Den 7 februari 1996 arresterades f.d. marinofficeren
Alexander Nikitin i S:t Petersburg och anklagades för
spionage och förräderi och hotades av dödsstraff eller minst
10-15 års fängelse. Enligt federala säkerhetstjänsten, FSB,
skall Nikitin, 45, ha röjt en rad hemliga militära uppgifter, då
han för den norska miljörörelsen Bellonas räkning
sammanställde en miljörapport om norra flottans baser i och
kring Murmanskområdet. Nikitin och hans försvarsadvokat
hävdar dock att alla uppgifter kom från öppna källor, alltså
sådant som redan publicerats av rysk press eller varit
tillgängligt på bibliotek eller annorstädes.
Advokaten menar också att åklagarna sökt undanhålla material som visar
att FSB försökt fabricera bevis mot den spionerimisstänkte officeren. Efter
tio månader, den 15 december 1996, släpptes Nikitin ur häktet mot att han
undertecknade en skriftlig förbindelse om reseförbud och att inte lämna
landet.
Frisläppandet hängde samman med att Rysslands biträdande riksåklagare
underkände det underlag som den utredande myndigheten, Federala säker-
hetstjänsten (FSB), överlämnat som grund för åtal och återförvisade ärendet
till FSB för kompletterande utredning.
I april tilldelades Nikitin det prestigefyllda amerikanska Goldmanpriset för
miljöinsatser. Men eftersom han inte fick lämna S:t Petersburg fick hans
hustru resa till Washington och ta emot prissumman, 75 000 dollar.
Ryssland medlem av
Europarådet
I februari 1996 blev Ryssland medlem av Europarådet, vilket
på sikt kan komma att bidra till att stärka de rättsliga
institutionerna i landet och därmed även främja
säkerställandet av de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ryssland är part till FN:s grundläggande konventioner om mänskliga
rättigheter, däribland konventionen om medborgerliga och politiska rättig-
heter, och är genom dessa konventioners övervakningsorgan föremål för en
regelbunden granskning. Ryssland är nu också anslutet till den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter och kan därmed underställas de
övervakningsorgan som finns enligt denna konvention - Europeiska kom-
missionen och domstolen.
President Jeltsin har offentligt utlovat att fallet Nikitin skall behandlas i
enlighet med europeiska rättsprinciper.
Allt ovan är lovvärt, men verkligheten är en annan. Nikitins kamp för
friheten fortsätter trots att han enligt rysk lag har handlat helt korrekt.
Yttrandefrihet och
mänskliga rättigheter i
Ryssland
Sverige är direkt engagerat i utvecklingssamarbete som tar
sikte på yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter i
Ryssland, enligt f.d. utrikesministern Lena Hjelm-Wallén.
Det gäller i synnerhet seminarier som riktar sig till ryska
journalister om bl.a. massmediernas roll i ett demokratiskt
samhälle, undersökande journalistik, miljöjournalistik m.m.
Läget i Ryssland vad gäller utvecklingen av demokrati och mänskliga
rättigheter måste vara av centralt intresse för den svenska regeringen.
Rysk lag
Rysk lag stadgar att advokaten och hans klient har rätt att ta
del av hela utredningsmaterialet innan en formell stämning
överlämnas till domstol. Detta har alltså inte skett. Viktiga
handlingar har undanhållits Nikitin och hans advokat.
Enligt rysk grundlag får man inte heller hemlighålla material som är
vådligt för befolkningen, som kan skada hälsa och miljö. Om man gör det,
kan man straffas. Nikitin hemlighöll inte - han handlade korrekt.
Hur länge?
Affären kan komma att dra ut på tiden. Samtidigt kränks
Nikitins mänskliga rättigheter hela tiden.
Den 9 september 1997 ställdes Nikitin inför nya anklagelser av den ryska
hemliga polisen, FSB. Anklagelserna är enbart baserade på den hemliga
rättsparagrafen nr 055, utställd av det ryska försvarsministeriet den
1 september 1996. Rättsparagrafen var med andra ord utställd sju månader
efter att Nikitin arresterades i S:t Petersburg och tre och en halv månad före
hans frigivning.
Både användningen av hemliga lagar och det faktum att de ges en
retroaktiv tillämpning är ett allvarligt brott mot fundamentala principer för
individens lagskydd. Dessa principer är garanterade av ryska konstitutionen
och av Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, men ignoreras.
FSB har visat en flagrant oförmåga att få fram en värdig laglig grund för
att driva fallet mot Alexander Nikitin och ödslat oerhört mycken tid på gamla
anklagelser om högförräderi och avslöjande av statshemligheter.
Om man tar hänsyn till de högröstade anklagelserna och på det sätt
undersökningen har genomförts, finns det ingen större anledning att förvänta
sig en rättvis rättegång.
De nya anklagelserna gör det än tydligare att Nikitins fall inte är ett fall
mot individen Alexander Nikitin utan ett fall där hela Rysslands legala
system prövas.
Rättegången den 20 oktober
1998
Rättegång startade den 20 oktober, men avbröts redan efter
inledningen. Allmänhet och press fick inte delta.
Mediauppbådet var enormt och visar på utbrett
internationellt intresse för rättegången. Vid frågestunderna
den 15 oktober och den 22 oktober fick jag en försäkran av
statsrådet Pierre Schori om den svenska regeringens intresse
för fallet och att såväl generalkonsulatet som ambassaden
noga skulle följa rättegången på plats. Rättegången
ajournerades efter att Nikitin och hans advokat fått del av
materialet från de förundersökningar som pågått i över två
år. De hade tidigare inte fått ta del av detta material.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera på internationell nivå för att fallet Nikitin skall komma
till en snar lösning i överensstämmelse med åtaganden om de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna, inklusive om en rättvis och
oberoende rättegång, som Ryssland förbundit sig respektera enligt sin
författning, som part i FN:s konventioner i ämnet samt som medlem i
Europarådet och OSSE.
Stockholm den 26 oktober 1998
Per Lager (mp)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Ewa Larsson (mp)