med anledning av skr. 1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens infrastruktur
Infrastruktur i Blekinge
Bakgrund
Blekinge - "Sveriges trädgård" - är ett känt begrepp i hela
Sverige. En liten trevlig bygd med blommor och grönt i ett
leende, omväxlande landskap. Men Blekinge har sedan länge
betraktats som en återvändsgränd eller ett genomfartslän, en
bra plats "att bygga ålderdomshem på", som en välkänd
industri- och finansman en gång uttryckt sig.
Under 1900-talet har Europa präglats av krig och Östersjön har varit fylld
av bevakade gränser, krigsfartyg, hemliga ubåtar - kort sagt ett ogästvänligt
hav. Detta har naturligtvis påverkat Blekinges situation väsentligt. Tittar man
längre tillbaka i historieboken, ser man att Blekinge varit danskt ända fram
till 1658 och att försvenskningen skedde på ett ganska brutalt sett. Man kan
än idag spåra en viss misstänksamhet mot statsmakten.
Men man kan också se att det funnits tider då handeln blomstrat mellan
länderna kring Östersjön. Blekinge har haft gamla handelsstäder som Lyckå,
Kristianopel, Ronneby, Sölvesborg och Elleholm. Tack vare hamnarna har
många internationella band knutits. De största hamnarna finns idag i
Karlshamn och Karlskrona. Karlshamn med djuphamnar för olja,
stenprodukter, pappersmassa och annan godstrafik betjänar företag som
Karlshamns AB, Södra Cell, Volvo och IKEA för att nämna några.
Karlskrona med sin örlogshamn grundades i slutet av 1600-talet. Detta var
ett stort försvarspolitiskt beslut som föranleddes av att flottans strategiska
läge var betydligt bättre i Blekinge än i Stockholm. Ofta låg fartygen
infrusna till långt fram i april i Stockholms hamn, medan Karlskrona kunde
bjuda på isfri hamn samt ett inlopp lätt att bevaka. Här var det dessutom nära
till Tyskland och Polen. I Karlskrona grundades också Karlskronavarvet för
att bygga och underhålla flottans fartyg. Detta är ett av Sveriges äldsta
företag och är i full drift idag.
Under det kalla krigets år har Karlskrona skärgård varit skyddsområde och
utländska medborgare har förbjudits besöka stora delar av skärgården. Även
detta har naturligtvis bidragit till en känsla av "instängdhet" och miss-
tänksamhet vilket tidigare har omnämnts. Efter murens fall 1989 fanns åter
möjligheterna för handels- och kulturutbyte med länderna på andra sidan
Östersjön. Blekinges närhet till de folkrika regionerna på andra sidan
Östersjön har gett nya möjligheter och de blekingska hamnarna har åter blivit
en naturlig port mot Öst-och Centraleuropa.
Sveriges medlemskap i EU samt den planerade utvidgningen av EU där
även Polen, Estland, Lettland, Litauen m.fl. länder finns med kommer
ytterligare att förstärka länets strategiska läge. Möjligheterna för Blekinge
att
hävda sig och vara en nationell tillgång är starkt avhängigt av goda
kommunikationer. Detta har inte bara betydelse för Blekinge utan är i hög
grad en viktig fråga för landets transportsystem mot nya marknader i Öst-
och Centraleuropa. Godsströmmarna mellan Sverige och Polen t.ex.
förväntas öka 5-7 ggr den närmaste 10-15-årsperioden.
Regeringen skriver i regeringsförklaringen att "Sveriges aktiva roll i
Östersjöutvecklingen skall stärkas - - - vår del av Europa har förutsättningar
att bli en av kontinentens mest dynamiska och starkaste tillväxtregioner."
Detta synsätt har tyvärr inte fått genomslag på trafikverkens planering, utan
fortfarande görs prioriteringarna utifrån ett föråldrat synsätt.
Kustpilen (namnet på tågen) är känd i hela Sverige.
Utvecklingen på resandet har varit fantastisk och varje
tågvän borde glädja sig. 1992 gjordes 210 000 resor och
1996 var man uppe i över 800 000 resor. Resandet bara
fortsätter att öka. Prognosen för år 2005 ligger på 1 500 000
resor. Från tidigare 5 fordon är det nu 20 fordon som körs.
1996 tillkom trafik med Kustpilen mellan Kalmar och
Linköping vilket utökades 1997 till att omfatta Stockholm.
Med attraktiv service, bra fordon, borttagna byten, tät trafik
och kraftfull marknadsföring så har Kustpilen blivit ett
lyckat "koncept" som ses som en förebild idag.
Det är av yttersta vikt att denna bana, Kustbanan, elektrifieras. Kustbanan
får inte ses som en isolerad järnväg mellan Karlskrona-Kristianstad utan
måste ses som en länk i ett större perspektiv. Om inte elektrifiering sker nu
när Öresundsbron färdigställs, så kommer utvecklingen att stagnera, tågen
kommer inte att kunna ingå i ett sammanhållet regionaltågssystem i
Sydsverige, färre resenärer vill åka, servicen försämras och den negativa
spiralen är tillbaka. Resandet kommer automatiskt att successivt flyttas över
på väg.
Sydostlänken
Sydostlänken är en kort, ny järnvägssträckning från
Olofström till Kustbanan. Den skulle medföra att gods från
Södra stambanan skulle kunna länkas av i Älmhult för att gå
neråt Europa via hamnen i Karlshamn. Detta projekt är
synnerligen nödvändigt med tanke på den överhopning av
godsmängder som nu går genom Västeuropa.
Kust-till-kustbanan
(Karlskrona/Kalmar-Göteborg)
Upprustningen av delen Karlskrona-Emmaboda skjuts
ständigt på framtiden. Planerade ombyggnader, omfattande
spårbyte, byte av kontaktledning och fjärrblockering m.m.
bör påbörjas snarast och inte vänta till 2003. Möjligheten att
köra gods måste finnas också. En planerad tågfärjelinje
mellan Karlskrona och Gdynia förutsätter att även sträckan
Karlskrona-Emmaboda rustas upp. SJ:s ambitioner på
godssidan är tydliga: Det är utfarten via Skåne som gäller!
Istället bör man se på länken Blekinges hamnar som ett sätt
att öka handelsutbytet framförallt med Öst- och
Centraleuropa.
E 22
E 22:ans framtida roll och betydelse för en utveckling av
region Sydöst kommer att förändras och stärkas. Från att ha
varit en förbindelse som huvudsakligen förmedlat regionala
och lokala resor kommer dess internationella betydelse att
öka för transporter mellan några av norra Europas storstads-
och tillväxtområden. Exempel på sådana förbindelser är:
? Köpenhamn/Malmö-Gdansk/Gdynia-Kaliningrad-Vilnius-Minsk.
?
? Stockholm-Gdansk/Gdynia-Warszawa-Berlin-Prag.
?
Utbyggnaden av infrastrukturen i Blekinge blir mot
bakgrund av detta i hög grad en nationell angelägenhet, där
E 22:ans standard utgör en av de viktigaste delarna. Med
över 10 000 fordon per dygn och dålig vägstandard har
E 22:an blivit en mycket olycksdrabbad väg. Först efter
många påtryckningar och ett antal artiklar i lokalpressen har
Vägverket börjat prioritera säkerheten på E 22. En åtgärd är
att sänka hastigheten, vilket i mina ögon är väldigt bekvämt
för Vägverket. Man kan sedan skjuta på de verkliga
insatserna några år till. En fyrfilig väg med mittbarriär
genom hela länet måste vara det enda vettiga att satsa på och
det bör dessutom vara klart inom en tioårsperiod. E 22:ans
sträckning mot Kalmar är också i stort behov av att man
bygger förbifarter och breddar vägen.
Väg 29
Riksväg 29 från Karlshamn upp mot Växjö har byggts ut i
etapper. Kvar att åtgärda är nu en sträcka på ca 12 km där
vägen ofta går alldeles intill Karlshamns vattentäkt Mieån.
För några år sedan kom 16 kubikmeter olja ut i ån när en
tankbil välte, och Karlshamns kommun drabbades av
förorenat dricksvatten. Vi kan inte vänta på ytterligare
olyckor, innan denna väg byggs om. Sträckningen är av stor
betydelse för en intensiv tung trafik från ett omland långt
upp i Småland. Efter att berörda länsstyrelser ej kunnat enas
om prioritering av anslagna medel till väg 29, har nu
regeringen fastställt planen och det är av stor vikt att väg 29
åtgärdas snabbt.
Väg 30 - Jönköping-Växjö-Ronneby
Vägen är sedan länge föreslagen att ingå i TEM
(Transeuropean Motorways) men detta tal har inte fallit i god
jord bland planeringsansvariga myndigheter. Stråket går
ifrån Oslo, via Göteborg, Borås, Växjö, Ronneby och sedan
ut via någon av Blekinges hamnar genom Centraleuropa till
Aten. Det är av nationellt intresse att väg 30 rustas upp och
klassas om till Europaväg med anslutning till E 77 i Gdynia.
Tvärleden
Vägen mellan Karlshamn-Olofström-Markaryd-Halmstad
borde ingå i det nationella stamvägnätet enligt min mening.
Tvärleden knyter ihop Blekinge med västkusten. Vägen är
viktig för att t.ex. Volvo Personvagnar i Olofström ska
kunna klara sin logistik. Volvo är den största arbetsplatsen
inom Blekinges näringsliv med ca 4 000 anställda. Volvos
transporter mellan Olofström och Göteborg är mycket
omfattande. Standarden behöver höjas och vägen bör ingå i
det nationella stamvägnätet.
Sjöfart
Tidigare har godset i hamnarna haft regionala avnämare.
Järnridåns fall har drastiskt förändrat förutsättningarna, och
färjetrafikens utveckling från både Karlshamn och
Karlskrona under 1996 och 1997 talar sitt tydliga språk.
Färjetrafiken har ökat 30-40% under 1997 jämfört med 1996
och beläggningsgraden på färjorna har varit mycket hög.
Blekinges lokala näringsliv har fått nya stora marknader som
ur geografisk synpunkt ligger mycket fördelaktigt. Övriga
Sverige och Skandinavien har fått starkare motiv att frakta
varor genom Blekinge. Nya transportleder genom Central-
och Östeuropa kommer successivt att byggas ut. Dessa leder
behövs för att möta nya marknadsbehov men också för att
utgöra alternativ till idag redan överbelastade transportstråk
genom norra Tyskland.
Karlshamn, Karlskrona och Sölvesborg kommuner gör idag omfattande
hamninvesteringar för att kunna möta en utökad verksamhet. Totalt
investeras drygt 200 Mkr under 1997 och 1998. (Blekinge har 150 000 in-
vånare). Karlshamn har den 8:e största hamnen i landet med en gods-
omsättning på över 3,6 miljoner ton. Man har idag en färjelinje till Liepaja i
Lettland med 6 avgångar per vecka. Färjelinjen trafikerades under 1997 av ca
17 000 lastbilar/trailers och med Öresundsbron kan godsflödena förväntas
öka betydligt.
Karlskrona har en färja till Polen med en marknadsandel av drygt 30% för
personresandet och ca 20% vad avser lastbils/personbilstrafiken av det totala
flödet mellan Sverige och Polen. Transportprognoser visar att 40-50% är inte
orimligt i framtiden. Under de första nio månaderna 1998 ökade
godstransporterna på denna linje med hela 46%. Det är den procentuellt
största ökningen på någon av Stena Lines färjelinjer. En tågfärjelinje skulle
vara positivt för transportleder som går mot Öst- och Centraleuropa. Flera
viktiga projekt behöver då komma igång: Anläggandet av Gullberna rese-
centrum (en knutpunkt med möjlighet att växla av till färjeläget på Verkö i
Karlskrona), upprustning av Kust-till-kustbanan samt elektrifiering av Kust-
banan.
Sölvesborgs hamn har en betydande hamnkapacitet med omfattande
godstrafik. Det är ett nationellt intresse att Blekinges hamnar ges möjlighet
till utveckling. En säker och god transportkapacitet till hamnarna kräver
omfattande ombyggnadsinsatser på väg E 22. I annat fall hämmas hamnarnas
utveckling och Blekinge kommer även fortsättningsvis att betraktas som en
avkrok med svåra transportproblem.
Flyg
Blekinges flygflottilj F 17 i Kallinge (Ronneby) har
gemensam start- och landningsbana med civilflyget. Detta är
en faktor som ger samhällsekonomiska fördelar. Strategiskt
är F 17:s placering bra med tanke på närheten till Östersjöns
södra delar. Skall vi överhuvudtaget ha ett spaningsflyg och
en räddningsstyrka, måste F 17 vara ypperligt för detta. Hot
om minskningar och antydan om nedläggningar cirkulerar
och skapar oro. Risken är överhängande att personal med
spetskompetens flyr fältet så länge inget besked ges om F
17:s framtid från Försvarsmaktens sida.
Civilflyget är otroligt viktigt för näringslivet i Blekinge. Många företag
jobbar internationellt (Volvo, ABB, Ericsson för att nämna några) och de är
mycket beroende av ett väl fungerande flyg. Med täta avgångar till
Stockholm/Arlanda samt även flyg till Kastrup finns det idag möjligheter att
pendla från Blekinge ut i världen. Resandet på SAS linje till Stockholm har
ökat kraftigt senaste året. Med nya etableringar i Blekinge inom Telecom
City och Soft Center ökar behovet av ett väl fungerande flyg. Även för
Boverket, Försvaret, Celsius, Högskolan i Karlskrona/Ronneby m.fl. är
flyget av stor vikt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Blekinges strategiska läge som en port mot Öst- och
Centraleuropa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elektrifiering av Kustbanan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sydostlänken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av Kust-till-kustbanan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bygga om E 22 till fyrfilig väg med mittbarriär genom hela
Blekinge inom en tioårsperiod,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ombyggnad av väg 29,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av väg 30 samt en anslutning till E 77 och
Transeuropean Motorway (TEM),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Blekinges hamnar samt vikten av att en tågfärjelinje kommer till
stånd mellan Karlskrona och Polen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyget i Blekinge.