Den 1 juli 1999 riskerar färjetrafiken över Kvarken att slås
ut. De nya reglerna för taxfreeförsäljning ställer
Kvarkentrafiken i en särställning i Sverige. Till skillnad från
de linjer som i dag trafikerar mellan de två EU-länderna
Sverige och Finland i Stockholmstraken, kan dessa utnyttja
undantaget som gäller för Åland.
Precis som anges i SOU 1998:49, "intar Kvarkentrafiken en särställning
vad gäller alternativa resvägar". Alternativet är en tio timmar lång
landsvägstransport att jämföras med fyra timmar för färjan.
Merparten av de intäkter som trafiken i dag vilar på, kommer från
taxfreehandeln. När dessa intäkter försvinner, har marknaden en given
uppgift att anpassa tonnage, restider och ekonomi efter förutsättningarna. I
dagsläget trafikeras Kvarken av mer än en miljon passagerare, och har en
avgörande inverkan på tillväxt och välstånd i norra delen av landet.
Samhällsnyttan är betydande för landet i sin helhet och för norra delen i
synnerhet. Detta förutsätter att förbindelsen är daglig och utgör
åretruntsjöfart. Den dagliga förbindelsen är vidare en förutsättning för det
intima samarbete som funnits sedan mycket länge och som accentuerats med
EU-inträdet. I regionen över Kvarken pågår i dag en rad EU-projekt inom
ramen för bl.a. Interreg 2.
Till detta bör fogas att den länk som Kvarkentrafiken utgör är en del av ett
större transportnät, E 12, som går från Norge genom Sverige till Helsingfors.
Förutom de rent regionalpolitiska och tillväxtmässiga negativa
konsekvenserna av en förbindelse som inte har regularitet, innebär också en
neddragning av trafiken ett politiskt misslyckande för EU-samarbetet. Det
samarbete som EU vill värna om, fri handel och mellanfolkliga relationer,
riskerar att få precis motsatt effekt den 1 juli 1999.
De båda staterna Finland och Sverige har ett nationellt ansvar att
säkerställa en regelbunden åretrunttrafik mellan de båda kustregionerna i
Kvarken. Efterhand kommer den fria marknaden att anpassa sig till den nya
situationen, men under en övergångsperiod måste staterna tillsammans agera
så att detta kan uppnås.
Tiden är nu väldigt kort, varför det är nödvändigt att regeringen snabbt ger
till känna, i konkreta termer, på vilket sätt färjeförbindelsen i Kvarken kan
fortleva.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett snabbt statligt ingripande för att rädda
Kvarkentrafiken efter den 1 juli 1999.