
del, som man redan i dag kan förbereda. En sådan enkel och
näraliggande uppgift vore att ge Polisarios representation i
Sverige ett större stöd. Polisario har med små materiella
resurser och under knappa omständigheter kunnat genomföra
ett betydelsefullt informationsarbete i Sverige. För att
utveckla sitt alltmer angelägna informationsarbete och som
förberedelse inför ett självständigt Västahara borde
Polisarios representation ges ett materiellt stöd. Detta vill vi
ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valobservatörer till Västsahara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt Västsahara,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till Polisarios representation i Sverige.