Motion till riksdagen
1998/99:U204
av Marianne Andersson m.fl. (c)

Internationellt bistånd


1 Sammanfattning
Centerpartiet utvecklar i denna motion partiets syn på Sveriges
utvecklingssamarbete.
Ökad rättvisa mellan världens rika och fattiga är en förutsättning för fred
och en långsiktigt hållbar utveckling. Centerpartiet föreslår för framtiden en
problemorienterad anslagsstruktur. Det bilaterala svenska biståndet skall i
högre grad koncentreras på att ge människor bättre möjlighet att tillgodose
sina grundläggande behov. Satsa på småskalighet i biståndet med tyngdpunkt
på landsbygdsutveckling, hållbar utveckling och miljö, jämställdhet,
anpassad teknik och hjälp till självhjälp. Fortsätt stödja utbildning och hälso-
och sjukvård. Bistånd som särskilt kommer kvinnor till del bör prioriteras.
Centerpartiet anser att biståndsmålet på en procent av BNI stegvis skall
återupprättas. Regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera för hur en
återgång till en biståndsram på en procent av BNI kan genomföras med
bibehållen kvalitet. Centerpartiet är kritiskt till att regeringen och dess
samarbetspartier har så låga ambitioner för det svenska biståndet.
Centerpartiet anser att biståndsramen för 1999 bör uppgå till 12 942
miljoner kronor, eller till 0,71 procent av BNI. För år 2000 föreslår
Centerpartiet en biståndsram om 0,73 procent av BNI och för budgetåret
2001 en biståndsram om 0,75 procent av BNI.
Centerpartiet förespråkar en höjning av utgiftsramen för Internationellt
bistånd med 102 miljoner kronor jämfört med regeringen. Anslaget för
samarbete med Central- och Östeuropa föreslås öka med 25 miljoner kronor
jämfört med regeringen. Anslaget för Internationellt utvecklingssamarbete
bör höjas med 77 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Centerpartiet föreslår att det upprättas gemensamma globala strategier. FN
kan och bör spela rollen som samordnare av bilaterala insatser och för att
koordinera många länders och organisationers insatser. Strävan efter ökad
samstämmighet, koherens, är central.
Centerpartiet anser att inslaget av villkor bör öka i det bilaterala biståndet.
Vi kräver att regeringen årligen lämnar en redogörelse över tillståndet för
demokratin och de mänskliga rättigheterna i länder som mottager svenskt
bistånd. Sverige bör avhålla sig från att ge omfattande bistånd till länder och
via regimer som inte eftersträvar demokratisering. Centerpartiet anser att
olika former av demokratibistånd till diktaturer endast bör kunna ges via
enskilda organisationer.
Centerpartiet föreslår en generell neddragning av respektive landram med
tio procent. Dessa medel omfördelas till de regionala anslaget för Afrika
respektive Asien.
Jämfört med regeringen föreslår Centerpartiet bland annat:
+ 50 miljoner kronor till bistånd genom Enskilda organisationer
+  47 miljoner kronor till miljöprogram
+ 15 miljoner kronor till program för demokrati och mänskliga rättigheter
+ 30 miljoner kronor till Ekonomiska reformer
+ 20 miljoner till Europas utvecklingsländer
+ 25 miljoner till samarbete med Central- och Östeuropa
+  116 miljoner kronor till regionala insatser i Afrika
+  63 miljoner kronor till regionala insatser i Asien
Centerpartiet föreslår minskade anslag till forskningssamarbete, informa-
tion och rekrytering.
2 Sveriges globala ansvar
Jorden är vårt gemensamma hem. Ur denna grundläggande insikt hämtar
Centerpartiet inspiration till arbetet för hållbar utveckling och rättvis
fördelning. Vi delar alla samma biosfär, ingenting försvinner - allting
sprider sig. Hållbar utveckling kan inte varaktigt upprätthållas på vissa
platser i världen om livsbetingelserna samtidigt förgörs på andra håll.
Möjligheten att avdela hav eller kontinenter för rovdrift eller som
avfallslager existerar inte. Detsamma gäller idén om att ett samhälle via
isolering från resten av världen skulle kunna undkomma de globala
problemen. Från jorden finns ingen flyktväg. Det går inte att avskärma
ett Idyllien. De livsnödvändiga resurserna har vi att gemensamt förvalta.
En värld, som kännetecknas av växande klyftor mellan rika och fattiga, där
förödelsen av livsmiljöer accelererar parallellt med befolkningsökningen, är
inte långsiktigt hållbar och därför instabil. Stora spänningar inom eller
mellan samhällen ökar osäkerheten. Därför måste en politik för ökad
säkerhet alltid sträva efter hållbar utveckling och rättvis fördelning. Det
gäller inom samhällen och mellan länder, regionalt och globalt men också
över tiden, mellan generationer. Hållbar säkerhet handlar om att bekämpa
fattigdom och orättvisor, om att skapa demokratiska, jämställda och
miljömässigt livskraftiga samhällen, om att väva samman människor,
kulturer och nationer.
Biståndet från världens rika länder till världens fattiga är ett uttryck för
solidaritet och rättvisa och för det gemensamma ansvaret att, efter förmåga,
medverka till att lösa globala problem. Sverige är i jämförelse med de flesta
andra länder ett oerhört rikt och välmående land. Det internationella
utvecklingssamarbetet hör till vårt lands viktigaste och mest konkreta
utrikespolitiska verksamheter. Det är en självklarhet att Sverige skall ta på
sig sin del av ansvaret också för de globala problemens lösning.
Behovet av internationellt bistånd är oändligt mycket större än vad som
kan tillfredsställas över den svenska statsbudgeten. Att dimensionera
biståndet efter behoven är därför orealistiskt. I stället tvingas vi politiskt
besluta om hur mycket av våra samlade resurser vi är beredda att avsätta som
vårt bidrag till att lösa de stora globala problemen.
3 Biståndsvolymen
Centerpartiet och Socialdemokraterna tvingades under den mödosamma
saneringen av de offentliga finanserna genomföra besparingar också på
Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Det var nödvändigt om än
beklagligt. Däremot är Centerpartiet kritiskt till att regeringen och dess
samarbetspartier, nu när statsfinanserna visar överskott, har så låga
ambitioner för det svenska biståndet.
I propositionen beräknas biståndsramen för 1999 till 12 840 miljoner
kronor, d.v.s. 0,705 procent av bruttonationalinkomsten, BNI. Det innebär
förvisso en höjning av biståndsanslaget, mätt i förhållande till BNI, med
0,005 procent jämfört med 1998. Men i förhållande till vad som i prop.
1997/98:150 förväntades bli biståndsram, innebär regeringens förslag en
sänkning med 5 miljoner kronor.
Ökad rättvisa mellan världens rika och fattiga är en förutsättning för fred
och en långsiktigt hållbar utveckling. Centerpartiet anser att biståndsmålet på
en procent av BNI stegvis skall återupprättas. Med det tempo för höjningen
som regeringen och dess samarbetspartier förespråkar skulle det ta trettio år
att återta enprocentsmålet om ambitionerna för den kommande treårsperio-
den förverkligas. Trettioårstempot gäller under förutsättning att ökningen av
ramen 2000 och 2001 verkligen genomförs. Skulle höjningen i 1999 års
budget bilda norm skulle det ta sextio år att uppnå enprocenstmålet. Mot
denna bakgrund framstår propositionens stolta skrivningar om en höjning av
biståndsanslaget med 100 miljoner kronor i en annan och mindre glansfull
dager.
Centerpartiet anser att biståndsramen för 1999 bör uppgå till 12 942
miljoner kronor, eller till 0,71 procent av BNI. För år 2000 föreslår
Centerpartiet en biståndsram om 0,73 procent av BNI och för budgetåret
2001 en biståndsram om 0,75 procent av BNI.
Tabell 1: (Tabell biståndsram (milj. kr.) 1999 2000 2001 )
Vad som ovan anförs om biståndsramen för 1999, 2000 samt 2001 bör
ges regeringen till känna.
3.1 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
För utgiftsområde 7 Internationellt bistånd föreslår regeringen att
anslaget sänks till 11  900 miljoner kronor jämfört med förslaget i prop.
1997/98:150, där anslaget för utgiftsområdet beräknades till 12 002
miljoner kronor. Centerpartiet var i våras överens med regeringen om
denna utgiftsram för UO7 och vi ser ingen anledning att ändra vår
hållning på denna punkt. Centerpartiet föreslår därför att ramen för
utgiftsområde 7 höjs med 102 miljoner kronor. Ett tillkännagivande med
denna innebörd återfinns i Centerpartiets ekonomisk-politiska motion.
Centerpartiet gör ingen annan bedömning än regeringen vad gäller de
kostnader för EU:s gemensamma bistånd, för mottagande av asylsökande
samt för administration som avräknas från biståndsramen. Centerpartiet
förespråkar en höjning av anslaget B. inom utgiftsområde 7, Samarbete med
Central- och Östeuropa med 25 miljoner kronor för 1999 och beräknar
samma höjning för år 2000. Anslaget för utgiftsområde 7, anslagsposten A.
Internationellt utvecklingssamarbete bör för 1999 höjas med 77 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
Regeringen
Tabell 2: (Tabell UO 7 (milj. kr.) 1999 2000 beräknat anslag 2001
beräknat anslag )
Centerpartiet
Tabell 3: (Tabell UO 7 1999 2000 beräknat anslag 2001 beräknat anslag
)
Återgången till enprocentsnivån bör ske successivt och på ett planerat
sätt. Centerpartiet anser att regeringen bör ge SIDA i uppdrag att planera
för hur en återgång till en biståndsram på en procent av BNI kan
genomföras med bibehållen kvalitet. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med en sådan redovisning i samband med 1999 års
vårproposition. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet återkommer senare i motionen till de ändringar partiet
föreslår vad gäller anslagen inom utgiftsområdet.
4 Problembild
Världen präglas i slutet av 1990-talet av stora förändringar. Antalet
demokratier ökar, den moderna tekniken blir allt mer betydelsefull och
samarbetet mellan länder fördjupas alltmer. Globaliseringen ökar inom
handel och kommunikationer på gott och ont. Samtidigt växer jordens
befolkning och antalet fattiga blir fler. Naturresurserna utarmas och
fördelningen av tillgångarna är mer sned än någonsin. Konflikter, krig
och miljöförstöring plågar människor runt om på jorden. Många tvingas
till flykt från oro i sitt hemland.
Klyftan mellan fattiga och rika bara växer. Tudelningen är störst mellan
nord och syd, men finns också i Europa och i vårt eget land. Samhället -
lokalt, regionalt och globalt - spricker i tu.
Globaliseringen skapar ett omvandlingstryck som påverkar rika såväl som
fattiga, länder och regioner såväl som byar och kommuner. Globaliseringen
ökar insikten om att verksamheten i en del av världen får konsekvenser för
resten, insikten om vårt ömsesidiga globala beroende växer. Globaliseringen
innebär möjligheter men ställer oss också inför de ödesfrågor som följer av
växande inkomstklyftor, ökad belastning på miljön och den potentiella risken
för att länder eller regioner med etniska och nationalistiska argument
exploaterar vad som uppfattas som globaliseringens hot.
Världsekonomin är fortfarande organiserad på ett sätt som gör att en stor
del av befolkningen ställs utan möjligheter att göra en rimligt produktiv
arbetsinsats. Detta är ett oerhört slöseri med mänskliga resurser, förutom att
det medför att de drabbade inte heller får anständiga livsvillkor.
Världens fattiga drabbas hårdast av de försörjningsmässiga och miljö-
mässiga överlevnadshoten. Brist på egen jord är en av de viktigaste
faktorerna bakom fattigdomen. Den snabba befolkningsökningen är inte en
orsak till fattigdomen. Däremot förstärker befolkningsökningen fattigdomen
och den är ett symptom på fattigdom och på kvinnors utsatta och maktlösa
position. De fattiga drabbas alltid värst när katastrofer drabbar samhällen
oavsett om dessa är naturkatastrofer eller om de är resultat av miljö-
förstöring, krig eller konflikter.
Världen blir alltmer urban. År 2005 väntas mer än halva jordens
befolkning bo i städer. Människor flyr fattigdomen på landsbygden för att
söka arbete, utbildning och högre levnadsstandard i städerna. Men flyttvågor
från landsbygden in till storstäderna skapar en ökande fattigdom också där.
Jordens tillgängliga åkerarealer minskar dramatiskt. En orsak är den
snabba urbaniseringen, som årligen lägger stora områden av jordens
bördigaste åkermark under asfalt och betong. Till detta kommer den ständiga
jordförstöringen genom bland annat ökenutbredningen, jord som sköljs bort i
bergstrakter samt översvämningar i lågländerna på grund av skogsskövlingar.
1997 uppgick antalet flyktingar till 13,2 miljoner, medan antalet människor
som lever som flyktingar i sitt eget land uppgick till närmare fem miljoner
människor. Antalet flyktingar minskar långsamt men flyktingströmmarna till
närbelägna länder utgör en avsevärd belastning för dessa oftast nästan lika
fattiga länder.
4.1 Regionalisering
Det kalla kriget satte under ett halvt århundrade sin prägel på i stort sett
alla konflikter i världen. Det låg i de stridande parternas intresse att ge
sin motsättning ideologiska övertoner för att på det sättet dra till sig stöd.
Idag bygger det internationella systemet inte i samma utsträckning på
ideologisk konkurrens. Regionala konflikter förblir regionala utan
omedelbara globala återverkningar.
Regional spänning och regionala och lokala konflikter har fått en mer
framträdande roll. På Balkan, i Kashmir, Centralasien och Kaukasus-
området, i Stora sjö-regionen i Afrika och i Sydostasien pågår regionala
konflikter. På än fler ställen pyr latenta konflikthärdar. Samtidigt stärks
samarbetet på regional nivå. Regionala beslutsinstanser, som ofta kombinerar
konflikthantering och säkerhetspolitiskt samarbete med ekonomisk-politisk
samverkan, har ökat i betydelse på senare år. I Europa har vi OSSE
(Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) och Europeiska
Unionen (EU), i Afrika SADC (Södra Afrikas Utvecklingsgemenskap) och
OAU (Organisationen för Afrikansk Enighet), på Amerikanska kontinenten
OAS, (Organisationen av Amerikanska Stater) och i Sydostasien ASEAN
(De Sydöstasiatiska staternas förbund).
Krig och konflikter medför, förutom allt direkt mänskligt lidande, en
resurs- och miljöförstörelse som gör fattigdomen djupare. Det ändrade
konfliktmönstret med ett ökande antal inomstatliga konflikter, vilka oftast
har sitt ursprung i ekonomiska och sociala orättvisor, innebär dels att
civilbefolkningen drabbas än värre än i mellanstatliga konflikter, dels att den
fattigaste befolkningen drabbas hårdast. I takt med att mellanstatliga
konflikter blir allt ovanligare och att de inomstatliga dominerar, ökar också
svårigheten för FN att tillse att mänskliga rättigheter och internationell lag
efterlevs. Konflikterna berör också i högre grad omvärlden genom
spridningseffekter i form av flyktingströmmar, terrorism och ytterst risken
för utvidgade och mer omfattande konflikter.
5 Inriktning av Sveriges utvecklingssamarbete
5.1 Medverka till globala utvecklingsstrategier
Sverige skall aktivt använda sitt medlemskap i FN, EU och andra
internationella organ för att stärka samarbetet i syfte att skapa fred,
jämlikhet och en ekologiskt hållbar värld.
Regeringen pläderar i propositionen för en ökad internationell samordning
av biståndsinsatserna. Det är glädjande. Effekten av de samlade bistånds-
insatserna kan på detta sätt öka och förutsättningarna för ett partnerskap där
mottagarna har inflytande över inriktning och utformning av bistånds-
insatserna förbättras. Centerpartiet ser positivt på att OECD:s bistånds-
kommitté, DAC, har enats om en gemensam strategi, Shaping the 21st
Century: The Contribution of Development Cooperation. Centerpartiet efter-
strävar en bättre samsyn inom EU på biståndsområdet och välkomnar strävan
att uppnå ökad komplementaritet mellan EU:s gemensamma bistånd och de
enskilda medlemsländernas bilaterala insatser.
Regeringens strävan efter större samordning på landnivå inom FN-
systemet har Centerpartiets stöd, liksom försöket från Världsbanken och FN
att utarbeta gemensamma landstrategier. Ansatserna måste emellertid sträcka
sig längre än till praktisk samordning i fältarbetet, inrättandet av gemen-
samma landkontor etc. Det behövs gemensamma globala strategier för den
globala samvaron, där självfallet biståndsinsatserna till jordens fattiga skall
ha en framträdande plats. De globala strategierna skall sedan brytas ned till
regionala strategier. Genomförandet av biståndsinsatserna skall sedan ske
lokalt och regionalt.
Det krävs bättre styrformer inom FN. FN kan och bör spela rollen som
samordnare av bilaterala insatser och för att koordinera många länders och
organisationers insatser. Ge FN:s utvecklingsprogram, UNDP, ett reellt sam-
ordningsansvar, inte bara inom FN-familjen, utan också för andra
multilaterala biståndsinsatser samt för medlemsländernas bilaterala bistånd.
5.2 Ökad samstämmighet
Men biståndsinsatser, som inte backas upp av insatser på andra
politikområden, är i bästa fall inte resurseffektiva. I värsta fall kan den
samlade politiken göra mer skada än nytta. Strävan efter ökad
samstämmighet, koherens, är därför central. De inledande
förhandlingarna om ett internationellt avtal om investeringar, MAI-
avtalet, utgör en aktuell illustration av hur illa resultatet kan bli när
handelsfrågor för skötas utan koppling till miljö- och utvecklingsfrågor.
Centerpartiet har i hög grad medverkat i arbetet med att formulera de sex
fastlagda biståndspolitiska målen resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhälls-
utveckling, framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön
samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Sveriges strävan bör självfallet
vara att dessa principer också skall bilda basen för en global strategi. Vad
som ovan anförts om behovet av ökad koherens, samordning och om behovet
av globala strategier för biståndet bör ges regeringen till känna.
5.3 Använd ett problemorienterat arbetssätt
Centerpartiet har länge kritiserat den dominerande roll landprogrammen
haft för Sveriges bilaterala bistånd. Centerpartiet konstaterar med
tillfredsställelse att regeringen närmar sig en mer behovsfokuserad
biståndspolitik, om än i alltför långsam takt och i otillräcklig omfattning.
Den globala trenden är att i högre utsträckning arbeta problem- och
programorienterat och mer med regionala strategier än med landramar.
Genom en regional insats, framför en nationell, stimuleras en regional sam-
verkan och gränsregionalt samarbete. Sverige bör aktivt stödja exempelvis
det spirande regionala samarbetet i Afrika. Miljöproblem, klimatfrågor,
ökenspridning och livsmedelsförsörjning är problemområden i stort behov av
samlade grepp och regionala, gränsöverskridande samarbetsformer.
Det svenska biståndet måste bli mer flexibelt. Nya angelägna projekt måste
kunna startas och samtidigt måste andra projekt eller landsamarbeten kunna
minska i omfattning eller helt avvecklas.
Tonvikten i biståndsprioriteringarna måste ligga vid de problem som bör
lösas. Landvalet eller regionvalet blir då beroende av var problemen
uppträder. Centerpartiet föreslår för framtiden en problemorienterad
anslagsstruktur. Centerpartiet anser att det som av regeringen kallas verk-
samhetsgrenar skulle kunna bilda bas för det bilaterala biståndet. Program
skall tillskapas baserade på ämnesområden. Det som idag är delposten
Särskilda utvecklingsprogram skall i stället bilda en stomme för anslagspost
A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete. Regionala ramar skall ersätta
landramarna. Vad som ovan anförts om en mer problemorienterad anslags-
struktur bör ges regeringen till känna.
5.4 Demokrati som förutsättning
Nittiotalet har inneburit att antalet demokratier och marknadsekonomier
vuxit avsevärt. Antalet länder har ökat som en följd av Sovjetunionens
uppsplittring och som ett resultat av delningar av länder, fredligt eller
genom krig. I Asien, Afrika och Sydamerika har ett omfattande antal
länder kastat av sig diktaturens ok och formats till fungerande
demokratier. Antalet demokratier bedöms 1996 ha ökat med drygt en
tredjedel jämfört med 1986. Antalet länder på väg mot demokrati har
också ökat, framförallt i Afrika. Demokratin har sin svagaste ställning i
Asien samt i Mellanöstern och Nordafrika.
Centerpartiet gläds åt de betydande demokratiska framstegen. Demokrati
och fred går hand i hand. Därför har också världen blivit allt säkrare i takt
med demokratins landvinningar. Men med detta kan vi inte låta oss nöja. I
många av Sveriges samarbetsländer råder fortfarande diktatur.
Sverige får som biståndsgivare aldrig stå neutralt i en konflikt mellan
demokrati och diktatur. Auktoritära diktatoriska system innebär att en elit
gynnas på de stora befolkningsgruppernas bekostnad. Utan en fri debatt, ett
fungerande flerpartisystem och reella möjligheter för oppositionen att arbeta,
är det svårt att förhindra ineffektivitet, korruption och nepotism i samhälls-
strukturen och brott mot de mänskliga rättigheterna.
5.5 Villkor
Centerpartiet anser att inslaget av villkor bör öka i det bilaterala
biståndet. Det gäller särskilt avseende demokrati, respekt för mänskliga
rättigheter och rättvis fördelning. Länder som erhåller svenskt bistånd
skall sträva efter en rättvis fördelning och solidaritet i det egna landet.
Skattesystemen måste vara så utbyggda att de medger en omfördelning
mellan rika och fattiga också i mottagarlandet.
Resultaten av Sveriges insatser för att främja demokrati, mänskliga rättig-
heter och social utveckling måste kontinuerligt utvärderas. Vårt bistånd
måste främja förändring, om inte, är det bättre att insatserna avvecklas.
Sverige bör avhålla sig från att ge omfattande bistånd till länder och via
regimer som inte eftersträvar demokratisering. Det gäller särskilt det bistånd
som går till att bygga ut infrastruktur, näringsliv och statsförvaltning.
Centerpartiet anser att olika former av demokratibistånd till diktaturer endast
bör kunna ges via enskilda organisationer. Landramar till länder vars regimer
inte eftersträvar demokratisering bör inte upprättas eller förnyas.
Centerpartiet välkomnar att regeringen, om en välvillig tolkning av
budgetpropositionen görs, är böjd att ändra uppfattning. "Samtidigt kommer
en mer kritisk dialog att inledas med regeringar i samarbetsländer, där
förutsättningar för partnerskapskontrakt inte föreligger till följd av en
negativ
politisk utveckling. Kriterier kommer att utarbetas för vilka grunder som
gäller för ett långsiktigt och förtroendefullt utvecklingssamarbete." Center-
partiet anser att en mer decentraliserad och problemorienterad bistånds-
givning, som direkt riktar sig till medborgarna, skulle minska risken för att
svenskt bistånd blir ett stöd till odemokratiska regimer.
5.6 Utvärdering
Centerpartiet har i likhet med riksdagsmajoriteten krävt att regeringen
årligen till riksdagen lämnar en redogörelse över tillståndet för
demokratin och de mänskliga rättigheterna i länder som mottager svenskt
bistånd. Regeringen bör i en sådan redogörelse göra en värdering av om
respekten för mänskliga rättigheter förbättrats i mottagarländerna. För att
en sådan redogörelse skall vara meningsfull krävs att redogörelsen
presenteras tillsammans med budgetpropositionen och att slutsatserna
inarbetas i regeringens resultatbedömning av biståndsinsatserna.
Av utrikesutskottets betänkande 1997/87:UU2 framgår att utskottet erfarit
att regeringen utfäst sig att fortsättningsvis lämna en redogörelse över
utvecklingen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i mottagar-
länderna. Under våren 1998 lämnade regeringen skrivelse 1997/98:76
Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete. I
betänkande 1997/87:UU15, som behandlar regeringens skrivelse, konstaterar
utskottet att regeringen i skrivelsen utlovar en redogörelse. "Utskottet
förväntar sig att detta löfte kommer att uppfyllas i samband med höstens
budgetproposition, varför något särskilt tillkännagivande i nuläget inte torde
vara befogat."
Centerpartiet tvingas konstatera att det regeringen i budgetpropositionen
presterar av analys och värdering av läget för demokrati och mänskliga
rättigheter i mottagarländerna inte på långa vägar uppfyller vad riksdagen
återkommande avkrävt regeringen. Regeringen och dess samarbetspartier har
således svikit sitt löfte. Mot detta bör riksdagen rikta kritik.
Vad som ovan anförs om biståndet till diktaturer och om att regeringen
årligen skall redovisa och värdera utvecklingen av demokrati och mänskliga
rättigheter bör ges regeringen till känna.
6 Sätt människa och miljö i centrum
Den envisa fokuseringen på landramar och stat-till-stat-samarbete har
direkt eller indirekt blivit ett stöd till auktoritära och korrupta regimer,
tungrodda och ineffektiva byråkratier och till stora olönsamma statliga
företag. Resultatet har i flera fall blivit allmänt snedvridna och
ineffektiva ekonomier. Centerpartiet kan notera att de senaste åren
inneburit att vår syn på biståndspolitiken vunnit ökat gehör och bredare
acceptans. Vi kan också konstatera att SIDA:s verksamhet de senaste
åren utvecklats i en klart positiv riktning. Mycket återstår dock att göra.
Det bilaterala svenska biståndet bör enligt Centerpartiets uppfattning i
högre grad än hittills koncentreras på att ge människor på den lokala nivån
bättre möjlighet att i första hand tillgodose sina grundläggande behov. Det
innebär en generell inriktning till förmån för småskalighet i biståndet med
tyngdpunkt på landsbygdsutveckling, hållbar utveckling och miljö, anpassad
teknik och hjälp till självhjälp. Det innebär också fortsatt stöd till
utbildning
och hälso- och sjukvård. Bistånd som särskilt kommer kvinnor till del bör
prioriteras. Slutligen bör tydligare än vad som sker i idag markeras att
demokrati och respekten för mänskliga rättigheter är en förutsättning för en
långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning. Det är viktigt att uppmuntra ung-
domsorganisationerna i biståndsarbetet.
Regeringen redovisar verksamhetsgren för verksamhetsgren sina
prioriteringar för det bilaterala biståndet. Centerpartiet delar i många
avseenden regeringens bedömning av vad som är angelägna insatser. Särskilt
på det sociala området redovisar regeringen en inriktning som överens-
stämmer med de prioriteringar som Centerpartiet ser som centrala. Insatserna
skall ha en klar fattigdomsinriktning och syfta till att stödja uppbyggnaden av
en grundläggande skolutbildning  samt hälso- och sjukvård "av god kvalitet
som är tillgänglig för alla". Centerpartiet anser det riktigt att koncentrera
biståndsinsatserna inom hälsosektorn på hälsovårdsreformer, som syftar till
decentralisering, på läkemedelsfrågor och sexuell och reproduktiv hälsa
inklusive bekämpning av hiv/aids.
6.1 Kvinnor
Det är nödvändigt att särskilt beakta kvinnornas situation då
stödinsatserna utformas. Det är kvinnorna som bär huvudansvaret för
familjens försörjning i de flesta utvecklingsländer. Kvinnorna spelar en
nyckelroll som ekonomiska aktörer i många u-landskulturer - som
bönder, handlare, hantverkare och ansvariga för familjeekonomin. Ändå
har nästan allt bistånd riktats till män. Centerpartiet uppskattar det arbete
som Sida initerat för att föra in ett tydligare könsperspektiv i biståndet.
En tydligare fattigdomsinriktning av biståndet skulle lyfta fram
kvinnornas utsatta situation i många av världens fattigaste länder. Värst
utsatta är ensamma kvinnor med barn. Centerpartiet välkomnar att
basbidraget till FN:s kvinnofond (UNIFEM) nu ökar.
6.2 Barn
Centerpartiets stödjer tillfullo regeringens strävan att integrera ett
barnperspektiv i såväl det multilaterala som det bilaterala biståndet.
Konventionen om barns rättigheter utgör grunden i arbetet för att stärka
barns rättigheter och deras sociala och ekonomiska situation. Insatserna
mot barnarbete måste fortsatt stå i fokus. Den klara inriktningen av
undervisningsbiståndet till förmån för insatser för diskriminerade
grupper, såsom fattiga flickor och handikappade, är lovvärd.
6.3 Decentraliserad demokrati
På ett antal områden avslöjar regeringen sina tillkortakommanden. När
det gäller demokrati och mänskliga rättigheter konstaterar regeringen att
"frågorna får genomslag i allt fler landstrategier". Att inte demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter har genomslag i alla
landstrategier är otillfredsställande. Demokrati är en nödvändig
förutsättning för utveckling. Av särskild betydelse för
fattigdomsbekämpningen är att principerna om demokrati, rättsstat,
mänskliga rättigheter och jämställdhet också omfattar de fattigaste och
att de upprätthålls också regionalt och lokalt i fattiga och avlägsna delar
av partnerlandet. Insatserna för att utveckla den lokala demokratin måste
öka.
6.4 Miljö
När det gäller infrastruktur och näringsliv talar regeringens formuleringar
för sig själv: "Miljöaspekterna har fått allt större betydelse." Det har varit
för mycket av storskalighet och för lite av människan i centrum. Stora
infrastrukturprojekt har bidragit till miljöförstöring. Stöden i sen tid till
byggandet av kraftsverksdammar i Asien och Sydamerika visar
miljöaspekternas alltjämt svaga ställning.
På området Naturbruk lyfter regeringen fram den marina miljön och det
s.k. kustzonsinitiativet. Det är en riktig prioritering, inte minst mot bakgrund
av den senaste tidens larmrapporter om döende korallrev. Fortfarande ägnar
dock regeringen alltför liten uppmärksamhet åt landsbygdens behov och
problemen inom livsmedelsproduktionen. Strävan att åstadkomma en
ekologiskt hållbar utveckling måste ligga till grund för all bistånds-
verksamhet. Ökad vikt skall ägnas åt sviktande livsmedelsproduktion och åt
bristande tillgång till rent vatten. Den lokala kunskapen måste tas tillvara för
att biståndsinsatsen skall bli framgångsrik och landsbygdens utveckling
sättas i centrum.
6.5 Livsmedelsförsörjning
Att utvecklingsländerna själva klarar livsmedelsförsörjningen för sina
medborgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen
och möjligheten till utveckling. Att själv klara sin försörjning har även
betydelse för självkänslan och identiteten hos länderna och deras
befolkning. Centerpartiet anser därför att än större vikt måste läggas vid
att biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt hållbart jordbruk som
kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen. Bönderna måste
kunna få en rimlig avsättning för sina produkter.
Ett omfattande livsmedelsbistånd från exempelvis EU försvårar denna
strävan. Centerpartiet anser därför att livsmedelsbistånd enbart bör utgå som
en del av ett katastrofbistånd eller som humanitärt bistånd i svältsituationer.
Den ojämna fördelningen av jordbruksmarken är på många håll i Afrika det
största strukturella hindret. Brukningsrätt kan inte ersätta den trygghet och
långsiktighet som kännetecknar ägandeformen. Stöd till jordreformer bör
sålunda spela en framträdande roll i det svenska biståndet till landsbygds-
utveckling.
6.6 Skuldlättnad
Skuldkrisen är ett av de största hindren för utveckling i många av tredje
världens länder.
Centerpartiet välkomnar Världsbankens och IMF:s gemensamma initiativ
(HIPC) som syftar till att lätta skuldbördan för de fattigaste och mest
skuldtyngda länderna. Detta initiativ är dock otillräckligt vilket också
regeringen anser. Centerpartiet föreslår nedan att ytterligare medel tillförs
anslagsposten Ekonomiska reformer. Ökade svenska resurser på detta
område skulle ge regeringen större trovärdighet i arbetet att få till stånd de
globala beslut om substantiella avskrivningar av de fattiga ländernas skulder,
som bl.a. kampanjen Jubel 2000 drivit.
6.7 Enskilda organisationer
På samma sätt är regeringens stöd till bistånd genom enskilda
organisationer otillräckligt. En viktigt del i det svenska
utvecklingssamarbetet är folkrörelsernas och de enskilda
organisationernas biståndsverksamhet. De enskilda organisationernas
ofta mycket konkreta verksamhet, bland annat genom
biståndsinsamlingar, stärker det svenska biståndets förankring i
samhället. Enskilda organisationer har ofta väl så goda förutsättningar
som statliga organ att nå ut med ett lokalt inriktat bistånd. Genom att
samarbeta med organisationer i mottagarländerna främjar de en
pluralistisk utveckling. Insamlings- och informationsverksamheten i
Sverige bidrar till att öka kunskapen och medvetenheten om
internationella utvecklingsproblem. Folkbildningens roll i biståndet bör
uppmärksammas.
Kombinationen av egen ansträngning och komplettering med Sida-medel
skapar goda incitament för aktiva  enskilda organisationer. Modellen är
därför viktig att bevara. Sverige bör dra nytta av de enskilda organisa-
tionernas möjligheter och vilja till insatser så långt detta är möjligt.
Vad som ovan anförts om inriktningen av det svenska biståndet bör ges
regeringen till känna.
7 Centerpartiets förslag till resursfördelning inom
utgiftsområde 7
7.1 Anslagsposten A 1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete
Regeringen föreslår att anslaget till multilateralt utvecklingssamarbete
höjs med 351 miljoner kronor  till  3 362 miljoner kronor 1999.
Huvuddelen föreslås gå till en avsättning till Europeiska
utvecklingsfonden.
Starka principiella skäl talar för multilateralt bistånd snarare än bilateralt.
Det bilaterala biståndet skapar lätt beroendeförhållanden mellan givare och
mottagare och kan få karaktär av välgörenhet. Det multilaterala biståndet är
ett uttryck för ett gemensamt ansvar att, efter förmåga, medverka till att lösa
globala problem. Med det ökade koordineringsansvar för FN respektive EU,
som Centerpartiet ovan pläderat för, bör de problem som är förknippade med
den bilaterala biståndsgivningen minska. Centerpartiet föreslår för
anslagsposten A 1.1 ingen annan volym eller fördelning än regeringen.
Det är angeläget att FN förmår göra kraftsamlingar och agera problem-
orienterat. Multilaterala biståndsansträngningar är utomordentligt viktiga,
exempelvis för att bemästra gemensamma miljö- och resursproblem, såsom
bristen på rent vatten, ökenutbredningen, jordförstöringen eller storskaliga
insatser vid exempelvis naturkatastrofer. FN-biståndet spelar också en viktig
roll för fattigdomsbekämpningen.
EU-medlemskapet har skapat en ny arena för den svenska bistånds-
politiken. Dels har EU en av världens största biståndsbudgetar, dels finns
ambitionen att åstadkomma en samordning av alla medlemsländers bistånd,
vilket omfattar mer än hälften av allt offentligt bistånd i världen. Det är
viktigt att Sveriges agerande i EU blir en integrerad del av vår
biståndspolitik. Sveriges bidrag till EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
uppgår 1999 till 741 miljoner kronor. Centerpartiet välkomnar att regeringen
deklarerar att den avser ägna ökat engagemang åt EU:s utvecklings-
samarbete. Det är viktigt att Europeiska utvecklingsfonden blir föremål för
en kritisk granskning på liknande sätt som skett vad beträffar Världsbankens
verksamhet.
7.2 Anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete
Centerpartiet har i det ovanstående kritiserat modellen med landramar
och istället förespråkat en problemorienterad anslagsmodell kombinerat
med regionala anslag. En sådan omläggning har riksdagsmajoriteten
tidigare avvisat. Något detaljerat förslag till omfördelning mellan olika
landramar lämnar därför Centerpartiet inte i denna motion. Vi föreslår
däremot en omfördelning från landramarna till de regionala anslaget för
Afrika respektive Asien genom en generell neddragning av respektive
landram med tio procent. Regeringen bör dessutom återkomma till
riksdagen med förslag till hur det bilaterala anslaget kan
problemorienteras och regionaliseras.
Centerpartiet föreslår ökade anslag för särskilda utvecklingsprogram på
miljö- och demokratiområdena. På så sätt kan insatser kanaliseras till projekt
med global och regional inriktning. Enskilda organisationers arbete på miljö-
och demokratiområdena kan därmed ges ökat stöd. Angelägna vatten- och
markvårdsprojekt kan tillåtas expandera. Centerpartiet föreslår att anslaget
till särskilda miljöprogram ökas med 47 miljoner kronor jämfört med
regeringen och att 15 miljoner kronor ytterligare avsätts till program för
demokrati och mänskliga rättigheter.
Centerpartiet står bakom regeringens beslut om uppsägning av samarbets-
avtalet med Indien efter landets provsprängningar av kärnvapen. Det är
rimligt att en ny avstämning görs av relationerna till Indien och Pakistan. För
att ge möjlighet till insatser, i det fall  avstämningen ger stöd för detta, bör
resurser avsättas för regionala insatser i Asien.
Till följd av revolten i Guinea-Bissau har Sverige avbrutit sitt
utvecklingssamarbete med landet. Istället har Sverige givit humanitärt stöd.
Centerpartiet gör bedömningen att Guinea-Bissau även framgent är i akut
behov av bistånd. Mot bakgrund av de stora värden som raserats i landet till
följd av kriget finner Centerpartiet det inte välbetänkt att i detta läge
ytterligare minska landramen till Guinea-Bissau. Den nya inriktning av
biståndet till Guinea-Bissau, som regeringen förespråkar, är alltför snäv.
Medel motsvarande landramen för 1998, med en tioprocentig reduktion, bör
reserveras i det fall utvecklingen gör det möjligt att återuppta annat bistånd
än det rent humanitära.
Stödet till de av Europas länder som klassas som utvecklingsländer
behöver samordnas inom EU och FN. Sida kommer nu att utvärdera det
hittillsvarande biståndet till Bosnien-Hercegovina. Avtalet om Kosovo kan
öppna möjligheter för samordnade och långsiktiga återuppbyggnadsinsatser
samt för stöd till demokratisk utveckling. Regeringen lyfter i propositionen
fram flera angelägna samarbetsprojekt för Europas utvecklingsländer. Mot
denna bakgrund finner Centerpartiet skäl att för 1999 höja anslaget för
samarbete med Europas utvecklingsländer.
Regeringen föreslår i sin proposition en storsatsning på forsknings-
samarbete inom ramen för biståndet. Regeringen vidhåller också fjolårets
generösa ram för information till allmänheten om det svenska biståndet.
Regeringen vill också anslå mer pengar för rekrytering och vad man kallar
resursbasutveckling. Mot bakgrund av att regeringen, enligt Centerpartiet,
satsar otillräckliga resurser på det svenska biståndet, bör en hårdare
prioritering göras av de svenska insatserna. Det svenska biståndet bör
kraftsamlas där det gör störst nytta. Centerpartiet motsätter sig ovan nämnda
prioriteringar.
Fattigdoms- respektive miljöinriktningen skall förstärkas och insatser skall
i högre grad koncentreras på att ge människor på den lokala nivån möjlighet
att i första hand tillgodose sina grundläggande behov. Sveriges folkrörelser
och frivilligorganisationer framstår vidare som bättre budbärare och
marknadsförare av svenskt bistånd än vad Sida är eller bör bli. Centerpartiet
anser slutligen att det mycket vällovliga initiativet med stipendier och
utbytesprogram för studenter och forskare i utvecklingsländerna bör göras till
ett europeiskt projekt istället för ett svenskt. Regeringen bör verka för att
det
inom ramen för EU:s utbildningsprogram Sokrates skapas möjlighet för
denna typ av studentutbyte och utbildningsstipendier.
Givetvis är det glädjande att regeringen föreslår att delpost 8 Enskilda
organisationer ökas med 20 miljoner kronor till 850 miljoner kronor för
1999. Men Centerpartiet föreslår, mot bakgrund av den viktiga roll enskilda
organisationer spelar, att anslaget till dessa ökas med ytterligare 50 miljoner
kronor till 900 miljoner kronor.
Centerpartiet stödjer regeringens ambition att aktivt verka för att det år
2000 finns beslut eller en plan som erbjuder en tillräcklig skuldreduktion.
Centerpartiet anser mot denna bakgrund att 30 miljoner kronor utöver
regeringens förslag bör tillföras delpost 10 Ekonomiska reformer.
7.3 Sammanfattning av Centerpartiets förslag till
ändringar inom anslagsposten A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete för 1999
7.4
7.5 Tabell 4: (Område Regeringen (milj. kr.) Centerpartiet
)
7.6 Sammanfattning av Centerpartiets förslag till
ändringar inom delposten Särskilda utvecklingsprogram
för 1999
7.7
Tabell 5: (Område Regeringen (milj. kr.) Centerpartiet )
7.8 Sammanfattning av Centerpartiets förslag till
ändringar inom delposten Afrika för 1999
7.9
7.10 Tabell 6: (Afrika Regeringen (milj. kr.) Centerpartiet
)
7.11 Sammanfattning av Centerpartiets förslag till
ändringar inom delposten Afrika för 1999
7.12
7.13 Tabell 7: (Afrika Regeringen (milj. kr.) Centerpartiet
)
7.14 Sammanfattning av Centerpartiets förslag till
ändringar inom delposten Asien för 1999
7.15
Tabell 8: (Asien Regeringen (milj.kr.) Centerpartiet )
Vad som ovan anförs om höjning av anslaget A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete med 77 miljoner kronor bör ges regeringen till
känna.
Vad som ovan anförs om förändringar inom anslaget A 1.2, Bilateralt
utvecklingssamarbete, bör ges regeringen till känna.
7.16 Anslagsposten B Samarbete med Central- och Östeuropa
Ett förtroendefullt samarbete i Östersjö- och Barentsregionen skapar
förutsättningar för positiva beroenden. Dessa bidrar till att öka
säkerheten och stabiliteten i Europa. Det är därför angeläget att, genom
ökad handel, förbättrade kommunikationer, samarbete mot organiserad
kriminalitet och miljöförstöring, satsningar på utbildnings- och
kultursamarbete samt turism, knyta regionens länder närmare varandra.
Inte minst viktigt är att utveckla samarbetet på regional och lokal nivå
samt mellan folkrörelser, andra organisationer och enskilda. Det är
viktigt att den regionala samhörigheten inkluderar den europeiska delen
av Ryssland. Ett EU-medlemskap för de baltiska länderna och Polen
bidrar till ökat samarbete och stabilitet i Östersjöregionen.
Riksdagen har fastställt målen för utvecklingssamarbetet med länderna i
Central- och Östeuropa. Utvecklingssamarbetet skall främja en säkerhets-
gemenskap, fördjupa demokratins kultur, främja en socialt hållbar
ekonomisk omvandling och stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Budgetåret 1999 utgör det första året inom ramen för det treårsprogram för
utvecklingssamarbetet som antogs av riksdagen i våras. Centerpartiet har
ingen, från riksdagsmajoriteten, avvikande mening om inriktningen av detta
samarbete.
Det europeiska samarbetet inträder nu i en ny fas. Stödet till kandidat-
länderna inför anslutning skall intensifieras. Det svenska stödet till Estland,
Lettland, Litauen och Polen skall understödja de gemensamma europeiska
ansträngningarna. Centerpartiet vill också framhålla den nordiska
dimensionen när det gäller stödet till de baltiska länderna. Effekten av de
nordiska ländernas bistånd torde öka om insatserna var väl koordinerade
mellan de olika nordiska länderna och med de baltiska ländernas egna
prioriteringar.
Vad som ovan anförs om behovet av koordinering av det bilaterala, det
nordiska och europeiska utvecklingssamarbetet med Estland, Lettland och
Litauen bör ges regeringen till känna.
7.17 Fördjupa demokratin
Centerpartiet anser att det är viktigt med fortsatt stöd för en fördjupad
demokratisering. Insatserna har hittills inriktats på att bl.a. bygga upp
fungerande rättsinstitutioner, utveckla vänortssamarbetet, öka
jämställdheten, underlätta samspelet mellan den politiska nivån och
förvaltningsnivån samt på att utbilda medborgarna i samhällsfrågor. Ett
problem är emellertid att svenskt bistånd i alltför hör grad formats som
ett samarbete på central nivå mellan regeringar och nationella
myndigheter. Centerpartiet anser att en större andel av det svenska stödet
till de baltiska länderna bör kanaliseras mellan myndigheter på regional
och lokal nivå.
Centerpartiet vill särskilt framhålla insatser för att stödja uppbyggnaden av
lokalt och regionalt självstyre i de baltiska länderna. Svenska kommuner och
landsting kan spela en utomordentligt viktig roll för att utveckla hälso- och
sjukvården, tandvården, barnomsorgs- och skolverksamheten, den kommu-
nala och regionala plan-, miljö- och byggverksamheten etc.
Den finansiella oron har slagit utomordentligt hårt mot det ryska samhället.
På många håll i Ryssland behöver människorna humanitär hjälp. De
ekonomiskt svaga länderna i Central- och Östeuropa, inklusive Baltikum,
riskerar att dras med i den ekonomiska krisen och beröras av en ökad
säkerhetspolitisk osäkerhet.
Västvärlden har ett ansvar för att stödja Ryssland i arbetet att rekonstruera
landets politiska och ekonomiska system och att bygga upp fungerande
institutioner. EU kan och bör visa ledarskap. Centerpartiet föreslår att EU
omedelbart utser en grupp erfarna rådgivare från EU för att bistå den ryska
politiska ledningen. Ryssland behöver strukturella reformer av politikens och
ekonomins funktionssätt. Det kan inte uteslutas att Ryssland behöver mer
ekonomiskt stöd, men först och främst behövs reformer.
7.18 En samlad Rysslandspolitik
Centerpartiet har tidigare krävt en samlad svensk Rysslandspolitik.
Samarbetet bör ha en bred säkerhetsfrämjande inriktning. Den aktuella
krisen i Ryssland minskar på inget sätt behovet av en sådan
sammanhållen Rysslandspolitik. Regeringen redovisar i propositionen ett
flertal viktiga samarbetsområden. Demokratibistånd, stöd för att bygga
upp statlig adminstration, miljösamarbete och investeringsfrämjande
åtgärder är några områden som Centerpartiet särskilt vill lyfta fram. I
Barentsområdet finns en av världens största koncentrationer av
radioaktivt avfall. Barentsområdet är sannolikt det mest miljöförorenade
området i hela Europa. Också på många andra håll i Ryssland finns
betydande miljöproblem.
Sverige bör i högre grad kunna koordinera sina insatser till Ryssland med
övriga nordiska länder och med EU. Sverige bör i första hand prioritera sina
insatser till nordvästra Ryssland. Centerpartiet anser att Sverige, i OSSE
(Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) och i EU, bör initiera
ett särskilt demokrati- och säkerhetsfrämjande samarbete med Ryssland och
Östersjöländerna och i Kaliningrad-området.
Centerpartiet anser att den aktuella situationen i Ryssland kräver ett resurs-
tillskott för budgetåret 1999 till samarbetet med Central- och Östeuropa. De
extra resurserna bör i huvudsak användas för samarbete med Ryssland.
Centerpartiet föreslår att anslagsposten B. 1 Samarbete med Central- och
Östeuropa tillförs ytterligare 25 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag. Centerpartiet bedömer att riksdagen för budgetåret 2000 sannolikt
bör anslå lika mycket, d.v.s. 775 miljoner kronor för samarbetet med Central-
och Östeuropa.
Vad som ovan anförs om utvecklingssamarbete med Central- och Öst-
europa bör ges regeringen till känna.

8 Hemställan

8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att biståndsramen för 1999 bör uppgå
till 12 942 miljoner kronor, eller till 0,71 % av BNI 1999
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att biståndsramen år 2000 bör uppgå till
0,73 % av BNI och för budgetåret 2001 till 0,75 procent av
BNI,
3. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd enligt uppställning:
4.
Tabell 9: (Anslag Regeringen Anslagsförändring )
4. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete enligt uppställning:
Tabell 10:
Område Regeringen  Anslagsförändring )
5. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete, delposten Särskilda utvecklingsprogram, enligt
uppställning:
Tabell 11:
Anslaget A1.2.5 Särskilda utvecklingsprogram Regeringen
Centerpartiet )
6. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete, delposten Afrika, enligt uppställning:
Tabell 12: (Afrika Regeringen  Centerpartiet )
7. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete, delposten Asien, enligt uppställning:
Tabell 13: (Asien Regeringen  Centerpartiet )
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera
för hur en återgång till en biståndsram på en procent av BNI kan
genomföras med bibehållen kvalitet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad koherens, samordning, och om
behovet av globala strategier för biståndet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en mer problemorienterad anslagsstruktur,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om biståndet till diktaturer och om att regeringen
årligen skall redovisa och värdera utvecklingen av demokrati och
mänskliga rättigheter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av det svenska biståndet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om koordinering av det bilaterala, det nordiska och
det europeiska utvecklingssamarbetet till Estland, Lettland och
Litauen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingssamarbete med Central- och
Östeuropa.

Stockholm den 26 oktober 1998
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Åsa Torstensson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Agne Hansson (c)
Sven Bergström (c)
Elanders Gotab, Stockholm 1999