Gotland är naturligtvis i första hand till för dem som bor på Gotland. Ur detta perspektiv är det väsentligt att kommunikationerna fungerar bra och till rimliga priser. Tillgängligheten måste vara rimlig, restiden acceptabel. En rimlig princip är att kostnaderna för en resa mellan Gotland till fastlandet inte är högre än för motsvarande avstånd på fastlandet.
Under sommaren bedrivs trafik med såväl traditionell färja som snabbare katamaran och flyg. Det är en rimlig bedömning att samma trafikslag skall användas även när turistströmmen är lägre och transporterna i första hand kommer att utnyttjas av dem som bor på Gotland och det gotländska näringslivet.
Det gotländska näringslivet är naturligtvis betjänt av åretrunttrafik även med snabbfärja - bra kommunikationer är ofta en förutsättning för investeringar. Fungerande transporter till Gotland är inte en kostnad för staten - utan en investering som leder till minskade kostnader för arbetslöshet och akuta regionalpolitiska utryckningar. Det är därför mer än rimligt att vi gemensamt tar ansvar för att också de som bor på Gotland ges bra och prisvärda kommunikationer med fastlandet.
I avtalet mellan staten och Destination Gotland står följande: "Staten skall även fortsättningsvis garantera en tillfredsställande trafikförsörjning med fartyg mellan det svenska fastlandet och Gotland." Samma text återkommer i regeringens proposition 1996/97:33, varvid tillkommer: "Som redovisas i propositionen sätts under sommaren 1998, eventuellt året därpå, in i trafik ett enskrovigt höghastighetsfartyg som förkortar restiden med nästan hälften jämfört med restiden för de konventionella bilfärjorna. Därmed får trafikutövaren möjlighet att erbjuda fler snabba turer på dagtid, vilket i hög grad torde förbättra passagerarvänligheten i trafiken. Härtill kommer att det nya höghastighetsfartyget erbjuder större bekvämlighet för passagerarna vid hårt väder än den katamaran som för närvarande trafikerar Gotland, vilket borgar för högre regularitet än vad som har gällt för katamaranen. Fartyget skall dessutom vara isklassat och därmed normalt kunna trafikeras under hela året."
Tanken med isklassningen kan knappast ha varit att höghastighetsfärjan skall sluta gå den 19 september, vilket nu visar sig bli fallet för 1999.
Trafiken mellan t ex Gävle och Stockholm bygger på en rad olika tågavgångar, det satsas även stora pengar på vägarna mellan olika orter på fastlandet. För Gotlands del är det istället färjetrafiken som är huvudfåran.
Gotland utvecklas år efter år på ett dynamiskt sätt. Allt från högskolan och konferenscenter till tankar på Östersjöcentrum och modern ekologiskt anpassad odling. Dåliga kommunikationer, orimliga turlistor och höga priser är en kombination som regering och riksdag kan använda för att slå tillbaka utvecklingen... Vill man något annat måste man se till att kommunika- tionerna med såväl vanlig färja, höghastihgetsfärja som flyg fungerar under hela året.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts vad avser behovet av åretruntkommunikationer mellan Gotland och fastlandet såväl med traditionell färja som med höghastighetsfärja.
Stockholm den 26 oktober 1998
Mikael Johansson (mp) Birger Schlaug (mp)