"Minan har utformats för att invalidisera personal. Mängden
sprängämnen har precis kalkylerats för att nå den effekt - - -
som krävs för att skada mannen och göra honom permanent
invalidiserad."
Det kan man läsa i ett försäljningsdokument för Pakistantillverkade minor
som bland annat lagts ut i norra Somalia.
FN har uppskattat att det finns cirka 110 miljoner minor spridda i 64
länder. För några år sedan lades det ut cirka två miljoner nya minor om året,
20 gånger fler än vad som röjdes.
Varje månad dödas 800 och skadas 1.200 människor av minor, enligt
uppgifter från Röda korset. Kostnaden för att röja de 110 miljoner minorna
har uppskattats till 33 miljarder US dollar och det skulle, med nuvarande
röjningstakt, ta 1.100 år att utföra arbetet.
Utan minorna skulle jordbruksproduktionen kunna öka med upp till 200 %
i Afghanistan, 11 % i Bosnien och 135 % i Kambodja, enligt FN:s tidskrift
Landmines, december 1997.
"Landmines remain the most deadly and destructive obstacles to our work
in post- conflict societies", konstaterade FN:s generalsekreterare Kofi Annan
i ett tal vid Oslo- konferensen hösten 1997.
Ökad internationell satsning
på minröjning
Den 13 november 1997 tog USA och president Clinton
initiativ till projekt "Demining 2010", där USA tar på sig ett
ledaransvar för att före år 2010 utrota alla de landminor som
hotar civilbefolkningen.
Samtidigt tillkännagav USA en ökning av stödet till humanitär minröjning
från 68 till 77 miljoner US dollar budgetåret 1998. Det amerikanska
utrikesdepartementet konstaterade att detta inte räcker på långa vägar.
"Demining 2010" syftar till att öka världens samlade bidrag för humanitär
minröjning till en miljard US dollar per år, vilket enligt det amerikanska
utrikesdepartementet, grovt räknat, innebär en ökning med hela 500 %.
I december 1997 antogs en konvention i Ottawa som förbjuder
personminor. Där uppmanas till hjälp åt de mindrabbade länderna. I artikel
sex står det: "Each State party in a position to do so shall provide assistance
for mine clearance and related activities."
Det behövs mer pengar, både för själva arbetet med att röja minor och för
att utveckla nya system för att finna minfälten och röja minorna. Sverige har
goda förutsättningar beträffande båda dessa områden.
Ökad satsning i Sverige
Minröjning som en del av biståndet
Sverige är bland de stater som satsar mest på humanitär
minröjning, cirka 140 miljoner kr under 1998. Merparten av
pengarna kommer från Sida och biståndsbudgeten, där stödet
ökat från 20,8 miljoner kr budgetåret 1993/94, 40,7 miljoner
kr 1994/95, 83,3 miljoner kr 1995/96, 95,1 miljoner kr 1997
till 109,4 miljoner kr för 1998.
Sida stöder minröjningsprojekt i bland annat Angola, Moçambique,
Afghanistan, norra Irak, Kambodja, Laos, Bosnien, Honduras och Nicaragua.
Försvarsmaktens satsning på
minröjningsverksamhet
Den 1 juli 1997 inrättades Totalförsvarets ammunitions- och
minröjningscentrum (SWEDEC) i Eksjö, som nu samordnar
försvarsmaktens minröjningsinsatser.
SWEDEC:s budget för min- och ammunitionsröjning är cirka 10 miljoner
kr under 1998. Pengarna används till att utbilda personal och ta fram
materiel. SWEDEC utbildar också personal från civila organisationer, som
Sida .
Inom SWEDEC förs en diskussion om att bygga en anläggning för att testa
och jämföra olika minröjningssystem, både svenska och utländska. Det
skulle gallra fram de mest effektiva systemen och också kunna göra
SWEDEC till ett internationellt centrum i detta hänseende. Ett testområde
kräver tämligen omfattande investeringar, men behovet är stort så vi önskar
att de nödvändiga resurserna beviljas för detta ändamål.
I den svenska snabbinsatsstyrkan för internationella uppdrag, SWERAP,
ingår bland annat en ammunitions- och minröjningspluton, vars personal till
stor utsträckning deltog i den svenska minröjningsinsatsen i Västsahara
hösten 1998. Denna insats kostade mellan 35 och 40 miljoner kr.
Försvarsmakten och regeringen anser att Sveriges säkerhetspolitiska läge
förbättrats avsevärt, varför det pågår en omprioritering till fördel för svenskt
deltagande i fredsbevarande insatser. Och inom ramen för denna verksamhet
har minröjningen främsta prioritet, enligt uppgift från Försvarsdepartementet.
Den 22 januari 1998 lämnade regeringen uppdrag till försvarsmakten om
"förbättrad förmåga till internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser". Under "Minröjning", den första av 18 punkter, står det:
"Försvarsmakten skall senast den 16 februari 1998 redovisa förslag till
åtgärder för att öka minröjningsförmågan (ej sjöminor) inom fredsfrämjande
och humanitära insatser. Försvarsmakten skall särskilt redovisa möjligheten
att i ökad omfattning utbilda minhundar inom landet alternativt utomlands."
Försvarsmakten svarade den 16 februari och föreslog en rad olika åtgärder
för att öka den svenska minröjningskapaciteten. Bland annat nämner
försvarsmakten:
? Åtgärder för att utöka de personella resurserna för min- och ammuni-
tionsröjning (beräknad kostnad cirka 11 miljoner kr under 1999).
?
? Fortsatt studie av minröjningssystem som multisensor (10-15 miljoner
kr per år) och djupminröjningssystem (10 miljoner kr för 1999). Därtill
kostnader för mobilt skyddsrum och maskiner som kan finnas på
marknaden, samt personlig utrustning (4 miljoner kr).
?
? Åtgärder för att öka minhundverksamheten, med utbildning av
dressörer och minhundförare. Detta skulle möjliggöra ytterligare ett
minhundcenter av den typ som är under uppbyggnad i Kambodja, samt
att det togs fram ett tiotal minhundekipage.
?
Försvarsmaktens förslag skulle, i de delar de specificeras,
kosta mellan 30-36 miljoner kr årligen. Det är en rejäl
ökning, men motsvarar ändå mindre än en promille av
försvarsanslagen.
I Överbefälhavarens rapport från den 12 oktober 1998 berörs knappast
frågan om minröjning. Men i regeringens budgetproposition avseende år
1999 kan man bland annat läsa att "förmågan till minröjning skall utökas"
och att "organisationen och utveckling av snabbinsatsstyrkan skall inriktas så
att ytterligare ett mekaniserat kompani, en underhållsenhet samt en
ammuntions- och minröjningsenhet kan tillföras styrkan". Dessutom bör det
eftersträvas "forskning och teknikutveckling som syftar till att stödja
Försvarsmaktens internationella verksamhet".
Det är enligt vår mening av stor vikt att Försvarsmaktens ekonomiska
problem inte får gå ut över de föreslagna satsningarna på minröjnings-
verksamhet, utan att denna satsning bör intensifieras ytterligare.
Svenska minröjningssystem
Hundar och den konstgjorda
hundnosen
FN:s minröjningsarbete fokuseras allt mer på "area
reduction", att "befria land". Det betyder att identifiera
områden som är fria från minor och att samtidigt avgränsa de
verkliga minfälten. Med hjälp av en sådan utrustning kan
nämligen minröjarna "ge land tillbaka till
lokalbefolkningen".
Bara i Kambodja finns det flera tusen misstänkta minfält som inte kan
användas. Lennart Wetterholm, som är chef på Försvarets hundtjänst-
centrum, bedömer att majoriteten av alla misstänkta minfält i själva verket är
fria från minor.
Försvarets hundtjänstcentrum utbildar minhundar, både i Sverige och i
Kambodja. Hunden är en mycket bra hjälp för att identifiera var det finns -
och inte finns - minor. Det finns all anledning att fortsätta satsningen på
levande hundar, i enlighet med Försvarsmaktens förslag till regeringen den
16 februari 1998 (se ovan).
Arbetet med minhundar är inte oproblematiskt. Hundarna ska tränas, de
kan ta fel och de orkar bara arbeta i kortare perioder. Därför pågår det också
arbete med att utveckla tekniker som efterliknar hundens egenskaper.
Örebroföretaget Biosensor Applications utvecklar en biosensor, en s.k.
konstgjord hundnos. Biosensorn kan enligt flera militära och tekniska
experter leda till ett stort genombrott för arbetet med att identifiera var det
finns minor. Den svenska tekniken för att suga in luft och identifiera om den
innehåller trotyl, pentyl eller hexogen är unik.
Den konstgjorda hundnosen ingår som en ingrediens i FOA:s multisensor
(se nedan) och har därigenom tilldelats ett statligt stöd på 3 miljoner kr under
en treårsperiod. Pengarna är avsedda att integrera biosensorn i multisensorn.
Det har redan kostat 38 miljoner kr att utveckla en första prototyp, en
demonstrator, av biosensorn. Nu har Biosensor Applications genom en
nyemission fått in knappt 30 miljoner kr till det fortsatta utvecklingsarbetet,
som både omfattar den minrelaterade applikationen och andra applikationer
som att kunna spåra narkotika och terroristsprängämnen. Men pengarna
räcker inte.
Företaget har i ett brev till Försvarsdepartementet den 28 januari 1998
anhållit om 50 miljoner kr i statligt stöd för utvecklingsarbetet med
minapplikationen. Större delen av kostnaderna motiveras av de höga
tillförlitlighets-, funktions- och säkerhetskrav som ställs vid mindetektering.
Norska myndigheter har visat ett stort intresse för att gemensamt med
svenska myndigheter bidra till finansieringen, så att biosensorn skulle bli ett
gemensamt svensk- norskt minsaneringsprojekt.
Det svenska försvarsdepartementet har haft en avvaktande inställning och
först velat utvärdera biosensorn inom ramen för FOA:s multisensor. Det har
lett till att företaget nu för samtal med norska försvarsmyndigheter om att
Norge ska gå in som ensam offentlig finansiär och att dotterbolaget
Biosensor Mine Detection flyttar till Oslo.
Det vore enligt vår mening olyckligt om denna svenska teknik för att
identifiera minor av finansieringsskäl flyttar utomlands. Eftersom minröjning
ska prioriteras inom ramen för Försvarsmaktens internationella verksamhet,
vore det rimligt att Sverige, tillsammans med Norge, bidrog till finansi-
eringen av det fortsatta utvecklingsarbetet och att det i slutändan blir en
svensk-norsk produkt.
Multisensorer
I dag används ofta metalldetektorer eller hundar för att
lokalisera var det finns minor. Båda metoderna gör nytta.
Men för att snabbare och med större säkerhet kunna
lokalisera minor utvecklas nu multisensorer, som integrerar
olika typer av sensorer.
Det finns ett stort behov av en effektiv multisensor för minröjningsarbetet,
både vid humanitär minröjning och vid minröjning i samband med
fredsbevarande insatser.
Försvarets forskningsanstalt, FOA, leder ett projekt med att utveckla en
multisensor bestående av en biosensor från Biosensor Applications (se ovan),
en metalldetektor från Celsius Tech Electronics och en markradar som
utvecklas av FOA.
Projektet inleddes den 1 juli 1997. Sida bidrar med 20 miljoner kr till
utvecklingsarbetet, varav FOA förbrukar cirka 11 miljoner kr, Celsius Tech
cirka 6 miljoner kr och Biosensor Applications 3 miljoner kr.
FOA har nyligen ansökt hos Sida om att få förlänga projektet till sista
december 1999. Då ska det finnas en färdig s.k. demonstrator för markradarn
och en demonstrator med integrerad markradar och metalldetektor. Våren
2000 beräknar Biosensor Applications att ha en fordonsburen biosensor
färdig, som också ingår i det svenska
konceptet.
Det praktiska arbetet kommer, enligt FOA, att gå till så att biosensorn först
undersöker om det överhuvudtaget finns minor i ett visst område. När
biosensorn "luktar" sprängämnen från minor så använder man markradarn
och metalldetektorn för att exakt lokalisera dessa minorna.
Det kommer att krävas ytterligare finansiella resurser för att färdigställa
multisensorn. Försvarsmakten föreslog den 16 februari 1998 att det kan
avsättas 10-15 miljoner kr om året ur försvarsbudgeten till utveckling av
multisensor för minröjning, vilket syftade på FOA:s multisensor.
Det är enligt vår mening angeläget att Försvarsmakten, i enlighet med
detta förslag, garanterar en fortsättning av FOA:s utveckling av multisensorn.
Behovet är stort och det är sannolikt att det i slutändan blir en gemensam
nordisk beställning. Våren 1998 antog en förundersökningsgrupp inom det
nordiska försvarsministersamarbetet en kravspecifikation för en multisensor.
Celsius är sammanhållande för ett delvis annat multisensorprojekt som fått
30 miljoner kronor i bidrag från EU. Modellen är ungefär densamma som i
FOA:s projekt, med markradar och metalldetektor, men biosensorn saknas.
Biosensor Applications tillfrågades men hade vid ansökningstillfället inte
finansiella resurser för att delta (ett EU-projekt finansieras till 50%).
Mekaniska minröjare
För några år sedan beslöt Sida att satsa 10,9 miljoner kr för
utveckling av en mekanisk minröjare, ett fordon med en
jordfräs som spränger minorna. FMV valde mellan att låta
kontraktet gå till Mellersta underhållsregementet i Strängnäs
eller Bofors. Det gick till underhållsregementet som
utvecklade Glufs- Glufs, med stridsvagn S som chassi.
Projektet misslyckades och avvecklades i början av 1997. Nu
står maskinen, något omarbetad, på underhållsregementet.
Bofors valde att först utveckla sitt system på den tyska Leopardstrids-
vagnen. Maskinen användes i Bosnien av Norsk Folkehjälp, men den hade
stora problem med reservdelar. Nu har Bofors byggt en ny mekanisk
minröjare, Mine-Guzzlern, på ett civilt chassi med civila reservdelar.
Företaget har satsat flera tiotals miljoner kr på utvecklingsarbetet och
minröjaren är färdig för försäljning.
Dessutom har företaget Countermine Technologies i Södertälje utvecklat
en liknande jordfräs, som också ska drivas av ett civilt fordon. Företaget har
introduceras på Innovationsmarknaden, IM, för att få in kapital till det
fortsatta utvecklingsarbetet.
Bofors har under en tid uppvaktat Försvarsmakten och föreslagit att
företagets minröjningsfordon ska testas och utvärderas av minröjningscentret
i Eksjö, SWEDEC.
Det är enligt vår mening av stor vikt att SWEDEC ges ekonomiska
resurser att så snart som möjligt testa och utvärdera Bofors och eventuellt
andra mekaniska minröjningssystem, så att dessa kan jämföras av en neutral
part. Sådana tester knyter an till förslaget att minröjningscentret ges resurser
att utveckla ett eget testområde för minröjning.
Det är också av stor vikt att svenska myndigheter bistår Bofors och
eventuellt andra företag vid marknadsföringen av mekaniskt minröjnings-
fordon.
Samordningsansvar och
skrivelse
Det finns ett stort antal myndigheter och organisationer i
Sverige som direkt eller indirekt deltar i arbete med
minröjning. Men det finns ingen central
samordningsfunktion; enligt vår mening borde en sådan
ligga inom Regeringskansliet.
Det vore enligt vår mening också av stort värde om regeringen varje år
överlämnade en skrivelse till riksdagen som utförligt skildrade Sveriges
engagemang för minröjning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla SWEDEC till ett svenskt och internationellt
testområde för minröjningssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den pågående omprioriteringen inom Försvarsmakten till
förmån för minröjningsinsatser bör intensifieras ytterligare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska myndigheter bör ha en beredskap för att tillsammans
med Norge vara med och delfinansiera utvecklingen av den "konstgjorda
hundnosen",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det angelägna i Försvarsmaktens förslag om ytterligare resurser
för utvecklingen av multisensor, också efter det att pengarna från Sida är
förbrukade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Bofors och andra företag snarast skall få sina
minröjningssystem testade och utvärderade av SWEDEC,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndigheter bör bistå Bofors och eventuellt andra företag vid
marknadsföringen av mekaniskt minröjningsfordon,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen varje år bör överlämna en skrivelse till riksdagen
som utförligt skildrar Sveriges engagemang för minröjning.
Stockholm den 27 oktober 1998
Lars Ångström (mp)
Eva Zetterberg (v)
Gustaf von Essen (m)
Runar Patriksson (fp)
Ingrid Näslund (kd)
Marianne Andersson (c)