Svensk sjöfartsnäring lider svårt av konkurrensproblem. Först och främst är detta förorsakat av höga personalkostnader. I ett trängt konkurrensläge är dock alla kostnader värda att granskas och åtgärder viktiga att vidta.
Sjöfartsverkets verksamhet skall enligt instruktionen för verket inriktas främst på handelssjöfarten men även andra intressen, bl.a. fritids- båtstrafikens, skall beaktas. Verksamheten finansieras genom avgifter som handelssjöfarten betalar. Verket får också ett anslag som är avsett att täcka verkets kostnader för fritidsbåtstrafiken. I olika sammanhang, bl.a. i utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar m.m. från 1996 och i förra årets budgetproposition, har konstaterats att fritidsbåtssektorn förorsakar Sjöfartsverket kostnader som idag inte täcks av anslagsmedel. Med hänvisning till det statsfinansiella läget har dock regeringen inte föreslagit någon anslagshöjning.
Slutsatsen av detta är att regeringen indirekt beskattar handelssjöfarten för att Sjöfartsverket skall kunna utföra de uppgifter avseende säkerhet m.m. som riktar sig mot fritidsbåtssektorn. Detta stämmer illa med den generella principen för kostnadsansvaret, som innebär att nyttjare av olika tjänster även skall betala för dessa.
Mot bakgrund av detta och med hänsyn till betydelsen av att inte belasta handelssjöfarten med kostnader som denna sjöfart inte förorsakar vore det rimligt att delar av statens intäkter för bränsleskatter från fritidsbåtssektorn, anslås till Sjöfartsverket för att täcka fritidsbåtssektorns kostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritidsbåtstrafikens kostnader.
Stockholm den 22 oktober 1998
Elizabeth Nyström (m) Maud Ekendahl (m)