Alltsedan Riokonferensen 1992 har globala miljöhot
fokuserats och förutsättningarna för hållbar utveckling på
världsvid nivå diskuterats. Men det innebär inte att regionala
och/eller nationella miljöproblem kan skjutas i bakgrunden.
Aralsjöns uttorkning är kanske idag världens största enskilda
regionala miljökatastrof.
Aralsjöns geografiska läge
och storlek
Aralsjön ligger i Centralasien, tidigare helt inom
Sovjetunionen, nu med Kazakstan och Uzbekistan som
strandstater. De övriga tre staterna i regionen -
Turkmenistan, Tadjikistan och Kirgistan - har även stort
intresse för Aralsjöns framtid.
Denna centralasiatiska region koloniserades redan under första hälften av
1800-talet av Ryssland. Detta innebär att staterna i regionen trots sin stolta
historia - "silkevägen" - endast har svag nationell identitet. Eftersom
regionen befinner sig i en geografiskt känslig position mellan Ryssland och
den islamiska världen, har initierade iakttagare sett risker för att området kan
bli en geopolitisk konfliktpunkt några år in på 2000-talet.
Aralsjön var fram till 1960 jordens fjärde största insjö, tolv gånger så stor
som Vänern. Vattnet var sött och fiske var en viktig näringsgren. Sjön har
inget utlopp utan nivån regleras genom avdunstning. De stora floderna Amu-
Darya i söder och Syr-Darya i norr svarar för tillflödet.
Aralsjöns negativa
utveckling
Sovjetunionen inledde i början av sextiotalet en omfattande
kampanj för att genom avancerade bevattningsanläggningar
öka jordbruksproduktionen i regionen. Man koncentrerade
sig på bomullsodling. Resultatet blev att tillflödet från de två
floderna kraftigt minskade. Aralsjön minskade därigenom
undan för undan i storlek. I början av sextiotalet var den
endast hälften så stor som tidigare. Salthalten i sjön ökade
kraftigt och fisken försvann. Den forna sjöbotten
förvandlades till sand- och saltöknar. Eftersom stora
mängder giftiga kemiska gödnings- och bekämpningsmedel
användes i bomullsproduktionen spreds gifter med vinden.
Grundvattnet försämrades kraftigt.
Hundratusentals människor har mist sin möjlighet till försörjning när de
ekonomiska förutsättningarna radikalt ändrades. Hälsotillståndet har kraftigt
försämrats, särskilt för kvinnor och barn. Ökad frekvens av olika cancer-
former, anemi och andra invärtes sjukdomar har konstaterats. Barnadödlig-
heten har ökat och medellivslängden sjunkit.
Omkring fem miljoner människor bor i sjöns närhet, de flesta i och kring
städerna Aralsk i norr (Kazakstan) och Nukus och Muynak i söder (delvis
självständiga republiken Karakalpakstan i Uzebekistan). På sikt är det svårt
att tänka sig att människorna kan bo kvar om läget inte förbättras. Men vart
skall de i så fall ta vägen?
Vad har gjorts för att
förbättra situationen?
Regeringarna i området har inlett ett intensifierat samarbete
för att söka lösa problemen kring Aralsjön och nya
samarbetsorgan har inrättats. Men regimerna präglas till stor
del av det förflutna och möter problem med oöverstigliga
dimensioner. Det finns också risk för konflikter om de
knappa vattenresurserna.
Det internationella samfundet har gjort betydande ansträngningar för att
förbättra situationen. Världsbanken och andra internationella organisationer
har förmedlat stora resurser till området. Men resultaten av insatserna är
hitintills begränsade.
Vad kan göras?
Det är ännu oklart om Aralsjön verkligen kan räddas. Här
finns olika uppfattningar. Samtidigt kan diskuteras om
stabilitet i regionen överhuvudtaget är möjlig utan en
stabilisering av sjöns tillstånd.
Insatser måste göras på många olika områden. Bevattningskanalerna måste
repareras och effektiviseras. På lång sikt måste produktionsstrukturen ändras
så att man går över till mindre vattenkrävande grödor än bomull.
På kort sikt handlar det om att göra konkreta insatser för människorna i
området så att de kan våga tro på framtiden. Det handlar om att stärka det
civila samhället och att inleda ett praktiskt samarbete, särskilt på hälso- och
sjukvårdsområdet.
Aralsjökatastrofen är den kanske största ekologiska katastrofen någonsin,
orsakad av människor. Den har påverkat miljön och hälsotillståndet i
området så, att situationen för framförallt kvinnor och barn är akut. Enligt
Läkare utan gränser är platser som exempelvis staden Muynak i
Karakalpakstan en av de mest "chronically sick places on earth". Muynak
var en gång en blomstrande fiskestad vid Aralsjöns strand. Staden ligger nu
10 mil från den nuvarande stranden. Denna akuta situation måste upp-
märksammas av regeringen, EU, OSSE och FN.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Aralsjöns svåra situation och miljökatastrofen i anslutning till
den,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen måste uppmärksamma EU, OSSE och FN på
Aralsjöns svåra situation.