Folkomröstningen 1994 gällde ett deltagande i EU "i
enlighet med Maastrichtfördraget". Sedan dess har
utvecklingen inom EU gått snabbt. Ett nytt fördrag,
Amsterdamfördraget, med än mer makt till Bryssel, har
förhandlats fram inom EU och sedan antagits i Sveriges
riksdag genom stöd från Socialdemokraterna, Moderaterna,
Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Dessa
partier har under föregående mandatperiod också bildat
majoritet för Schengenkonventionen, som innebär att
invandrarpolitiken harmoniseras och att gränskontrollerna
försvinner, Europolkonventionen, som innebär att unionen
får en gemensam polis med stora befogenheter och ett första
beslut angående den grundlagsändring som krävs för att
Sverige ska kunna gå med i EMU. Med vilken rätt?
Miljöpartiet anser att det, precis som i Danmark, Irland och
Portugal, borde varit en folkomröstning innan
Amsterdamfördraget antogs i riksdagen. Att riksdagen inte
förankrade beslutet hos svenska folket var olyckligt.
Miljöpartiet anser att varje genomgripande förändring av
EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan
Sverige ratificerar förändringarna.
Alla opinionsundersökningar som gjorts efter folkomröstningen visar att
en majoritet av svenskarna är kritiska mot EU. Att då flytta ytterligare makt
till Bryssel är att visa brist på respekt mot folkviljan. Miljöpartiet anser att
svenskarna bör höras i en folkomröstning om vad man anser om fortsatt
deltagande i det nya EU som vuxit fram. Om resultatet visar att det finns en
majoritet mot svenskt deltagande i EU bör regeringen omedelbart inleda
arbetet för ett svenskt utträde ur EU. Denna motion tar upp riktlinjer för hur
ett svenskt utträde ur EU kan genomföras, för mer ingående redogörelse om
partiets kritik mot EU hänvisas till tidigare motioner, bl a Miljöpartiets
motion på Amsterdamfördraget (97/98:U16).
Demokratin har försvagats
sedan EU-inträdet
Det vållade stor uppmärksamhet att bara 56 procent av
väljarna visste "att riksdagen stiftar Sveriges lagar", vid en
undersökning augusti 1998. Vid tolkningen tycks man dock
ha bortsett ifrån att den låga andelen "rätt svar" eventuellt
kan bero på att riksdagen inte längre är rätt svar på frågan
om vem som stiftar lag för Sverige, eftersom riksdagen inte
har annat än att acceptera de direktiv som ministerrådet,
alternativt ministerrådet och EU-parlamentet tillsammans,
beslutat om.
Totalt har 11 600 EU-rättsakter införlivats i svensk rätt, därav minst 8 000
förordningar och 1 440 direktiv. Häri ingår naturligtvis hela den befintliga
"acquis communautaire" som Sverige antog i samband med EU-inträdet.
Därefter har, enligt 1997/98:RR11, ca 100 direktiv/år införts i det svenska
rättssystemet. Det betyder att en mycket stor del av de regler som gäller i
Sverige - lagar och myndighetsförordningar - har beslutats av EU.
Till detta kommer EG-domstolens flera gånger illustrerade makt att ändra
demokratiska beslut, t ex när det gäller den s k parallellimporten och Belgian
Blue. Det har också klargjorts att alkoholpolitik avgörs av EG-domstolen
liksom, eventuellt, i sista hand frågan om stängning av Barsebäck. Ett
svenskt folkomröstningsbeslut skulle alltså kunna omintetgöras av EG-
domstolen!
EU-avgiften hamnar fel och
förhindrar reformer på
hemmaplan
Sveriges nettokostnad för EU-medlemskapet är drygt 10
miljarder kronor per år. Belastningen på statsbudgeten är
dubbelt så stor. De pengar som Sverige betalar till EU
hamnar dessutom i helt fel fickor. Officiella EU-beräkningar
anger att minst 1 procent av utgifterna svindlas bort, andra
uppskattningar - bland annat från franska
nationalförsamlingens EU-utskott - uppger tiodubbelt så hög
summa. I värsta fall skulle alltså ca 2 miljarder svenska
kronor svindlas bort. Dessutom kan en stor del av de EU-
utgifter som inte kan klassificeras som svindel ifrågasättas, t
ex går tre fjärdedelar av jordbruksstödet till industriellt
kemikaliejordbruk. Eftersom nästan hälften av EU:s utgifter
är jordbruksstöd innebär det att Sverige satsar ungefär 7
miljarder kronor på ett miljöfientligt jordbruk i andra
europeiska länder - som dessutom överlag inte är fattigare
än Sverige.
Vikten av en
utträdesparagraf
Det finns ingen utträdesparagraf i EU:s grundläggande
fördrag. Miljöpartiet anser att det är av oerhörd vikt att EU:s
fördrag kompletteras med en utträdesparagraf, för att
undvika konflikt om ett land väljer att lämna unionen och för
att omöjliggöra osaklig skräckpropaganda från dem som
motsätter sig utträde. Regeringen bör därför verka inom EU
för att få till stånd en utträdesparagraf i EU-fördraget.
Paragrafens innehåll kan ha ungefär följande innehåll:
EU-medlem som så beslutar enligt sina konstitutionella regler kan lämna
EU-medlemskapet. Medlemskapet upphör senast vid det första årsskifte som
infaller närmast efter det att meddelande om beslutet att utträda i vederbörlig
ordning notifierats till EU-rådets sekretariat, om detta inträffar minst sex
månader efter notifieringen, annars vid senare tidpunkt som överenskommes
mellan utträdeslandet och en kvalificerad majoritet av de återstående
medlemsstaterna, dock senast vid det andra årsskiftet efter notifieringen.
Skyldighet att betala in medlemsavgift upphör samtidigt som medlemskapet
eller, om överenskommelse görs om stegvis utfasning, senast vid andra
årsskiftet efter notifieringen.
Utträdesland som tidigare medverkat i annan organiserad samarbetsform
med EU (frihandelsavtal, associering etc) har rätt att om det så önskar återgå
till denna tidigare samarbetsform, efter förhandling om detaljändringar som
kan vara motiverade av faktorer som inträffat sedan utträdeslandet tidigare
medverkade i nämnda samarbetsform.
EU förbinder sig att avstå från varje form av handelspolitiska, kommersiella
eller andra repressalieåtgärder mot EU-land som väljer att utträda ur unionen
enligt de fastställda procedurerna.
I praktiken kommer en utträdesansökan att behandlas mer
politiskt än juridiskt. Idag och inom överskådlig tid skulle
sannolikt övriga EU-länder dra sig för att förvägra en formell
utträdesbegäran från en regering, baserad på en
folkomröstning. Folkrättsligt kan Sveriges regering efter en
seger för utträdesanhängarna i en folkomröstning hänvisa till
Wienkonventionen art 56 b). Miljöpartiet har visserligen i
samband med krav på utträdesparagraf i EU-fördraget
framfört tvivel på Wienkonventionens tillämplighet. Men i
ett läge där utträdesparagraf saknas och företrädare för
regeringen har hänvisat till denna konvention är det ändå
rimligt att den vägen prövas.
Formulering av alternativ
vid en folkomröstning
Den formulering som stod på valsedeln vid
folkomröstningen -94 (ett deltagande i EU "i enlighet med
Maastrichtfördraget") har i efterhand visats skapa tvist om
vad som egentligen beslutades vid folkomröstningen. Den
fråga som väljarna skall svara på vid en kommande
folkomröstning bör formuleras kristallklart så att inga
missförstånd kan uppstå, till exempel: "Anser du att Sveriges
medlemskap i EU skall upphöra snarast möjligt efter
förhandlingar med EU:s företrädare om de praktiska
omständigheterna, dock senast den 31/12 1999? Svar: Ja
eller Nej"
Om resultatet av folkomröstningen visar att en majoritet av svenska folket
vill lämna EU bör regeringen naturligtvis omgående anmäla detta till EU och
samtidigt begära förhandlingar, dels om praktiska formaliteter för utträdet,
bl a upphörande av medlemsavgiftsbetalning, dels om nya samarbetsformer
med EU. Samtidigt meddelas EFTA-länderna att Sverige söker återinträde.
Överläggningar begärs om omförhandling av EES-avtalet. Riksdagen bör
omgående också besluta om en allmän översyn av alla lag- och
regeländringar sedan EU-medlemskapet och se till att alla regler som ändrats
enbart pga av EU-anpassningen och utan saklig grund omprövas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom EU skall verka för att få till stånd en
utträdesparagraf som reglerar skeendet när en medlemsstat vill lämna EU,
2. att riksdagen beslutar att varje genomgripande förändring av EU:s
grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar
förändringarna,
3. att riksdagen beslutar att en folkomröstning om fortsatt medlemskap i
EU skall hållas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 18 oktober 1998
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Ewa Larsson (mp)
Per Lager (mp)
Thomas Julin (mp)
Mikael Johansson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Matz Hammarström (mp)
Gunnar Goude (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Lars Ångström (mp)