med anledning av skr. 1998/99:40 Lägesrapport om IT-omställningen i samhället inför år 2000
Regeringen har inte tagit
Y2K (Year 2000) på allvar
I skrivelsen redogör regeringen för vidtagna och planerade
åtgärder inför tusenårsskiftet samt hur arbetet med IT-
omställningen i samhället fortskrider. Regeringen redovisar
att arbetet på flera håll har kommit en god bit på väg och att
det inte finns någon större anledning att anta att större
problem kommer att uppstå. Samtidigt redovisar man också
de brister i hanteringen av 2000-frågan som finns i en del
samhällsfunktioner och uttrycker oro när det gäller bl.a.
kommunerna och landstingen. Moderata samlingspartiet
välkomnar regeringens skrivelse och delar regeringens
inställning att frågan angående IT-omställningen inför år
2000 måste ha högsta prioritet. Samtidigt är vi tvungna att
konstatera att den oro regeringen nu känner hade kunnat
undvikas om denna insikt hade vunnits i ett tidigare skede.
Det är nu hög tid att orden omsätts i verklig handling.
Ett avgörande problem har varit bristen på ledning av Y2K-frågan. Trots
upprepade försök från Moderata samlingspartiet att få regeringen att tillsätta
en 2000-general med sakkunskap i frågan för att leda och samordna arbetet
med IT-omställningen i samhällets olika delar saknas fortfarande en
övergripande organisation för hur samhällsnyttiga funktioner skall säkras
över tusenårsskiftet. Regeringens 2000-delegation, som kom till efter
moderata krav på tillsättande av en 2000-general, har blott haft till uppdrag
att följa, analysera och utvärdera arbetet med anpassningen inför tusenårs-
skiftet. En avgörande brist har varit att delegationen ej haft resurser för att
samordna nödvändiga insatser i samhället. Som en konsekvens har då följt
att den tekniska kompetensen ej sprids i statsförvaltningen på ett fullgott
sätt.
Regeringens ovilja att tilldela nödvändiga resurser för omställningen har
inneburit att tillfredsställande lösningar försenats. Riksförsäkringsverket
påtalade tidigt att Y2K skulle innebära stora omställningskostnader. Orsaken
till detta är bl.a. att det programspråk som används i RFV:s mjukvara är
överspelat av ny teknik. Svårigheten att få tag på teknisk kompetens för att
genomföra de programjusteringar som krävs leder därmed till att kostnaderna
blir jämförelsevis höga. Efterfrågan på nödvändig teknisk kompetens
överstiger utbudet, och i en sådan situation stiger priset. Någon kompensa-
tion för detta har regeringen dock inte ansett vara nödvändig att lämna. En
konsekvens är att de uppgifter riksdagen anslagit medel för, och regeringen
uppdragit åt RFV att utföra, ej kan fullföljas på ett tillfredsställande sätt.
Handlingsmönstret går igen även på andra ställen. Trots att majoriteten av
de statliga myndigheterna i drift har säkrat mindre än 20 procent av sina
system, och nästan hälften av myndigheterna ännu inte har gjort några full-
ständiga uppskattningar av kostnaderna för IT-omställningen, gör regeringen
när endast ett drygt år återstår till tusenårsskiftet bedömningen att denna
kostnad kan finansieras inom myndigheternas befintliga kostnadsramar.
Till detta kommer det informationsarbete som kommer att krävas från
myndigheternas sida för att kommuner, landsting och allmänhet skall ta
problemet på allvar utan att onödig oro uppstår.
Som jämförelse kan nämnas att Storbritanniens insatsgrupp Action 2000
har en budget på 16 miljoner pund för att se till att landets små och
medelstora företag tar problemet på allvar. Även Holland och USA har
särskilda arbetsgrupper som tilldelats budgetmedel för att övergripande lösa
de problem som kan komma att uppstå.
Riksdagen avslog Moderata samlingspartiets yrkande under behandlingen
av tilläggsbudget för 1998 i våras att utgiftsområde 1 Rikets styrelse, C 1
Regeringskansliet skulle tillföras 100 miljoner kronor som ett reservations-
anslag för att bekosta de utgifter som våra förslag innebär.
Senfärdigheten kan få
allvarliga konsekvenser
Moderata samlingspartiet konstaterar att många myndigheter
- trots begränsade resurser - har utfört ett föredömligt arbete
med IT-omställningen inom sina ansvarsområden och
sannolikt kommer att bli klara i tid. I skrivelsen konstateras
t.ex. att Luftfartsverket bedömer att samtliga
flygtrafiklednings- och flygplatssystem och erforderliga
stödsystem som kan påverkas av omställningen kommer att
vara klara senast den 1 juni 1999. Att luftfarten kommit så
långt beror på dess långa tradition att arbeta med säkerhet på
hög nivå, vilket gör att man har tagit frågan på största allvar.
Mot detta kan ställas den brist på handlingskraft som präglar arbetet ute i
kommuner och landsting. Av regeringens skrivelse framgår att kommunernas
och landstingens arbete med IT-omställningen inför tusenårsskiftet på sina
håll är alarmerande. Cirka en fjärdedel av kommunerna hade under
sommaren 1998 ännu inte påbörjat inventeringen av de tekniska system som
tillhandahåller vatten, avlopp och energi, dvs. sådana samhällsviktiga
funktioner som ofta handhas av kommunala bolag.
När det gäller landstingen uppger en tredjedel att de inte kommer att klara
övergången utan problem. Endast fyra landsting anser att en stor del av
åtgärdsarbetet är genomfört. Trots detta är regeringens bedömning att
ingenting talar för att allvarligare störningar kommer att inträffa i samband
med övergången till år 2000. Även mindre störningar liksom störningar i
delar av verksamheten kan enligt Moderata samlingspartiet få allvarliga
konsekvenser för de individer som för sin hälsa är beroende av en
fungerande hälso- och sjukvård. Det är därför oroväckande när det visar sig
att 7 av 24 landsting (motsvarande) och 2 av 9 universitets- och region-
sjukhus bedömer risken för verksamhetsstörningar som medför sämre vård
och service till patienterna som ganska stor. Två landsting uppger att deras
kartläggning ännu inte är klar och att de därför inte kan göra någon
bedömning av beredskapen.
Moderata samlingspartiet vill därför understryka vikten av att staten inte
helt överlämnar ansvaret till kommuner och landsting. Det krävs ett tydligt
ledarskap från regeringens sida för att de kommuner och landsting som i dag
inte har kommit tillräckligt långt i sin omställning inför tusenårsskiftet skall
kunna slutföra arbetet i tid.
Problem i telekommunikationssystemen kan medföra allvarliga konse-
kvenser i övriga samhällsfunktioner, som t.ex. 112-numret och i de finan-
siella systemen. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att arbetet med
att anpassa telekommunikationssystemen inte kommit så långt att det är
möjligt att bedöma risken för störningar.
Post- och telestyrelsen bör därför ges i uppdrag att snarast ta fram det
underlag som krävs för att göra en säker bedömning av riskerna för
störningar i telekommunikationerna.
Vikten av att omställningsproblemen i dessa samhällsfunktioner åtgärdas
understryks av de konsekvenser som störningar i viktiga samhällsfunktioner
kan få för den allmänna ordningen och säkerheten.
Omedelbara åtgärder för att
säkra samhällsviktiga
funktioner krävs
Ett exempel som kan visa på vidden av problemet är att
Ericsson - ett företag som knappast kan beskyllas sakna den
tekniska kompetensen på området - överväger att stänga all
produktion under två veckor i samband med tusenårsskiftet.
Risken för datorhaveri bedöms nämligen vara för stor. Från
företagets sida är det en affärsmässig bedömning som
dessvärre inte kan göras av statliga verk, kommuner och
landsting vars verksamhet är av fundamental vikt för många
enskilda och därutöver är reglerad i lag.
Statskontorets uppdrag att följa myndigheternas arbete med IT-
omställningen och sammanställa denna information i kvartalsvisa rapporter
till regeringen betyder att grundläggande kunskap finns om var problemen är
som störst. Statskontoret har i allt väsentligt haft att förlita sig på den
information man får från respektive myndighet. Även om det inte finns
någon anledning anta att den information Statskontoret får är felaktig, är det
inte ägnat att underlätta Statskontorets uppdrag att kontrollera berörda
myndigheter eller att utkräva informationen direkt från berörd part. Likaså
kan det leda till särskilda problem i de fall en fråga överlappar flera
myndigheters ansvarsområden. Att regeringen på vissa håll i skrivelsen
konstaterar att man inte har tillräcklig information för att bedöma risken för
störningar i vissa samhällsfunktioner är säkerligen delvis en följd av detta.
Enligt Moderata samlingspartiet understryker detta behovet av en central
ledningsfunktion av det slag vi tidigare har påkallat. Det bör ankomma på IT-
kommissionen att objektivt värdera den information som myndigheterna
lämnat. IT-kommissionen bör också få i uppdrag att kontrollera och övervaka
Y2K i kommuner och landsting.
Statsministern måste enligt Moderata samlingspartiets bestämda upp-
fattning på ett mera kraftfullt sätt verka för att en person i regeringen får i
uppdrag att leda statens, landstingens och kommunernas arbete att anpassa
alla sina system för att klara sekelskiftet. Det är ytterst viktigt att en
centralt
placerad person kan leda och samordna hela det civila samhällets anpassning
och tillse att kommunikationen mellan samhällets olika delar fungerar.
Regeringen bör dessutom skyndsamt återkomma med ett förslag till och
finansiering av de förslag som vi lämnar i denna motion. I det sammanhanget
bör också IT-kommissionens ställning förstärkas i enlighet med vad vi anfört
i motion 1998/99:T818 av Carl Bildt m.fl.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen som sin mening
ger regeringen till känna att den bör lägga fram förslag till IT-omställningen i
samhället inför år 2000.
Stockholm den 18 december 1998
Per-Richard Molén (m)
Tom Heyman (m)
Lars Björkman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Lars Elinderson (m)
Jeppe Johnsson (m)
Elizabeth Nyström (m)
Per Westerberg (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Karin Enström (m)