Staten garanterar en tillfredsställande person- och
godstrafikförsörjning mellan fastlandet och Gotland. I prop.
1995/96:44 och TU-betänkande 1995/96 TU7 har fastslagits
riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken. Där har
uttalats att ett framtida trafiksystem bör utformas med större
hänsyn till persontrafikens behov för att därigenom bl.a.
främja den för Gotland så viktiga turistnäringen. Det är
samtidigt viktigt att färjetrafiken tillfredsställer näringslivets
behov av transporter. En separering av person- och
godstrafiken sades enligt propositionen vara en möjlig väg
för att uppnå en mer passagerarvänlig färjetrafik. Den
tekniska utvecklingen av snabba färjor sades också ge stora
möjligheter till framför allt snabbare persontrafik. I det nya
trafiksystemet skulle därför eftersträvas att erbjuda sådana
möjligheter för persontrafiken.
En snabbare persontrafik är nu möjlig. En ny höghastighetsfärja sätts i
trafik den 1 april nästa år. För att kostnaderna för trafiken skall rymmas inom
det statliga anslaget till trafiken kommer höghastighetsfärjan att användas i
begränsad omfattning och kommer enligt fastställd turlista att vara i trafik
endast fram till den 19 september 1999. Den begränsade användningen av
höghastighetsfärjan är negativ för gotlänningarna och Gotlands näringsliv.
Det faktum att höghastighetsfärjan finns och ger möjlighet till kortare
restider ställs mot det nuvarande alternativet att med traktorfart transportera
sig på en sträcka motsvarande Norrköping-Stockholm. Kostnaden för att låta
höghastighetsfärjan gå i trafik året runt har uppskattats till 21 miljoner
kronor.
Av regeringens skrivelse 1998/99:8 med investeringsplaner för trafikens
infrastruktur framgår att kriteriet för regional balans innebär att åtgärder som
på ett avgörande sätt förbättrar tillgängligheten i områden som har låg
tillgänglighet inom vissa gränser kan prioriteras. En jämnare regional för-
delning har preciserats som att restiderna skall minska lika mycket i områden
med låg tillgänglighet som i övriga områden.
Vad som är oroande för Gotlandstrafiken är att när trafikpolitiken i övriga
landet ändras, tyngdpunkten på mål förskjuts och transportsystemen anpassas
till nya tekniker och nutidsmänniskans krav, så förutsätts Gotlandstrafiken
framöver inrymmas i samma ekonomiska ram. Skall en regional tillväxt
också komma till stånd på Gotland måste kommunikationerna till/från
regionen kunna förbättras i likhet med vad som gäller i landet i övrigt. Ö-
regionen Gotland har ett utsatt läge, inte minst vad gäller kommunikationer.
Öarnas problem har särskilt uppmärksammats i Amsterdamfördraget genom
ett tillägg i artikel 130 a. Där framhålls att öar har speciella problem som
negativt påverkar möjligheterna till ekonomisk och social utveckling. Enligt
en gemensam förklaring i Amsterdamfördraget krävs särskilda åtgärder för
att integrera öregioner i den inre marknaden.
Den tekniska utvecklingen har gjort att snabba färjor kan gå i trafik året
runt. Det bidrar till bättre förutsättning för utveckling och tillväxt. En sats-
ning på utvecklingen i Gotlandstrafiken ger bättre förutsättningar för utveck-
ling och tillväxt likvärdiga dem i andra regioner. Det är därför rimligt att den
ekonomiska ramen för Gotlandstrafiken tar hänsyn till de nya förhållanden
som blir möjliga under år 1999.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ramen för kostnaden
för Gotlandstrafiken.