För något mera än två år sedan upplevde Mongoliet sin största politiska förändring på 75 år. I fria och demokratiska val fick Demokratialliansen, bestående av Mongoliets moderater och socialdemokrater majoritet i Stora Hural, parlamentet. Kommunisterna, som i en statskupp exakt trekvarts sekel tidigare, 1921, hade tilltvingat sig makten med rysk hjälp, försattes i minoritet och fick gå i opposition.
Ett redan i vissa stycken påbörjat ekonomiskt reformarbete satte fart, och som alla andra sådana omstöpningar av ett samhälle blev det smärtsamma prövningar för många. Samtidigt visade man en god vilja och en stor politisk mognad i landet. Bl.a. inrättades ett demokratiinstitut med deltagande av folkrörelser, fackföreningar, företagarorganisationer och alla politiska partier - utom kommunisterna. Där skulle man lära sig allt från sammanträdes- formalia till argumentationsteknik. Förhoppningarna om en ny och bättre tid var stora, såväl bland mongolerna själva som i utlandet.
Emellertid har omställningsproblemen utnyttjats politiskt av de förra makthavarna. Kommunisterna har under en stor del av 1998 bojkottat parlamentsarbetet, och sedan den av folkmajoriteten tillsatta regeringen trätt tillbaka för att en opartisk utredning om påstådda, men ej bevisade, oegentligheter skulle kunna göras, har landets president, som kommer från det kommunistiska partiet, genom att utnyttja sin position hindrat en nybildning av regeringen baserad på 1996 års valresultat. Politiska sabotage och våldsdåd har förekommit och i september 1998 yxmördades en av de ledande representanterna för Demokratialliansen vid ett politiskt överfall.
Utvecklingen i Mongoliet ger skäl till stor oro och det finns risker både när det gäller den fortsatta inre utvecklingen och i relationerna till landets två stora grannar i det nuvarande oroliga läget. Oavsett vilken utgången av den nuvarande krisen blir, finns det anledning att stärka de demokratiska krafterna i Mongoliet och att förhindra att landet utsätts för interventioner utifrån eller riskerar en återgång till gamla tiders förtryck. Mongoliet har ett mycket stort förtroende för Sverige och mongoliska politiker har haft förhoppningar om ett nära samarbete med oss. Sverige bör kunna göra en aktiv insats för demokratin i Mongoliet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett stöd från Sverige till den demokratiska utvecklingen i Mongoliet.
Stockholm den 25 oktober 1998
Lennart Fridén (m)