Inledning
Det behövs en ny kurs i trafikpolitiken. För att säkra vår överlevnad måste hela samhället ställas om till att bli långsiktigt hållbart. Även trafiken måste anpassas till kretsloppssamhällets villkor. Av de 13 miljöhot som Naturvårdsverket listar över orsaker till att den nuvarande utvecklingen är ohållbar är trafiken huvudansvarig i flera och delansvarig i hela 12.
Miljömålen måste nu omsättas i praktisk handling. Vänsterpartiet vill skynda på omställningen. Viktiga punkter är t.ex. att minska koldioxidut- släppen från trafiken, trafikbuller och energiförbrukning. Utsläppen av marknära ozon, kväve m.m. måste ner på en nivå som naturen tål. Internatio- nella miljökonventioner måste respekteras.
Transportbehoven skall minska och transporter bör så mycket som möjligt ske med förnyelsebara och långsiktigt hållbara energislag. En större del av resandet måste därför ske med kollektiva färdmedel.
Trafiken, inte minst privatbilismen, utgör en stor miljöbelastning. Det är inte något fel på bilen i sig som transportmedel. Tvärtom, så bidrar den inte minst i glesbygd till ökad rörlighet och möjlighet att kunna bo kvar i den lilla orten och pendla till jobb eller utbildning. Det verkliga miljöproblemet är snarare bensinbränslet och dess negativa miljöbelastning.
Inriktning på investeringar
När det gäller investeringar i vägar och järnvägar skall dessa:
? bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet ? ? leda till förbättrad transportkvalitet genom en förbättring av befintlig trafikinfrastruktur ? ? öka infrastrukturens miljöanpassning ? ? minska störningar från trafikbuller ? ? utformas med utgångspunkt i högsta ambition för trafiksäkerheten ? För att uppnå dessa mål bör i första hand de samhällsekonomiskt mest lönsamma åtgärderna väljas.
Här utgör de gigantiska investeringskostnader som krävs till s.k. trafiksäkra vägar, läs motorvägar, ett mycket stort problem. Dessa tenderar mycket ofta att förstöra viktiga naturområden och värdefulla kulturlandskap. Motorvägsprojekt leder vid nyanläggning till uppenbara brott mot huvudprinciperna i Agenda 21.
Till detta kommer enorma drifts- och underhållskostnader vad gäller ytbeläggning m.m. Stora nyinvesteringar i järnväg har gjorts de senaste åren, ofta mycket bra investeringar. För att järnvägsinvesteringar skall vara samhällsekonomiskt lönsamma krävs naturligtvis att människor reser mycket på järnvägen och att godstransporter överförs från landsväg till järnväg.
Lyft fram de samhällsekonomiska fördelarna, tona ner vinstkravet
När det gäller person- och godstransporter på järnväg och landsväg gäller dessvärre helt andra förutsättningar. Nu är det inte längre samhällsekonomin som är viktig. År 1988 togs ett trafikpolitiskt beslut, som innebär att de olika trafikslagen skall bära sina egna kostnader. Kommunikationskommitténs förslag har visserligen delvis inneburit konkurrensfördelar för järnvägstrafik jämfört med landsvägstrafik. Banavgifterna har sänkts, skatten för bussar har höjts och godstrafiken har gynnats på olika sätt. År 1988 års trafikpolitiska beslut gäller emellertid fortfarande, men har i vissa avseenden ännu inte infriats. I t.ex. storstäderna betalar bilismen långt mindre än vad biltrafiken kostar totalt sett. Med hänsyn till lönsamhetskravet har SJ lämnat stora grupper i samhället i sticket. Dessa har nämligen inte råd att åka tåg.
SJ följer naturligtvis intentionerna i 1988 års trafikpolitiska beslut till punkt och pricka. Det är det ekonomiska resultatet på sista raden i resultaträkningen som är det viktiga. Efter de stora investeringar i järnvägens infrastruktur som gjorts de senaste åren är det nu viktigt att taxor och biljettsystem anpassas så att SJ i huvudsak inte betjänar den gruppen människor vars biljetter betalas av företag eller det offentliga. Ordinarie pris för en resa Stockholm-Göteborg tur/retur med X 2000 är för en person 1 790 kronor. För en familj med ett barn över 15 år och ett barn under 15 år är ordinarie pris 4 830 kronor. Så här illa blir det när företagsekonomin tillåts styra. Tåg är inte till för att ge staten en inkomst. Det är ett säkert och miljövänligt transportmedel. Det bör ligga i statens intresse att så många som möjligt bereds tillfälle att åka tåg. De höga taxorna är ett stort hinder för "vanliga" människor att utnyttja tågets fördelar. För konsumenten blir det ofta mycket billigare att åka bil eller buss än att åka tåg, och det gör att många människor tvingas välja mindre miljövänliga transportsätt. Enligt vår mening måste en hårdare styrning av transportsektorn ske, om ovan nämnda miljömål skall nås. Det snäva privatekonomiska perspektivet måste ersättas av en samhällsekonomisk helhetssyn kring en miljövänlig och regionalt klok trafikpolitik.
Den mycket omfattande godstrafiken på lastbil är ett problem i sig. På godssidan görs många onödiga transporter. En livsmedelsaffär kan på en dag få last från upp till 10 olika lastbilar. Var fjärde lastbil i Sverige kör utan last. Transporterna kan minska utan att det innebär en försämring för konsumenterna. Vänsterpartiet vill istället se samhälleliga och styrande insatser för att få fram mer miljövänliga bränslen och ett medvetet och påtagligt arbete för att styra över betydligt mer av gods- och persontrafiken till kollektivtrafiken, främst till järnvägs- och busstrafik.
Vi anser att omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle inte kommer av sig själv. Kollektivtrafiken i hela landet inklusive glesbygden måste byggas ut. Turutbudet, tillförlitligheten, servicenivån, trivseln och inte minst priset är faktorer som är helt avgörande när den enskilde väljer om han eller hon skall åka kollektivt eller ta bilen. På alla dessa områden finns tyvärr fortfarande mycket att önska. Framför allt torde priset ha en avgörande inverkan på den enskildes val av transportmedel.
Höga trafikskadekostnader
Alltför många människor trafikskadas varje år. Antalet döda och skadade i vägtrafiken har ökat 1997 efter en nedåtgående trend under 1990-talet. Dödsfall och allvarligt skadade är en tragedi för de människor som drabbas och deras närmaste. Det innebär också gigantiska samhällskostnader. I Örebro län låg trafikskadekostnaderna, enligt Trafiksäkerhetsrådet i samma län, på hela 441 miljoner kronor år 1993. De trafikskadekostnader som uppstod i kollektivtrafiken var då mycket låga. Det bästa sättet att uppnå den s.k. "nollvisionen", dvs. att eliminera antalet dödsfall och allvarliga personskador i trafiken, är därför sannolikt en kraftigt utbyggd och utvecklad kollektivtrafik. Det förhindrar givetvis inte sänkta hastigheter, säkrare bilar, bättre förarutbildning osv.
Låg beläggning i kollektivtrafiken
På många orter är det ett dåligt utnyttjande av kollektivtrafiken. Vad beror det på? Ja, en orsak är de höga biljettpriserna. En enkelresa mellan orterna Degerfors och Karlskoga kostar t.ex. 23 kronor. Avståndet är ca en mil. En normalbil drar ca 0,8 liter bensin. Om den resande tar den egna bilen blir bensinkostnaden för samma sträcka ca 6-7 kronor, dvs. 16-17 kronor mindre. Om den resande sedan skall ha med hela familjen, så blir skillnaden ännu större. Någon kan givetvis invända att privatbilen drar på sig extra kostnader för fordonsskatt, försäkring, olja, glykol osv., men det är kostnader som den enskilde bilägaren har ändå och detta beaktas inte i någon högre grad när den resande beslutar sig för att göra en kortare resa. Dessutom leder det låga utnyttjandet av kollektivtrafiken till försämrad turtäthet, en i sig negativ konkurrensfaktor. Den egna bilen startas direkt vid hemmet, körs till destinationen och körs hem när man så önskar. De enda sätten att få kollektivtrafiken mer konkurrenskraftig i förhållande till privatbilismen är därför ökad turtäthet och lägre biljettpriser. Det optimala är givetvis nolltaxa, dvs. att de resande åker kollektivtrafik helt gratis. Detta bör omfatta landsbygds- och tätortstrafik, både på bussar och tåg. Redan nu tillämpar t.ex. Länstrafiken i Örebro län och Värmlands län på vissa linjer samtrafik med SJ:s järnvägstrafik. För länskortet gäller fritt resande i båda länen på tätorts- och landsbygdsbussarna samt på tågen.
Blir det inte dyrt med nolltaxa i kollektivtrafiken?
Många kan säkert tycka att det vore bra och önskvärt med nolltaxa, men tror att det blir dyrt för samhället och skattebetalarna. Faktum är att samhället redan nu via skatter och avgifter betalar för en stor del av den kollektiva busstrafiken. Trafiken som länstrafikbolagen bedriver idag är i många fall kraftigt subventionerad via skattemedel, där landsting och kommuner skjuter till 50-75 % medan resten utgörs av biljettintäkter.
Redan nu betalar alltså skattebetalarna merparten av en tjänst som alltför få utnyttjar. Ytterligare höjda biljettpriser leder till ännu färre resande, lägre intäkter och sämre turtäthet, färre linjer osv. i en negativ spiral. Allt detta är samhällsekonomiskt helt barockt och miljöekonomiskt helt förödande!
Försöksprojekt med nolltaxa
Vänsterpartiet vill därför se en trafik- och miljöpolitisk satsning, där samhället finansierar kollektivtrafiken fullt ut. Det kan eventuellt krävas en mindre skattehöjning för att finansiera nolltaxan i ett övergångsskede. Men på sikt är vi helt övertygade om att nolltaxan kommer att innebära vinster för både den enskilde och samhället. Sådana nolltaxeprojekt bör få stöd genom statliga medel, eventuellt också EU- medel, vilket skulle leda till att skattehöjningar blev överflödiga. Dessutom kan sådana projekt lämpligen genomföras i nära samarbete med andra intressenter, som idag har stora kostnader avseende trafikskador, t.ex. Försäkringskassan, landstingens sjukvård och rehabilitering o.s.v.
Nästan alla skulle tjäna på införandet av nolltaxa på kollektivtrafiken. Den allra största fördelen kommer dock genom en kraftig överströmning från privatbilism till kollektivresande. Det innebär en kraftigt minskad negativ miljöpåverkan. Den kollektiva busstrafiken skall givetvis ha ett miljöanpassat bränsle. Ett ökat kollektivresande kommer också att innebära radikalt minskad resursåtgång vad gäller t.ex. vårdkostnader för trafikskadade. Det leder givetvis till ett ökat tryck på kollektivtrafiken. Kapaciteten måste höjas genom att kollektivtrafiken utvecklas, inte minst i glesbygd med fler linjer och ökad turtäthet, men detta är både önskvärt och nödvändigt. Nolltaxa leder också till minskad administration, slopad biljetthantering och biljettkontroll m m. Dessa frigjorda resurser kan istället användas till höjd kvalitet och kapacitet. Fler bussar kommer att leda till behov av fler chaufförer m m. Det är dessutom samhällsekonomiskt betydligt mer framsynt att satsa på en miljöanpassad och trafiksäker kollektivtrafik jämfört med stora nyinvesteringar i vägnätet.
Det är också självklart att både fordonen och hållplatserna måste anpassas, så att äldre och funktionshindrade kan resa kollektivt på ett bekvämt sätt. Det skulle dessutom minska enskildas kostnader för färdtjänstresor.
Det pågår redan nolltaxeprojekt i landet med lyckat resultat, t.ex. Ockelbo och Kristinehamns kommuner. Det skulle vara mycket värdefullt och av nationellt intresse att pröva ett nolltaxeprojekt i ett eller flera län. Det skulle innebära en stor tillgång för hela läns turistnäring och underlätta på ett avgörande sätt pendling till och från arbete och utbildning på annan ort. I Örebro län har många som bor utanför Örebro kommun påtalat den stora kostnaden för arbetsresor in till residensstaden. Dessa kostnader innebär att utflyttningen från de mindre kommunerna riskerar att öka. Nolltaxan skulle kunna motverka en sådan utveckling på ett bra sätt. Med anledning av detta vill undertecknade föreslå en utredning i syfte att undersöka möjligheterna att i projektform pröva nolltaxa i kollektivtrafiken i ett eller flera län, förslagsvis Örebro län och Värmlands län.
Projektet bör pågå en längre tid, 3-5 år, där de samhällsekonomiska effekterna utvärderas sett till t.ex. miljö- och trafikskadekostnader för samhället och sett till de enskildas ekonomi, effekter för minskad utflyttning från länets mindre kommuner m m. Projektet skall därför bedrivas med forskarstöd, lämpligen av de blivande universiteten i Örebro och Karlstad.
En förutsättning är att de ingående parterna, dvs. Länstrafikbolagen, landstingen och kommunerna, vill medverka i ett sådant projekt.
Fördelar med nolltaxa
Vad skulle enligt vår mening hända om försöket kom till stånd?
? Kollektivresandet ökar kraftigt ? ? Fler fordon och fler förare behövs i kollektivtrafiken ? ? Tätare turer behövs ? ? Trafikolyckorna minskar ? ? Vägslitaget minskar ? ? Miljöutsläppen minskar ? ? Biljetthantering (försäljning och redovisning) upphör ? ? Mindre personal behövs till administration och biljettvisering ? ? Det blir kortare åktider när biljetthanteringen upphör ? ? Stor fördel för pendling till arbete och utbildning ? ? Mindre risk för fortsatt utflyttning från mindre orter ? ? Stor fördel för länens turism ? ? 10F? ? P ? Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att undersöka möjligheterna att i projektform pröva nolltaxa i kollektivtrafiken i ett eller flera län, förslagsvis Örebro län och Värmlands län enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 28 oktober 1998
Sture Arnesson (v)
Peter Pedersen (v) Murad Artin (v) Marie Engström (v) Stig Eriksson (v)