Inledning
Folkomröstningen 1994 gällde ett deltagande i EU "i enlighet med Maastrichtfördraget". Sedan dess har utvecklingen inom EU gått snabbt. Ett nytt fördrag, Amsterdamfördraget, med än mer makt till Bryssel, har förhandlats fram inom EU och sedan antagits i Sveriges riksdag genom stöd från Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Dessa partier har under föregående mandatperiod också bildat majoritet för Schengenkonventionen, som innebär att invandrarpolitiken harmoniseras och att gränskontrollerna försvinner, Europolkonventionen, som innebär att unionen får en gemensam polis med stora befogenheter och ett första beslut angående den grundlagsändring som krävs för att Sverige ska kunna gå med i EMU. Med vilken rätt? Miljöpartiet anser att det, precis som i Danmark, Irland och Portugal, borde varit en folkomröstning innan Amsterdamfördraget antogs i riksdagen. Att riksdagen inte förankrade beslutet hos svenska folket var olyckligt. Miljöpartiet anser att varje genomgripande förändring av EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar förändringarna.
Alla opinionsundersökningar som gjorts efter folkomröstningen visar att en majoritet av svenskarna är kritiska mot EU. Att då flytta ytterligare makt till Bryssel är att visa brist på respekt mot folkviljan. Miljöpartiet anser att svenskarna bör höras i en folkomröstning om vad man anser om fortsatt deltagande i det nya EU som vuxit fram. Om resultatet visar att det finns en majoritet mot svenskt deltagande i EU bör regeringen omedelbart inleda arbetet för ett svenskt utträde ur EU. Denna motion tar upp riktlinjer för hur ett svenskt utträde ur EU kan genomföras, för mer ingående redogörelse om partiets kritik mot EU hänvisas till tidigare motioner, bl a Miljöpartiets motion på Amsterdamfördraget (97/98:U16).
Demokratin har försvagats sedan EU-inträdet
Det vållade stor uppmärksamhet att bara 56 procent av väljarna visste "att riksdagen stiftar Sveriges lagar", vid en undersökning augusti 1998. Vid tolkningen tycks man dock ha bortsett ifrån att den låga andelen "rätt svar" eventuellt kan bero på att riksdagen inte längre är rätt svar på frågan om vem som stiftar lag för Sverige, eftersom riksdagen inte har annat än att acceptera de direktiv som ministerrådet, alternativt ministerrådet och EU-parlamentet tillsammans, beslutat om.
Totalt har 11 600 EU-rättsakter införlivats i svensk rätt, därav minst 8 000 förordningar och 1 440 direktiv. Häri ingår naturligtvis hela den befintliga "acquis communautaire" som Sverige antog i samband med EU-inträdet. Därefter har, enligt 1997/98:RR11, ca 100 direktiv/år införts i det svenska rättssystemet. Det betyder att en mycket stor del av de regler som gäller i Sverige - lagar och myndighetsförordningar - har beslutats av EU.
Till detta kommer EG-domstolens flera gånger illustrerade makt att ändra demokratiska beslut, t ex när det gäller den s k parallellimporten och Belgian Blue. Det har också klargjorts att alkoholpolitik avgörs av EG-domstolen liksom, eventuellt, i sista hand frågan om stängning av Barsebäck. Ett svenskt folkomröstningsbeslut skulle alltså kunna omintetgöras av EG- domstolen!
EU-avgiften hamnar fel och förhindrar reformer på hemmaplan
Sveriges nettokostnad för EU-medlemskapet är drygt 10 miljarder kronor per år. Belastningen på statsbudgeten är dubbelt så stor. De pengar som Sverige betalar till EU hamnar dessutom i helt fel fickor. Officiella EU-beräkningar anger att minst 1 procent av utgifterna svindlas bort, andra uppskattningar - bland annat från franska nationalförsamlingens EU-utskott - uppger tiodubbelt så hög summa. I värsta fall skulle alltså ca 2 miljarder svenska kronor svindlas bort. Dessutom kan en stor del av de EU- utgifter som inte kan klassificeras som svindel ifrågasättas, t ex går tre fjärdedelar av jordbruksstödet till industriellt kemikaliejordbruk. Eftersom nästan hälften av EU:s utgifter är jordbruksstöd innebär det att Sverige satsar ungefär 7 miljarder kronor på ett miljöfientligt jordbruk i andra europeiska länder - som dessutom överlag inte är fattigare än Sverige.
Vikten av en utträdesparagraf
Det finns ingen utträdesparagraf i EU:s grundläggande fördrag. Miljöpartiet anser att det är av oerhörd vikt att EU:s fördrag kompletteras med en utträdesparagraf, för att undvika konflikt om ett land väljer att lämna unionen och för att omöjliggöra osaklig skräckpropaganda från dem som motsätter sig utträde. Regeringen bör därför verka inom EU för att få till stånd en utträdesparagraf i EU-fördraget. Paragrafens innehåll kan ha ungefär följande innehåll:
EU-medlem som så beslutar enligt sina konstitutionella regler kan lämna EU-medlemskapet. Medlemskapet upphör senast vid det första årsskifte som infaller närmast efter det att meddelande om beslutet att utträda i vederbörlig ordning notifierats till EU-rådets sekretariat, om detta inträffar minst sex månader efter notifieringen, annars vid senare tidpunkt som överenskommes mellan utträdeslandet och en kvalificerad majoritet av de återstående medlemsstaterna, dock senast vid det andra årsskiftet efter notifieringen.
Skyldighet att betala in medlemsavgift upphör samtidigt som medlemskapet eller, om överenskommelse görs om stegvis utfasning, senast vid andra årsskiftet efter notifieringen.
Utträdesland som tidigare medverkat i annan organiserad samarbetsform med EU (frihandelsavtal, associering etc) har rätt att om det så önskar återgå till denna tidigare samarbetsform, efter förhandling om detaljändringar som kan vara motiverade av faktorer som inträffat sedan utträdeslandet tidigare medverkade i nämnda samarbetsform.
EU förbinder sig att avstå från varje form av handelspolitiska, kommersiella eller andra repressalieåtgärder mot EU-land som väljer att utträda ur unionen enligt de fastställda procedurerna.
I praktiken kommer en utträdesansökan att behandlas mer politiskt än juridiskt. Idag och inom överskådlig tid skulle sannolikt övriga EU-länder dra sig för att förvägra en formell utträdesbegäran från en regering, baserad på en folkomröstning. Folkrättsligt kan Sveriges regering efter en seger för utträdesanhängarna i en folkomröstning hänvisa till Wienkonventionen art 56 b). Miljöpartiet har visserligen i samband med krav på utträdesparagraf i EU-fördraget framfört tvivel på Wienkonventionens tillämplighet. Men i ett läge där utträdesparagraf saknas och företrädare för regeringen har hänvisat till denna konvention är det ändå rimligt att den vägen prövas.
Formulering av alternativ vid en folkomröstning
Den formulering som stod på valsedeln vid folkomröstningen -94 (ett deltagande i EU "i enlighet med Maastrichtfördraget") har i efterhand visats skapa tvist om vad som egentligen beslutades vid folkomröstningen. Den fråga som väljarna skall svara på vid en kommande folkomröstning bör formuleras kristallklart så att inga missförstånd kan uppstå, till exempel: "Anser du att Sveriges medlemskap i EU skall upphöra snarast möjligt efter förhandlingar med EU:s företrädare om de praktiska omständigheterna, dock senast den 31/12 1999? Svar: Ja eller Nej"
Om resultatet av folkomröstningen visar att en majoritet av svenska folket vill lämna EU bör regeringen naturligtvis omgående anmäla detta till EU och samtidigt begära förhandlingar, dels om praktiska formaliteter för utträdet, bl a upphörande av medlemsavgiftsbetalning, dels om nya samarbetsformer med EU. Samtidigt meddelas EFTA-länderna att Sverige söker återinträde. Överläggningar begärs om omförhandling av EES-avtalet. Riksdagen bör omgående också besluta om en allmän översyn av alla lag- och regeländringar sedan EU-medlemskapet och se till att alla regler som ändrats enbart pga av EU-anpassningen och utan saklig grund omprövas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inom EU skall verka för att få till stånd en utträdesparagraf som reglerar skeendet när en medlemsstat vill lämna EU,
2. att riksdagen beslutar att varje genomgripande förändring av EU:s grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar förändringarna,
3. att riksdagen beslutar att en folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU skall hållas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 18 oktober 1998
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Gudrun Lindvall (mp) Ewa Larsson (mp) Per Lager (mp) Thomas Julin (mp) Mikael Johansson (mp) Barbro Johansson (mp) Helena Hillar Rosenqvist (mp) Matz Hammarström (mp) Gunnar Goude (mp) Peter Eriksson (mp) Kia Andreasson (mp) Kerstin-Maria Stalín (mp) Lars Ångström (mp)