Den 7 februari 1996 arresterades f.d. marinofficeren Alexander Nikitin i S:t Petersburg och anklagades för spionage och förräderi och hotades av dödsstraff eller minst 10-15 års fängelse. Enligt federala säkerhetstjänsten, FSB, skall Nikitin, 45, ha röjt en rad hemliga militära uppgifter, då han för den norska miljörörelsen Bellonas räkning sammanställde en miljörapport om norra flottans baser i och kring Murmanskområdet. Nikitin och hans försvarsadvokat hävdar dock att alla uppgifter kom från öppna källor, alltså sådant som redan publicerats av rysk press eller varit tillgängligt på bibliotek eller annorstädes.
Advokaten menar också att åklagarna sökt undanhålla material som visar att FSB försökt fabricera bevis mot den spionerimisstänkte officeren. Efter tio månader, den 15 december 1996, släpptes Nikitin ur häktet mot att han undertecknade en skriftlig förbindelse om reseförbud och att inte lämna landet.
Frisläppandet hängde samman med att Rysslands biträdande riksåklagare underkände det underlag som den utredande myndigheten, Federala säker- hetstjänsten (FSB), överlämnat som grund för åtal och återförvisade ärendet till FSB för kompletterande utredning.
I april tilldelades Nikitin det prestigefyllda amerikanska Goldmanpriset för miljöinsatser. Men eftersom han inte fick lämna S:t Petersburg fick hans hustru resa till Washington och ta emot prissumman, 75 000 dollar.
Ryssland medlem av Europarådet
I februari 1996 blev Ryssland medlem av Europarådet, vilket på sikt kan komma att bidra till att stärka de rättsliga institutionerna i landet och därmed även främja säkerställandet av de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ryssland är part till FN:s grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter, däribland konventionen om medborgerliga och politiska rättig- heter, och är genom dessa konventioners övervakningsorgan föremål för en regelbunden granskning. Ryssland är nu också anslutet till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och kan därmed underställas de övervakningsorgan som finns enligt denna konvention - Europeiska kom- missionen och domstolen.
President Jeltsin har offentligt utlovat att fallet Nikitin skall behandlas i enlighet med europeiska rättsprinciper.
Allt ovan är lovvärt, men verkligheten är en annan. Nikitins kamp för friheten fortsätter trots att han enligt rysk lag har handlat helt korrekt.
Yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Ryssland
Sverige är direkt engagerat i utvecklingssamarbete som tar sikte på yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter i Ryssland, enligt f.d. utrikesministern Lena Hjelm-Wallén. Det gäller i synnerhet seminarier som riktar sig till ryska journalister om bl.a. massmediernas roll i ett demokratiskt samhälle, undersökande journalistik, miljöjournalistik m.m.
Läget i Ryssland vad gäller utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter måste vara av centralt intresse för den svenska regeringen.
Rysk lag
Rysk lag stadgar att advokaten och hans klient har rätt att ta del av hela utredningsmaterialet innan en formell stämning överlämnas till domstol. Detta har alltså inte skett. Viktiga handlingar har undanhållits Nikitin och hans advokat.
Enligt rysk grundlag får man inte heller hemlighålla material som är vådligt för befolkningen, som kan skada hälsa och miljö. Om man gör det, kan man straffas. Nikitin hemlighöll inte - han handlade korrekt.
Hur länge?
Affären kan komma att dra ut på tiden. Samtidigt kränks Nikitins mänskliga rättigheter hela tiden.
Den 9 september 1997 ställdes Nikitin inför nya anklagelser av den ryska hemliga polisen, FSB. Anklagelserna är enbart baserade på den hemliga rättsparagrafen nr 055, utställd av det ryska försvarsministeriet den 1 september 1996. Rättsparagrafen var med andra ord utställd sju månader efter att Nikitin arresterades i S:t Petersburg och tre och en halv månad före hans frigivning.
Både användningen av hemliga lagar och det faktum att de ges en retroaktiv tillämpning är ett allvarligt brott mot fundamentala principer för individens lagskydd. Dessa principer är garanterade av ryska konstitutionen och av Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, men ignoreras.
FSB har visat en flagrant oförmåga att få fram en värdig laglig grund för att driva fallet mot Alexander Nikitin och ödslat oerhört mycken tid på gamla anklagelser om högförräderi och avslöjande av statshemligheter.
Om man tar hänsyn till de högröstade anklagelserna och på det sätt undersökningen har genomförts, finns det ingen större anledning att förvänta sig en rättvis rättegång.
De nya anklagelserna gör det än tydligare att Nikitins fall inte är ett fall mot individen Alexander Nikitin utan ett fall där hela Rysslands legala system prövas.
Rättegången den 20 oktober 1998
Rättegång startade den 20 oktober, men avbröts redan efter inledningen. Allmänhet och press fick inte delta. Mediauppbådet var enormt och visar på utbrett internationellt intresse för rättegången. Vid frågestunderna den 15 oktober och den 22 oktober fick jag en försäkran av statsrådet Pierre Schori om den svenska regeringens intresse för fallet och att såväl generalkonsulatet som ambassaden noga skulle följa rättegången på plats. Rättegången ajournerades efter att Nikitin och hans advokat fått del av materialet från de förundersökningar som pågått i över två år. De hade tidigare inte fått ta del av detta material.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att agera på internationell nivå för att fallet Nikitin skall komma till en snar lösning i överensstämmelse med åtaganden om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, inklusive om en rättvis och oberoende rättegång, som Ryssland förbundit sig respektera enligt sin författning, som part i FN:s konventioner i ämnet samt som medlem i Europarådet och OSSE.
Stockholm den 26 oktober 1998
Per Lager (mp)
Kerstin-Maria Stalín (mp) Barbro Johansson (mp) Gunnar Goude (mp) Ewa Larsson (mp)