Staten garanterar en tillfredsställande person- och godstrafikförsörjning mellan fastlandet och Gotland. I prop. 1995/96:44 och TU-betänkande 1995/96 TU7 har fastslagits riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken. Där har uttalats att ett framtida trafiksystem bör utformas med större hänsyn till persontrafikens behov för att därigenom bl.a. främja den för Gotland så viktiga turistnäringen. Det är samtidigt viktigt att färjetrafiken tillfredsställer näringslivets behov av transporter. En separering av person- och godstrafiken sades enligt propositionen vara en möjlig väg för att uppnå en mer passagerarvänlig färjetrafik. Den tekniska utvecklingen av snabba färjor sades också ge stora möjligheter till framför allt snabbare persontrafik. I det nya trafiksystemet skulle därför eftersträvas att erbjuda sådana möjligheter för persontrafiken.
En snabbare persontrafik är nu möjlig. En ny höghastighetsfärja sätts i trafik den 1 april nästa år. För att kostnaderna för trafiken skall rymmas inom det statliga anslaget till trafiken kommer höghastighetsfärjan att användas i begränsad omfattning och kommer enligt fastställd turlista att vara i trafik endast fram till den 19 september 1999. Den begränsade användningen av höghastighetsfärjan är negativ för gotlänningarna och Gotlands näringsliv. Det faktum att höghastighetsfärjan finns och ger möjlighet till kortare restider ställs mot det nuvarande alternativet att med traktorfart transportera sig på en sträcka motsvarande Norrköping-Stockholm. Kostnaden för att låta höghastighetsfärjan gå i trafik året runt har uppskattats till 21 miljoner kronor.
Av regeringens skrivelse 1998/99:8 med investeringsplaner för trafikens infrastruktur framgår att kriteriet för regional balans innebär att åtgärder som på ett avgörande sätt förbättrar tillgängligheten i områden som har låg tillgänglighet inom vissa gränser kan prioriteras. En jämnare regional för- delning har preciserats som att restiderna skall minska lika mycket i områden med låg tillgänglighet som i övriga områden.
Vad som är oroande för Gotlandstrafiken är att när trafikpolitiken i övriga landet ändras, tyngdpunkten på mål förskjuts och transportsystemen anpassas till nya tekniker och nutidsmänniskans krav, så förutsätts Gotlandstrafiken framöver inrymmas i samma ekonomiska ram. Skall en regional tillväxt också komma till stånd på Gotland måste kommunikationerna till/från regionen kunna förbättras i likhet med vad som gäller i landet i övrigt. Ö- regionen Gotland har ett utsatt läge, inte minst vad gäller kommunikationer. Öarnas problem har särskilt uppmärksammats i Amsterdamfördraget genom ett tillägg i artikel 130 a. Där framhålls att öar har speciella problem som negativt påverkar möjligheterna till ekonomisk och social utveckling. Enligt en gemensam förklaring i Amsterdamfördraget krävs särskilda åtgärder för att integrera öregioner i den inre marknaden.
Den tekniska utvecklingen har gjort att snabba färjor kan gå i trafik året runt. Det bidrar till bättre förutsättning för utveckling och tillväxt. En sats- ning på utvecklingen i Gotlandstrafiken ger bättre förutsättningar för utveck- ling och tillväxt likvärdiga dem i andra regioner. Det är därför rimligt att den ekonomiska ramen för Gotlandstrafiken tar hänsyn till de nya förhållanden som blir möjliga under år 1999.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ramen för kostnaden för Gotlandstrafiken.
Stockholm den 19 oktober 1998
Lilian Virgin (s)
Sylvia Lindgren (s) Eva Johansson (s)