Svensk sjöfartsnäring lider svårt av konkurrensproblem.
Först och främst är detta förorsakat av höga
personalkostnader. I ett trängt konkurrensläge är dock alla
kostnader värda att granskas och åtgärder viktiga att vidta.
Sjöfartsverkets verksamhet skall enligt instruktionen för verket inriktas
främst på handelssjöfarten men även andra intressen, bl.a. fritids-
båtstrafikens, skall beaktas. Verksamheten finansieras genom avgifter som
handelssjöfarten betalar. Verket får också ett anslag som är avsett att täcka
verkets kostnader för fritidsbåtstrafiken. I olika sammanhang, bl.a. i
utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar m.m. från 1996 och i
förra årets budgetproposition, har konstaterats att fritidsbåtssektorn
förorsakar Sjöfartsverket kostnader som idag inte täcks av anslagsmedel.
Med hänvisning till det statsfinansiella läget har dock regeringen inte
föreslagit någon anslagshöjning.
Slutsatsen av detta är att regeringen indirekt beskattar handelssjöfarten för
att Sjöfartsverket skall kunna utföra de uppgifter avseende säkerhet m.m.
som riktar sig mot fritidsbåtssektorn. Detta stämmer illa med den generella
principen för kostnadsansvaret, som innebär att nyttjare av olika tjänster även
skall betala för dessa.
Mot bakgrund av detta och med hänsyn till betydelsen av att inte belasta
handelssjöfarten med kostnader som denna sjöfart inte förorsakar vore det
rimligt att delar av statens intäkter för bränsleskatter från
fritidsbåtssektorn,
anslås till Sjöfartsverket för att täcka fritidsbåtssektorns kostnader.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fritidsbåtstrafikens kostnader.