med anledning av skr. 1998/99:128 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1998
Inledning
Miljöpartiet de gröna konstaterar att man trots existensen av
ett regelverk för olika kategorier av krigsmateriel varje år har
kunnat konstatera att svensk krigsmateriel hamnar i länder
dit den rimligen inte borde ha kommit.
Miljöpartiet vill omedelbart stoppa den svenska krigsmaterielexporten till
diktaturer, konfliktområden och till länder där det, enligt Amnesty, förekom-
mer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Miljöpartiet
vill att förbudet mot vapenexport i den svenska lagen skall följas. Vapen-
exporten måste upphöra. Så länge som det finns en politisk majoritet som vill
fortsätta exportera vapen anser vi att intentionerna i de riktlinjer som
riksdagens majoritet har lagt fast måste följas. Vi anser inte att så är fallet
idag.
Exportvillkor
Riksdagens riktlinjer från december 1992 säger att det bör
bara medges export av krigsmateriel om denna
- bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av
materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd,
samt
-
- inte står i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik.
-
Och enligt riktlinjerna bör det inte godkännas
krigsmaterielexport till
- stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,
-
- stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till
-
- väpnad konflikt,
-
- stat som har inre väpnade oroligheter, eller till
-
- stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänsk-
liga rättigheter.
-
Ett antal av köparna av svensk krigsmateriel har väpnade
konflikter. I ett ännu större antal köparstater förekommer det,
enligt Amnesty International, omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter.
Om regeringen tillämpade riktlinjerna korrekt - och restriktivt - skulle
alltså en mycket stor del av exporten upphöra. Men för att tvinga fram en
ökad restriktivitet måste riktlinjerna för krigsmaterielexport skärpas på flera
punkter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övrig krigsmateriel
Export av så kallad övrig krigsmateriel bör, enligt
riktlinjerna, godkännas så länge köparen uppfyller
mäniskorättskriteriet och inte befinner sig i väpnad konflikt.
Enligt riktlinjerna får det alltså godkännas export av "övrig
krigsmateriel" även om mottagaren är indragen i konflikt
som kan befaras leda till krig.
Frågan är om Sverige verkligen bör exportera övrig krigsmateriel,
exempelvis spaningsradar, bandvagnar, lysbomber och vapensimulatorer, till
stater som kan befaras hamna i krig. Vårt svar är ett otvetydigt nej. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Lagfäst exportvillkoren
Om exportvillkoren hade reglerats i lag skulle det bli
betydligt svårare för regeringen att godkänna export av
krigsmateriel till diktaturer och stater i oroshärdar.
Eftersom regeringen inte följer riksdagens tämligen restriktiva riktlinjer för
krigsmaterielexport, har det blivit nödvändigt att dessa lagfästs. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ändra
krigsmaterielbegreppet
1993 vidgade Sverige krigsmaterielbegreppet, så att fler
produkter kom att klassas som krigsmateriel. Men
fortfarande exporteras stora mängder militär materiel som
civilt gods.
1995 var den officiella svenska krigsmaterielexporten värd 3 313 miljoner
kr, men enligt Försvarsindustriföreningen uppgick de fjorton medlemsföre-
tagens export av "försvarsmateriel" samma år till 3 587 miljoner kr. Det
betyder att det under 1995 exporterades svensk "försvarsmateriel", som civilt
gods och utan exporttillstånd, till ett värde av minst 274 miljoner kr. Det är
bland annat militära broar och militär kamouflageutrustning som inte klassas
som krigsmateriel av svenska myndigheter.
Krigsmaterielbegreppet bör breddas så att åtminstone sådan materiel som
de största exportföretagen själva anser vara "försvarsmateriel" täcks in. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Samarbetsavtal
Det blir allt vanligare att svenska och utländska företag
samarbetar om utveckling och tillverkning av nya
vapensystem. När regeringen väl godkänt ett
samarbetsprojekt ska exporten få fullföljas även om
samarbetslandet kommer i krig (så länge inte FN inför ett
vapenembargo).
Ett vapensystem som vid samarbetsprojekt fått "övervägande utländsk
identitet" får enligt riktlinjerna säljas vidare till tredje land, i enlighet
med de
regler som gäller i samarbetslandet. Och även om systemet har "svensk
identitet" kan det, under vissa omständigheter, få säljas vidare till stater som
är förbjudna för export från Sverige.
Efter initiativ från Miljöpartiet de gröna har riksdagens konstitutions-
utskott granskat samarbetsavtal mellan svenska och utländska vapentill-
verkare.
Samtillverkning av vapensystem kan innebära att svenskdesignade system,
med svenska komponenter, i större och större utsträckning säljs vidare till i
Sverige "förbjudna" stater.
Det borde vara en självklarhet att alla länder som deltar i ett samarbets-
projekt om att utveckla nya vapensystem har vetorätt över eventuellt export.
Sverige bör gå i spetsen för en sådan politik. Och det kan ske genom att de
s.k. OPD-intygen avskaffas.
I kölvattnet av "Bofors-affären" infördes obligatoriska intyg från köparen
för att garantera att svensk krigsmateriel inte såldes vidare till "förbjudna"
stater.
Det finns två olika varianter. EUC, End Users Certificate/slutanvändar-
intyg, som alltid används vid export av hela system. Och OPD, Own
Production Declaration, som kan användas vid komponentleveranser. Där
sägs bara att köparen inte får sälja vidare produkten i obearbetat skick. Men
om den svenska komponenten ingår i ett vapensystem som inte har "svensk
identitet" kan detta system exporteras till stater dit Sverige inte medger
export.
Sannolikt kommer en växande del av krigsmaterielexporten att ske med
stöd av OPD-intyg och alltså få säljas vidare till "förbjudna" stater.
Miljöpartiet de gröna vill införa slutanvändarintyg för all svensk krigs-
materielexport, också komponenter. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Följdleveranser
Enligt riktlinjer är det inte bara export av reservdelar som
bör fullföljas trots krig, utan också "andra leveranser, t.ex. av
ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller där
det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd".
Inspektionen för strategiska produkter, ISP, anser att det till och med är
möjligt att fortsätta att exportera hela vapensystem, av samma typ som
tidigare levererats. Regeringen gick våren 1996 på samma linje och god-
kände export av fartygskanoner till Indonesien, med hänvisning till att dessa
utgjordes av "följdleveranser".
Vapenföretagen har alltså fått en liberal skrivning i riktlinjerna som gör att
Sverige framstår som en "trovärdig vapenleverantör".
Men efter hård kritik mot förslaget beslöt riksdagen också att "de före-
slagna riktlinjerna för följdleveranser inte innebär någon given rätt för en
köpare att erhålla följdleveranser, utan varje ärende behandlas för sig vid
regeringens avgörande. Om omständigheterna så motiverar, finns det således
möjligheter för regeringen att i det enskilda fallet frångå de generella rikt-
linjerna" (1992/93:UU1, s. 20).
Vi anser det vara mycket viktigt att hela krigsmaterielsystem aldrig får
betraktas och exporteras som "följdleveranser". Vi vill också stoppa all
export, också av ammunition och reservdelar, till stater som kommer i krig
eller som av andra orsaker inte uppfyller riktlinjernas exportvillkor. Detta bör
riksdagen som sin mening ge rergeringen till känna.
Export av JAS 39 Gripen
I och med det kalla krigets upphörande har förutsättningarna
för internationell nedrustning och en minskning av
militärutgifterna i världen kraftigt förbättrats. Samtidigt har
alltfler länder, när terrorbalansen inte längre lägger hinder i
vägen, fått möjlighet att köpa även omfattande och
sofistikerade vapensystem. Detta innebär en avsevärd risk
för militär kapprustning i vissa regioner och världsdelar, med
negativa konsekvenser såväl för fred och säkerhet som för
social utveckling och demokrati. Svensk utrikes- och
säkerhetspolitik har traditionellt lagt stor tonvikt vid behovet
av nedrustning och vapenbegränsning, liksom allmänt
fredsfrämjande och konfliktförebyggande åtgärder. Stöd till
demokratiseringssträvanden och bekämpandet av fattigdom
utgör sedan länge centrala inslag i svensk utrikes- och
biståndspolitik. Denna inriktning har ytterligare förstärkts
under senare år, bl.a. genom regeringens särskilda skrivelser
om fattigdomsbekämpning och om demokrati och mänskliga
rättigheter på biståndsområdet och inom utrikespolitiken.
Med aktivt stöd från de svenska och brittiska regeringarna har det under
senare år bedrivits en mycket intensiv kampanj för att sälja stridsflygplanet
JAS 39 Gripen till en lång rad länder också i tredje världen, länder som alla
är unga demokratier med arméer som ännu är starka och präglade av de för-
flutna.
Export av JAS 39 Gripen till länder där militären inte är under full civil
kontroll och till länder som Sverige samtidigt ger bistånd för demokratisering
och fattigdomsbekämpning står i strid med de Sveriges målsättning för
svensk krigsmaterielexport som riksdagen ställt sig bakom. Detta bör riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riktlinjerna för krigsmaterielexport måste skärpas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övrig krigsmateriel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att exportvillkoren måste införas i lag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att krigsmaterielbegreppet bör breddas så att åtminstone sådan
materiel som de största exportföretagen själva anser vara "försvarsmateriel"
täcks in,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av slutanvändarintyg för all svensk krigsmaterielexport
m.m.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporteras
som "följdleveranser",
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp av all export, också ammunition och reservdelar, till stater
som kommer i krig eller som av andra orsaker inte uppfyller riktlinjernas
exportvillkor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att export av JAS 39 Gripen till länder där militären inte är under
full civil kontroll och till länder som Sverige samtidigt ger bistånd för
demokratisering och fattigdomsbekämpning står i strid med Sveriges
målsättning för svensk krigsmaterielexport som riksdagen ställt sig bakom.