För Kristdemokraterna är Europasamarbetet framför allt ett konkret
uttryck för gränsöverskridande broderskap och solidaritet samt insikten
om vårt ömsesidiga beroende av internationell samverkan för fred,
trygghet och en bättre miljö. När samarbetet inleddes med Kol- och
stålgemenskapen 1952 var det övergripande målet en varaktig fred
genom samarbete över gränserna. Att de forna ärkefienderna från andra
världskriget Tyskland och Frankrike deltog från början var en symboliskt
mycket viktig garanti för att målen skulle uppnås.
Det begränsade samarbete som inleddes 1952 med sex medlemsländer
växte snabbt till att bli ett mer allmänt ekonomiskt samarbete (EEG). Det har
sedan via ett antal utvidgningar och ett ständigt växande samarbete blivit
först EG och sedan dagens Europeiska unionen med femton medlemmar och
ett långtgående samarbete som inte bara är ekonomiskt utan även har
politiska dimensioner.
Genom alla dessa år har man lyckats med den ursprungliga huvudupp-
giften att bibehålla freden bland medlemsländerna. Ett allt närmare sam-
arbete har gjort att relationerna medlemsländerna emellan aldrig varit så
goda och stabila som i dag. Meningsskiljaktigheter och konflikter har
givetvis inte eliminerats, men samarbetet har inneburit en ökad förståelse för
andra medlemsländers syn på olika frågor. Detta gör att man betydligt lättare
kan nå överenskommelser som alla olika parter kan acceptera.
Utvecklingsarbetet inom EU har som huvudmålsättningar att fördjupa och
förnya samarbetet, att skapa ett medborgarnas Europa och att förbereda för
utvidgning mot Öst- och Centraleuropa. Dessa målsättningar är beroende av
varandra. Fördjupning och förnyelse krävs för att EU-samarbetet ska fungera
bättre och på så sätt skapa förutsättningar för att ta emot nya medlemmar. En
del av förnyelsen måste gå ut på att öka förståelsen och stödet för samarbetet
bland medlemsländernas medborgare. Det kan bara göras genom mer
öppenhet, bättre information och genom att frågor som engagerar allmän-
heten hamnar mer i fokus, med andra ord genom att skapa ett medborgarnas
Europa.
Det nya Amsterdamfördraget, som väntas träda i kraft under 1999, innebär
ett förtydligande av de uppgifter och utmaningar som de europeiska länderna
behöver lösa gemensamt. Det europeiska samarbete som har utvecklats på ett
positivt och konstruktivt sätt sedan det inleddes i början av femtiotalet har
därmed förstärkts. Vi vill med denna motion lyfta fram vad som fungerar bra
respektive mindre bra på olika områden, och där vi då vill framföra kritik
och föreslå reformer.
2 Östutvidgningen - en historisk uppgift
Efter andra världskriget, och i och med att det kalla kriget inleddes, fanns
inga förutsättningar för att vid den tiden starta ett alleuropeiskt
samarbete. Världsklimatet och indelningen av världen och av Europa i
två maktblock innebar att samarbetet från första stund varit dömt att
begränsas till Västeuropa. Dessa förutsättningar förändrades i och med
Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps, med andra ord i slutet av
det kalla kriget. På några år har ett stort antal länder i Öst- och
Centraleuropa genomgått en dramatisk utveckling i riktning mot
demokrati och marknadsekonomi.
Dessa länder knackar nu på dörren för medlemskap i EU. Det kan till viss
del förklaras av samarbetets ekonomiska framgångar som gjort medlemskap
attraktivt, men det beror också på den säkerhet och delaktighet som ett
medlemskap erbjuder. Det är viktigt att stryka under att samarbetet aldrig
varit en "rikemansklubb" utan ambitionen har varit att erbjuda medlemskap
för att förbättra ekonomin och utvecklingsmöjligheterna i alla europeiska
länder. Villkoren har varit både ekonomiska - ett kandidatland måste ha
viljan att få ordning på sin ekonomi - och politiska: landet måste ha inlett en
process mot en väl fungerande demokrati med ett effektivt och rättvist
rättssystem, respekt för mänskliga rättigheter och hänsyn till minoriteter. Så
välkomnades Spanien, Portugal och Grekland in i EG efter perioder av
diktatur för att stödja dem ekonomiskt och politiskt i demokratiutvecklingen.
När Irland blev medlem var landet bland de ekonomiskt svagare i Europa.
Vi Kristdemokrater menar att östutvidgningen måste vara EU-samarbetets
främst prioriterade uppgift de närmaste åren. Kommunismens sammanbrott
har lett till att uppdelningen av Europa inte längre är ett faktum. En
utvidgning av EU till att omfatta alla europeiska länder är en historisk
möjlighet att skapa samhörighet och befästa demokratin. Ett enat Europa blir
handlingskraftigt och en nyckelaktör i kampen för global fred och solidaritet.
I väntan på en utvidgning måste EU även fördjupa sitt samarbete med
länderna i Öst- och Centraleuropa både politiskt och ekonomiskt så att de
står väl förberedda den dag då deras medlemskap är klart. Detta är av mycket
stort säkerhetspolitiskt intresse för Sverige och övriga Europa. EU är redan i
dag världens största biståndsgivare och handelspartner till länderna i
Östeuropa. Kristdemokrater anser att alla kandidatländer borde fått starta
förhandlingar samtidigt. Förutom att vi anser att samtliga baltiska länder
borde få starta samtidigt anser vi att de länder som får vänta riskerar att
tappa
rytmen i den demokratiska och ekonomiska utveckling som inletts. Risken
finns att de kandidatländer som förbigåtts av kommissionen tappar utländska
investeringar. En annan risk är att politiska krafter som velat bromsa
demokratiska och ekonomiska reformer får förnyad energi och motivation.
Anslutningsprocessen har nu också inletts med samtliga kandidatländer
under 1998. Sex medlemsländer, Estland, Polen, Tjeckien, Ungern,
Slovenien och Cypern kommer att inleda mer intensiva förhandlingar än
övriga i ett första skede, men det är positivt att inget land ställs utanför
processen.
3 Överstatlighet och subsidiaritet
Ett större medlemsantal leder till ett tryggare Europa men kräver även att
medlemsländernas kompromissvilja ökar. Här kommer frågan om
överstatlighet in i bilden. Begreppet har två olika innebörder: för det
första betecknar det en övergång från enhällighet till kvalificerad
majoritet i beslutsformerna. För det andra handlar det om initiativrätt och
ansvar för ett ämnesområde. När detta övergår till att bli delvis eller helt
EU-institutionernas ansvarsområde talar man om att mellanstatlighet blir
överstatlighet. Det här är mycket viktiga och även känsliga frågor där
tydlighet måste råda. Att enbart hävda att man är för eller emot
överstatlighet är att banalisera frågan och skapa en falsk svartvit bild av
verkligheten. Överstatlighet behövs i vissa frågor men måste begränsas
till vad som är absolut nödvändigt.
När det gäller beslutsformerna kräver en utökad medlemskrets ett ökat
inslag av majoritetsbeslut. Detta utvecklas under en separat rubrik. Det är
dock viktigt att understryka att man alltid strävar efter enhällighet när
besluten fattas inom unionens institutioner. Man undviker så långt möjligt att
"köra över" ett land som starkt opponerar sig mot ett beslut.
Beträffande kompetensområden har EU fått en betydligt större kompetens
under åren. Samtidigt ska man komma ihåg att de nya kompetensområdena i
stor utsträckning förblir mellanstatliga. Bland annat begränsas unionens
domstols kompetens i stort sett till ekonomiska frågor. Man talar därför
fortfarande om "EG-domstolen". En annan viktig begränsning är den s k
subsidiaritetsprincipen. Principen innebär att beslut ska fattas på lägsta
möjliga nivå och att EU bara ska fatta beslut i frågor som inte kan fattas
effektivt på nationell eller lägre nivå. Dessutom ska en övre nivå vara till
stöd för en lägre, det vill säga att EU stöder nationella och regionala
initiativ
genom exempelvis bidrag. Logiken är enkel: vi ska bara besluta på europeisk
nivå i frågor som är gränsöverskridande och påverkar ett flertal medlems-
länder och som därför kräver gemensamma initiativ. Subsidiaritetsprincipens
tillämpning är grundläggande genom dess bidrag till maktfördelning och dess
motverkan av maktkoncentration.
4 De tre pelarna
När EG blev EU genom Maastrichtfördraget 1993 kompletterades det
ekonomiska samarbetet med två stora politikområden: en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) samt ett inrikes och rättsligt
samarbete. Man talar därför om tre "pelare", som bygger upp dagens
samarbete. Den första pelaren innehåller förutom det traditionella
ekonomiska gemenskapsarbetet även EMU och ett antal andra
samarbetsområden. De tre pelarna har gemensamma institutioner
(kommissionen, rådet, domstolen, parlamentet med flera) men olika
former och regler för beslutsfattande. Vi Kristdemokrater har ofta
framfört åsikten att det vore lämpligt att på sikt bryta ned pelarstrukturen
till förmån för en mer enhetlig organisation. Amsterdamfördraget, som
slöts mellan EU-länderna 1997, innebär ett första steg i den riktningen. I
det nya fördraget vittrar pelarna delvis sönder eftersom flera områden
inom det inrikes och juridiska samarbetet kommer att omfattas av samma
beslutsprocedurer som det ekonomiska samarbetet inom den första
pelaren. Även den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som
tidigare varit ett helt mellanstatligt samarbete där alla beslut fattats med
enhällighet, närmar sig övriga samarbetsområden då enhälligheten inte
längre blir den enda beslutsformen.
5 Ett aktivt medlemskap
Sveriges samarbetsvilja upplevs utomlands i bästa fall som otydlig eller i
sämsta fall som negativ och motstridig. Vi ses i flera sammanhang som
en ofrivillig europé som inte är säker på vad samarbetet kan åstadkomma
utan att inkräkta alltför mycket på den nationella integriteten. Det
behöver inte vara så. Vi menar att större tydlighet och kritik i de frågor
där vi skiljer oss från majoriteten av medlemsländer samt större
engagemang i och fokusering på de frågor vi anser viktigast skulle ge oss
större inflytande och gehör i Europasamarbetet. En önskvärd
attitydförändring skulle också vara att man inte bara frågade sig hur EU
gynnar Sverige utan även vad EU betyder för Europa som helhet.
Flera av Sveriges initiativ de senaste åren är bra. Det gäller bland annat
säkerhetspolitiken, miljöfrågorna och sysselsättningen. Kristdemokraterna
kräver dock en tydligare svensk miljöprofil. Vi kan bl a vinna inflytande
genom ett större svenskt (expert)deltagande i utformningen av
kommissionens förslag inom området hållbar utveckling. Härigenom kan vi
också öka vårt inflytande i bistånds- och utvecklingssamarbetet. Regeringens
engagemang för sysselsättningen är positivt men vi efterlyser mer än enbart
symboliskt engagemang i diskussionerna om samarbetet.
Regeringen har dock tidigare visat ovilja att följa europeiska rekommen-
dationer i kampen för sysselsättningen, framför allt då det gäller att ändra de
stela strukturerna på den svenska arbetsmarknaden. Toppmötet om syssel-
sättningen i Luxemburg i november 1997 resulterade bland annat i en upp-
maning om sänkta arbetsgivaravgifter för att stimulera sysselsättningen "när
så är möjligt". Den svenska regeringen medverkade till att få igenom brask-
lappen, som man sedan dess använt för att vifta bort rekommendationen.
Man lyckades dessutom ta udden av ett förslag om differentiering av tjänste-
momsen. Detta understryker det faktum att EU:s riktlinjer och rekommen-
dationer angående sysselsättningen aldrig kan bli mer än en viljeinriktning.
Till sist anser vi att Sveriges roll måste vara att aktivt verka för att Euro-
peiska unionen förbättrar sin förmåga att agera och ta ansvar för en demokra-
tisk och fredlig utveckling både inom och utanför unionens gränser.
6 Nya villkor, beslutsformer och prioriteringar
inom EU
Det pågår en ständig dragkamp om i vilken riktning EU-samarbetet ska
utvecklas. Kampen står framför allt mellan å ena sidan de som vill ge EU
större befogenheter för att effektivisera samarbetet och å andra sidan de
som anser att man bör gå i motsatt riktning för att medlemsländerna och
folken ska återfå en del av den suveränitet man menar har gått förlorad.
Amsterdamfördraget innebär en kompromiss mellan dessa två sidor.
Inom flera områden blir det lättare att fatta beslut genom att man beslutar
med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet. Det innebär att
man går från "mellanstatlighet" till "överstatlighet" eftersom ett beslut
kan tas trots att en eller ett par länder motsätter sig detta. Skälet är
framför allt att beslutsfattande med enhällighet innebär större risker för
blockering av beslut när medlemskretsen växer. Samtidigt går man de
grupper som är emot ökad överstatlighet till mötes, dels genom att antalet
nya områden där kvalificerad majoritet ska gälla begränsas, dels genom
att man låter vissa känsliga områden, framför allt inom andra och tredje
pelaren, även i fortsättningen vara föremål för beslut med enhällighet. En
i stort sett ny samarbetsform introduceras också: den så kallade flexibla
integrationen.
7 Den första pelaren
7.1 Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter
Respekten för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna utgör
stommen i ett demokratiskt samhälle. Denna respekt har alltid utgjort ett
absolut villkor för medlemskap i Europasamarbetet och en princip för
samarbetet inom EU. Denna princip förstärks genom
Amsterdamfördraget, genom att EU:s domstol får uppdrag och
kompetens att bevaka att unionen respekterar de grundläggande
mänskliga rättigheterna.
Vi välkomnar detta, eftersom det innebär att respekten för de mänskliga
rättigheterna nu även blir föremål för rättslig kontroll. Vi förespråkar dock en
mer långtgående förändring, nämligen ett införlivande av Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter i fördraget. Att så inte sker är en
besvikelse, men det får inte innebära att frågan faller i glömska. Bland andra
Amnesty International har starkt kritiserat reformens otillräcklighet och
bland annat pekat på att det krävs ett införlivande av Europarådets
konvention för att få en utomstående och från EU oberoende rättslig kontroll.
En viktig princip för de mänskliga rättigheterna är icke-diskriminering.
EG- och EU-fördragen har tidigare bara innehållit skrivningar om förbud
mot diskriminering på grund av nationalitet. I det nya fördraget finns
däremot en ny artikel som ger medlemsländernas ministrar i rådet möjlighet
att vidta åtgärder mot diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung,
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Det
är ett viktigt steg på vägen mot att göra EU mer aktivt även inom detta
område. Dock är reformens effektivitet beroende av medlemsländernas
villighet att lagstifta inom området. Även här bör Sverige därför vara
pådrivande. Vi kommer att arbeta för detta.
7.2 Familjernas och medborgarnas Europa
De flesta människor i Europa delar uppfattningen att familjen och andra
små naturliga gemenskaper ska vara fundamentet för samhället. För att
familjen ska bli den stabila grund som samhället behöver vill
Kristdemokraterna i Europa stärka den enskilda människans och
familjens villkor. Det framgår med stor tydlighet i de europeiska
Kristdemokraternas partigrupp EPP:s principprogram: "Familjepolitik är
i centrum av vår sociala och samhälleliga politik i ett fritt och
demokratiskt Europa. Staten måste uppmuntra familjen, men får aldrig
ersätta den." Vi och övriga partier inom EPP är därför eniga om att
utvecklingen av den sociala dimensionen är en viktig del av den
europeiska integrationen. Kristdemokraterna är fast förvissade om att
ekonomiska framåtskridanden måste gå hand i hand med utvecklingen av
grundläggande mänskliga och sociala förutsättningar.
Vi vill därför arbeta för att skapa en sådan social dimension som ger
människan och familjen frihet att välja och så att socialt ansvar och personlig
utveckling kan förenas. Till skillnad från de som vill utveckla ett nyliberalt,
marknadernas Europa eller ett socialistiskt och kollektivistiskt Europa vill
Kristdemokraterna se ett familjernas och medborgarnas Europa. Medborgar-
nas Europa är en vision som måste konkretiseras genom åtgärder som
främjar invånarnas känsla av att vara medborgare i både det egna landet och
EU. Det är därför viktigt att EU i högre grad prioriterar frågor som intresse-
rar och engagerar medborgarna. Så är det till exempel en viktig signal till
Europas 20 miljoner arbetslösa att EU-politiken nu kommer att fokusera på
åtgärder som främjar sysselsättningen och en bättre social standard.
Tillsammans kan medlemsländerna komma fram till åtgärder och impulser
som sedan kan tillämpas på hemmaplan. Tyvärr har den svenska social-
demokratiska regeringen inte gjort sig känd för att ta till sig de förslag på
sysselsättningsområdet som initierats på Europanivå. När EU:s stats- och
regeringschefer tog initiativ till åtgärder för att öka sysselsättningen på fem
olika områden hösten 1994, de så kallade Essenpunkterna, ansåg regeringen
att bara vissa var tillämpliga på Sveriges situation. Det innebär att punkterna
som handlar om minskade indirekta lönekostnader respektive ökad arbets-
marknadspolitisk flexibilitet haft mycket begränsat genomslag i Sverige.
Vid toppmötet i Luxemburg togs beslut om nya riktlinjer för att stimulera
sysselsättningen i medlemsländerna. Bland riktlinjerna återfinns åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet, utbildningssatsningar men även åtgärder för ökad
företagsamhet, inklusive främjande av vissa hushållstjänster, och skatte-
sänkningar på arbete. Den svenska regeringen har dock valt att ignorera just
punkten om skattesänkningar med hänvisning till att statsfinanserna inte får
äventyras och att det inte finns några bevis för att skattesänkningar ger ökad
sysselsättning. Det är bara att konstatera att Socialdemokraternas tal om
sysselsättningsfrågor i EU inte går över i handling när konkreta europeiska
förslag för ökad sysselsättning presenteras.
7.3 Jämställdhet
EU har sedan länge bedrivit ett aktivt jämställdhetsarbete genom
upplysningsverksamhet och programstöd. Den formella grunden finns i
Romfördraget där bland annat principen om lika lön för lika arbete står
inskriven.
Med tiden har därför lagar och åtgärdsprogram tillkommit för att främja
likabehandling på arbetsmarknaden och för att stärka kvinnans ställning. Det
räcker enligt Kristdemokraterna inte med åtgärder endast på arbetsmarknads-
området. Vi anser att en jämställd position för kvinnan bör speglas i den
offentliga debatten och i massmedia samt att EU samtidigt ska stödja
inriktningen mot en högre andel kvinnor som representanter i politiska och
andra beslutande organ.
Vi anser det viktigt att EU blir ett effektivt redskap för bättre jämställdhet.
Amsterdamfördraget tar ett viktigt steg i rätt riktning. Lönediskriminerings-
förbudet skärps genom att det slås fast att lika lön ska utgå för likvärdigt
arbete. Jämställdheten blir också ett grundläggande mål som ska tas hänsyn
till inom alla områden. Fördraget slår också fast att det är tillåtet att ge
underrepresenterat kön förtur vid nya arbetstillfällen.
Sverige kan med erfarenhet av jämställdhetsarbete bidra med ytterligare
kunskap som förstärker kommissionens arbete med att vidareutveckla EU:s
jämställdhetspolitik. Kristdemokraterna är angelägna om att så verkligen
sker.
7.4 Miljöfrågor
Då Sverige blev medlem i EU förbättrades många förutsättningar för en
framgångsrik miljöpolitik. Sverige har nu möjlighet att driva på hela
EU:s miljöpolitik genom att vara aktiv i beslutsprocessen. Resultatet
beror till mycket stor del på med vilken kraft Sverige väljer att driva
miljöfrågor nationellt och i den Europeiska unionen. Därför är det av
yttersta vikt att Sverige aktivt arbetar utifrån en klar miljöstrategi i EU:s
institutioner. Syftet måste vara att EU:s miljöpolitik skärps och får en
framträdande plats. Sverige påverkas i högsta grad av föroreningar från
övriga Europa och måste kräva en högre miljöambition från EU:s
medlemsländer. Europeiska kommissionen har under 1997-98 tagit
mycket konkreta intryck av svensk miljölagstiftning vid utarbetande av
EU-direktiv på området. Sverige måste dock leva upp till en
miljölagstiftning som inom många områden är mer krävande än den
svenska. Så har till exempel vårt land, liksom de flesta andra
medlemsländer, till exempel fått skarp kritik från EU:s
miljökommissionär Ritt Bjaerregard eftersom vi inte klarat av att minska
kväveutsläppen i jordbruket i tillräcklig grad.
Besluten om klimatkonventionen i Kyoto i Japan innebär en utmaning för
EU. Sverige bör avstå den möjlighet som getts genom förhandlingar inom
EU att öka de svenska utsläppen.
Sverige bör gå före i arbetet med att införa skatteväxling från skatt på
arbete till miljöstyrande skatter och avgifter, samt ställa höga krav då
minimidirektiv på miljöområdet ska antas.
1993 förstärktes EU:s miljöpolitik. Sedan dess står bland annat skrivet i
fördraget att miljöbeslut ska utgå från en hög skyddsnivå. Bland EU:s grund-
läggande miljömål finns nu hänsyn tagen till en hållbar tillväxt. Maastricht-
fördraget slår även fast att försiktighetsprincipen gäller och att miljöbeslut
ska fattas med kvalificerad majoritet. Enhällighet krävs fortfarande för beslut
om miljöavgifter, stadsplanering (mark- och vattenanvändning) och energi-
frågor.
7.4.1 Förstärk EU:s miljöambitioner
Frånvaron av konkreta miljöåtgärder i Amsterdamfördraget är en stor
besvikelse. Målet måste vara att få till stånd långsiktiga
miljöinvesteringar inom EU för att ersätta gamla miljöförorenande
metoder, att högsta tillämpade ambitionsnivå ska gälla i
medlemsländerna och att Sverige inte ska behöva sänka sina
miljönormer. Vi Kristdemokrater anser att Sverige ska hålla en hög profil
i miljöfrågor. För att minska utsläpp av växthusgaser i u-länder behöver
vårt bistånd för energieffektivisering utökas, och Sverige måste även se
över snabbt ökande utsläpp från egen trafik. Vi vill också understryka
vikten av att underlätta miljöriktig export från u-länder, stödja Sidas
arbete på detta område och verka för en mer generös jordbruks- och
miljömärkningspolitik från EU:s sida.
Sverige bör verka för möjligheten att enskilda EU-länder av miljöskäl, och
inte av protektionistiska skäl, ska kunna införa hårdare miljöregler. Sverige
bör också verka för att miljöpolitiken integreras med den ekonomiska
politiken. Så länge miljökostnaderna inte fullt ut integreras i produktion,
transport och konsumtion kan både tillväxt och frihandel utgöra hot mot vår
gemensamma miljö. Parallellt med miljömålen ska grundregeln vara största
möjliga frihandel. Inskränkningar i frihandeln på nationell basis måste alltid
kunna motiveras av hälso- och miljöskäl.
7.4.2 Stärkt miljögaranti
Kristdemokraterna anser att en stärkt miljögaranti med omvänd
bevisföring bör införas. Detta innebär att det är upp till den som är minst
miljövänlig att bevisa att den så kallade miljögarantin inte kan tillämpas.
I dag ligger bevisbördan på det land som vill förbjuda en viss vara med
åberopande av miljögarantin.
7.4.3 Majoritetsbeslut
Kristdemokraterna anser att beslut om miljöavgifter ska kunna fattas med
kvalificerad majoritet. Sveriges regering vill inte införa beslut med
kvalificerad majoritet för miljöavgifter, eftersom man hävdar att det är en
skatt och därför ska omfattas av samma beslutsregler som övriga skatter,
det vill säga enhällighet. Vi Kristdemokrater anser att det i första hand
rör sig om en miljöfråga och inte en skattefråga, vilket skulle motivera
beslut med kvalificerad majoritet. Så länge beslut måste fattas med
enhällighet omöjliggörs i praktiken vårt mål om en gemensam
miniminivå för miljöavgifter på koldioxid och andra miljöskadliga
utsläpp samt om skatteväxling - skatteväxling att sänkta avgifter på
avlönat arbete "växlas" mot högre avgifter på miljöförstörande
produktion.
7.4.4 Ny energipolitik
En ny gränsöverskridande energipolitik bör utarbetas. Energipolitiken
ska främja energieffektivisering och förnybara energislag, skydda
naturresurser samt målmedvetet minska dagens beroende av icke
förnybara energislag. Det är också angeläget att utveckla ett gemensamt
tekniskt ansvar för riskerna runt åldrande kärnkraftteknik i Europa.
7.5 Ekonomisk utveckling
EU:s inre marknad bygger på såväl politiska mål om stabilitet och fred
som på ekonomiska mål om konkurrenskraft, prisstabilitet, industriell
utveckling och handel. Den inre marknaden har redan betytt mycket för
svensk ekonomi i form av ökade utlandsinvesteringar och fler
affärsmöjligheter för svenska företag. Det är här de stora ekonomiska
fördelarna finns att hämta hem för Sverige och som ska ställas mot vår
medlemsavgift. För att den inre marknaden ska fungera långsiktigt krävs
dock ett nära och solidariskt samarbete inom områden som industri-,
finans-, penning- och växelkurspolitik men också inom miljö och
socialpolitik.
7.5.1 EMU och den svenska ekonomin
Kristdemokraternas utgångspunkt har varit att bedömningen av ett
svenskt medlemskap i EMU ska ske på sakpolitisk grund. När man tar
ställning till ett svenskt deltagande i EMU går det inte att enbart betrakta
EMU-projektet som sådant. Man måste också studera tillståndet i svensk
ekonomi. Sverige har under mer än 25 år tappat i ekonomisk
utvecklingskraft. 1970 låg Sverige på tredje plats bland OECD-länderna
när det gäller BNP per invånare. För närvarande befinner vi oss på
femtonde plats. Bakgrunden är bland annat en dåligt fungerande
lönebildning, en omodern arbetsrätt, dålig flexibilitet och funktion på
arbetsmarknaden, ett alltför bistert företagarklimat och tillväxthämmande
skatter på arbete, företagande och sparande.
Därför räcker det inte enligt vår uppfattning att Sverige uppfyller
konvergenskriterierna. Låsta till EMU kommer alla dessa stela strukturer att
kunna göra stor skada som förvärrar landets ekonomiska läge. Sveriges
ekonomi är i sådant skick att ett svenskt medlemskap i den monetära
unionen, EMU, riskerar att leda till en ytterligare ökning av arbetslösheten.
Sverige har under lång tid mött både yttre och inre störningar i ekonomin
genom växelkursanpassningar i form av devalveringar, och sedan hösten
1992 har vårt land en flytande krona. Devalveringsvägen är nu definitivt
stängd, bland annat på grund av den stabilitetspakt som samtliga
medlemsländer i EU, inklusive icke EMU-medlemmar, ska ingå i. Sverige
måste snarast lösa sina strukturella problem förorsakade av devalverings-
politiken och de många årens försummelser som skett i den ekonomiska
politiken.
Den socialdemokratiska regeringen har inte förmått att genomföra de
strukturella reformer som skulle kunna förbättra arbetsmarknadens funk-
tionssätt och klimatet för företagande och tillväxt. Regeringen har sedan sitt
tillträde ensidigt satsat på sanering av statens finanser genom besparingar
och nedskärningar medan tillväxtfrämjande åtgärder och strukturella
reformer avvisats. Det är inte realistiskt att utan strukturella reformer kunna
skapa förutsättningar som gör det möjligt för Sverige att utan skadeverk-
ningar ansluta sig till EMU.
Som självständig stat kan Sverige inte tvingas in i EMU:s tredje fas.
Riksdagen har beslutat att Sverige ska sträva efter att nå upp till de
inträdeskrav EU satt upp för inträde i EMU:s tredje fas, de så kallade
konvergenskriterierna. Riksdagen har också beslutat att Sverige inte ska delta
i EMU:s tredje fas från start den 1 januari 1999. Kristdemokraterna stöder
detta beslut.
Inför omröstningen om Sveriges medlemskap i EU klargjordes tydligt att
det är Sveriges riksdag som ska fatta beslutet om ett eventuellt EMU-med-
lemskap. Vi har stått bakom denna beslutsordning. Riksdagsbeslut av denna
dignitet kräver dock ett tydligt folkligt mandat. Om riksdagsmajoriteten
ändrar uppfattning i EMU-frågan i förhållande till vad man har fått väljarnas
mandat för, ska svenska folket få en möjlighet att säga sin mening. Detta kan
ske genom allmänt val eller folkomröstning. Vi vill understryka vikten av att
frågeställningen vid en eventuell folkomröstning utgår från klara alternativ
som inte kan uppfattas som manipulativa.
7.5.2 Harmoniserad beskattning
Med en fri gränshandel och fri rörlighet av varor, tjänster, personer och
kapital är det inte långsiktigt hållbart att hålla en väsentligt högre eller
annorlunda skattestruktur i Sverige än i våra grannländer.
1. Mervärdesskatten
Inom EU pågår ett intensivt arbete med ett nytt system för
mervärdesskatt som skulle kunna ersätta det nuvarande systemet. Som en
första åtgärd har kommissionen föreslagit ett skatteintervall på mellan 15
och 25 procent som skulle gälla under åren 1997 och 1998 för att
förhindra att skillnaderna mellan medlemsländerna ökar. Ett system med
ursprungsmärkning och ett clearingförfarande mellan länderna skulle
kunna säkerställa de nationella skatteunderlagen.
Kommissionen presenterade under våren 1996 en promemoria om
harmonisering på skatteområdet, men kravet på enhälliga skattebeslut och
den nationella självständigheten på skatteområdet gör det svårt att få till
stånd en harmonisering. Aktuella frågor gäller bland annat synen på
skattekonkurrens mellan länderna, subsidiaritetsprincipens tillämpning på
skatteområdet och risken för att medlemsländerna förlorar sin suveränitet i
en alltmer global ekonomi.
Inom EU:s regeringskonferens diskuterades bland annat en övergång till
majoritetsbeslut när det gäller skatter/avgifter på miljöområdet. Kristdemo-
kraterna anser att det är ett starkt svenskt miljöintresse att övergå till
majoritetsbeslut, för att få till stånd en gemensam minimiskattesats på
koldioxidutsläpp. Detta skulle vara ett avgörande steg mot en miljövänligare
utveckling i Europa. Eftersom Sverige redan har miljöskatter skulle en
europeisk miniminivå för koldioxid samtidigt förbättra svenska företags
konkurrenssituation.
2. Punktskatter
Punktskatter inom EU har med gränshandel att göra. Det gäller främst
tobak, alkohol och olja. EU:s grundläggande principer är att produkterna
ska beskattas där de konsumeras och att man ska underlätta fri rörlighet.
Punktskatterna i EU:s medlemsländer har harmoniserats i mindre grad än
mervärdesskatterna med tilltagande smuggling som följd. Varje gång en
medlemsstat höjer en viss punktskatt måste man beakta att produktion
och skatteintäkter kan förloras till grannländer som har påfört en
betydligt lägre skattesats. Vid förhandlingen om medlemskap i EU fick
Sverige, Danmark och Finland en rättighet att ha mer restriktiva regler
för införsel av bland annat alkoholdrycker än medlemsstaterna i övrigt.
Kristdemokraterna anser att Sverige ska hävda ett fortsatt undantag.
3. Energiskatter
Energi bör beläggas med full moms. Energibeskattningen ska utformas
så att miljöbelastande energislag beskattas hårdast medan introduktionen
av miljövänliga och förnybara energislag uppmuntras.
En skatteväxling ska eftersträvas där skatten på arbete sänks samtidigt som
skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser höjs. Inom
EU:s medlemsstater som helhet har den direkta skattesatsen för
lönearbetande arbetskraft ökat med ungefär en femtedel mellan åren 1980
och 1993 medan motsvarande indikator för andra produktionsfaktorer,
huvudsakligen egenanställd arbetskraft och kapital, har minskat med mer än
en tiondel. Det innebär att skattebördan har förskjutits mot det mindre rörliga
beskattningsunderlaget - arbetskraften - så att det har varit möjligt att
återvinna den skatt som förlorats genom urholkningen av de andra mer
rörliga beskattningsunderlagen.
Det finns skäl att sänka beskattningen på arbetskraft i syfte att främja
sysselsättningen inom medlemsstaterna. Att reducera skattebördan för
arbetskraften skulle i viss mån kunna vara självfinansierande. En höjd
energibeskattning kan vara ett alternativ till att minska arbetskostnaderna,
samtidigt som det bidrar till en skatteväxling inom EU. Under en längre tid
har inom EU pågått ett arbete som syftar till gemensamma bestämmelser om
en minimiskattesats för koldioxidutsläpp. Kristdemokraterna driver sedan
länge kravet på att den svenska regeringen ska verka för en europeisk
miniminivå för koldioxidskatt.
7.6 Jordbruk
När det gäller EU:s jordbrukspolitik (CAP), som upptar cirka hälften av
EU:s budget och motsvarar cirka 0,6 % av gemenskapens BNP, måste
man konstatera att stora ansträngningar har gjorts för att reformera detta
politikområde. 1992 års CAP-reform har inneburit viktiga neddragningar
av överproduktionen och därmed av lagren. Reformen har skett genom
en kraftig sänkning av interventionspriser samt en övergång till fast
produktionsstöd i form av arealbidrag. Detta har skett på villkor att viss
del av arealen lagts i träda.
7.6.1 Ekologiskt hållbart jordbruk
Kommissionen har funnit att reformarbetet måste fortsätta och fördjupas.
Det är framför allt den förestående utvidgningen av EU och det senaste
GATT-avtalet som är orsak till fortsatta reformer. Med nuvarande regler
måste antingen EU:s jordbruksbudget växa eller ersättningar minska när
nya medlemsländer kommer in i EU. Eftersom många länder inte vill öka
budgeten kommer det att bli reformer mot lägre ersättningar. GATT-
avtalen resulterade i att EU:s gränsskydd ska pressas ner med 36 procent
fram till år 2000. Kristdemokraterna anser att en fortsatt reformering av
EU:s jordbrukspolitik utifrån 1992 års CAP-reform bör eftersträvas, inte
minst för att möta nya krav vid en utvidgning av unionen men även i
syfte att visa större generositet gentemot u-länderna och att verka för en
bättre internationell handel med dessa. Vi anser att jordbruksnäringen ska
ses som en del av den inre marknaden, där konkurrens på lika
ekonomiska villkor ska råda mellan de olika medlemsländerna. Strävan
bör vara att öka andelen jordbruk med ekologisk inriktning. Ett hållbart
jordbruk med höga hälsokrav på livsmedelsproduktionen är vår
målsättning.
Sverige ska vara starkt pådrivande för ökade djurskyddskrav. Sunda stall-
miljöer och en värdig behandling av djur i samband med transport och slakt
borde, enligt Kristdemokraterna, vara en självklarhet. Amsterdamfördraget
går i rätt riktning eftersom beslut inom den inre marknaden och inom
jordbruk, transport och forskning ska ta hänsyn till eventuella konsekvenser
för djurens välmående.
7.6.2 Mindre regleringar av produktstandarder
Med anledning av jordbrukspolitikens (CAP) avreglering kommer
konsumenten att betala en allt större del av produktpriset direkt på
marknaden. Konsumenten gör då sitt eget val av pris och kvalitet.
Därmed anser vi Kristdemokrater att de allra flesta regleringar av
produktstandarder ska avvecklas. Kriterier som mått och form m.m. kan
konsumenten själv ta ansvar för, medan däremot krav på säkerhet för
hälsa och miljö måste normeras och bli föremål för tydlig deklaration och
märkning.
7.7 Bioetik
De nya tekniska framstegen har i allt väsentligt gagnat mänskligheten. I
takt med utvecklingen ställs mänskligheten dock inför ständigt nya etiska
utmaningar som måste hanteras på bästa möjliga sätt. En öppen och fri
marknad som den europeiska måste också regleras av en gemensam
lagstiftning. För Kristdemokraterna är det viktigt att denna lagstiftning
säkrar en sådan hög etisk nivå att den biotekniska industrin och
forskningen i alla lägen respekterar ett absolut människovärde och
mänsklig värdighet. Patent på biotekniska uppfinningar har under lång
tid debatterats inom EU. På grund av olika etiska förhållningssätt svarar
ministerrådet och kommissionen för en liberal linje och
Europaparlamentet för en mera restriktiv linje.
7.7.1 Rör inte den genetiska arvsmassan
Under 1997 röstade Europaparlamentet för ett förslag från
Kommissionen till nytt patentdirektiv för skydd av tekniska
uppfinningar. I korthet går detta ut på att det nu ska bli möjligt att ta
patent på gener, växter och djur samt vävnad och kroppsdelar från
människor så länge som dessa är "isolerade från den mänskliga
kroppen". De enda levande organismer som utesluts från patent i
direktivet är hela människor och människoembryon.
I november 1997 tog ministerrådet ställning till förslaget. Kristdemokrater-
nas uppfattning var att Sverige skulle säga "nej" till förslaget. Den svenska
regeringen stödde dock tyvärr förslaget, vilket vi är mycket kritiska till.
Tidigare i år beslutade Europaparlamentet att ställa sig bakom minister-
rådets förslag till direktiv. Därmed fick en strid som har rasat i tio år sitt
slut.
"En sorgens dag", kommenterade den koalition av miljögrupper, jordbrukar-
och u-landsorganisationer som vänt sig mot förslaget.
Direktivet ställer inte några direkta krav på lagändringar i medlemsländer-
na, men patentlagar som stiftats innan gentekniken fanns skall nu tolkas i ett
nytt ljus. Det blir lättare att patentera uppfunna genmodifierade växter,
transgena däggdjur och delar av den mänskliga arvsmassan. Patent beviljas
inte på förändrade könsceller, på klonade människor eller på djur vars
lidande inte motsvaras av en medicinsk nytta för människan. Felaktiga beslut
av allvarlig art får dock inte lämnas utan åtgärd. Vi menar att frågan måste
aktualiseras på nytt i avsikt att arbeta för att riva upp beslutet om patent på
liv.
7.8 Konsumentpolitik
Den fria rörligheten av varor behöver kompletteras med ett allt starkare
konsumentskydd och en höjd kvalitetsstandard på de varor som nu
kommer att säljas över hela Europa. Med hänvisning till nationella krav
på skydd för hälsa, miljö och säkerhet bör enskilda länder kunna tillämpa
strängare produktkrav. Sveriges medlemskap i EU innebär att vi nu fullt
ut kan medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken i
Europa. Dessutom kan vi vara med och utforma de gemenskapsregler
som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Som medlem i EU
bör Sverige arbeta för att viljeinriktningen att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå också förverkligas. Amsterdamfördraget ger EU
bättre möjligheter att vidta åtgärder för att skydda konsumenternas
intressen. Konsumentskyddet ska fortsättningsvis integreras i övrig EU-
politik.
Två huvudgrupper av konsumentskydd kan urskiljas. Dels de som gäller
produktsäkerhet och produktutformning, dels sådana som gäller konsu-
menternas ekonomiska och rättsliga intressen. Vad gäller den andra typen av
konsumentskydd kan enskilda länder gå betydligt längre i skydd av sina
medborgare, än vad EU rekommenderar. Konsumentinformationen är fort-
farande otillräcklig. Sverige bör verka för att konsumenterna ska kunna ställa
krav på uttömmande märkning som anger innehåll, produktionssätt,
ursprungsland med mera. Speciellt gäller det livsmedel, läkemedel och hus-
hållskemikalier. Det är för övrigt viktigt att vårt lands frivilliga konsument-
organisationer får det stöd och den information de behöver angående den
europeiska konsumentpolitiken. En större samverkan mellan och med dessa
organisationer skulle öka deras möjligheter till inflytande och för att i sin
tur
informera svenska konsumenter om hur de påverkas av EU-politiken. Här
fyller Sveriges Konsumentråd, som står i ständig kontakt med EU-institu-
tionerna, är representerat i EU:s Ekonomiska och Sociala kommitté och som
informerar sig om nya regler och förordningar, en nyckelroll. Konsument-
rådet bör därför även i fortsättningen få tillräckliga anslag för att fylla sin
funktion som konsumenternas röst i Europasamarbetet.
8 Freden viktigaste målet
Som tidigare nämnts var det ursprungliga huvudmålet med det
europeiska samarbetet att lägga grunden till en varaktig fred. Den
målsättningen är lika aktuell i dag, men för att den ska kunna tillgodoses
även i framtiden måste medlemsländerna verka för att EU effektivt kan
företa aktiva säkerhetspolitiska åtgärder och bland annat fördjupa sin
solidaritet med Baltikum samt Öst- och Centraleuropa.
8.1 Gemensamma fredsoperationer och konflikthantering
EU skulle kunna ha gjort mer för att förhindra krig i Bosnien och i
Kosovo, men vi får inte glömma att EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik är en ny företeelse och att EU vid tiden för krigets
utbrott inte hade några formella strukturer för att kunna agera.
Amsterdamfördraget har förbättrat förutsättningarna för att agera
gemensamt. För det första har ett svensk-finskt initiativ fått gehör, vilket
innebär att de så kallade "Petersbergs-uppgifterna" (efter slottet Petersberg i
Tyskland där ett säkerhetspolitiskt toppmöte ägde rum 1992) skrivs in i det
nya fördraget: "humanitära insatser och räddningsinsatser, fredsbevarande
insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering inklusive freds-
skapande åtgärder." Dessa uppgifter ger Sverige och övriga alliansfria länder
en viktig plattform för deltagande i det gemensamma europeiska freds-
arbetet. Det kan handla om allt från att upprätthålla en vapenvila till att
bistå
människor i nöd vid naturkatastrofer. Reformen är enligt Kristdemokraterna
en mycket stor framgång eftersom EU:s främsta uppgift, att främja fred och
solidaritet, inte längre bara gäller det egna territoriet utan blickarna vänds
även utåt både mot övriga Europa och andra delar av världen.
För det andra skapas en enhet för planering och tidig varning som ska
övervaka och analysera omvärldsutvecklingen inom områden som berör den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enheten ska utarbeta ett "tidigt
varningssystem" som ska kunna förvarna om potentiella konflikter och
politiska kriser i Europa och dess närhet. Den ska dessutom skapa
analysunderlag och långsiktiga strategier för utvecklingen av samarbetet. Att
kunna avstyra konflikter innan de brutit ut innebär många räddade liv och
innebär dessutom en ekonomisk besparing. Mot den bakgrunden är en
analysenhet en säker investering som är mycket välkommen.
För det tredje ändras beslutsreglerna inom GUSP. Inom utrikes- och
säkerhetspolitiken fattas beslut om gemensamma strategier i princip med
enhällighet. I Amsterdamfördraget införs dock möjligheten till ett så kallat
konstruktivt avståndstagande. Ett medlemsland som inte kan acceptera att det
omfattas av ett beslut kan välja att lägga ned sin röst och på så sätt slippa
tillämpa beslutet utan att hindra övriga länder från att genomföra det. Landet
är då inte heller skyldigt att bidra till finansieringen av de operationella
utgifter som beslutet ger upphov till. Denna möjlighet ger ett effektivare
beslutsfattande och innebär en vinst inte bara för de länder som vill ta beslut
utan även för det land som väljer att stå utanför. Beslut om gemensamma
åtgärder på grundval av en gemensam strategi samt beslut om genomförande
av sådana åtgärder ska fattas med kvalificerad majoritet med undantag av
frågor med militära eller försvarskonsekvenser.
Dessa två förändringar är en rimlig utveckling med tanke på kommande
utvidgningar som kan innebära en större risk att beslut blockeras och gör
unionen handlingsförlamad. Dock kvarstår ytterst möjligheten för ett
medlemsland att blockera beslut. Detta hävdar fortsatt nationell suveränitet
och är därför rimligt. Ytterst beror effektiviteten i de nya beslutsformerna på
i vilken grad möjligheten att blockera utnyttjas och hur ofta man i stället
väljer att ta avstånd från ett beslut genom nedlagd röst.
8.2 Försvarssamarbete på mellanstatlig nivå
Kristdemokraterna anser att ett eventuellt europeiskt försvarssamarbete
ska ske på mellanstatlig nivå. VEU-fördraget ska i sin nuvarande
utformning inte integreras i EU:s fördrag och inget EU-medlemsland ska
tvingas att åta sig förpliktelser om ömsesidigt försvarsbistånd. För att ge
möjlighet för samtliga medlemsländer i EU att vara medlemmar i VEU
har Kristdemokraterna föreslagit att Sverige bör ta initiativ till att
utveckla en gren av VEU till fredsfrämjande operationer, katastrofhjälp
och krishantering. EU:s och Europas misslyckande under Bosnienkriget
är ett tillräckligt bevis på att Europa behöver en effektiv
säkerhetsorganisation.
Kristdemokraterna anser att Amsterdamfördraget tar viktiga steg i denna
riktning. En eventuell integration av VEU i EU skjuts på framtiden och
kräver ett beslut av medlemsländernas stats- och regeringschefer i
Europeiska rådet. EU kommer i stället att anlita VEU framför allt för att
utföra operationer enligt Petersbergs-uppgifterna. Då VEU anlitas har alla
medlemsländer i EU, inklusive icke medlemmar av VEU såsom Sverige, rätt
att delta i insatserna och besluten. Kristdemokraterna anser för övrigt att
Sverige aktivt ska förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen.
8.3 Ändrade vapenexportregler
Kristdemokraterna vill att vapenexport begränsas till stabila
demokratiska stater. Av denna anledning har Kristdemokraterna verkat
för ett svenskt initiativ till att krigsmaterielförsäljningen från EU-
länderna ges en annan inriktning än den nuvarande. Ett organiserat
samarbete och specialisering på krigsmaterielområdet inom hela EU
skulle på sikt kunna leda till att försäljningen begränsas till att främst
gälla unionens medlemsländer och i andra hand övriga stabila
demokratiska stater.
Kristdemokraterna har drivit frågan om upprättandet av en uppförandekod
för europeisk vapenexport. Vi välkomnar att så nu har skett. Uppförande-
koden innehåller minimiregler för vapenexport men är inte bindande för
medlemsländerna. Därför har koden kritiserats från olika håll, bland annat
från flera fredsorganisationer. Vi vill här ändå understryka vikten av en kod
med om inte juridiskt så åtminstone moraliskt bindande regler även för några
av de länder som tillhör världens största vapenexportörer.
8.4 Sverige får inte svika u-länderna
EU:s biståndspolitik står inte i konflikt med den svenska utan utgör ett
värdefullt komplement. Som fullvärdig medlem finns det också flera
möjligheter att påverka EU:s biståndsarbete. Sverige skulle här kunna
hålla en hög profil. Vår trovärdighet har dock kraftigt naggats i kanten
sedan vi under tiden från våra förhandlingar med EU fram till dagsläget
har sänkt biståndsanslaget som låg nära 1 procent av BNI till ett belopp
som motsvarar cirka 0,7 procent. Sverige har därmed försuttit en unik
chans att tillsammans med bland annat Nederländerna påverka de andra
medlemsländerna till en höjning av EU:s biståndsanslag. Vem lyssnar på
uppmaningar till förnyade insatser till förmån för tredje världen när
uppmanaren själv drastiskt sänker ambitionerna?
Kristdemokraterna redogör i sin motion om internationellt bistånd med
anledning av regeringens budgetproposition (1998/99:1) för en plan, med
tillhörande finansiering, för att höja biståndets andel av BNI upp till
1 procent. Först när vi påbörjar denna plan kan Sverige aktivt påverka
medlemsländerna att höja EU:s biståndsanslag. Vi anser för övrigt att tiden
är mogen att se över formerna för EU-biståndet. Framför allt är det dags för
en översyn av samarbetet med Afrika, Västindien och Stilla Havs-regionen
inom Lomé-konventionen. Nära hälften av det totala EU-biståndet betalas ut
till länder i dessa regioner. Kommissionen har analyserat samarbetet i en
grönbok om relationerna mellan EU och "AVS-länderna", vilket öppnar för
en ny debatt om hur samarbetet kan effektiviseras och hur biståndsresurserna
kan fördelas bättre. Vi Kristdemokrater anser att verksamheten i högre grad
bör koncentreras på de allra fattigaste länderna i dessa regioner.
9 Tredje pelaren: inrikes och rättsligt samarbete
9.1 Målet är ett öppet och tryggt Europa
Asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller är viktiga
gränsöverskridande politikområden. Stora delar av EU:s juridiska och
inrikespolitiska samarbete borde därför genomgå en harmonisering och
vara föremål för samma beslutsformer som inom den första pelaren. I
Amsterdamfördraget har lagts fast ett tidsperspektiv för att besluta om de
åtgärder som rör just asyl, skydd för flyktingar, ansvarsfördelning,
invandring, olaglig invandring samt rättigheter för
tredjelandsmedborgare som lagligt vistas i EU. Detta är ett steg i rätt
riktning som bland annat innebär att dessa områden placeras under
Europaparlamentets politiska kontroll och EG-domstolens juridiska
kontroll. För att nå framsteg inom dessa områden är det även angeläget
att besluten i större omfattning fattas med kvalificerad majoritet. En
positiv aspekt av det nya fördraget är att konventioner som skapas inom
den tredje pelaren kommer att träda i kraft i de länder som antar dem så
snart över hälften av medlemsländerna gjort det.
Samtidigt bör man komma ihåg att de områden som behandlas inom det
inrikes och rättsliga samarbetet till viss del drar åt olika håll och därför
kräver en balansgång mellan olika intressen. Mest framträdande är den
konflikt som uppstår mellan å ena sidan viljan att öka den fria rörligheten
och öppna de inre gränserna samt å andra sidan ett behov av ökade kontroller
och ökat polissamarbete för att stoppa den gränsöverskridande kriminalite-
ten. Dessa två intressen måste dock sammanfogas så att vi kan skapa ett
Europa som är både öppet och tryggt. Det är framför allt tre instrument som
påverkar och sammanfogar olika intressen inom det inrikes och rättsliga
samarbetet: Europol, Schengen- och Dublinkonventionen.
9.2 Europol - för trygghetens skull
Medlemsländernas legitima rätt att värna territoriell suveränitet, integritet
och medborgarnas säkerhet måste skyddas. Med utvidgningen blir det
ännu viktigare att ett långtgående samarbete finns på plats och fungerar
effektivt. Dels blir unionens yttre gränser betydligt längre, dels är det ett
faktum att illegal handel i dag i stor utsträckning transiterar genom Öst-
och Centraleuropa. Medborgarnas trygghet är direkt beroende av kampen
mot kriminalitet. Drogtrafik, människohandel och andra brott som hotar
medborgarnas säkerhet måste prioriteras högt. Det är därför olyckligt att
polis- och straffrättsligt samarbete förblir mellanstatligt eftersom de nya
befogenheter EU ges då blir otillräckliga. Vi anser bland annat att det
behövs en europeisk ramlagstiftning som möjliggör tydliga och enhetliga
straff i samtliga medlemsländer för lika brott mot europeisk lag. Åtgärder
för att stävja fusk som försämrar unionens finanser ska prioriteras. EU
ska ha makt att utdöma straff till de medlemsländer som ser genom
fingrarna med missbruk av EU:s gemensamma ekonomiska medel. EU
ska även ha makt att verkställa de utdömda straffen/sanktionerna.
Ett viktigt tillskott till polissamarbetet är dock den europeiska polisbyrån
Europol, som utvecklas till en effektiv enhet för gemensam bekämpning av
grov internationell kriminalitet. Det bör understrykas att Europols befogen-
heter är väldefinierade och, när det gäller operationella befogenheter, tydligt
begränsade. Det finns alltså inget fog för tal om en "EU-polis" som agerar
självständigt i nationella polisers ställe. Europols främsta uppgift är att
samla
och analysera information samt fungera som bas för informationsutbyte
beträffande särskilt allvarliga brott. Det rör sig dessutom endast om vissa
typer av grova och gränsöverskridande brott: narkotikahandel, olaglig handel
med nukleära och radioaktiva ämnen, illegala nätverk för invandring,
människohandel, handel med stulna fordon samt terrorism. För att listan ska
förlängas krävs att samtliga medlemsländer är överens.
Riktlinjerna för Europols kriminalregister är utformade med största
möjliga respekt för den enskildes integritet. Reglerna bygger på Europarådets
konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter och även dess rekommendation om användningen av
personuppgifter inom polissektorn. Registreringar är i de allra flesta fall
tidsbegränsade till tre år. Den personinformation som inhämtas och bearbetas
får inte vara av annan art än den som enligt nationella bestämmelser får
inhämtas. Personuppgifter av mycket känslig karaktär får dessutom endast
användas då det är absolut nödvändigt för en pågående undersökning, endast
som komplettering till redan befintliga uppgifter och aldrig i en separat
sökning eller i ett separat register. Sverige preciserar genom nationell
lagstiftning vilka typer av uppgifter som får registreras i vårt land. Inga
andra
typer av uppgifter får överföras från svensk polis till Europols register.
Gemensamt för all insamlad information är också att den inte får användas i
något annat sammanhang än Europols arbetsuppgifter och mål. Felaktigheter
ska rättas eller utplånas. Konventionen omfattar även skadeståndsansvar,
tillgång till uppgifter om sig själv samt möjlighet att överklaga införda
uppgifter.
Sammantaget innebär det strikta regelverket att Europols verksamhet kan
sägas utgöra en relativt begränsad inskränkning av den personliga
integriteten. Man ska i sammanhanget komma ihåg att de kriminella grupper
som verkar i Europa och i omvärlden förfogar över enorma resurser som bara
kan bemötas genom ett långtgående europeiskt samarbete. Europols verk-
samhet är därför grundläggande.
9.3 Schengen: den fria rörligheten inom EU
Ett av de uttalade huvudmålen för det europeiska samarbetet inom EU är
att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Detta mål
har funnits alltsedan EG grundades 1957 genom Romfördraget.
Schengensamarbetet tillkom för att skynda på utvecklingen av fri
rörlighet för personer. Fri rörlighet och öppnare gränser knyter
människor och länder närmare varandra. Det blir lättare att resa, studera,
arbeta och vistas utomlands, vilket lägger grunden till förtroendefulla
relationer mellan folk och länder och bidrar i förlängningen till en
varaktig fred. Flera viktiga steg i rätt riktning har redan tagits, bland
annat genom gemensamma regler för igenkännande av diplom och
möjlighet att söka arbete i andra europeiska länder med bibehållen
arbetslöshetsersättning. Schengensamarbetet representerar ytterligare ett
steg i och med att det syftar till att ta bort gränskontrollerna för personer
vid EU:s inre nationsgränser.
Vi ser positivt på Schengensamarbetet men med två viktiga förbehåll. För
det första innebär avvecklingen av de inre gränserna att det blir svårare att
hejda illegal handel med framför allt tobak, alkohol och narkotika över
nationsgränserna. Därför kan inte en full avveckling få ske förrän effektiva
kompensatoriska åtgärder finns på plats. Polissamarbetet måste utvecklas och
intensifieras. Vidare är det viktigt att tull, polis och kustbevakning får
tillräckliga resurser för att utveckla och upprätthålla alternativa metoder för
att bekämpa den gränsöverskridande kriminaliteten. Den socialdemokratiska
regeringen lyckades med Miljöpartiets stöd driva igenom en nedskärning av
tullanslagen motsvarande 750 heltidstjänster. Vi anser att tullens resurser
begränsats för mycket och för tidigt. Det är därför angeläget med en
resursförstärkning. Även polisens och kustbevakningens resurser bör ses
över utifrån deras nya behov och uppgifter.
För det andra måste den nordiska passfriheten bevaras. Det har funnits
farhågor för att denna passfrihet skulle komma att ifrågasättas, men det
förefaller nu finnas tillräckliga garantier för att så inte sker.
9.4 Europeisk invandrings- och asylpolitik
Schengensamarbetet innebär att EU:s inre gränser försvinner. Det blir då
nödvändigt att förstärka gränskontrollen mot tredje land. Framför allt
förstärks personkontrollen, speciellt för medborgare av tredje land, dvs.
ett land utanför den europeiska unionen. Kompensationen är dock en fri
rörlighet inom Europa. Vi vill understryka att de villkor som gäller för
inresa till länder inom Schengenområdet inte får utnyttjas som verktyg
för att stänga asylsökande ute. I regelverket för Schengensamarbetet står
också uttryckligen att en person inte får avlägsnas i strid med 1951 års
Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning.
Konventionen innehåller bland annat ett förbud mot att skicka en flykting
till ett land där denne "hyser välgrundad fruktan för att utsättas för
förföljelse".
När det gäller asylfrågor har nu Dublinkonventionen, som Sverige har
undertecknat, tagit över Schengenkonventionens regler om asyl. Konven-
tionen innebär att det alltid ska vara tydligt vilket av europeiska unionens
medlemsländer som ansvarar för en asylprövning. Som huvudregel gäller att
den asylsökandes inreseland ansvarar för prövningen. Kritiker har hävdat att
de svenska asylreglerna, som i ett europeiskt sammanhang kan betraktas som
relativt generösa, delvis blir urgröpta då asylärenden behandlas i det första
medlemsland som den asylsökande kommer till. Det är dock viktigt att i det
sammanhanget påpeka att en stat som inte formellt har ansvaret för
behandling av en asylansökan ändå kan behandla den med hänvisning till
humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av internationella
förpliktelser,
vilket även omfattar konventioner.
Vi anser för övrigt att Sverige bäst kan verka för en generös flyktingpolitik
genom att påverka andra av europeiska unionens medlemsländer att ta ett
ökat flyktingansvar och medverka till att flyktingströmmar fördelas bättre. Vi
anser även att vårt land måste gå i spetsen för arbetet att skapa
minimikriterier för asylprövning. Dessa regler måste tillåta mer generösa
nationella regler samtidigt som de begränsar möjligheten till alltför
restriktiva asylregler som inte ger en asylsökande en viss grundläggande
rättssäkerhet. En eventuell framtida gemensam flyktingpolitik får aldrig
accepteras av Sverige om den hindrar oss från en generös nationell hållning
till flyktingmottagandet. Med den reservationen anser vi att det är bra att
samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken.
Vi vill dock i detta sammanhang rikta allvarlig kritik mot Amsterdam-
fördraget, som på en punkt innebär ett allvarligt bakslag för asylpolitiken. Ett
tilläggsprotokoll begränsar nämligen möjligheterna för en medborgare i ett
av EU:s medlemsländer att söka asyl i ett annat medlemsland. Detta står i
strid med 1951 års Flyktingkonvention som ska garantera obegränsad
tillgång till asylansökan. FN:s flyktingorgan och Amnesty kritiserar skarpt
protokollet och hävdar att dessa begränsningar kan leda till att även andra
länder tar efter.
9.5 Kampen mot narkotika ska ha högsta prioritet
Vi vill motarbeta alla tendenser till liberalisering av narkotikapolitiken.
Mellan en uppgiven liberaliseringspolitik och en offensiv
bekämpningsfilosofi finns det inte något utrymme för kompromisser.
Sådana kompromisser orsakar bara förlust av mödosamt erhållna
landvinningar i kampen mot narkotika.
Efterfrågan på narkotika varierar kraftigt beroende på en mängd variabler
där en av de viktigaste är den grundläggande attityden i samhället. Ett
offensivt och kollektivt nej till narkotika från skolor, familjer, läkare och
politiker leder till färre narkomaner. Däremot leder lättillgänglighet av
narkotika till ett snabbt stigande antal missbrukare.
9.6 Den svenska alkoholpolitiken och EU
Vårt lands restriktiva alkoholpolitik har inneburit ett viktigt instrument i
kampen mot alkoholisering och alkoholrelaterade skador. Det är också
ett välkänt faktum att alkoholmissbruk ofta är inkörsporten till
narkotikamissbruk.
Under Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU var Kristdemokrater-
na, som ett av regeringspartierna, pådrivande för att få ett förhandlings-
resultat som möjliggjorde en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Resultatet blev
att systembolaget fick vara kvar som enda tillåten detaljhandelsförsäljare och
att de nya resebestämmelserna innebar en begränsad ökning av den ranson
alkoholhaltiga drycker som resenärer fick ta in i Sverige. Med det färdiga
resultatet ansåg Kristdemokraterna att det fanns rimliga möjligheter att även i
fortsättningen bedriva en meningsfull restriktiv alkoholpolitik.
Läget förmörkas dock i dag av att regeringen, bland annat på grund av
omfattande neddragningar av tullpersonalen, har tappat kontrollen över
gränserna. Det har bland annat medfört en omfattande smuggling av illegal
alkohol och tobak. EU-kommissionen har nyligen bekräftat att beslutet att
avskaffa taxfree-försäljningen inom flyget och på färjor 1999 ligger fast.
Medlemsländernas regeringar uppmanas att omedelbart börja förberedelserna
för att upphöra med den tullfria försäljningen. Vi uppmanar den svenska
regeringen att fullfölja sin del av avtalet.
10 Generella och institutionella frågor
10.1 EU:s kompetensområden
Kristdemokraterna vill att EU ska få klara kompetensområden inom vilka
unionen ska agera med sedvanlig respekt för demokrati, mänskliga
rättigheter, rättsstatliga principer och marknadsekonomi. EU bör också
erhålla egen juridisk internationell identitet. Det är olyckligt att så inte
skett i det nya fördraget. Denna juridiska identitet ska endast gälla inom
områden där EU har kompetens att agera. EU:s kompetensområden bör
tydligt definieras och klart framgå av fördragen. Subsidiaritetsprincipen
måste också preciseras så att EU bara vidtar åtgärder när målen inte
uppnås bättre på medlemsländernas lokala, regionala eller nationella
nivåer. Det har delvis skett i Amsterdamfördraget, som i ett protokoll
förtydligar subsidiaritetsprincipens tillämpning.
10.2 Flexibel integration
Flexibel integration innebär att ett antal länder kan gå vidare i ett
fördjupat samarbete även då inte alla medlemsländer vill vara med.
Denna form av samarbete är begränsad genom en rad villkor som slår
vakt om unionens mål och intressen. Villkoren legitimerar flexibiliteten
som måste ses som en nödvändighet inför kommande utvidgningar.
Framför allt välkomnas de former av flexibilitet som finns i andra och
tredje pelaren: konstruktiv röstnedläggning respektive ikraftträdande av
konventioner då en majoritet av medlemsländerna antagit dem.
Kristdemokraterna förordar en flexibel integration med ett antal
förbehåll. Bland annat förespråkar vi strikta villkor och att den ?nya´
samarbetsformen (en viss form av flexibilitet har tillämpats tidigare
beträffande EMU och Schengen) ska vara en sista utväg.
10.3 EU:s finansiering
Från start har EU:s verksamhet finansierats genom avgifter som erhålls
från medlemsländerna. Medlemsavgiften utgår från varje medlemslands
betalningsförmåga och ska därmed representera ett solidariskt åtagande.
Denna modell främjar medlemsländernas deltagande och känsla av
samhörighet. EU ska inte ha egen beskattningsrätt.
Det är mycket angeläget att EU:s finansiering balanseras med en effektiv
administration och kontroll av budget och utfall av gemensamma medel. Den
ekonomiska effektiviteten måste öka såväl inom organisationen som i de
ekonomiska projekt som EU ansvarar för. Det är viktigt med sparsamhet i
användningen av offentliga medel.
10.4 Meddelarfrihet och offentlighetsprincip
För att EU ska kunna vidareutvecklas med ett brett folkligt stöd krävs
reformer för ökad öppenhet mellan medborgarna och de beslutande
församlingarna. Först då kan medborgarna delta i och förstå vikten av
europeiskt samarbete. Amsterdamfördraget lovar offentlighet kring
rådets omröstningar och ökad tillgänglighet av institutionernas
handlingar. Detta är nödvändigt men inte tillräckligt för att öka den
demokratiska insynen i EU. Vi Kristdemokrater anser att rådets möten
måste vara öppna då man beslutar om gemensam lagstiftning och att
meddelarfrihet och offentlighetsprincipen måste införas. Officiella EU-
dokument ska som princip vara offentliga och lättillgängliga.
10.5 Små länders inflytande i Europaparlamentet
Ett ökat medborgarengagemang i Europapolitiken medför större
demokratisk legitimitet för EU. Ökade möjligheter för
Europaparlamentet att delta i den gemensamma lagstiftningsprocessen
bidrar också till detta. I den lagstiftande processen måste därför
Europaparlamentets roll stärkas för att göra denna institution mera
jämställd med rådet. Amsterdamfördraget har förenklat parlamentets
beslutsprocedurer och stärkt parlamentets inflytande, vilket är en
demokratisk framgång. Även i mellanstatliga frågor bör parlamentets roll
utvecklas för ett ökat deltagande. Ändringar i fördragstexten ska dock
inte kräva parlamentets godkännande.
Europaparlamentet måste även i framtiden ha en sådan utformning att även
de mindre ländernas politiska "landskap" får fullgod representation. Det är
därför beklagligt att antalet ledamöter permanent begränsas till maximalt
700, oavsett utvidgningar av medlemskretsen. Dock påpekas i fördraget att
antalet ledamöter från ett land måste "säkerställa skälig representation". De
svenska EU-valen ska företas på grundval av strikt proportionalitet och utan
spärr.
10.6 Stark domstol
Domstolens starka position ska bibehållas för att EU ska präglas av fasta
rättsliga principer. Domarna i EU-domstolen bör utses av
medlemsländernas regeringar efter det att Europaparlamentet har uttryckt
sin åsikt om utnämningsförslagen. Kristdemokraterna välkomnar att det
nya fördraget ger möjlighet till tillfällig indragning av rättigheter i EU,
bland annat rösträtt i rådet, för ett medlemsland som allvarligt och
ihållande bryter mot unionens principer.
10.7 Garantera små länders inflytande i rådet
De mindre ländernas ställning i rådet och förmåga att utöva ett
betydelsefullt inflytande måste värnas. Ett välfungerande EU förutsätter
att även de mindre länderna finner det värt att bidra med kreativa
lösningar på gemensamma problem och att dessa länders medborgare
upplever delaktighet i europeisk politik. Det är därför en angelägen
uppgift för Sverige att föra fram krav på att nuvarande proportion när det
gäller viktningen av röster i rådet bevaras.
10.8 Enklare och färre beslutsformer
För att unionen ska fungera med ett utökat medlemsantal måste
majoritetsbeslut användas i större utsträckning. Amsterdamfördraget
innebär att beslut kommer att fattas med kvalificerad majoritet inom ett
visst antal nya områden, men dock inte så många som vi Kristdemokrater
hade hoppats på. En framgång är dock att antalet olika beslutsprocedurer
begränsas till tre i stället för ett drygt tjugotal som tidigare var fallet. Det
förenklar och effektiviserar samarbetet. Den utökade användningen av
den så kallade medbeslutandeproceduren ger Europaparlamentet ökat
inflytande och en mer jämbördig ställning med rådet.
Vad som däremot kan beklagas är att man i Amsterdam inte kunde komma
överens om en ny röstviktning i rådet och kommissionens framtida
sammansättning. Oro och missnöje har uttryckts från flera håll över att dessa
problem inte funnit sin lösning. Bland annat Europaparlamentet kräver
ytterligare reformer innan det kan bli fråga om utvidgning. Kommissionären
för institutionella frågor, Marcelino Oreja, är starkt kritisk och talar om
bristande ambitioner och en omedvetenhet om hur akuta de institutionella
reformerna är. Det finns också en klar risk för att nya medlemskap fördröjs
av att EU:s regeringschefer inte kommer överens om en institutionell
lösning.
Den alltför begränsade utökningen av beslutsfattande med kvalificerad
majoritet i rådet är ett stort hinder för en effektiv union efter utvidgning.
Beslutsfattande med enhällighet är inte alltid effektivt i en union med
15 medlemmar, men med 27 blir risken för handlingsförlamning betydande.
Inom ramen för unionens fördrag bör en större andel av besluten kunna tas
med enkel eller kvalificerad majoritet, medan fördragsändringar, utvidg-
ningar med nya medlemsländer, ökning av de egna ekonomiska åtagandena
samt frågor som rör medlemsländernas vitala säkerhetspolitiska intressen
även i fortsättningen ska fattas med enhällighet. När det gäller kommis-
sionens framtida sammansättning välkomnar Kristdemokraterna att man ändå
slagit fast att varje medlemsland har rätt till en kommissionär även i
framtiden.
10.9 Stärkt Regionkommitté
EU:s regionala och lokala organ är ett uttryck för Europas kulturella,
ekonomiska och politiska mångfald. Kristdemokraterna har därför anfört
att den av Maastrichtfördraget skapade Regionkommittén bör ges ökat
inflytande i frågor som rör dess intresseområden. Amsterdamfördraget
tillgodoser detta krav. Regionala och lokala organ kan p.g.a. deras närhet
till medborgarna bidra till en bättre fungerande subsidiaritet och ge bättre
demokratisk legitimitet till EU. Deras existens och agerande är därför av
stor betydelse för EU:s fortsatta utveckling.
10.10 Nationell remissomgång
En modell bör finnas som innebär att medlemsländernas nationella
parlament systematiskt och omgående rådfrågas av sina regeringar inför
lagstiftningsbeslut i rådet. Kommissionen bör sända sina viktigare
lagstiftningsförslag på remiss till de nationella parlamenten för yttrande.
Amsterdamfördraget går Kristdemokraterna till mötes på den senare
punkten. Det fastslås nämligen att de nationella parlamenten ska få bättre
och tidigare information inför nya EU-beslut, så att frågorna hinner
behandlas i ländernas EU-nämnder och Europautskott.
11 Hemställan
11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införlivande av Europarådets konvention
om mänskliga rättigheter i EU-fördragen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av Europeiska rådets
sysselsättningsinitiativ,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten att införa hårdare miljöregler,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en stärkt miljögaranti med omvänd
bevisföring,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beslut om miniminivåer för
miljöavgifter på koldioxid och andra miljöskadliga utsläpp skall
kunna fattas med kvalificerad majoritet,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny energipolitik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sverige och EMU,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall hävda fortsatt undantag
för reglerna för införsel av alkoholdrycker från andra
medlemsländer,4
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målen för det europeiska jordbruket,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade djurskyddskrav,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i rådet skall verka för att
förslaget om patent på biotekniska uppfinningar stoppas,5
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige aktivt skall förhindra att EU
disponerar gemensamma kärnvapen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör gå i täten för upprättandet
av en uppförandekod för europeisk vapenexport,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EU-biståndet i högre grad skall
koncentreras till de fattigaste länderna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en gemensam asylpolitik,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade resurser till den svenska tullen,4
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den svenska alkoholpolitiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de mindre ländernas relativt starka
ställning i rådet skall bibehållas,1
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullgod representation i Europaparlamentet
för mindre länders politiska "landskap",1
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de svenska EU-valen skall företas på
grundval av strikt proportionalitet och utan spärr.1
Stockholm den 28 oktober 1998
Holger Gustafsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Åke Carnerö (kd)
Dan Ericsson (kd)
Amanda Grönlund (kd)
Ingrid Näslund (kd)
Mats Odell (kd)
Fanny Rizell (kd)
Margareta Viklund (kd)
Erling Wälivaara (kd)
1 Yrkandena 1, 5 och 18-20 hänvisade till KU.
2 Yrkandena 3, 9 och 10 hänvisade till MJU.