Riksdagen beslutade i december1996 om en långsiktig
politik för den svenska handelsflottan. Beslutet skulle ge
rederierna den långsiktighet och de fasta spelregler de länge
efterfrågat, i stället för som tidigare ettåriga beslut. Ett annat
centralt moment i beslutet var att ge den svenska
sjöfartsnäringen rimliga konkurrensförutsättningar.
Moderata samlingspartiet har under många år drivit kraven på att den
svenska handelsflottan skall få internationella konkurrensförutsättningar. Vi
har alltsedan staten engagerade sig ekonomiskt i sjöfartspolitiken förordat ett
internationellt register efter den modell som tillämpas i t ex Danmark. Vi har
länge hävdat att nuvarande stöd är fel väg att gå och dessutom otillräckligt
för att möta konkurrensen från utländska fartyg.
Utvecklingen av konkurrensen och sjöfartspolitiken i Europa har givit oss
rätt. Den utformning av stödet som regeringen framhärdar i, ger svenska
fartyg ett kostnadshandikapp på upp till 3 miljoner per år för representativa
fartyg. Utredningar som presenterats av regeringens egen utredare Birger
Bäckström, av Sjöfartsverket och av sjöarbetsmarknadens parter, visar klart
och tydligt att återbetalning av sjömansskatt och bidrag för att reducera
sociala kostnader inte räcker för att ge svenska fartyg bemanningskostnader i
nivå med danska, norska eller holländska fartyg.
EU-kommissionen fastställde våren 1997 regler för statsstöd till fartyg
under EU- flagg. Det innebar en bekräftelse på att de åtgärder som införts i
Nederländerna och i Norge för att sänka bemanningskostnader och före-
tagens beskattning var tillåtna och samtidigt ett startskott för andra EU-
länder att fullt ut utnyttja statsstödsreglerna. I Sverige blev detta istället
startskottet för en utflaggning och en utdragen beredning i Regeringskansliet
av sjöfartspolitiken.
Under förra hösten rådde ren krisstämning bland rederierna. En massflykt
från den svenska flaggen låg hotande nära. Sjöarbetsmarknadens parter tog
själva initiativet till att utforma lösningar. Principer för att anställa
utländsk
arbetskraft från länder utanför EU- och EES-området presenterades för
regeringen. Avgörande steg hade tagits för att radikalt sänka bemannings-
kostnaderna på svenska fartyg.
I regeringens beslut den 6 november 1997 uttalas starkt stöd för parternas
principöverenskommelse. Denna öppnade för parterna att förhandla fram
lokala villkor för tillfällig anställning ombord på svenska fartyg. Dessa avtal
förutsatte samtidigt att den utländska besättningen skattebefriades och att det
sociala skyddet reglerades via avtal. Regeringens beslut innebar en direkt
uppmaning till parterna att gå vidare, genom att förhandla fram konkreta
avtal. Det tycktes som om svensk sjöfartsnäring till sist skulle få de
konkurrensförutsättningar man behövde. Det tycktes vidare som om Sverige
skulle få en sjöfartspolitik enligt den modell som vi moderater länge
förespråkat.
Den beredning som genomförts i Regeringskansliet och vars slutsatser nu
presenteras i budgetpropositionen innebär en anmärkningsvärd kovändning.
Parternas överenskommelser negligeras helt. I stället presenterar regeringen
en bidragsmodell som för det första inte är likvärdig med den lösning som
parterna förordat och regeringen tidigare förordat. Dessutom, vilket är än
mer anmärkningsvärt, tycks regeringens lösning inte kunna genomföras. Det
är därför hög tid att regeringen nu genomför de förändringar som krävs för
att TAP-avtalet skall kunna tillämpas.
Vi anser att en statlig sjöfartspolitik bör ge goda ramförutsättningar men
att det slutliga ansvaret för utvecklingen bör ligga på näringens olika
företrädare. Den snabba utvecklingen under senare år visar klart och tydligt
att staten inte förmår att anpassa sin stödpolitik enligt marknadens krav. Det
är därför förvånande att regeringen återgår till en bidragsmodell som inte ger
tillräcklig konkurrenskraft och som dessutom för framtiden binder utveck-
lingen av svensk sjöfartsnäring till anslag på statsbudgeten.
Vi anser att förutsättningar omgående bör skapas som medger anställning
av utländsk arbetskraft i enlighet med de principer som sjöarbetsmarknadens
parter enats om i särskilda avtal. Detta kan ge svensk sjöfart en nödvändig
sänkning av bemanningskostnaderna och en möjlighet också för staten att
minska de årliga anslagen till svensk sjöfart över statsbudgeten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk sjöfartspolitik.