Sverige har en gedigen historia vad det gäller nyttjande av
sitt farvatten och stora tillgångar på farleder. Sjöfarten är än
idag en av de mest internationella näringar man kan tänka
sig. Mot bakgrund av bl a växande trafikproblem i centrala
Europa, har det i Tyskland skett en nysatsning på
sjötransporter längst flodsystem och in i Central- och
Östeuropa. Sveriges utveckling är på många sätt likartad
med utvecklingen i Tyskland på transportområdet, t.ex. har
en snabb utveckling av sjöfarten över Östersjön till
Ryssland, Polen och Baltikum ägt rum. Inom Sverige finns
god tillgång på floder, kanaler och stora insjöar där
transportverksamheten skulle kunna utvecklas ytterligare.
Även Västeuropas trafikproblem torde kunna ge
förutsättningar för ökade sjötransporter söderut. Sjöfarten är
således en växande näring och staten bör därför undersöka
vilka möjligheter som finns för att främja och understödja
denna utveckling. En satsning på sjötrafiken är betydelsefull
i miljöhänseende och i ett internationellt
konkurrensperspektiv. Om utvecklingen underlättas skapas
många nya arbetstillfällen i vårt land.
Under den senaste tiden har utflaggning av fartyg inneburit att Sverige är
på väg att förlora denna näring vilket inte kan accepteras. I och med att
länder inom och utanför EU konkurrerar om att erbjuda rederierna attraktiva
villkor skapas en oro i den internationella sjöfartsnäringen. EU har antagit
riktlinjer till stöd för sjöfarten. Dessa kan leda till att ett land kan besluta
om
att stödja sin sjöfart genom att avstå från sociala avgifter och skatter som
skulle utgått för de ombordanställda och befria rederierna från bolagsskatt.
Sverige har ställt sig bakom EU:s riktlinjer och således accepterat principen.
Medan andra länder valt att följa EU:s riktlinjer kräver Sverige först in
skatter och sociala avgifter för att sedan i form av stöd återbetala skatten
samt del av sociala avgifterna.
Under 70- och 80-talen skedde en successiv minskning av den en gång så
betydelsefulla sjöfarten, inte minst inom landet, till förmån för väg-
transporter. Som följd av detta skedde en omfattande varvsnedläggning. I
Stockholmsområdet lades t.ex. Finnboda och Eriksbergs varv ner. När nu
sjöfarten återigen ökar finns förutsättningar för att öppna varv för underhåll
och reparation i Sverige.
De svenska hamnarna drivs till övervägande del av aktiebolag som ägs av
kommunerna. Hamnavgifterna varierar och avgifterna kan ha påverkats av
andra hänsynstaganden än sjöfartsskäl och miljömässiga skäl. Fram till 1982
bestämdes taxorna av Sjöfartsverket. Även om avregleringen varit nyttig
inom många områden borde det undersökas om inte sjöfartsnäringen skulle
främjas av t ex en annan modell för utformning av taxan där sjöfartens
speciella förutsättningar blir styrande.
Sverige bör säga upp ILO- (International Labour Organisation) konven-
tionen och avveckla stuverimonopolet snarast.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en kommitté tillsätts med uppgiften att
utreda förutsättningarna för återuppbyggnad av sjötransporter
längs Sveriges kuster, kanaler, floder och insjöar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges förhållningssätt till EU:s riktlinjer
till stöd för sjöfarten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fartyg som går på inre fart, dvs. i trafik
inom landet, får förbättrade villkor och jämställs med fartyg på
utrikes fart,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att understödja etablering av
reparationsvarv på platser där sjöfarten blir alltmer intensiv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att belysa hinder samt föreslå åtgärder t.ex.
angående hamnavgifter och skillnader i synen på sjöfraktens
betydelse,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör säga upp ILO-konventionen
och avveckla stuverimonopolet.1