Globaliseringen ställer allt större krav på en modern och
flexibel utrikesförvaltning. Relationerna till omvärlden blir
viktigare för varje dag som går. Detta gäller det traditionella
utrikespolitiska området, det handelspolitiska området och
biståndssamarbetet. I en tid av snabb internationalisering är
Utrikesdepartementet i behov av ständig förnyelse och
tillräckliga resurser.
Ett kraftfullt och framgångsrikt agerande inom ramen för EU och särskilt
dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik liksom arbetet på en
gemensam europeisk säkerhetsordning fordrar en gedigen kompetens samt
svensk diplomatisk närvaro i princip i hela Europa och Medelhavsområdet.
UD:s centrala förvaltning har nyligen omorganiserats. Inriktningen - att
sammanföra politik, handel och bistånd - i enheter som har det samman-
hållna ansvaret för våra relationer med respektive land - är principiellt
riktig.
Nu är det dags att också se över fältorganisationen. Denna bör naturligtvis
utformas enligt samma principer och lokaliseras på för Sverige strategiskt
riktiga platser.
Det är särskilt angeläget med en omedelbar diplomatisk närvaro i Minsk
med tanke på den besvärande situationen för mänskliga rättigheter och
demokrati i Vitryssland. Den snabba globaliseringen fordrar också svensk
diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska industriländerna. Det var ett
misstag att avveckla ambassaden i Wellington, eftersom Nya Zeeland är ett
dynamiskt industriland med en för Sverige särskilt intressant samhälls-
utveckling.
Framväxten av dynamiska ekonomier i främst Asien och Latinamerika och
förhoppningsvis snart södra Afrika ställer större krav på kontaktytor och
kompetens. Dessa länders situation skiljer sig från de traditionella
biståndsländerna. Samtidigt ställs det betydligt större krav på service där än i
de traditionella industriländerna, där kontaktmönstret har utformats under
många decennier. Med sin diplomatiska status och med sina kontakter i
landet kan Sveriges ambassadörer spela en viktig handelspolitisk roll genom
att underlätta för svenska företag att få tillträde till den lokala marknaden
och
kontakt med rätt personer. Av samma skäl kan också ambassaderna stimulera
till utländska investeringar i Sverige.
EU-medlemskapet och den framväxande gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken skärper kraven framför allt analytiskt och kompetens-
mässigt samtidigt som det kan ge vissa möjligheter till lättnader på andra
områden.
Den svenska utrikesförvaltningens övergripande struktur bör ses över. En
utgångspunkt bör vara att se över de långsiktiga ekonomiska ramar som är
rimliga för utrikesrepresentationen och Utrikesdepartementet i Sverige. En
analys bör också göras av de kostnader för utrikesförvaltningen som rätte-
ligen bör belasta andra delar av svensk förvaltning och svenskt samhällsliv i
övrigt. Det kan inte uteslutas att den kontaktskapande verksamhet som
ambassader bedriver i åtskilliga fall ger intäkter för Sverige vilka mer än väl
motsvarar kostnaden för utlandsmyndigheten.
Förutom frågan om utrikesrepresentationens omfattning och arbetsupp-
gifter bör också fördelningen mellan verksamheten utomlands och i Sverige
övervägas. Förbättrad kommunikationsteknik kan möjliggöra administrativa
och andra lösningar för framtiden som kan ge utrymme för förbättrad svensk
diplomatisk närvaro. De möjligheter till samverkan inom Norden och inom
EU ger bör också belysas.
Utrikesdepartementet bör återfå ansvaret för biståndspolitiken. Detta
ställer ökade krav på Utrikesdepartementets kompetens i utvecklingsfrågor.
En särskild enhet med inriktning på fattigdomsutrotning, mänskliga rättighe-
ter och demokratiutveckling bör inrättas i Afrika.
Vi avvisar kraftigt tankarna på en s k Tobinskatt (transaktionsskatt på
internationella kapitalströmmar) som en tänkbar finansiering för Förenta
Nationernas verksamhet. Det skulle vara till stort men för hela jordens folk
om man genom en sådan skatt skulle kasta grus i den mekanism som
allokerar kapital mellan i stort sett alla jordens länder. Att målmedvetet
arbeta för global frihandel inklusive fria kapitalrörelser, och samtidigt
förespråka en Tobinskatt som finansiering för FN, är en mycket bakvänd
ordning.
En transaktionsskatt på 0,5 procent, likt den Tobin föreslagit, skulle
åsamka inte minst den tredje världen stor skada.
Anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet bör föras över till utgiftsområde
7 där en samlad post skapas för all fredsfrämjande och konfliktförebyggande
verksamhet.
Anslaget D 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling bör avvecklas. Det är inte rimligt att enskilda organisationer
skall särbehandlas vad avser verksamhet med denna inriktning. Det kan lätt
skapa ett beroende av statsmakten och dess intentioner som inte är önskvärt.
Fria och frivilliga organisationer bör få stöd enligt generella principer och
inte styras med specialdestinerade anslag.
SIPRI, vars verksamhet har spridning utanför landets gränser och som
åtnjuter gott internationellt anseende, bör i betydligt större utsträckning
kunna erhålla en bredare, internationell finansiering.
Med anledning av anslaget E 1 Inspektionen för strategiska produkter
erinrar vi om vår motion 1995/96:U8 där vi förespråkade att tillstånds-
prövningen av "dual use-produkter" skall delegeras till Kommerskollegium
och Krigsmaterielinspektionen med dess rådgivande nämnd borde ha fortsatt
ansvar för krigsmateriel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk diplomatisk närvaro,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skyndsam översyn av hur Sverige skall representeras
utomlands,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avvisande av Tobinskatt,
4. att riksdagen under anslag A 1 Utrikesförvaltningen anvisar
1 790 101 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avveckla anslag B 4 Fredsfrämjande verksamhet,
som förs över till utgiftsområde Internationellt bistånd i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avveckla anslag D 2 Information och studier om
säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 26 oktober 1998
Göran Lennmarker (m)
Bertil Persson (m)
Liselotte Wågö (m)
Sten Tolgfors (m)
Karin Enström (m)
Roy Hansson (m)
Birgitta Wistrand (m)
Gustaf von Essen (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Lennart Fridén (m)
Henrik S Järrel (m)